Största förbättringen för en hifientusiast

[Tangband]

Denna tråd riktar sig till er som använder passiva högtalare som innehåller delningsfilter med spolar, motstånd och kondensatorer.

I passiva filter har alla analoga komponenter en feltolerans på +-5 % eller i vissa fall +-10%. I sällsynta fall har kondensatorerna +-1 % .

Som ett exempel kan tas den spole som sitter i serie med era baselement. Säg att den, som exempel har ett värde på 2,2 mH. Toleransen från tillverkaren är 10 %. Det innebär att spolen lika gärna kan ha ett värde på 2,42 mH eller 1,98 mH.

Detta innebär även tyvärr att delningsfrekvensen i högtalarna kan diffa med fel i storleksordningen 10 %. Ett exempel:

Teoretiskt skulle delningen med 10 % feltolerans på spolen kunna hamna mellan 2,7 kHz eller 3,3 kHz , där det optimala med en spole som vore matchad blir en delningsfrekvens på 3 kHz. Detta som ett fiktivt exempel.

Skillnaden mellan 2,7 kHz och 3,3 kHz är mycket stor . Jag kan höra klara skillnader mellan 2,7 kHz och 2,8 kHz då jag laborerar med mitt aktiva dbx filter.

Dessa skillnader upplever jag som större än om jag provar ett streamer för 3500:- eller 20000:-

Matcha komponenter i passiva delningsfilter kan man enkelt göra själv genom att köpa en induktansmätare som även kan mäta kapacitans ( kondensatorer ) och resistans ( motstånd ) .

Det bästa uppgraderings förslaget för en seriös hifientusiast finns alltså här :
https://www.kjell.com/se/produkter/el-v ... gK49fD_BwE

Spring och köp och värm upp lödkolven.


Jag tror detta kan göra verkligt stora förbättringar för alla passiva högtalare, eftersom det i tillverkar-led sällan matchas öht i delningsfiltret. Och även om det skulle påstås att det matchas - tror ni på det ?

[Bill50x]

Nu väntar jag bara på att det dyker upp någon som menar att akustiken i rummet är den absolut viktigaste enskilda förbättringen man kan göra...
*trummar med fingrarna*

/ B

[Tangband]

Nu väntar jag bara på att det dyker upp någon som menar att akustiken i rummet är den absolut viktigaste enskilda förbättringen man kan göra...
*trummar med fingrarna*

/ B

Klart att även rummet och element-toleranser bidrar med stora fel. Men man måste väl börja någonstans .
Jag menar, i granntråden diskuteras det om en scaler gör nån skillnad samtidigt som det i många fall lyssnas genom grejor som har enormt mycket större fel än så...

En mätmikrofon för att mäta akustiska skillnader mellan elementen och sedan matcha delningsfilterkomponenterna i högtalaren är också något som är krångligare att fixa utrustning till, men som även det går att åtgärda. Peter Snell gjorde det i sina första modeller.

[petersteindl]

Nu väntar jag bara på att det dyker upp någon som menar att akustiken i rummet är den absolut viktigaste enskilda förbättringen man kan göra...
*trummar med fingrarna*

/ B

Jag har hört att akustiken i rummet är den absolut viktigaste enskilda förbättringen man kan göra.
Då måste man ju sätta in diffusorer. Då blir det så här.



Wow, hela ljudbilden öppnades upp och basen gick 4 ½ oktaver djupare och man kan spela 23,7 dB starkare. Bra diffusorer.

[Perfector]

Denna tråd riktar sig till er som använder passiva högtalare som innehåller delningsfilter med spolar, motstånd och kondensatorer.

I passiva filter har alla analoga komponenter en feltolerans på +-5 % eller i vissa fall +-10%. I sällsynta fall har kondensatorerna +-1 % .

Som ett exempel kan tas den spole som sitter i serie med era baselement. Säg att den, som exempel har ett värde på 2,2 mH. Toleransen från tillverkaren är 10 %. Det innebär att spolen lika gärna kan ha ett värde på 2,42 mH eller 1,98 mH.

Detta innebär även tyvärr att delningsfrekvensen i högtalarna kan diffa med fel i storleksordningen 10 %. Ett exempel:

Teoretiskt skulle delningen med 10 % feltolerans på spolen kunna hamna mellan 2,7 kHz eller 3,3 kHz , där det optimala med en spole som vore matchad blir en delningsfrekvens på 3 kHz. Detta som ett fiktivt exempel.

Skillnaden mellan 2,7 kHz och 3,3 kHz är mycket stor . Jag kan höra klara skillnader mellan 2,7 kHz och 2,8 kHz då jag laborerar med mitt aktiva dbx filter.

Dessa skillnader upplever jag som större än om jag provar ett streamer för 3500:- eller 20000:-

Matcha komponenter i passiva delningsfilter kan man enkelt göra själv genom att köpa en induktansmätare som även kan mäta kapacitans ( kondensatorer ) och resistans ( motstånd ) .

Det bästa uppgraderings förslaget för en seriös hifientusiast finns alltså här :
https://www.kjell.com/se/produkter/el-v ... gK49fD_BwE

Spring och köp och värm upp lödkolven.


Jag tror detta kan göra verkligt stora förbättringar för alla passiva högtalare, eftersom det i tillverkar-led sällan matchas öht i delningsfiltret. Och även om det skulle påstås att det matchas - tror ni på det ?

Stor förbättring om man kan mäta spolar och kondingar samt motstånd och matcha filter så dom ligger så lika som möjligt.
Har för det ändamålet köpt en LCR-3500 som mäter det jag behöver.
Skillnaden när man matchar jämfört med att bara bygga med köpta komponenter är milsvid.

[Strmbrg]

Jag utesluter inte alls att den enskilt största (riktigt stor i absoluta tal dessutom) förbättringen man kan göra är att öva upp sin tolerans för fel.
Jag har inte lyckats så bra med det.
Dessutom tror jag att en stor förbättring kan vara att sluta vara hifientusiast. Åtminstone om det är musik man vill tillgodogöra sig.
Jag har misslyckats där också.

[Kalejdokom]

Jag kan höra klara skillnader mellan 2,7 kHz och 2,8 kHz då jag laborerar med mitt aktiva dbx filter.

Nu handlar det ju om en en enda spole i serie med baselementet, alltså ett mycket flackt filter. Kan man verkligen höra skillnad på 2,7 och 2,8 kHz delning då? Eller menar du kanske filter av högre ordning när du labbar med ditt aktiva filter?

Visst kan det bli (stor) påverkan på ett komplett filters egenskaper om man har (stora) avvikelser på komponentvärdena, men om man konstruerar egna filter så brukar man ju också mäta upp resultatet och är man inte nöjd med SPL-kurvan, så får man ju justera komponentvärdena, oavsett hur de stämmer mot märkningen på respektive komponent. Jag menar att det kanske inte är så noga om värdena avviker något, så länge man är nöjd med slutresultatet (det man hör och kan mäta).

PS Jag har också en LCR-meter och kontrollmäter alltid mina komponenter för att veta vad jag stoppar in i filtret, men kanske främst för att kunna stoppa in samma värde i simuleringsprogrammet för att se hur de aktuella komponenterna faktisk påverkar filterfunktionen.

[petersteindl]

I Bremen 3D8 selekteras högtalarelementen i grupper med ett spann på +/- 0,25 dB per grupp.

Sedan sorteras väljs och matchas högtalarelementen för varje högtalarpar. Slutresultatet blir matchade par inom +/- 0,25 dB.

Spolarna varierar med 1 % och kondingar med 2,5 %.

Jag gör detta för att jag anser det viktigt att höger och vänster högtalare skall vara lika. Jag anser det viktigare än om frekvensgången varierar mer i båda högtalarna. Varierar frekvensgång lite mellan högtalarna så skall det i vart fall variera lika inom verje respektive par. Det lärde jag mig av Peter Snell. Jag var ju svensk distributör för Snell-högtalarna. Han matchade till +/- 0,25 dB. Han gjorde det i delningsfitren och då fick varje högtalare sitt specifika delningsfilter.

Jag importerade även DCM högtalare där Time Window var deras mest kända modell. De mätte varje bas och även i olika riktningar eftersom membranen hade olika frekvensgång i olika riktningar. Detta var i slutet på 70-talet och första hälften på 80-talet. De ritade ett kors på membranet där det var sämst och de vred basen på varje enskild högtalare så att sämsta riktningen pekade mot golvet. Detta talade jag om för Stig Carlsson som införde detta i produktionen av OA-52 och möjligtvis även i OA-50. Jag tror inte det skedde i OA-51, men jag minns inte. Sedan dess har membranmaterialen blivit bättre såtillvida att de mäter mer lika rotationssymmetriskt.

Mvh
Peter

[hifikg]

Din mentala inställning och, inte minst, din dagsform när du sjunker ner i lyssningsfåtöljen ger de största skillnaderna (förutsätter att du nått en viss ”nivå”). Just nu är jag på ovanligt gott humör o njuter i fulla drag av allsköns musik förmedlad av högtalare från IKEA!

Till yttermera visso har jag belönat mig själv med ytterligare hifi-stuff, inplastat än...

PS! Får du inte ordning på den mentala biten hjälper bara Carlsson. Vad som händer när båda villkoren satisfieras vet bara vi som har ett par

[Tangband]

Jag kan höra klara skillnader mellan 2,7 kHz och 2,8 kHz då jag laborerar med mitt aktiva dbx filter.

Nu handlar det ju om en en enda spole i serie med baselementet, alltså ett mycket flackt filter. Kan man verkligen höra skillnad på 2,7 och 2,8 kHz delning då? Eller menar du kanske filter av högre ordning när du labbar med ditt aktiva filter?

Visst kan det bli (stor) påverkan på ett komplett filters egenskaper om man har (stora) avvikelser på komponentvärdena, men om man konstruerar egna filter så brukar man ju också mäta upp resultatet och är man inte nöjd med SPL-kurvan, så får man ju justera komponentvärdena, oavsett hur de stämmer mot märkningen på respektive komponent. Jag menar att det kanske inte är så noga om värdena avviker något, så länge man är nöjd med slutresultatet (det man hör och kan mäta).

PS Jag har också en LCR-meter och kontrollmäter alltid mina komponenter för att veta vad jag stoppar in i filtret, men kanske främst för att kunna stoppa in samma värde i simuleringsprogrammet för att se hur de aktuella komponenterna faktisk påverkar filterfunktionen.

Jo, om du konstruerar själv och mäter själv och kanske även mäter hela högtalaren själv så har du ju mer kontroll på vilka fel som finns och vad som händer vid ändringar. Men de som har köpt färdiga högtalare får lita ( blint ) på tillverkarna att de inte fuskat med toleranserna i filtret inuti högtalaren. Jag tror inte alla tillverkare är lika noggranna som Peter Stendl med att kontrollmäta allting . Tvärtom sitter det ofta komponenter av låg kvalitet inuti högtalare för 10000:-. Då är det nog inte matchade komponenter heller.

[Tangband]

Jag utesluter inte alls att den enskilt största (riktigt stor i absoluta tal dessutom) förbättringen man kan göra är att öva upp sin tolerans för fel.
Jag har inte lyckats så bra med det.
Dessutom tror jag att en stor förbättring kan vara att sluta vara hifientusiast. Åtminstone om det är musik man vill tillgodogöra sig.
Jag har misslyckats där också.

Där är vi två

[Tangband]

I Bremen 3D8 selekteras högtalarelementen i grupper med ett spann på +/- 0,25 dB per grupp.

Sedan sorteras väljs och matchas högtalarelementen för varje högtalarpar. Slutresultatet blir matchade par inom +/- 0,25 dB.

Spolarna varierar med 1 % och kondingar med 2,5 %.

Jag gör detta för att jag anser det viktigt att höger och vänster högtalare skall vara lika. Jag anser det viktigare än om frekvensgången varierar mer i båda högtalarna. Varierar frekvensgång lite mellan högtalarna så skall det i vart fall variera lika inom verje respektive par. Det lärde jag mig av Peter Snell. Jag var ju svensk distributör för Snell-högtalarna. Han matchade till +/- 0,25 dB. Han gjorde det i delningsfitren och då fick varje högtalare sitt specifika delningsfilter.

Jag importerade även DCM högtalare där Time Window var deras mest kända modell. De mätte varje bas och även i olika riktningar eftersom membranen hade olika frekvensgång i olika riktningar. Detta var i slutet på 70-talet och första hälften på 80-talet. De ritade ett kors på membranet där det var sämst och de vred basen på varje enskild högtalare så att sämsta riktningen pekade mot golvet. Detta talade jag om för Stig Carlsson som införde detta i produktionen av OA-52 och möjligtvis även i OA-50. Jag tror inte det skedde i OA-51, men jag minns inte. Sedan dess har membranmaterialen blivit bättre såtillvida att de mäter mer lika rotationssymmetriskt.

Mvh
Peter

Intressant .
Kan alla OA52 ägare då sitta nöjd eftersom komponenterna är matchade, eller infördes detta på senare modeller?

[matssvensson]

Jag kan höra klara skillnader mellan 2,7 kHz och 2,8 kHz då jag laborerar med mitt aktiva dbx filter.

Nu handlar det ju om en en enda spole i serie med baselementet, alltså ett mycket flackt filter. Kan man verkligen höra skillnad på 2,7 och 2,8 kHz delning då? Eller menar du kanske filter av högre ordning när du labbar med ditt aktiva filter?

Visst kan det bli (stor) påverkan på ett komplett filters egenskaper om man har (stora) avvikelser på komponentvärdena, men om man konstruerar egna filter så brukar man ju också mäta upp resultatet och är man inte nöjd med SPL-kurvan, så får man ju justera komponentvärdena, oavsett hur de stämmer mot märkningen på respektive komponent. Jag menar att det kanske inte är så noga om värdena avviker något, så länge man är nöjd med slutresultatet (det man hör och kan mäta).

PS Jag har också en LCR-meter och kontrollmäter alltid mina komponenter för att veta vad jag stoppar in i filtret, men kanske främst för att kunna stoppa in samma värde i simuleringsprogrammet för att se hur de aktuella komponenterna faktisk påverkar filterfunktionen.

+1. Min erfarenhet också. Vidare håller välgjorda filterkomponenter ofta mycket snävare toleranser än gränsvärdena om de är från likartat produktionstillfälle (köpta vid samma tillfälle). Gränsvärdena är en garanterad min/max variation i produktionsprocessen över tid. Så har det varit när jag kontrollmätt mina komponenter i alla fall. Det är betydligt större variation hos elementen själva, även de som är från likartat produktionstillfälle. Där kan man verkligen behöva matcha element/komponenter mot varandra om man vill att slutresultatet skall överensstämma exakt mellan olika exemplar. Det är min erfarenhet.

[petersteindl]

I Bremen 3D8 selekteras högtalarelementen i grupper med ett spann på +/- 0,25 dB per grupp.

Sedan sorteras väljs och matchas högtalarelementen för varje högtalarpar. Slutresultatet blir matchade par inom +/- 0,25 dB.

Spolarna varierar med 1 % och kondingar med 2,5 %.

Jag gör detta för att jag anser det viktigt att höger och vänster högtalare skall vara lika. Jag anser det viktigare än om frekvensgången varierar mer i båda högtalarna. Varierar frekvensgång lite mellan högtalarna så skall det i vart fall variera lika inom verje respektive par. Det lärde jag mig av Peter Snell. Jag var ju svensk distributör för Snell-högtalarna. Han matchade till +/- 0,25 dB. Han gjorde det i delningsfitren och då fick varje högtalare sitt specifika delningsfilter.

Jag importerade även DCM högtalare där Time Window var deras mest kända modell. De mätte varje bas och även i olika riktningar eftersom membranen hade olika frekvensgång i olika riktningar. Detta var i slutet på 70-talet och första hälften på 80-talet. De ritade ett kors på membranet där det var sämst och de vred basen på varje enskild högtalare så att sämsta riktningen pekade mot golvet. Detta talade jag om för Stig Carlsson som införde detta i produktionen av OA-52 och möjligtvis även i OA-50. Jag tror inte det skedde i OA-51, men jag minns inte. Sedan dess har membranmaterialen blivit bättre såtillvida att de mäter mer lika rotationssymmetriskt.

Mvh
Peter

Intressant .
Kan alla OA52 ägare då sitta nöjd eftersom komponenterna är matchade, eller infördes detta på senare modeller?

Komponenterna är inte matchade i OA-52 eller i någon Carlssonhögtalare, men basarna skall vara uppmätta och "inroterade" vid montering för rätt riktning. Vid närmare eftertanke gäller det basen Scan Speak 8542 d v s 8545 behövde nog inte denna procedur. Jag är osäker på basen i OA-50.

Vad gäller komponenterna i OA-52 så var toleransen så snäv att matchning eller selektering inte behövdes. CFAC spolarna tror jag låg på 1 % och Wondercap likaså.

Mvh
Peter

[DVD-ai]

Det är en fenomenal förbättring att vara på humör för musik om det ska lyssnas.
Tätt följt av att välja välljudande musik, ha ett bra rum, inte förringa Feelgood samt att ha rätt högtalare.

Men om man ska ner på mini nivå så som att matcha komponenter så kan jag inte annat än att instämma samt tillägga att jag tycker att allt i en högtalare bör matchas minst parvis.
Element, filter, dämpning, avstämning, lådform osv osv ska vara så nära identisk inom paret som det är möjligt.
Feelgood är starkt och används med fördel till sin egen fördel

[KentLindqvist]

Har tagit tag i min största förbättring just nu!

Jag har mosaikglas i lyssningsrummet.
Fint å sådär, men det skallrar på ordentligt i vissa frekvenser.
Jag har med åren lärt mig att filtrera bort oljudet.

Nu tog jag som sagt tag i det hela, och redan nu när fönstren medan
Jag installerar ett extra glas, lyft ur fönstren, kan jag spela musik till större njutning!

[Morello]

En tolerans om tex 5% innebär att extremfallen avviker med 5%, men det är inte rektangulär fördelning, varför majoriteten av komponenterna i lotten håller sig avsevärt närmare det nominella värdet.

För övrigt, glöm ej att kalibrera enklare instrument (som det på bilden) med kända komponenter.

[RogerGustavsson]

Lite märkligt att bara fundera på komponenternas toleranser i ett delningsfilter. Drivelementen bör ju också vara selekterade och kontrollmätta med sina delningsfilter. Det kan visa sig att delningsfiltren inte alls behöver ha samma värden för ett par högtalare för att ge lika frekvensgång. Borde bli bäst med selektering innan man parar ihop element och delningsfilter.

[Bill50x]

Lite märkligt att bara fundera på komponenternas toleranser i ett delningsfilter. Drivelementen bör ju också vara selekterade och kontrollmätta med sina delningsfilter. Det kan visa sig att delningsfiltren inte alls behöver ha samma värden för ett par högtalare för att ge lika frekvensgång. Borde bli bäst med selektering innan man parar ihop element och delningsfilter.

Är man en riktig audiofil finns inga genvägar
Eller som Linn säger, börja med källan. Dvs ska man selektera komponenter bör man välja ett instrument som dels visar rätt, dels alltid gör det. Innan dess är man ute och famlar. Sedan gäller det att mäta rätt också. Har själv suttit och strulat med spolar och att få rätt värde på Henry och Ohm är ett helsicke eftersom det påverkas av kontakten mellan mätprob och tråd. Vanliga krokodilklämmor känns inte speciellt säkra eftersom värdena hoppar omkring (jag har exakt samma instrument som Perfector).

Detta med att rotera elementen för att få likartad spridning i rummet var nytt för mig och inget jag vare sig stött på tidigare eller ens tänkt på. Klart knepigt att få till det eftersom man då måste ha mätutrustning för att mäta frekvensgång i olika riktningar. och att veta vad som är viktigt i dessa mätningar.

Personligen känner jag släktskap med att det är viktigare att högtalarna är lika i så många avseenden det bara är möjligt snarare än att de ska ha bästa egenskaper i absoluta termer. Sedan gäller det förstås att ha ett rum som ger likartade förutsättningar för vänster respektive höger högtalare.

Om det är något jobb jag INTE tänker ha i mitt nästa liv är... tada! Högtalarkonstruktör.

/ B

[petersteindl]

Lite märkligt att bara fundera på komponenternas toleranser i ett delningsfilter. Drivelementen bör ju också vara selekterade och kontrollmätta med sina delningsfilter. Det kan visa sig att delningsfiltren inte alls behöver ha samma värden för ett par högtalare för att ge lika frekvensgång. Borde bli bäst med selektering innan man parar ihop element och delningsfilter.

Är man en riktig audiofil finns inga genvägar
Eller som Linn säger, börja med källan. Dvs ska man selektera komponenter bör man välja ett instrument som dels visar rätt, dels alltid gör det. Innan dess är man ute och famlar. Sedan gäller det att mäta rätt också. Har själv suttit och strulat med spolar och att få rätt värde på Henry och Ohm är ett helsicke eftersom det påverkas av kontakten mellan mätprob och tråd. Vanliga krokodilklämmor känns inte speciellt säkra eftersom värdena hoppar omkring (jag har exakt samma instrument som Perfector).

Detta med att rotera elementen för att få likartad spridning i rummet var nytt för mig och inget jag vare sig stött på tidigare eller ens tänkt på. Klart knepigt att få till det eftersom man då måste ha mätutrustning för att mäta frekvensgång i olika riktningar. och att veta vad som är viktigt i dessa mätningar.

Personligen känner jag släktskap med att det är viktigare att högtalarna är lika i så många avseenden det bara är möjligt snarare än att de ska ha bästa egenskaper i absoluta termer. Sedan gäller det förstås att ha ett rum som ger likartade förutsättningar för vänster respektive höger högtalare.

Om det är något jobb jag INTE tänker ha i mitt nästa liv är... tada! Högtalarkonstruktör.

/ B

Det är inte för att få likartad spridning, utan det var för att undvika resonansrik riktning från elementet som direktljud. Då ville man detektera den riktningen om konen bryter upp i viss riktning. Sedan vred man konen i högtalaren vid montering. Mätningen gjordes i en mätlåda ungefär 1 m^3 och fylld med dämpmaterial och med mikrofon placerad off-axis ungefär 30 grader. Du tar elementet och lägger det på ett hål i lådan som är med samma diameter som kon + upphängning där konen pekar in i lådan och magneten ut. Vad jag minns hade DCM kontinuerligt brus och mik kopplat till tersbandsanalysator så att tonkurvan direkt kan läsas av. Sedan roterar man elementet och kollar om elementet får någon elak peak vid viss rotationsvinkel. Då märkte man konen i den riktningen. Det gick ganska fort. Tippar 8 sekunder per element. Var elementet extra dåligt så la man det åt sidan. Jag tror det kan ha varit Peerless, men jag minns inte säkert. Hur John Larsen löste det på Carlssonhögtalare minns jag inte.

Varje enskilt högtalarelement som jag köper till Bremen 3D8 mäts upp på fabrik på parametrar som vägd nivå vid ett visst frekvensområde, frekvensgång, impedanskurva och THD samt det man kallar rub&buzz för att se om talspolen tar emot då man styr ut elementet fullt. Rub&buzz måste man svepa vid hög spänning. Sedan sorteras elementen på fabrik. Enklast är om man har 3 kartonger på plats och bestämmer sig för nivå för det som är medelvärde på känsligheten. Det är referensen och blir 0 dB +/- 0,25 dB. Den lådan kallas 0. Sedan har man låda + där känsligheten går från +0,25 dB till + 0,75 dB. Sedan har man man låda - där känsligheten går från - 0,25 dB till - 0,75 dB.

Vid slutmontering av högtalarna så gäller det bara att hålla reda på lådorna med element. Då uppnås en ganska säker montering och snabb montering av element. Varje enskild högtalare mäts sedan upp i en stor mätlåda och om allt ligger inom tolerans så blir det grönt på datorskärmen, annars rött och då står det vika parametrar som gav failure och det är många parametrar som mäts med flera mikrofoner i mätlådan. Dels måste man kolla tätning och beroende på var det kan tänkas vara otätt så blir mätningen olika d v s vi har olika signaler och mikarna kopplas in olika. Allt styrs med QC-program som Lilltroll programmerat. Det är en häftig procedur och kanske den viktigaste då man eftersträvar jämn kvalitet vid industriell serieproduktion. Exempelvis kan en diskanten vara otät mellan låda och fronten på diskanten men även otät så att luft kommer in under domen. Det ger helt olika utslag för basen och diskanten. Då fixar man det med summatoner så att man kan se om diskantmembranet rör sig med djupbastonen. Beroende på mätsekvens används specifik mik på specifik plats i lådan. Det är en hel vetenskap att förstå hur dist uppkommer beroende på var högtalarlådan är otät. Det kan vara i lådan för basreflex eller på en massa olika andra ställen. Då skall det stå på dataskärmen tillsammans med rödruta och failure. Då kan de som monterar lätt hitta felet då det skall åtgärdas i produktion innan ny mätning sker för godkännande och före paketering.

Mvh
Peter

[Bill50x]

Det är inte för att få likartad spridning, utan det var för att undvika resonansrik riktning från elementet som direktljud. Då ville man detektera den riktningen om konen bryter upp i viss riktning. Sedan vred man konen i högtalaren vid montering. Mätningen gjordes i en mätlåda ungefär 1 m^3 och fylld med dämpmaterial och med mikrofon placerad off-axis ungefär 30 grader. Du tar elementet och lägger det på ett hål i lådan som är med samma diameter som kon + upphängning där konen pekar in i lådan och magneten ut. Vad jag minns hade DCM kontinuerligt brus och mik kopplat till tersbandsanalysator så att tonkurvan direkt kan läsas av. Sedan roterar man elementet och kollar om elementet får någon elak peak vid viss rotationsvinkel. Då märkte man konen i den riktningen. Det gick ganska fort. Tippar 8 sekunder per element. Var elementet extra dåligt så la man det åt sidan. Jag tror det kan ha varit Peerless, men jag minns inte säkert. Hur John Larsen löste det på Carlssonhögtalare minns jag inte.

Varje enskilt högtalarelement som jag köper till Bremen 3D8 mäts upp på fabrik på parametrar som vägd nivå vid ett visst frekvensområde, frekvensgång, impedanskurva och THD samt det man kallar rub&buzz för att se om talspolen tar emot då man styr ut elementet fullt. Rub&buzz måste man svepa vid hög spänning. Sedan sorteras elementen på fabrik. Enklast är om man har 3 kartonger på plats och bestämmer sig för nivå för det som är medelvärde på känsligheten. Det är referensen och blir 0 dB +/- 0,25 dB. Den lådan kallas 0. Sedan har man låda + där känsligheten går från +0,25 dB till + 0,75 dB. Sedan har man man låda - där känsligheten går från - 0,25 dB till - 0,75 dB.

Vid slutmontering av högtalarna så gäller det bara att hålla reda på lådorna med element. Då uppnås en ganska säker montering och snabb montering av element. Varje enskild högtalare mäts sedan upp i en stor mätlåda och om allt ligger inom tolerans så blir det grönt på datorskärmen, annars rött och då står det vika parametrar som gav failure och det är många parametrar som mäts med flera mikrofoner i mätlådan. Dels måste man kolla tätning och beroende på var det kan tänkas vara otätt så blir mätningen olika d v s vi har olika signaler och mikarna kopplas in olika. Allt styrs med QC-program som Lilltroll programmerat. Det är en häftig procedur och kanske den viktigaste då man eftersträvar jämn kvalitet vid industriell serieproduktion. Exempelvis kan en diskanten vara otät mellan låda och fronten på diskanten men även otät så att luft kommer in under domen. Det ger helt olika utslag för basen och diskanten. Då fixar man det med summatoner så att man kan se om diskantmembranet rör sig med djupbastonen. Beroende på mätsekvens används specifik mik på specifik plats i lådan. Det är en hel vetenskap att förstå hur dist uppkommer beroende på var högtalarlådan är otät. Det kan vara i lådan för basreflex eller på en massa olika andra ställen. Då skall det stå på dataskärmen tillsammans med rödruta och failure. Då kan de som monterar lätt hitta felet då det skall åtgärdas i produktion innan ny mätning sker för godkännande och före paketering.

Tänkte väl att det inte var svårare än så. 8 sekunder per element har jag tid med när jag nu renoverar mina högtalare.

/ B

[Morello]

Jag har mätt ganska mycket komponenter under åren och de som jag funnit avviker mest är trådlindade motstånd - nu pratar jag om passiva komponenter.

[Tangband]

Jag har mätt ganska mycket komponenter under åren och de som jag funnit avviker mest är trådlindade motstånd - nu pratar jag om passiva komponenter.

Ja, och det kan väl ändra nivån från tex en diskant på ett hörbart sätt.

[Morello]

Ja, sådana bör givetvis mätas före montering eller så använder man dyrare typer med snävare tolerans.

[RogerGustavsson]

Jag har mätt ganska mycket komponenter under åren och de som jag funnit avviker mest är trådlindade motstånd - nu pratar jag om passiva komponenter.

Ja, och det kan väl ändra nivån från tex en diskant på ett hörbart sätt.

Det är ju beroende på hur diskanten mäter också. Diskant med delningsfilter bör väl ha liknande egenskaper i en stereouppsättning? Två diskanter från hyllan har ju inte nödvändigtvis helt liknande egenskaper. Den selektering som Peter beskriver ovan är väl knappast fallet när man köper diskanter för egna byggen?

[Tangband]

Ja, sådana bör givetvis mätas före montering eller så använder man dyrare typer med snävare tolerans.

De är ju billiga så man kan ju köpa ett antal och välja de bästa.

[Talspolen]

Nu väntar jag bara på att det dyker upp någon som menar att akustiken i rummet är den absolut viktigaste enskilda förbättringen man kan göra...
*trummar med fingrarna*

/ B

Jag har hört att akustiken i rummet är den absolut viktigaste enskilda förbättringen man kan göra.
Då måste man ju sätta in diffusorer. Då blir det så här.

[ Bild ]

Wow, hela ljudbilden öppnades upp och basen gick 4 ½ oktaver djupare och man kan spela 23,7 dB starkare. Bra diffusorer.

Det där är helt fel installerat. Kablarna måste ha ett fall på minst 5mm/meter mot högtalarna annars får elektronerna jobba i uppförsbacke ju!