Jag har varit med om ett gäng blindtester och kan konstatera att förväntan typiskt ställer till det mycket för mig, istället för att ”bara lyssna” som jag brukar så fastnar jag på att lyssna efter detaljer och då hör jag inte skillnader lika bra.
När jag lyckats hålla mig från att lyssna på detaljer till förmån för att istället ta in hela ljudupplevelsen och jämföra och ev fokusera på hörbara skillnader som ett andra steg, ja då har det visat sig vara rätt det jag hör
Det kanske låter som ett larvigt problem men jag fungerar uppenbarligen på detta vis och enda sättet att bryta det tycks vara för mig att inte engagera mig för hårt och se testet som ”mest på skoj” och ”inte speciellt viktigt att varesig höra skillnad eller höra rätt”.
Sedan är det typiskt en bra ide för mig att börja ett blindtest med att bara lyssna på dom olika alternativen och hitta vad jag upplever för skillnader, för att därefter göra jämförelsen blind och se om jag kan uppfatta samma skillnader då.
Att lyssna in sig på vad det verkar vara som förändras är ett sätt att lättare hitta skillnaden som sedan får bevisas med blinda testet om den faktiskt är där eller inte.
För maximal möjlighet att höra skillnad verkar det bra om det spelas kortare snuttar (10-20sekunder) av samma stycke
Blindtestet får alltså vara det utslagsgivande, hör man fortfarande skillnaden som fanns där öppet och följer testobjektens tillskrivna egenskaper testet ?
Men även intressant är ju ev nya skillnader som kan uppmärksammas när det lyssnas blint med som inte uppmärksammades när lyssningen var öppen, det har jag varit med om (även om det verkar vara mer sällan) och denna skillnad bekräftades sedan med hjälp av fortsatt blindtest av just den egenskapen.
