Att förköpa sig - Hifi och hushållsekonomin

[guldfisk]

FY-pengar? Själva den psykologiska säkerheten leder förhoppningsvis till ett friare liv.

Min familj kör gemensam ekonomi med en fast summa i månadspeng. Sedan är det förstås en förhandling kring vad som är gemensam nytta eller enskild. Allt mer tas som gemensamma kostnader, har vi märkt. Inte minst ett fritidshus, på min frus initiativ. Det ska till mycket hifi för att matcha det. Vi har faktiskt svårt att spendera våra enskilda pengar på sådant vi vill ha, känns prisvärt och vi har tid att njuta av (pga småbarn). Går förvisso plus även gemensamt. Det vore fan annars, med två ingenjörslöner.

[nuffe]

Enda jag köpt på avbetalning är mitt hus. Till HiFi och annat är det spara först och köp sedan. Eftersom jag alltid sparat först, så finns det sparade pengar så vill jag köpa något kan jag alltid göra det "cash". Nu har den mesta HiFin varit inom rimliga prisnivåer, några tusenlappar då och då. Det största enskilda köpet var för några år sedan runt 20 000 kr. Relativt sett värre var det nog i min ungdom när prylar köptes för någon tusenlapp stycket, vilket var mycket pengar på den tiden när man gick på gymnasiet.

Jag inser att jag är relativt ensam om att sitta med en hög sparade pengar och ett litet köpbegär, så högen växer varje år, och begäret snarare minskar med tiden.

Nej du är inte ensam! Har alltid köpt mina prylar kontant och dessutom, med några få undantag, begagnat.

Henrik

PS Tillhör dessutom dem som amorterar på bostadslånen

[pingvinen]

Jag inser att jag är relativt ensam om att sitta med en hög sparade pengar och ett litet köpbegär, så högen växer varje år, och begäret snarare minskar med tiden.

I sak helt rätt, men vad sparar du till om jag får fråga? Eller enbart pengar på hög?

Ingenting speciellt just nu. Men när behovet uppstår finns redan cashen. Tidigare större utgifter har varit diverse renoveringar på huset (tex kök, badrum, tak) då jag inte behövt låna eller först spara ihop pengarna. Även byte av bil på samma sätt.

Men, nej just nu sparar jag inte till något speciellt. Att samla pengar likt Joakim von Anka är inte ett intresse i sig.

[pingvinen]

Enda jag köpt på avbetalning är mitt hus. Till HiFi och annat är det spara först och köp sedan. Eftersom jag alltid sparat först, så finns det sparade pengar så vill jag köpa något kan jag alltid göra det "cash". Nu har den mesta HiFin varit inom rimliga prisnivåer, några tusenlappar då och då. Det största enskilda köpet var för några år sedan runt 20 000 kr. Relativt sett värre var det nog i min ungdom när prylar köptes för någon tusenlapp stycket, vilket var mycket pengar på den tiden när man gick på gymnasiet.

Jag inser att jag är relativt ensam om att sitta med en hög sparade pengar och ett litet köpbegär, så högen växer varje år, och begäret snarare minskar med tiden.

Nej du är inte ensam! Har alltid köpt mina prylar kontant och dessutom, med några få undantag, begagnat.

Henrik

PS Tillhör dessutom dem som amorterar på bostadslånen

Nej helt ensam förstår jag att jag inte är, men kanske i minoritet.

Jag amorterar väldigt lite, men bolånet var relativt litet från början (ca 65% av vad huset kostade), och idag är det ca 20% av uppskattat värde. Med låg ränta och god utveckling på fonder och aktier har jag hellre pengarna där. Jag kan inte amortera hela lånet med de besparingar jag har idag, så jag ligger på fortfarande på minus (plus husets värde förstås). Jag hävdar också att amortera inte är att spara. Om jag tar ut 100 kr från banken och amorterar 100 kr på lånet, har jag då sparat 100 kr? Naturligtvis blir det en besparing av räntekostnaden, men det brukar inte vara det som syftas på när amortering framförs som ett sparande till mig själv. Detta är nog ett ämne för en ny separat tråd eftersom jag inser att det är off topic här.

[pinnen]

Jag är faktiskt glad på ett sätt att jag numera är hörselskadad på höger sida. Det gör att jag inte ens tittar eller framför allt lyssnar på sk "high end" längre.
Jag är helnöjd med min ljudlimpa inklusive bakhögtalare och vill jag finlyssna så blir det genom hörlurar och min Denon sovrumsanläggning.

Dock har jag spenderat lite drygt tvåhundra tusenlappar på hifi genom åren och förutom några få missar har jag oftast varit mycket nöjd med grunkorna. Numera har jag inga lån överhuvudtaget
och ska jag låna får det eventuell bli till en bostadsrätt i så fall. Dock trivs jag finfint i den hyresrätt jag bor och har en bil från 2018 och en spritt ny hoj så jag har just nu allt jag kan önska mig.
Ny stereo/hifianläggning finns inte längre på någon önskelista överhuvudtaget även om intresset för musikåtergivning såklart finns kvar

[Bamsefar]

Jag hävdar också att amortera inte är att spara. Om jag tar ut 100 kr från banken och amorterar 100 kr på lånet, har jag då sparat 100 kr? Naturligtvis blir det en besparing av räntekostnaden, men det brukar inte vara det som syftas på när amortering framförs som ett sparande till mig själv.

Håller med till 100%!!!

[Kronkan]

Jag håller inte med om detta. Men om att amortera alltid är det bästa sättet Att spara kan man alltid diskutera.

Idag med låga räntor kan om man är yngre det vara bättre Att spara i fonder och/eller aktier.

Men om man köper saker på kredit som minskar i värde så kommer man dock bygga på sig en skuld.

Så som jag ser på saken är att spara klokt ur ett livsperspektiv där nog aktier/fonder är en pengamaskin.
Amortera ger låga kostnader.

Vi har dock kunnat välja att ha riktigt lite i lån och en viss mängd pengamaskin.

Samtidigt har vi kunnat ha en viss mängd konsumtion. Men Vi har alltid haft både en viss amortering och samtidigt lite sparande i fonder/ aktier. Man behöver inte bränna alla pengar.

Vi har så att säga blivit hyggligt oberoende.

[LeifB]

Att amortera bolån känns som värdelöst. Nu när räntan är så låg.
Jo det beror på lånets storlek och hur gammal man är.
Vi säger att man har 500000 kr i lån med en ränta på dryga en procent.
Ca kostnad 5-7 tusen per år.
Armotera man 1000kr per månad. Så sjunker skulden med 12000 per år.
Du sparar då 120 kr i årskostad för räntan. Är det värt det..??

[Prozac]

Köper allt kontant och nästan alltid begagnat. Sedan tillverkar jag högtalare och kablage själv (inte för att det blir så billigt iofs).

[Bill50x]

Jo det beror på lånets storlek och hur gammal man är.
Vi säger att man har 500000 kr i lån med en ränta på dryga en procent.

Bor man i en hyggligt stor ort så räcker en halv mille ingenstans. Men även om man lånar det tiodubbla så är väl en amortering snarare att se som en försäkring mot framtida räntehöjningar. 1%-nivån kommer inte att vara för evigt och redan vid 3-4 % i ränta så blir vinsten betydlig att man betat av lånet lite.

/ B

[LeifB]

Jo det beror på lånets storlek och hur gammal man är.
Vi säger att man har 500000 kr i lån med en ränta på dryga en procent.

Bor man i en hyggligt stor ort så räcker en halv mille ingenstans. Men även om man lånar det tiodubbla så är väl en amortering snarare att se som en försäkring mot framtida räntehöjningar. 1%-nivån kommer inte att vara för evigt och redan vid 3-4 % i ränta så blir vinsten betydlig att man betat av lånet lite.

/ B

Sant... men låser man lånet i 10 år så är faran mindre.
Nu ska man låsa alla lån..

[Bamsefar]

Alltså 5% ränta - räcker inte för att jag skall ge mig på bolån (för det var det jag uttalade mig om, konsumtionslån är något annat) om amortering.

Peter råkade påstå att ett 6.000.000 lån gick att spara ihop sig till 4.000 per månad men missade att det tog 125 år som sagt...

5% på 6.000.000 = 300.000 i ränta per år.

Säg att "man" amorterat 6.000 sek per månad under den perioden som var låg ränta i säg 5 år = 5 år * 12 månader * 6.000 = 360.000 i amortering, 5% ränta på dessa (never mind ränta på ränta osv) är således 18.000 per år eller 1.500 sek per månad i besparing - och det upplevs säkert som mycket. Men 6.000 sek är garanterat 4.500 sek mer än potentiella 1.500 sek i besparing. Således för att de där 6.000 per månad skall bli något så måste amorteringen bli minst värd 6.000 sek i ränta eller (och nu hoppar jag evnt ränteavdrag, för dom kommer säkert tas bort av C+S vilken dag som helst) eller då 72.000 sek per år och det är 1.440.000 i amortering. Det kan också beskrivas som 6.000 i amortering per månad i 240 månader = 20 år. Eller så får man höja amorteringen till 24.000 sek per månad i fem år (dvs runt 4,8% av ursprungsskulden, eller massivt mera än dagens amorteringskrav).

Poängen är, visst du kan spara en slant i ränta om du amorterar, men f*n alltså, du måste amortera minst 5% av ursprungsskulden per kalenderår för att det verkligen skall ge någon form av "buffert tänk". Och under denna tid som du tror dig buffert spara, så kom ihåg, banken kommer inte höja lånen när du har det för snålt ställt helt plötsligt eftersom du inte har någon sparbuffert att ta av....

[hifikg]

... Och under denna tid som du tror dig buffert spara, så kom ihåg, banken kommer inte höja lånen när du har det för snålt ställt helt plötsligt eftersom du inte har någon sparbuffert att ta av....

Så rätt. Man tänker att man amorterar ner för att få större låneutrymme i framtiden om behov uppstår, men sakta hostar hackspetten. Ev värdeökning är väl det som ger större utslag. När vi köpte vår första lägenhet amorterade vi nästan ihjäl oss, på den tiden var det nog ett krav att det skulle amorteras. I efterhand hade vi kunnat köpa en stor fyra i Vasastan istället, men den kostade 250.000 då och det tyckte vi var galet dyrt
Vi hade lätt klarat det med mindre amortering, särskilt som avgiften var löjligt låg. Men så var vi inte tränade att räkna på den tiden.

[LeifB]

Det tråkiga är om inte värdeökningen fortsätter som den har gjort länge nu så kommer många att få leva med en skuld de aldrig kommer ur. Bostadbubbla kan komma.
Räntan stiger och värdet halveras.
Tror ni att det är många som räknar med det??

[Kronkan]

Den stora risken är ju att inte har något sparande alls. Amorteringar ju idag hopplöst långsamt sätt att skaffa sig en liten förmögenhet på. I vissa lägen kan man dock inte undvika amortering enligt gällande regelbok.

Så det som återstår är ju aktier/fonder. Detta kan ju vara högst riskabelt genom att det blir värderingsbubblor.

[hifikg]

Det tråkiga är om inte värdeökningen fortsätter som den har gjort länge nu så kommer många att få leva med en skuld de aldrig kommer ur. Bostadbubbla kan komma.
Räntan stiger och värdet halveras.
Tror ni att det är många som räknar med det??

Nä, sådant räknar man inte med, det är ungefär lika trist som om solen skulle slockna, sånt kan man inte gå o fundera på. Om det sker så sker det!
Men som tankeexperiment, vad händer då med alla lägenheter och villor som ingen vill köpa? Ska de stå tomma bara för att? Jag bodde en gång i en Brf som drabbades av en rätt häftig förskingring och då såg det ut som att föreningen skulle tas över av något fastighetsbolag o omvandlas till hyresrätter. Det löste sig ändå den gången, men om inte ens fastighetsbolagen vill köpa skiten en vacker dag?

[hifikg]

Den stora risken är ju att inte har något sparande alls. Amorteringar ju idag hopplöst långsamt sätt att skaffa sig en liten förmögenhet på. I vissa lägen kan man dock inte undvika amortering enligt gällande regelbok.

Så det som återstår är ju aktier/fonder. Detta kan ju vara högst riskabelt genom att det blir värderingsbubblor.

Glöm inte rouletten på Cosmopol! Jag föreslår varje år att vi ska ta det som finns i kassan på nyårsdagen och satsa allt på rött. Snabb fördubbling av kapitalet, eller så får man börja om från början.

[Bamsefar]

Om du lånar upp till en mille så är det ditt problem om du råkar ut för värdefall på säkerheten så att säga.
Om du istället lånar fem mille så är det bankens problem och inte ditt.

Det är lite där som utmaningen ligger. Låna för lite, och du har problem, låna för mycket och det är omöjligt att lösa så då blir det bankens problem.

En aningen syniskt kanske men lik väl så det fungerar.

Notering: Ingenting är vad det ser ut att vara när bankerna är involverade - ni har väl läst om senaste avslöjandena om penningtvätt - det är f*n omöjligt som privatperson att göra bankaffärer för man bli svartlistad direkt - men har du några mille så är det inga problem...

Jag har varit med när Sverige hade problem runt 90-talet, och räntan var skyhög (som bankanställd hade jag 13.5% om jag minns rätt i bostadslåneränta - men vissa lär ha åkte på 25%) med dagens mått mätt. Om inte annat så har de flesta säkert hört talas om 500% i riksbanksränta, allt för att försvara en dödsdömd krona.

I vilket fall, då innan smällen alltså, så köpte jag en bostad på Kungsholmen här i Stockholm, 560.000 kostade den. Jag hade 400.000 i lån på den - smällen kom, och värdet var lätt nere och vände på 170-180.000 för de stackare som var tvingade att sälja (man skall inte glömma att alla inte kan bo kvar, skilsmässa är den vanligast orsaken att man tvingas flytta osv) och så att säga realisera sina skuld...

Alltså kontentan: Bankerna gjorde ingenting mot de som var överbelånade (de hade ju trots allt godkänt allt!) utan låtsades som om det regnade och visste att en av två saker kommer inträffa:
a) Långkonjunkturen kommer ta slut och värdet antas stiga igen och passera skulden (allt löst)
eller
b) Staten rädda systemkänsliga banker (alltså betalar alla skulder, såsom Nordeas skuldberg raderades, och därmed löst problemet).

Hade det varit i USA där just säkerhet är säkerhet och inte säkerhet plus din personliga ekonomi (som i Sverige - alltså säkerheterna betyder ingenting eftersom enda sättet att bli av med en skuld om du inte kan betala är skuldsanering ) så hade du bara gått ut ur huset och stängt dörren (antagligen inte ens brytt dig om att låsa).... Vilket är bäst av dessa två vete katten...

[hifikg]

Jag tycker att bankerna ska göra sitt jobb o vara säkra på säkerheten så att säga, om de är för sugna på att låna ut eller gör felbedömningar så får de ta över kåken/lyan o göra det bästa av den. Jag tror de fixar det dessutom, det mesta går nog att hyra ut och i långa loppet tar de igen förlusterna, medan en enskild medborgare kan drabbas väldigt hårt under lång tid, kanske hela livet. Sen kan man ju klura på om pengarna använts till exklusiva högtalare, fast har banken godkänt säkerheten så har de. Tycker jag.

[pingvinen]

Bankerna lånar bara ut pengar till de som inte skulle behöva låna pengar.

[LeifB]

Bankerna lånar bara ut pengar till de som inte skulle behöva låna pengar.

Inte hela sanningen men de har en fördel.
Lättare att låna om man redan har pengar..

[pingvinen]

Bankerna lånar bara ut pengar till de som inte skulle behöva låna pengar.

Inte hela sanningen men de har en fördel.
Lättare att låna om man redan har pengar..

Ja, och banken vinner alltid (Så jag är skeptiskt till att satsa allt på rött som TS skrev. Eller svart. Eller säkra med 50/50)

[LeifB]

Bankerna lånar bara ut pengar till de som inte skulle behöva låna pengar.

Inte hela sanningen men de har en fördel.
Lättare att låna om man redan har pengar..

Ja, och banken vinner alltid (Så jag är skeptiskt till att satsa allt på rött som TS skrev. Eller svart. Eller säkra med 50/50)

Tråkigt om den hamnar på noll.

[JBjorkman]

Jag fick med mig en enkel syn på skuldsättning hemifrån, det finns tre saker som man kan låna pengar till: bostad, studier och bil. Allt annat sparar man till. När jag och min fru skulle köpa vår första bil blev det tydligt att hon hade med sig nästan samma lista, fast utan bil (vilket nu även är min lista, ingen stor eftergift för min del att äga billigare bilar).

HIFI gjorde vi ett "sista oansvarigt köp" (eller vad man ska kalla denna lyxkonsumption) ett halvår innan vi gifte oss, köpte radhus och skaffade barn. Vi kom överens om att vi vill ha en välljudande stereo i vårt hem (Guru Juior+ och Hegel H80), och vi la väl runt 25' minus inbytet av ett enklare surroundsystem. Detta system är tills vidare och jag räknar inte med att kunna köpa "något roligare" inom överskådlig framtid.

Vad gäller amorteringar ser jag det som pensionssparande.
Det är svårt för de som går i pension om 10 år att förutse vilka inkomster de kommer få. Jag kommer jobba i ytterligare 35-40 år (är 33 idag) och räknar med att pensionssystemet kommer att göras om minst en gång till innan det är dags, och jag ser det som omöjligt att kontrollera intäcktssidan (mer än att jobba på och ha kollektivavtal).
Kan man inte kontrollera intäcktssidan får man sikta in sig på utgifterna, och vi har därmed som mål att äga vårt boende och vara helt skuldfria dagen vi går i pension. Om vi inte kan ha en dräglig tillvaro under de förutsättningarna så ligger problemet på en högre samhällelig nivå.

[Morello]

Att låna till bil är väl knappast vettigare än att låna till audio? Såväl bil som hifi tappar högst sannolikt ordentligt i värde och kostnaden är ett faktum.

Jag har bara ett lån - bostadslån. Studielånet är amorterat.

[pingvinen]

Att låna till bil är väl knappast vettigare än att låna till audio? Såväl bil som hifi tappar högst sannolikt ordentligt i värde och kostnaden är ett faktum.

Jag har bara ett lån - bostadslån. Studielånet är amorterat.

Ja speciellt om bilen tappar värde snabbare än lånet amorteras. Då blir det trist när man säljer bilen och blir skyldig pengar. Kanske det är då man byter in hos handlare och tar ett nytt större lån på en dyrare bil?

[JBjorkman]

Att låna till bil är väl knappast vettigare än att låna till audio? Såväl bil som hifi tappar högst sannolikt ordentligt i värde och kostnaden är ett faktum.

Jag har bara ett lån - bostadslån. Studielånet är amorterat.

Jag ser en viss skillnad i att en (två?) bil(ar) kan vara en förutsättning för att resten av livet ska gå ihop och därmed vara värt en större ekonomisk risk än ett rent nöjesinköp. Däremot så kan lån till en "kul bil" vara att jämställa med lån till audioutrustning (var gränsen för behov/nöje går kan man alltid diskutera, vissa "behöver" en XC60). Med bilar kan man också hamna i läget där det är mer ekonomiskt att låna till ny bil än att köpa en gammal som måste repareras dyrt, det är sällan fallet i audio-sammanhang.

Men som sagt håller jag i stort med dig om att man inte lånar till bil.

[LeifB]

Jag inser att jag är relativt ensam om att sitta med en hög sparade pengar och ett litet köpbegär, så högen växer varje år, och begäret snarare minskar med tiden.

Jag har också inga problem med habegäret.
Pengarna läggs på hög här med.
Typ som en pensions buffert. Ni vet väl hur dålig pensionen blir?

[Conan]

Kan man inte kontrollera intäcktssidan får man sikta in sig på utgifterna, och vi har därmed som mål att äga vårt boende och vara helt skuldfria dagen vi går i pension. Om vi inte kan ha en dräglig tillvaro under de förutsättningarna så ligger problemet på en högre samhällelig nivå.

Det där är en känsla jag också har och jobbar efter. Den dagen man går i pension ska boendet vara betalt. Säkert kan man ifrågasätta den planen med historik och sannolikhetsteorier på hur börsen utvecklas och att det vore smartare att spara i akter och fonder, men är man skuldfri på boendet så borde ingen kunna kicka ut en därifrån i alla fall nästan oavsett hur låg pensionen blir. Ryggen fri och en viss handlingsfrihet har man då hur än bostadsmarknaden, börsen och allt annat ser ut. Skulle i.o.f.s. vilja ha en liten guldtacka under madrassen också. Nästan helt säker på att man sover bättre då...

[peterh]

Kan man inte kontrollera intäcktssidan får man sikta in sig på utgifterna, och vi har därmed som mål att äga vårt boende och vara helt skuldfria dagen vi går i pension. Om vi inte kan ha en dräglig tillvaro under de förutsättningarna så ligger problemet på en högre samhällelig nivå.

Det där är en känsla jag också har och jobbar efter. Den dagen man går i pension ska boendet vara betalt. Säkert kan man ifrågasätta den planen med historik och sannolikhetsteorier på hur börsen utvecklas och att det vore smartare att spara i akter och fonder, men är man skuldfri på boendet så borde ingen kunna kicka ut en därifrån i alla fall nästan oavsett hur låg pensionen blir. Ryggen fri och en viss handlingsfrihet har man då hur än bostadsmarknaden, börsen och allt annat ser ut. Skulle i.o.f.s. vilja ha en liten guldtacka under madrassen också. Nästan helt säker på att man sover bättre då...

Ett problem uppstår : man har svårt att få nya lån som pensionär. Då skulle man kunna investera eller spara
pengar i stället för att betala av fastighetslån.