Jag har läckt lite om mitt omdöme om Behringer-steget i andra trådar, iof, men jag skall försöka leverera en liknande historia här.
Detta var ett kul litet steg och klart intressant att få ha med i "testet" bland de andra stora pojkarna, för helt i skamvrån ställde den sig inte. Under lyssningen så uppfattade jag det som smetigt och otydligt. Grumligt kan man säga. Men det var inte den där filten som lades på, som man så ofta säger; alla detaljer fanns där men på ett oroligt sätt var det ihopblandat och mixat.
Det hade det till trots ett bra driv, bra fart sas. Till det nätta formatet samt priset så är det ett kraftigt steg. De två hantagen baktill är behändiga att bära upp tunga högtalakablar. Lådan i övrigt är stadigt byggd. När man startar och stänger av steget så hörs inget som helst plopp i högtalaren. Dock börjar den brumma, även i högtalaren, om man vrider på gain-vreden framtill till mer än kl halv tre ungefär vilket jag fann störande. Den var också känslig för hur man vände nätkontakten i väggen, speciellt i brumhänseende.
Slutsatsen är väl att det är ett mkt prisvärt slutsteg. Vi jämförde med kanske oschysst bra motståndare, men ändå var det nödvändigt för att höra mer exakt vad problemen var. Lyssnar man på det ensamt så är jag inte så säker om man kan pricka det rakt uppochner. Skall man ha en riktigt billig stereo så skall man nog kolla in Behringer.
Sist ut: Sentec pa9.
Dessa legendariska monoblock har jag nämnt tidigare, och jag har förklarat min kärlek till dem så många gånger att det nästan blir fånigt. Jag har fått för mig att det fina i hela 9-serien av Sentec är RIAA:t pp9 och försteget sc9. De kritiska röster man hört har talat om att monoblocken är lite väl svaga med sina 70-80W (beroende på årgång) och att de skall vara en aning okontrollerade nertill. Som intryck vill jag knö in dem i ett fack tillsammans med Rotel 1080. Givetvis, roteln är sju resor kraftigare, men intrycksmässigt så är de rätt lika.