Symfonierna "peakar" vid pass 5 Watt

[Strmbrg]

När jag "drar på" högt så låter symfonierna inte realistiska. Någon kan ju hävda att det beror på att anläggningen distar, eller att höronen distar.
Men jag skulle vilja påstå att det dessutom kan handla om att det låter betydligt starkare än vad orkestern låter i verkligheten. Och, nej, jag sitter inte en meter från orkestern i verkligheten, så dB-värden en eller ett par meter från ett instrument är inte relevant i sammanhanget. Det går ju inte ens att sitta en meter, eller ens fem meter från en orkester. Orkestern är ju inte direkt en punkt.

[Tangband]

När jag "drar på" högt så låter symfonierna inte realistiska. Någon kan ju hävda att det beror på att anläggningen distar, eller att höronen distar.
Men jag skulle vilja påstå att det dessutom kan handla om att det låter betydligt starkare än vad orkestern låter i verkligheten. Och, nej, jag sitter inte en meter från orkestern i verkligheten, så dB-värden en eller ett par meter från ett instrument är inte relevant i sammanhanget. Det går ju inte ens att sitta en meter, eller ens fem meter från en orkester. Orkestern är ju inte direkt en punkt.

Testa gärna med en spl mätare i din smartphone och jämför ljudstyrkan live med en riktig symfoniorkester och samma stycke hemma genom anläggningen. Jag tror du kommer bli förvånad hur starkt orkestern spelar i verkligheten, även fast det inte känns speciellt starkt.

[AndersP]

Jag vågar påstå att det är omöjligt att mäta peak med vridspoleinstrument. Ett undantag var ett kassettdäck på 80-talet jag såg med visare i form av speglar som projicerade en fokuserad ljusstråle upp på en lten skärm. Det är nog ett upplagt jobb för ett oscilloskop dock.

[Strmbrg]

När jag "drar på" högt så låter symfonierna inte realistiska. Någon kan ju hävda att det beror på att anläggningen distar, eller att höronen distar.
Men jag skulle vilja påstå att det dessutom kan handla om att det låter betydligt starkare än vad orkestern låter i verkligheten. Och, nej, jag sitter inte en meter från orkestern i verkligheten, så dB-värden en eller ett par meter från ett instrument är inte relevant i sammanhanget. Det går ju inte ens att sitta en meter, eller ens fem meter från en orkester. Orkestern är ju inte direkt en punkt.

Testa gärna med en spl mätare i din smartphone och jämför ljudstyrkan live med en riktig symfoniorkester och samma stycke hemma genom anläggningen. Jag tror du kommer bli förvånad hur starkt orkestern spelar i verkligheten, även fast det inte känns speciellt starkt.

Så kan det kanske vara. Men eftersom jag endast är ute efter en illusion av realism - och inte realism - så räcker det jättebra med att det verkar realistiskt.

[RogerJoensson]

Jag vågar påstå att det är omöjligt att mäta peak med vridspoleinstrument. Ett undantag var ett kassettdäck på 80-talet jag såg med visare i form av speglar som projicerade en fokuserad ljusstråle upp på en lten skärm. Det är nog ett upplagt jobb för ett oscilloskop dock.

Man kan faktiskt ha elektronik som håller (t ex) spänningspeakvärdena så att de hinner visas korrekt på mätarna (men det ofta är lite si och så med det).

Om man har ett slutsteg som är så strömstarkt att spänningsklippgränsen inte påverkas av lasten, så vore möjligt att visa klipp/distgränsen korrekt och det är bara att bortse från den ev. effektangivelsen som målats på skalan. Det "röda" kan då betyda rött alltid och inte bara ibland.
Riktig effektmätning blir annars ... svårt och om den görs oändligt snabb och toppvärdesvisande, vad ska man ha den till?

[Strmbrg]

En annan aspekt på det där med realism:
Jag kan tänka mig att det handlar om annat än ljudtryck, basförmåga och upplösning. Nämligen - exempelvis - vilken typ av högtalare som nyttjas.
Med stora dipolhögtalare så låter det "större" än med konventionella högtalare. Det vill säga, jag får lättare en illusion av en stor konsertsal när jag lyssnar via den här högtalartypen än då jag lyssnar via högtalare med avsevärt mindre membranarea.
Jag minns att jag frestades att "dra på" mycket mer på den tiden jag använde vanliga högtalare än vad som är fallet numera. Och, på-dragandet minns jag att jag gjorde just för att försöka uppnå just realismen. Men det ledde mest till att det blev väldigt högt utan att det egentligen blev mer illusoriskt.

[Bill50x]

Med stora dipolhögtalare så låter det "större" än med konventionella högtalare. Det vill säga, jag får lättare en illusion av en stor konsertsal när jag lyssnar via den här högtalartypen än då jag lyssnar via högtalare med avsevärt mindre membranarea.

Du har delvis rätt. Jag har haft ett par stora elektrostater, höjd 240cm, bredd 50cm och de gav en mycket stor ljudbild. Underbara för tex körmusik, där det kändes som hela kören stod framför en och man kunde höra varje enskild stämma. Med rätt placering "syntes" inte högtalarna utan hela väggen strålade ut ljudet.



Men där slutade det roliga. Det fanns ingen "punch" i dem, ingen rock'n'roll. Totalt livlöst även om det var vackert, rent och utsträckt frekvensmässigt. Testade med många olika förstärkare men resultatet var ungefär detsamma.
Sedan jämförde jag med mina Dahlquist DQ10:or och dessa har en mindre ljudbild (men ändå överdrivet stor enligt vissa bedömare här på Faktiskt) men låter stort nog och har ett härligt driv i musiken. Behöver mycket effekt tyvärr, men ändå. DQ10:orna har en förhållandevis stor ljudbild och påminner lite om elektrostater i det avseendet. Inte lika rent dock och inte lika jämnt i basen.

/ B

[MacBruce]

När jag "drar på" högt så låter symfonierna inte realistiska. Någon kan ju hävda att det beror på att anläggningen distar, eller att höronen distar.
Men jag skulle vilja påstå att det dessutom kan handla om att det låter betydligt starkare än vad orkestern låter i verkligheten. Och, nej, jag sitter inte en meter från orkestern i verkligheten, så dB-värden en eller ett par meter från ett instrument är inte relevant i sammanhanget. Det går ju inte ens att sitta en meter, eller ens fem meter från en orkester. Orkestern är ju inte direkt en punkt.

Jag vill minnas att Kjell Stensson (?) et al, någon gång på 70-talet ville försöka sig på att spela upp en symfoniorkester i hela dess dynamik via högtalare. Minns inte vilket verk det gällde, men de hade noggrant beräknat och anskaffat de resurser som krävdes. (Tror att det skrevs en snutt om det i Radio och Television också). Resultatet beskrev de sålunda (ur minnet): "Det började som en knappt uppfattbar viskning från en flöjt. Det slutade med att vi måste förflytta oss utomhus för att stå ut med ljudnivån."

[Strmbrg]

... "Det började som en knappt uppfattbar viskning från en flöjt. Det slutade med att vi måste förflytta oss utomhus för att stå ut med ljudnivån."

Jag ifrågasätter inte alls att det stod ungefär så som du skriver att det gjorde.

Däremot undrar jag hur det hänger ihop.
I verkligheten, i konsertsalen, så blir det ju aldrig outhärdliga ljudnivåer.
Om de försökte ernå samma dynamik-spann som i verkligheten, så kanske det just blir så som det blev för Stensson.

Men, då blev det ju bara "realistiskt" avseende dynamikspannet - men inte alls realistiskt avseende förutsättningarna att även avnjuta musiken.

Kanske blir det lätt sådär när man endast fokuserar på de rent tekniska/fysikaliska aspekterna av ljud-reproduktion, men helt glömmer bort de upplevelse-mässiga aspekterna av reproduktionen...

Ty, vad var nu egentligen syftet med alltsammans?..

[Nattlorden]

En annan aspekt på det där med realism:
Jag kan tänka mig att det handlar om annat än ljudtryck, basförmåga och upplösning. Nämligen - exempelvis - vilken typ av högtalare som nyttjas.
Med stora dipolhögtalare så låter det "större" än med konventionella högtalare. Det vill säga, jag får lättare en illusion av en stor konsertsal när jag lyssnar via den här högtalartypen än då jag lyssnar via högtalare med avsevärt mindre membranarea.
Jag minns att jag frestades att "dra på" mycket mer på den tiden jag använde vanliga högtalare än vad som är fallet numera. Och, på-dragandet minns jag att jag gjorde just för att försöka uppnå just realismen. Men det ledde mest till att det blev väldigt högt utan att det egentligen blev mer illusoriskt.

Du saknade basen alltså!

[RogerGustavsson]

Jag "fuskade" lite i min nyfikenhet hur mycket effekt jag gjorde åt. Jag hade en CD-spelare med reglerbar utnivå direkt ansluten till slutsteget. Gick bra att mäta utnivån på CD-spelaren med testskiva. Slutsteget förstärkning var känd. Var bara att multiplicera utnivån från CD-spelaren med slutstegets förstärkning och så hade man utnivån i Volt. Effekten är ju spänningen i kvadrat genom impedansen. Intermittent blir det väl dubbla effekten?

[MacBruce]

... "Det började som en knappt uppfattbar viskning från en flöjt. Det slutade med att vi måste förflytta oss utomhus för att stå ut med ljudnivån."

Jag ifrågasätter inte alls att det stod ungefär så som du skriver att det gjorde.

Däremot undrar jag hur det hänger ihop.
I verkligheten, i konsertsalen, så blir det ju aldrig outhärdliga ljudnivåer.
Om de försökte ernå samma dynamik-spann som i verkligheten, så kanske det just blir så som det blev för Stensson.

Men, då blev det ju bara "realistiskt" avseende dynamikspannet - men inte alls realistiskt avseende förutsättningarna att även avnjuta musiken.

Kanske blir det lätt sådär när man endast fokuserar på de rent tekniska/fysikaliska aspekterna av ljud-reproduktion, men helt glömmer bort de upplevelse-mässiga aspekterna av reproduktionen...

Ty, vad var nu egentligen syftet med alltsammans?..

Bortsett från att gubbsen ville ha lite roligt (vilket de naturligtvis aldrig skulle erkänna ) , så var nog syftet pedagogiskt. Vid den tiden började man ju diskutera, om förstärkarmonster på 50 - 100W verkligen "behövdes". De ville väl visa dels hur stort effektspann som "full dynamik" från en symfoniorkester skulle kunna kräva, dels behovet av komprimering av sådana inspelningar på fonogram.

[jansch]

Jag "fuskade" lite i min nyfikenhet hur mycket effekt jag gjorde åt. Jag hade en CD-spelare med reglerbar utnivå direkt ansluten till slutsteget. Gick bra att mäta utnivån på CD-spelaren med testskiva. Slutsteget förstärkning var känd. Var bara att multiplicera utnivån från CD-spelaren med slutstegets förstärkning och så hade man utnivån i Volt. Effekten är ju spänningen i kvadrat genom impedansen. Intermittent blir det väl dubbla effekten?

Är inte riktigt med på vad du menar......

Om du skall jämförra med traditionell "uteffekt" som mäts med sinusvåg och "kontinuerligt" så är då maximalt spänningssving (Umax) roten ur 2ggr högre.
Alltså för "sinuseffekt" gäller (Umax/roten ur 2) i kvadrat genom R
Om slutstegets matningsspänning är stabil kan du alltså då få ut effekten Umax i kvadrat /R vid fyrkantvåg.

Detta har dock inget att göra med att oreglerade nätdelar ger högre spänning intermittent och kan därför leverera mer effekt under korta perioder, det vi kallar för "musikeffekt". Ju svagare nätdel desto större skillnad mellan "sinuseffekt" och "musikeffekt.

[Perfector]

Fördelen med att sitta hemma är att jag kan bestämma hur nära orkestern jag vill sitta.

[Strmbrg]

Jag tror att vi diskuterar olika saker här.
Jag vill resonera kring vad som låter realistiskt, det vill säga vad som krävs - och vad som inte är nödvändigt - för att illusionen av realism skall uppstå.
Det är det som intresserar mig.
Vill jag ha "äkta realism", det vill säga inte bara en illusion av realism, så får jag masa mig iväg till en konsertsal. Ty den verkliga konsertsalen kan man självklart inte åstadkomma hemma. Det går inte hur man än laborerar med effekter, dynamikomfång, anläggning, högtalare och rum. Det spelar ingen roll hur sakerna mäter, det blir inte som i verkligheten ändå. Det kommer alltid att vara långt ifrån, men såklart olika långt ifrån beroende på metodvalet.
Däremot kan det man avlyssnar hemma ge illusionen av verklighet, om man fixar, funderar och trixar kryddat med lite inlevelseförmåga, fantasi och vilja.

[darkg]

Mja, det är nog (i princip) möjligt idag att komma mycket nära, dvs inkl. reproducera intryck från andra sinnen än hörseln, med lite pigg virtual reality.

Hur illusoriskt det blir och hur illusoriskt man behöver ha det för att uppnå vad man nu eftersträvar är nog komplicerat att bena ut! Många lever sig ju till exempel in i en bok, som alldeles avgjort inte liknar det drama som utspelar sig däruti. Själva föreställningen och även verket kan eventuellt också betraktas som en illusion som man köper eller synar...

[RogerGustavsson]

Jag "fuskade" lite i min nyfikenhet hur mycket effekt jag gjorde åt. Jag hade en CD-spelare med reglerbar utnivå direkt ansluten till slutsteget. Gick bra att mäta utnivån på CD-spelaren med testskiva. Slutsteget förstärkning var känd. Var bara att multiplicera utnivån från CD-spelaren med slutstegets förstärkning och så hade man utnivån i Volt. Effekten är ju spänningen i kvadrat genom impedansen. Intermittent blir det väl dubbla effekten?

Är inte riktigt med på vad du menar......

Om du skall jämförra med traditionell "uteffekt" som mäts med sinusvåg och "kontinuerligt" så är då maximalt spänningssving (Umax) roten ur 2ggr högre.
Alltså för "sinuseffekt" gäller (Umax/roten ur 2) i kvadrat genom R
Om slutstegets matningsspänning är stabil kan du alltså då få ut effekten Umax i kvadrat /R vid fyrkantvåg.

Detta har dock inget att göra med att oreglerade nätdelar ger högre spänning intermittent och kan därför leverera mer effekt under korta perioder, det vi kallar för "musikeffekt". Ju svagare nätdel desto större skillnad mellan "sinuseffekt" och "musikeffekt.

Hrm, om det intermittenta spänningssvinget ökar med roten ur 2, blir det väl dubbla effekten? Skit samma, det var inte svårt att mäta utnivån från CD-spelaren med volymen i det läge som representerade max önskad nivå från högtalarna och sedan multiplicera den med slutstegets förstärkning. Tror jag fick ut 11.32 V, vilket är knappt 26 W sinus i 5 Ohm som var högtalarnas impedans. Det var med fonogram med hög crest.

[petersteindl]

Jag "fuskade" lite i min nyfikenhet hur mycket effekt jag gjorde åt. Jag hade en CD-spelare med reglerbar utnivå direkt ansluten till slutsteget. Gick bra att mäta utnivån på CD-spelaren med testskiva. Slutsteget förstärkning var känd. Var bara att multiplicera utnivån från CD-spelaren med slutstegets förstärkning och så hade man utnivån i Volt. Effekten är ju spänningen i kvadrat genom impedansen. Intermittent blir det väl dubbla effekten?

Är inte riktigt med på vad du menar......

Om du skall jämförra med traditionell "uteffekt" som mäts med sinusvåg och "kontinuerligt" så är då maximalt spänningssving (Umax) roten ur 2ggr högre.
Alltså för "sinuseffekt" gäller (Umax/roten ur 2) i kvadrat genom R
Om slutstegets matningsspänning är stabil kan du alltså då få ut effekten Umax i kvadrat /R vid fyrkantvåg.

Detta har dock inget att göra med att oreglerade nätdelar ger högre spänning intermittent och kan därför leverera mer effekt under korta perioder, det vi kallar för "musikeffekt". Ju svagare nätdel desto större skillnad mellan "sinuseffekt" och "musikeffekt.

Hrm, om det intermittenta spänningssvinget ökar med roten ur 2, blir det väl dubbla effekten? Skit samma, det var inte svårt att mäta utnivån från CD-spelaren med volymen i det läge som representerade max önskad nivå från högtalarna och sedan multiplicera den med slutstegets förstärkning. Tror jag fick ut 11.32 V, vilket är knappt 26 W sinus i 5 Ohm som var högtalarnas impedans. Det var med fonogram med hög crest.

Kan du förklara lite närmare. Vad mäter du med för mätinstrument? Var fick du ut 11,32 volt? Om det är toppvärdet du mäter så är det toppvärdet. Eller är det RMS du mäter från cd-spelaren? Och multiplicerar därefter med spänningsförstärkningen i slutsteget för att få 11,32 volt?

Mvh
Peter

[Strmbrg]

Mja, det är nog (i princip) möjligt idag att komma mycket nära, dvs inkl. reproducera intryck från andra sinnen än hörseln, med lite pigg virtual reality.

Hur illusoriskt det blir och hur illusoriskt man behöver ha det för att uppnå vad man nu eftersträvar är nog komplicerat att bena ut! Många lever sig ju till exempel in i en bok, som alldeles avgjort inte liknar det drama som utspelar sig däruti. Själva föreställningen och även verket kan eventuellt också betraktas som en illusion som man köper eller synar...

Det är det jag menar. Det går att komma mycket nära. Fast någon kanske tycker att det där som någon menar är "mycket nära" är ganska långt ifrån.
Vi talar mycket och gärna om tekniken, formler och annat "stumt" som man kan lära sig utantill, eller åtminstone förstå hur man skall använda.
Det påstås saker om vad som krävs i effekt, ljudtryck, dynamiskt spann, frekvensomfång etcetera för att det skall bli riktigt bra. Eller kanske det till och med hävdas vad som krävs för att det skall bli "korrekt"...
Men samtidigt: Riktigt bra för vem? Exempelvis: Någon kanske inte ger sig förrän basen når rakt ner till 10 Hz, men lägger samtidigt inte så stort fokus på djupet i ljudbilden.

Jag har tänker inte så mycket kring det där om mätvärden. Dels för att jag inte har kompetensen, men det är självklart inte alls oväsentligt. Men mitt enkla fokus ligger på huruvida jag upplever realism utan distraherande saker i det jag hör.
Jag konstaterar att jag får en god illusion av realism med den effekt och de högtalare jag har att tillgå.
Det är inte där jag upplever begränsningarna. Snarare handlar begränsningarna som jag störs av om brister i lokalklang, konstig mikning, fnissliga fioler och en massa sådant.

PS
Resonemangen kan rent mentalt bli ungefär lika märkliga som de populära uttrycken "Så snart som möjligt" och "Så bra som möjligt".
Vad är möjligt? Vad är mycket nära verkligheten? Hur är det då? Och för vem? Ingen ids definiera det och då blir ju alltsammans meningslöst. Men ändå kastar man ur sig dylika uttryck. Det vill säga, man grottar gärna ner sig i detaljer och metoder, men man ids inte tydligt och för alla - eller ens sig själv - definiera ett mål eller ett syfte.

[RogerGustavsson]

Kan du förklara lite närmare. Vad mäter du med för mätinstrument? Var fick du ut 11,32 volt? Om det är toppvärdet du mäter så är det toppvärdet. Eller är det RMS du mäter från cd-spelaren? Och multiplicerar därefter med spänningsförstärkningen i slutsteget för att få 11,32 volt?

Mvh
Peter

Det var RMS-värdet mätt från CD-spelaren (0.4 V tror jag, är minst 10 år sedan ). Slutsteget förstärkte med 28.3 ggr, borde gett 11.32 V ut.

[petersteindl]

Då är det 11,32*11,32/5 = 25 watt rms.

[jockewe]

Fördelen med att sitta hemma är att jag kan bestämma hur nära orkestern jag vill sitta.

Fan så svårt för mig som jobbar i en symfoniorkester
När jag ska lyssna hemma vill jag absolut aldrig att det ska låta likt där vi sitter och producerar ljudet på scen för att det ska blandas bra till publik.
Enkelt uttryckt, hemma = så svagt det går utan att man måste anstränga sig FÖR mycket för att höra precis allt

[Perfector]

Fördelen med att sitta hemma är att jag kan bestämma hur nära orkestern jag vill sitta.

Fan så svårt för mig som jobbar i en symfoniorkester
När jag ska lyssna hemma vill jag absolut aldrig att det ska låta likt där vi sitter och producerar ljudet på scen för att det ska blandas bra till publik.
Enkelt uttryckt, hemma = så svagt det går utan att man måste anstränga sig FÖR mycket för att höra precis allt

Då är vi överens ju.
Varje morgon börjar med lite klassiskt för att väcka dagen försiktigt, på alldeles lagom volym.

[jansch]

Jag "fuskade" lite i min nyfikenhet hur mycket effekt jag gjorde åt. Jag hade en CD-spelare med reglerbar utnivå direkt ansluten till slutsteget. Gick bra att mäta utnivån på CD-spelaren med testskiva. Slutsteget förstärkning var känd. Var bara att multiplicera utnivån från CD-spelaren med slutstegets förstärkning och så hade man utnivån i Volt. Effekten är ju spänningen i kvadrat genom impedansen. Intermittent blir det väl dubbla effekten?

Är inte riktigt med på vad du menar......

Om du skall jämförra med traditionell "uteffekt" som mäts med sinusvåg och "kontinuerligt" så är då maximalt spänningssving (Umax) roten ur 2ggr högre.
Alltså för "sinuseffekt" gäller (Umax/roten ur 2) i kvadrat genom R
Om slutstegets matningsspänning är stabil kan du alltså då få ut effekten Umax i kvadrat /R vid fyrkantvåg.

Detta har dock inget att göra med att oreglerade nätdelar ger högre spänning intermittent och kan därför leverera mer effekt under korta perioder, det vi kallar för "musikeffekt". Ju svagare nätdel desto större skillnad mellan "sinuseffekt" och "musikeffekt.

Hrm, om det intermittenta spänningssvinget ökar med roten ur 2, blir det väl dubbla effekten? Skit samma, det var inte svårt att mäta utnivån från CD-spelaren med volymen i det läge som representerade max önskad nivå från högtalarna och sedan multiplicera den med slutstegets förstärkning. Tror jag fick ut 11.32 V, vilket är knappt 26 W sinus i 5 Ohm som var högtalarnas impedans. Det var med fonogram med hög crest.

Kanske missförstår jag dej.......
Effekten dubblas ju bara om man jämför multiplar av halva våglängder av sinus respektive fyrkantvåg (om man utgår från samma spänningssving). Alltså inte intermittent.
.....eller jämför du en kontinuerlig sinus medeleffekt med t.ex en enskild fyrkantspuls. Det är ju endast när max spänningssving bibehålls, oavsett tid, som effekten är fördubblad.
Vid normal lyssning kommer bara dubbel effekt att produceras vid överstyrning när ett "tak" bildas och då enbart under den tid som "taket" finns.

[jansch]

Fördelen med att sitta hemma är att jag kan bestämma hur nära orkestern jag vill sitta.

Det där är ju en myt....

Det är balansen mellan bl.a direktljud och reflekterat ljud som speglar avståndet, inte bara hur högt ljudet är.

Detta är fundamentalt för att kunna bedömma avstånd till ljud som har en stor dynamik. Tur att vi inte bedömmer avstånd så primitivt.... då hade människorasen inte överlevt.

[goat76]

Mja, det är nog (i princip) möjligt idag att komma mycket nära, dvs inkl. reproducera intryck från andra sinnen än hörseln, med lite pigg virtual reality.

Hur illusoriskt det blir och hur illusoriskt man behöver ha det för att uppnå vad man nu eftersträvar är nog komplicerat att bena ut! Många lever sig ju till exempel in i en bok, som alldeles avgjort inte liknar det drama som utspelar sig däruti. Själva föreställningen och även verket kan eventuellt också betraktas som en illusion som man köper eller synar...

Det är det jag menar. Det går att komma mycket nära. Fast någon kanske tycker att det där som någon menar är "mycket nära" är ganska långt ifrån.
Vi talar mycket och gärna om tekniken, formler och annat "stumt" som man kan lära sig utantill, eller åtminstone förstå hur man skall använda.
Det påstås saker om vad som krävs i effekt, ljudtryck, dynamiskt spann, frekvensomfång etcetera för att det skall bli riktigt bra. Eller kanske det till och med hävdas vad som krävs för att det skall bli "korrekt"...
Men samtidigt: Riktigt bra för vem? Exempelvis: Någon kanske inte ger sig förrän basen når rakt ner till 10 Hz, men lägger samtidigt inte så stort fokus på djupet i ljudbilden.

Jag har tänker inte så mycket kring det där om mätvärden. Dels för att jag inte har kompetensen, men det är självklart inte alls oväsentligt. Men mitt enkla fokus ligger på huruvida jag upplever realism utan distraherande saker i det jag hör.
Jag konstaterar att jag får en god illusion av realism med den effekt och de högtalare jag har att tillgå.
Det är inte där jag upplever begränsningarna. Snarare handlar begränsningarna som jag störs av om brister i lokalklang, konstig mikning, fnissliga fioler och en massa sådant.

PS
Resonemangen kan rent mentalt bli ungefär lika märkliga som de populära uttrycken "Så snart som möjligt" och "Så bra som möjligt".
Vad är möjligt? Vad är mycket nära verkligheten? Hur är det då? Och för vem? Ingen ids definiera det och då blir ju alltsammans meningslöst. Men ändå kastar man ur sig dylika uttryck. Det vill säga, man grottar gärna ner sig i detaljer och metoder, men man ids inte tydligt och för alla - eller ens sig själv - definiera ett mål eller ett syfte.

Det är väl väldigt svårt och samtidigt väldigt lätt på samma gång att veta när det låter rätt.

Det lätta är att när det väl låter rätt för just dig, så är det också rätt för just dig. Du kan anpassa ditt lyssningsrums efterklang och det ljud som når dina öron på lyssningsplats med val av högtalare och hur dessa är uppställda i rummet tills alla faktorer bidrar på ett sätt som just du uppskattar. Det finns inget fel här då det bara är upp till dig hur just DU vill ha det.

Det svåra för att inte säga det omöjliga (om man nu inte var med vid själva inspelningen) är att veta hur det verkligen skulle låta. Det räcker ju inte med att återge den information som återfinns på skivans data så oförvanskat som möjligt och sen tro att man vet hur det lät eller var tänkt att låta, för ingen av oss kan med säkerhet veta vilka ljudliga avvikelser lyssningsrummet hade studion vad gäller högtalare, uppställning och akustik vilket alla är avgörande faktorer för hur den slutgiltiga datan formades.

[Perfector]

Fördelen med att sitta hemma är att jag kan bestämma hur nära orkestern jag vill sitta.

Det där är ju en myt....

Det är balansen mellan bl.a direktljud och reflekterat ljud som speglar avståndet, inte bara hur högt ljudet är.

Detta är fundamentalt för att kunna bedömma avstånd till ljud som har en stor dynamik. Tur att vi inte bedömmer avstånd så primitivt.... då hade människorasen inte överlevt.

Ju högre jag spelar, desto närmare instrumenten kommer jag och därmed kan jag bestämma hur nära orkestern jag vill sitta.

[RogerJoensson]

Även för mig är förhållandet direktljud/akustik (och tider) viktiga för att uppleva avståndsskillnader. Som när man byter plats i en konsertsal. Närmre blir det torrare akustiskt (större andel direktljud) och längre ifrån diffusare.

[Kalle G]

För några decennier sedan extraknäckte jag som biografmaskinist och vid en av biograferna i min stad som hade nyinstallerad "4-kanal DolbyStereo" monterade vi in en effektmätare (LED) på skoj. Huruvida den visade rätt kan jag inte svara för men vid fullsatt salong om ca 400 platser och en ljudnivå som fick en del i publiken att höra av sig indikerade mätaren i mittkanalen omkring 20Watt. Filmen var ApocalypsNow. Förstärkarna var specade till 125W/kanal och högtalarna var av märket AltecLansing (modell kommer jag inte ihåg). Bra lät dom i alla fall.

[RogerGustavsson]

Fördelen med att sitta hemma är att jag kan bestämma hur nära orkestern jag vill sitta.

Det där är ju en myt....

Det är balansen mellan bl.a direktljud och reflekterat ljud som speglar avståndet, inte bara hur högt ljudet är.

Detta är fundamentalt för att kunna bedömma avstånd till ljud som har en stor dynamik. Tur att vi inte bedömmer avstånd så primitivt.... då hade människorasen inte överlevt.

Ju högre jag spelar, desto närmare instrumenten kommer jag och därmed kan jag bestämma hur nära orkestern jag vill sitta.

Nej, det där stämmer ju inte Perfector. Ett instrument upplevs olika på olika avstånd, inte bara ljudnivån från det. En inspelning har fångat ett avstånd till instrumentet och det ändrar inte volymkontrollen på.