Tangband skrev:petersteindl skrev:Tangband skrev:
Hela studien verkar använda en mono-signal i basområdet och då faller hela studien för mig, tyvärr.
Förklara gärna varför du anser att studien skulle falla. Vad anser du skillnaden mellan mono och stereo vara och hur menar du att denna skillnad skulle påverka resultatet?
Mvh
Peter
1. Många moderna inspelningar med klassisk musik har äkta stereo i basområdet.
2. Jag anser att man inte bör se specifika register (bas, mellan, diskant ) i hur musik fungerar- en elbas har sin grundton vid lägsta strängen i subbasområdet men har övertoner upp mot 8 kHz. Verkliga instrument låter ju som du vet i hela registret. Timingen i de olika registrena är därför oerhört viktig. Sker det knas vid delningen subbasar i mono till topparna i stereo hörs det direkt på instrumentkaraktärer enligt min erfarenhet. Det blir en suddighet i brist på beskrivande ord. Jag har dock inte testat allt.
3. Jag lutar mig mot linkwitz studie eftersom jag tycker den stämmer med avseende på våglängder och avstånd samt delningar- jag kan inte matematiskt förklara för dig varför, men det verkar stämma efter min erfarenhet vid lyssning på musik. Nu har jag inte provat alla möjligheter själv så jag håller öppet att jag skulle kunna ha fel. Min erfarenhet säger att hittills har det alltid låtit bättre med stereokopplade subbasar.
4. Schröderfrekvensen är ju inte en abrupt frekvens som börjar vid tex 300 Hz i ett rum utan den sker stegvis.
5. Delningar i subbasar och toppar är inte heller perfekta, inte oändligt branta, likaså är det hög dist från baselement- sällan under 1 % ofta upp mot 10 %. Detta kan ju ske även i frekvensområdet ovanför delningen.
Sammantaget ställer detta till det hela onödigt mycket vid delningen monosubbar till toppar. Mycket kan bli fel om inspelningen från början innehåller stereoinformation.
6. Testerna hos en kompis som har akudorik exakt där han ett kort tag hade 4 subwoofers av hög kvalitet ( men av olika fabrikat, 2 Linn och 2 dyra Rel ) samt 2 subbasexakt basfilter visade att två subbasar nära akudorik på vardera sida i stereo lät bäst. Mono med samma subbar på samma plats lät sämre. De spelade mer för sig lät det som. 4 subbasar kopplade i mono eller stereo blev än sämre vilket förvånade en aning. Vi får komma ihåg att i subbas exakt boxarna kan alla parametrar vid olika konstellationer knappas in i dsp:n. Så gjordes det- ändå blev 4 subbasar sämre än två. Kanske berodde det på subbasarnas olika konstruktion ? ( omän de var optimerade var för sig i subbasexakt-boxarna ). Kanske hade Linn inte lagt ned tillräckligt med resurser för att göra 4-kanalsåtergivningen bättre ?
Eller så hörde vi helt enkelt rätt, och att linkwitz teori stämmer om delningar vid exempelvis 100 Hz 24 dB/okt bör ha ett avstånd till boomern på endast 60 cm eller mindre- vilket i praktiken omöjliggör subbasar i hörnen om man inte delar nånstans vid 50 Hz 24 dB/okt eller lägre .
7. Om det skulle visa sig att 4 subbasar i hörnen i rummet monokopplade i framtiden skulle låta bättre än två subwoofers i stereo placerade invid höger och vänster högtalare , då skulle min åsikt om detta ändras. Det har dock inte skett än. Att bara följa teorier för att de ”borde stämma” har jag passerat för länge sedan utan lyssningen får avgöra.
Jag ifrågasätter inget av det du skriver i ditt svar, men inget av det du skriver är svar på min fråga. Själv använder jag alltid stereo i hela frekvensområdet. Jag lyssnar i stereo och jag utvärderar genom lyssning i stereo, även exempelvis högtalare. Men eftersom man gör en akustisk mätanalys av högtalare och högtalare i rum så kan det göras utifrån att göra analysen på en och endast en högtalare och då är det alltid mono.
Förkastar du även samtliga tonkurvemätningar på högtalare? De görs ju på 1 högtalare d v s mono.
Det borde du i så fall göra om det skall vara någon konsekvens.
Man kan dock tänka sig att mäta tonkurva på 2 inkopplade högtalare och då med stereosignal d v s det blir en skara mätningar och mätkurvor där input d v s mätsignalen får representera olika punkter i ljudbilden från exempelvis vänster till höger, där man dels använder intensitetsstereo, dels löptidsstereo och dels en kombination av dessa.
Jag utgår ifrån att du aldrig sett något sådant mätförfarande, aldrig hört talas om något dylikt och aldrig ens tänkt tanken.
Jag har dock gjort sådana mätningar och då var jag tvungen att själv ta fram mätsignalerna.
Om du vill förkasta en undersökning i dess helhet därför att den använder en mätsignal som är koherent och lika stark i bägge kanalerna d v s mono så får du göra det. Men jag anser att du bör ha tillräckligt på fötterna då du förkastar en undersökning och inget av det du skrivit berättigar en förkastelse av en mätsignal som är mono. Vill man utvidga undersökningen så skulle man t.ex. kunna ändra nivån på de basar man vill ansluta till höger kanal. Man skulle gradvis kunna sänka nivån på dessa ända ner till noll, men då får du betänka att du åter har mono men bara med signal i vänster kanal.
För att göra saken lite mer tillspetsad så förkastar jag allt det som sägs på forumet om timing då timingresonemanget sätts samman med rumsakustik och rumsresonanser som om timing skulle kunna vara bättre med höga q-värden på rumsresonanser kontra att ha eliminerat rumsresonansen. En resonans förstör alltid timing eftersom den lagrar energi och släpper ifrån sig energin senare i tiden. Detta fenomen kan ofta åskådliggöras i en väl utformad vattenfallsmätning.
Timing kan införas vid en delning mellan HP och LP för att få en rak tonkurva i delningsområdet och då i en riktning, förslagsvis direktljudets riktning, men denna valda timing, om timingen sätts elektroniskt, kan mycket väl ge upphov till sämre tonkurvor i andra riktningar.
God fortsättning på Julen.
Mvh
Peter
VD Bremen Production AB + Ortho-Reality AB; Grundare av Ljudbutiken AB; Fd import av hifi; Konstruktör av LICENCE No1 D/A, Bremen No1 D/A, Forsell D/A, SMS FrameSound, Bremen 3D8 m.fl.