Hej Sven,
Att en låg rörlig massa skulle inverka negativt på frekvensgången i ett bandelement var en nyhet för mig, då frekvensgången som bekant faller av ovanför 1/f. (Hastighetsrelaterat vs. Massarelaterat).
Du uttrycker dig en aning otydligt, men jag antar att du menar att den avstrålade ljudeffekten för ett, i jämförelse med våglängden, långt bandelement i princip är inverst proportionell mot frekvensen till skillnad från en liten kolv där den avstrålade ljudeffekten långt över resonans är konstant. Visst, men detta faktum är bara början på vad man bör känna till för att få en helhetsbild. Det som överhuvudtaget gör att linjekällor är användbara som passiva högtalare är att riktverkan motverkar ljudeffektfallet mer eller mindre fullt ut. Vi hör som bekant inte ljudeffekt utan ljudtryck och för att beräkna ljudtrycket måste man även ta hänsyn till riktverkan.
Om man börjar med att försöka beräkna den avstrålade ljudeffekten från en lång smal strålare så råkar man genast in i ganska stora problem med de klassiska formuleringarna för strålande kolvar. Den akustiska impedansen skiljer sig markant här och kunde för ca 10 år sedan endast beräknas med hjälp av avancerade numeriska metoder. Som tur är har Lipshitz och Scott tagit fram ett analytiskt uttryck som är betydligt enklare att använda (JAES: On the Acoustic Impedance of Baffled Strip Radiators).
Jag tycker inte heller att man kan diskutera frekvensgången i termer av negativt eller positivt eftersom man även måste ta hänsyn till delningsfrekvens, lyssningsvinkel och övre gränsfrekvens. Däremot ger en låg rörlig massa en känslighetsökning omkring 10 kHz, precis som jag skrev i mitt tidigare inlägg. För att illustrera det hela lite tydligare så har jag tagit fram beräkningsresultat för att kunna jämföra frekvensgången för ett mycket lätt och ett ganska tungt bandelement. Resultaten gäller strikt sett för oändlig baffel, men kan i praktiken anses gälla även för en bafflad dipol.

Det kan även vara intressant att ta en titt på den avstrålade ljudeffekten som faller med omkring 2-3 dB/oktav över större delen av arbetsområdet. Den brantare avrullningen över 10-15 kHz beror dels på en snabb förändring i den akustiska impedansen, dels på induktiva effekter.

I praktiken kommer naturligtvis avvikelser beroende på interna bandresonanser, liksom den ickeideala akustiska omgivningen att ge ytterligare påverkan på frekvensgången i diagrammen ovan.
En konsekvens av Ditt resonemang är/blir att det för varje givet band i varje given situation endast finnes ett givet optimalt värde för magnetflödet, då massa/flöde i detta fall är reversibla.
Av resonemanget ovan är det är lätt att inse att detta inte är fallet. Massa/flöde eller egentligen massa/kraftfaktor är inte reversibla då den akustiska impedansen har en avgörande inverkan speciellt för låga membranmassor.
Vad avser riktverkan för långa och smala band i en dipolkonfig, (i.e. smalare än 10 mm.), är denna i höjdled begränsad till bandets fysiska utsträckning, medan spridningen i sidled är att betrakta som uniform för alla frekvenser upp till den punkt där bandet är bredare än den frekvens det skall reproducera.
Av detta följer att dedicerad riktverkan ej uppstår förrän en bra bit ovanför 20kHz...
Det är helt riktigt att riktverkan sedd i strålarens närfält uppträder på det sätt som du beskriver. Man kan därför tolka on-axis som gällande över hela bandets längd. Trots att riktverkan är något som vanligtvis brukar beräknas i fjärrfältet kan man ändå tala om riktverkan här. Däremot får man se upp i strålarens fjärrfält, då endast några graders avvikelse vertikalt off-axis påverkar frekvensgången markant. Som tur är hamnar övergången till strålarens fjärrfält långt utanför rummet för lite högre frekvenser där riktverkan är stor och därför är detta inte något problem i praktiken.
Den med höjden nästan konstanta ljudtrycksnivån är för övrigt en mycket positiv egenskap för linjekällor eftersom de låter nästan identiskt vare sig man ligger på golvet, står upp eller sitter ned. Denna egenskap liksom nära immunitet mot svåra (läs reflektiva) akustiska miljöer och den potentiellt låga distorsionen (p.g.a. den stora strålande ytan) är linjekällornas absolut starkaste sidor.