PekkaJohansson skrev:goat76 skrev:tomasgbg skrev:Finns det några utgåvor tillgängliga på Spotify som kan ses som”referenser” på en bra ej komprimerad produktion?
PJ Harvey - Rid of Me.
Visst, skivan är rimligt dynamisk men
oj var orent det låter i de dynamiska utbrotten! Klangen är ljus,
sången allt annat än oprocesserad och trummorna låter apa. Kan inte på några villkor rekommenderas som en bra produktion. Spelade den nyss och denna första bekantskap med PJ Harvey gav inte mersmak. Hon är ju flitigt rekommenderad i dessa spalter. Med tanke på att jag har köpt det mesta av hennes produktion hoppas jag verkligen att övriga skivor är roligare. "Rid of me" är från 1993 - kanske ska man höra något som hon gjorde före 1990?
Med vänlig hälsning
Pekka
Det här var nog den mest vilsna kommentaren jag läst från dig, skärpning Pekka!
Jag kan hålla med om är att klangen är aningen ljus, men sen falerar resten av din beskrivning hårt...
Jag är extremt insatt i Steve Albini och hans sätt att jobba i studion så jag vet precis hur han går tillväga eftersom han är väldigt öppen att dela med sig av sina kunskaper.
Det är inte en slump att PJ Harvey valde Albini då hon sökte det råa äkta soundet han alltid varit känd för att få fram. Ett "sound" är egentligen fel att kalla det då det mer går ut på att dokumentera det aktuella bandet och hur de verkligen låter live, visst det är panorerade mono-mickar men själva soundet är så likt det ljud instrumenten alstrar.
Samma sak var det med Nirvana som hade hört inspelningarna med Pixies, PJ Harvey och The Jesus Lizard. Kurt Cobain ville komma ifrån det överproducerade soundet som var på Nevermind-skivan, därav smög de bakom skivbolagets rygg och spelade in In Utero med egen finansiering för att de visste att skivbolaget ville ha finputsat, lättsmält och mer "radio-vänligt". En av låtarna hette inte av en slump
Radio Friendly Unit Shifter.
Steve Albini är inte en magiker, han ser bara till att banden låter så likt han bara kan hur han uppfattar att de låter i verkligheten och alla hans inspelningar är live i studion förutom sången som för det mesta spelas in i efterhand och ibland några få over-dubs.
PJ hade hört Albinis inspelning av skivan Surfer Rosa med Pixies och blev imponerad av den då hon som musiker tyckte det lät extremt ärligt, precis så som ett band verkligen låter när de spelar i en replokal. Alltså ingen överproducerad dynga som det mesta är i genren och det var
framförallt trummorna hon tyckte lät så som de faktiskt låter i en lokal/studio/rum.
Lyssna på skivorna Surfer Rosa och In Utero så hör du likheterna med Rid of Me. Rockband kladdar inte med instrumenten och ljuden låter sällan så snällt och finpolerat som jazzband kan låta, vilka ibland kan låta som om dom mer packar ihop instrumenten än spelar på dom.
De dynamiska utbrotten består av distad gitarr och bas och precis så här låter rörförstärkare när de ligger nära och även går över vissa gränser. För mig som själv spelar gitarr i liknande musikstil så kan jag säga att det knappt finns något härligare än när man hittar och ligger och kittlar den där "brytpunkten" i en rörförstärkare då man kontrollerar disten efter hur hårt eller lätt man spelar. Underbart!
Vad i sången menar du är processad? Jag kan slå vad om att sången på detta album är något av det minst processade du någonsin har hört på ett album. Det du hör är diverse panorerande av flertalet mikrofoner, både nära och någon på längre avstånd som likt David Bowies sång på låten Heroes är gatade (svengelska) vilket går ut på att ju högre det sjungs så hörs rumsupptagningen mer i mixen. Albini använder sig av extremt lite kompression i inspelningarna, sång komprimeras endast när sångaren sjunger högt eller skriker och komprimeras då endast 4-6 dB med en låg ratio på 1:4 och gör ingenting alls när det sjungs normalt eller lågmält.
Andra saker som Albini komprimerar ibland och det extremt lite, är basgitarr och bastrumma. I princip inget annat.
Inspelningssättet han använder i alla produktionerna oavsett genre är samma typ som oftast används inom jazz, konstmusik och som det alltid gjordes förr även inom rock/pop-produktioner. Bandet måste repa hårt i månader innan inspelning för det spelas in live i studion, mikrofoner och avstånd från ljudkällorna väljs med omsorg tills det låter så likt det ljud de alstrar i lokalen inlusive många mikrofoner för rumsljuds-upptagningar. Praktiskt taget inga efterhandskorrigeringar sker, det ljud som fångas är det ljud som kommer på skivan.
Pekka, du är helt enkelt van vid att höra väldigt producerad musik där inget sticker ut åt något håll, sången håller en bergfast linje för att den är hårt komprimerad och trummornas som i grund och botten är ett rent akustiskt instrument har fått närmickats så hårt att de inte längre är sig själva...
Det blev långt det här men jag hade kunnat gå ner på extrem detaljnivå vad gäller dessa inspelningar.
Intressant läsning om inspelningen av Rid of Me:
https://www.spin.com/2013/05/pj-harvey- ... ve-albini/Och här ett brev skrivet av Albini till Nirvana där han beskrev hans tillvägagångsätt och varför han inte ville arbeta med dem ifall att det skulle bli för hårda påtryckningar från skivbolaget:
http://www.lettersofnote.com/2013/09/il ... tchet.htmlP.S. Om ett ljudsystem i ett bra rum med någorlunda fixad akustik inte kan spela dessa skivor så är ljudsystemet tyvärr endast gjort för mäss-musik.
