Fan vad mycken ”popmusik” låter trist

[I-or]

Japp, klangbalansen är bara hygglig och inte riktig perfekt.

[Bill50x]

Japp, klangbalansen är bara hygglig och inte riktig perfekt.

Det beror ju förstås på vad man jämför med, i vilket rum och med vilka högtalare - för att inte tala om all övrig utrustning

/ B

[Morello]

Jag gissar förstås att Isidor relaterar till hur andra och för vederbörande välkända fonogram klingar.

[Bill50x]

Jag gissar förstås att Isidor relaterar till hur andra och för vederbörande välkända fonogram klingar.

Förmodligen, men alla andra kan ju vara fel...

/ B

[goat76]

Den här tråden börjar bli aningen frustrerande att läsa, faktiskt!

Är det endast jag som håller mig till frågeställningen och den kritik Strmbrg riktar mot popmusik-produktionerna i första inlägget? Samtidigt som jag försöker bena ut skillnaderna mellan typiska inspelningar av popmusik och typiska inspelningar av klassisk musik, så sitter ni och ger tips på diverse musik med just den stelhet som trådskaparen kritiserar i första inlägget.

De senaste tipsen ni kommit med är tekniskt rena och fina produktioner men de skiljer sig inte nämnvärt mot det han kritiserar, de låter fortfarande tämligen platta, hårda och onaturligt utmejslade.
Några av de tydliga skillnaderna i era förslag jämfört med typiska inspelningar av klassisk musik är avsaknandet av en tydlig gemensamt rumsljud, och att alla enskilda ljudinslag i dessa mixar är enormt bearbetade vilket har lett till att de låter onaturligt rena, så till den grad att instrumenten förlorat viktiga beståndsdelar som annars bidragit till en mer livsliknande helhet.


En liten påminnelse om vad som kritiseras i första inlägget:

Ibland får jag för mig att lyssna på lite annat än ”klassiskt”.
Nu senast blev det Emerson Lake and Palmer.
Utan att vara specifik nu så vill jag ändå sammanfatta det hela sålunda:
Jag skulle fanimig byta hobby om det vore så att ”popmusik” var det jag gillade.
Det spelar ingen större roll om det är en platta på Tidal eller en CD. Det låter dötrist ljudmässigt!
Det verkar alltså inte enbart kunna förklaras med det där om förstörande mastringar. Det verkar vara skit även om ingen varit framme och pillat sönder det hela.
De flesta ”klassiska” inspelningar är ju hästlängder från de ideal (eller brist på ideal) som ligger till grund för pop-inspelningar. Platt, hårt och allmänt obehagligt.

[I-or]

Du har med utgångspunkt från din beskrivning nog inte lyssnat på mer än en bråkdel av mina rekommendationer, varav ingen stämmer in på din kritik, så här kommer några till.

Stings Moon Over Bourbon Street från The Dream of the Blue Turtles är ett ovanligt välljudande exempel från en riktigt stor artist även om det är en bit kvar till det bästa. Se dock upp för sönderkomprimerade versioner.

David Benoit har ett par låtar med sång som är av långt bättre kvalitet än normalt (dessutom med fantastiska sångerskor, Diane Schuur och Jennifer Warnes) på halvaudiofilbolaget GRP:

Land of the Loving från This Side Up och tidigare nämnda When The Winter's Gone från Urban Daydreams https://open.spotify.com/track/6J1ZCF27WDRz8c5jpV274l?si=9SAty6mKTmyh1nursg5VzQ.
Den förstnämnda inspelningen är av live-to-two-track-typ och är den bättre av dem.

Ingen av ovanstående inspelningar saknar rumsdimensionen i ljudet.

[goat76]

Du har med utgångspunkt från din beskrivning nog inte lyssnat på mer än en bråkdel av mina rekommendationer, varav ingen stämmer in på din kritik, så här kommer några till.

Stings Moon Over Bourbon Street från The Dream of the Blue Turtles är ett ovanligt välljudande exempel från en riktigt stor artist även om det är en bit kvar till det bästa. Se dock upp för sönderkomprimerade versioner.

David Benoit har ett par låtar med sång som är av långt bättre kvalitet än normalt (dessutom med fantastiska sångerskor, Diane Schuur och Jennifer Warnes) på halvaudiofilbolaget GRP:

Land of the Loving från This Side Up och tidigare nämnda When The Winter's Gone från Urban Daydreams https://open.spotify.com/track/6J1ZCF27WDRz8c5jpV274l?si=9SAty6mKTmyh1nursg5VzQ.
Den förstnämnda inspelningen är av live-to-two-track-typ och är den bättre av dem.

Ingen av ovanstående inspelningar saknar rumsdimensionen i ljudet.

Får ta och lyssna på dessa imorgon, måste ta och sussilussa nu.

[I-or]

Jag gissar förstås att Isidor relaterar till hur andra och för vederbörande välkända fonogram klingar.

Förmodligen, men alla andra kan ju vara fel...

/ B

"The circle of confusion" kommer jag ur genom utnyttjande av De Stora Talens Lag.

[Ogjort]

Lyssna på the Beatles eller varför inte ABBA eller the police . Vissa låter svänger sjutton.

Här blir jag nyfiken. Kan man få ett tips på en enda ABBA-låt som svänger.
Det är ju liksom ABBAS signum, att det INTE svänger.

Tänkte på det häromdagen då jag hörde ett annat band spela en ABBA på tv.
Det SVÄNGDE - och det fanns personliga instrumentala uttryck. Plötsligt blev det nästan bra.
Jag kanske kan nyupptäcka ABBA genom att lyssna på covers?
Jamenar låtarnas konstruktion, alltså själva "ritningen" är ju ofta briljant.

/Anders O.

[Ogjort]

Till Strmbrg och andra som sätter inspelningar av klassisk musik högst på kvalitets-listan...


Inspelningar av klassisk musik kan ju rätt ofta låta totalt stendöda, orsaken kan vara att det finns en utbredd förutfattad mening från många audiofiler och uppenbarligen flertalet inspelningstekniker att användandet av endast 2 mikrofoner på något vis skulle vara mer representativt för hur våran hörsel fungerar.

Det är väl snarare så att det nästan aldrig används bara två mikrofoner. I synnerhet inte vid symfoniska inspelningar.
I alla fall inte de senaste 30-40 åren. Inte ens BIS använder två mikrofoner, snarare typ 12-30 st.
Du måste nog lyssna på ett ytterst begränsat och svårhittat urval om två är fallet.

Jag tror du måste söka andra anledningar till det du upplever.
Multimikrofoninspelningar med tidskorr, kanske...?

/Anders O.

[goat76]

Till Strmbrg och andra som sätter inspelningar av klassisk musik högst på kvalitets-listan...


Inspelningar av klassisk musik kan ju rätt ofta låta totalt stendöda, orsaken kan vara att det finns en utbredd förutfattad mening från många audiofiler och uppenbarligen flertalet inspelningstekniker att användandet av endast 2 mikrofoner på något vis skulle vara mer representativt för hur våran hörsel fungerar.

Det är väl snarare så att det nästan aldrig används bara två mikrofoner. I synnerhet inte vid symfoniska inspelningar.
I alla fall inte de senaste 30-40 åren. Inte ens BIS använder två mikrofoner, snarare typ 12-30 st.
Du måste nog lyssna på ett ytterst begränsat och svårhittat urval om två är fallet.

Jag tror du måste söka andra anledningar till det du upplever.
Multimikrofoninspelningar med tidskorr, kanske...?

/Anders O.

Jag vet att många klassiska inspelningar görs med flertalet mikrofoner, det jag refererar till och ställer mig emot är audiofilers jakt efter just de inspelningar gjorda med endast 2 mikrofoner. Även här på Faktiskt finns det en utbredd uppfattning att ju färre mickar som används, desto mer genuint och äkta blir det. Det handlar inte enbart om inspelningar av klassisk musik utan rent allmänt.

Jag har hört många klassiska inspelningar jag misstänker är gjorda med många mikrofoner där de nyttjat dessa för att förstärka och framhäva specifika instrument där det passar. Jag har inte studerat dessa inspelningar ingående men de jag misstänker haft individuella mikrofoner har låtit mer involverande.

Du har missförstått mig om du tror att jag menat att det inte ofta förekommer flertalet mikrofoner vid klassiska inspelningar och att de används i precis det syftet jag beskrev i ett tidigare inlägg. Men min uppfattning är att många sätter inspelningar gjorda med endast ett mikrofonpar, då detta ofta nämns och specificeras då så har gjorts.

Det jag misstänker att Strmbrg saknar då han framför sin åsikt att popmusik låter trist, är avsaknaden av rumsljud i dessa inspelningar och därmed låter platta, hårda och allmänt obehagliga (som han uttrycker det i första inlägget).
Den nästan uteslutande fokuseringen på närmickade ljudinslag och avsaknaden av ett trovärdigt rumsligt djup är nog kanske vad han saknar.

Jag försöker alltså hela tiden ”hålla kvar en fot” i första inlägget i tråden och luska ut vilka inslag det är han gillar inom inspelningarna för klassisk musik, men som ofta saknas inom produktionen av popmusik. Är du/ni med?


P.S. Utöver saknaden av rumsljud så tror jag även att överbearbetningen av individuella instrument i mixen inom popmusik även det kan vara en bidragande faktor till att popmusik kan låta trist. Ett trumset som låter avskalat från hur ett sådant i sin helhet låter i verkligheten är bara ett exempel av många.

[sprudel]

Den här tråden börjar bli aningen frustrerande att läsa, faktiskt!

Är det endast jag som håller mig till frågeställningen och den kritik Strmbrg riktar mot popmusik-produktionerna i första inlägget? Samtidigt som jag försöker bena ut skillnaderna mellan typiska inspelningar av popmusik och typiska inspelningar av klassisk musik, så sitter ni och ger tips på diverse musik med just den stelhet som trådskaparen kritiserar i första inlägget.

De senaste tipsen ni kommit med är tekniskt rena och fina produktioner men de skiljer sig inte nämnvärt mot det han kritiserar, de låter fortfarande tämligen platta, hårda och onaturligt utmejslade.
Några av de tydliga skillnaderna i era förslag jämfört med typiska inspelningar av klassisk musik är avsaknandet av en tydlig gemensamt rumsljud, och att alla enskilda ljudinslag i dessa mixar är enormt bearbetade vilket har lett till att de låter onaturligt rena, så till den grad att instrumenten förlorat viktiga beståndsdelar som annars bidragit till en mer livsliknande helhet.


En liten påminnelse om vad som kritiseras i första inlägget:

Ibland får jag för mig att lyssna på lite annat än ”klassiskt”.
Nu senast blev det Emerson Lake and Palmer.
Utan att vara specifik nu så vill jag ändå sammanfatta det hela sålunda:
Jag skulle fanimig byta hobby om det vore så att ”popmusik” var det jag gillade.
Det spelar ingen större roll om det är en platta på Tidal eller en CD. Det låter dötrist ljudmässigt!
Det verkar alltså inte enbart kunna förklaras med det där om förstörande mastringar. Det verkar vara skit även om ingen varit framme och pillat sönder det hela.
De flesta ”klassiska” inspelningar är ju hästlängder från de ideal (eller brist på ideal) som ligger till grund för pop-inspelningar. Platt, hårt och allmänt obehagligt.

Ett skott från höften, Paul Simon Graceland, och en hel del liveinspelningar lever väl hyfsat upp till det som Strömberg efterlyser.

[mp3flac]

Mycket intressant trådstart och jag följer den noggrant. En liten tanke, kunde man inte listat några av de skivor som ni anser håller hög ljudkvalitet. Som man kan ha som referenser. Idag kan man ju inte lita på skivbolag som kallar sig audiofilbolag. Även dom släpper ut komprimerat skräp. Som jag tacksamt fick lära mig i denna tråden.

[Nattlorden]

Det jag misstänker att Strmbrg saknar då han framför sin åsikt att popmusik låter trist, är avsaknaden av rumsljud i dessa inspelningar och därmed låter platta, hårda och allmänt obehagliga (som han uttrycker det i första inlägget).
Den nästan uteslutande fokuseringen på närmickade ljudinslag och avsaknaden av ett trovärdigt rumsligt djup är nog kanske vad han saknar.

Så kan det vara, men om man istället tar avstampet i "i denna genrén finns ingen önskan om att representera en originalhändelse, samtliga ljud är producerade för att skapa en av artisten önskat resultat - gärna ej tidigare hört".

[Prozac]

Mycket av vad Daniel Lanois har producerat tycker jag låter bra för att vara inom pop/rock genren.

[mp3flac]

Så kan det vara, men om man istället tar avstampet i "i denna genrén finns ingen önskan om att representera en originalhändelse, samtliga ljud är producerade för att skapa en av artisten önskat resultat - gärna ej tidigare hört".

Som t.ex. Les Paul. Ett av de mer välkända namnen.

[goat76]

Mycket intressant trådstart och jag följer den noggrant. En liten tanke, kunde man inte listat några av de skivor som ni anser håller hög ljudkvalitet. Som man kan ha som referenser. Idag kan man ju inte lita på skivbolag som kallar sig audiofilbolag. Även dom släpper ut komprimerat skräp. Som jag tacksamt fick lära mig i denna tråden.

Men om du mer noggrant sätter dig in i det som faktiskt skrivs i det första inlägget så ser du att Strmbrg i detta fall utesluter ”hög ljudkvalitet” och inriktar frågeställningen på hur hela produktionstänket skiljer popmusiken från den klassiska genren som han själv föredrar. Det handlar alltså om hela tänket bakom sättet att producera, spela in och mixa dessa olika genrer.

De flesta ”klassiska” inspelningar är ju hästlängder från de ideal (eller brist på ideal) som ligger till grund för pop-inspelningar. Platt, hårt och allmänt obehagligt.

[mp3flac]

Men om du mer noggrant sätter dig in i det som faktiskt skrivs i det första inlägget så ser du att Strmbrg i detta fall utesluter ”hög ljudkvalitet” och inriktar frågeställningen på hur hela produktionstänket skiljer popmusiken från den klassiska genren som han själv föredrar. Det handlar alltså om hela tänket bakom sättet att producera, spela in och mixa dessa olika genrer.

Har läst det förstas inlägget noggrant och har förstått att Strmbrg i detta fall utesluter ”hög ljudkvalitet” men det utesluter inta att många med mig tacksamt tar emot tips på säkra inspelningar som har hög ljudkvalitet. Eller hur.

[jonasp]

Jag gissar förstås att Isidor relaterar till hur andra och för vederbörande välkända fonogram klingar.

Förmodligen, men alla andra kan ju vara fel...

/ B

"The circle of confusion" kommer jag ur genom utnyttjande av De Stora Talens Lag.

Jag förstår exakt vad du menar - men tror att din utsaga kanske tarvar en lite längre förklaring om den ska komma en större publik till godo.

[goat76]

Men om du mer noggrant sätter dig in i det som faktiskt skrivs i det första inlägget så ser du att Strmbrg i detta fall utesluter ”hög ljudkvalitet” och inriktar frågeställningen på hur hela produktionstänket skiljer popmusiken från den klassiska genren som han själv föredrar. Det handlar alltså om hela tänket bakom sättet att producera, spela in och mixa dessa olika genrer.

Har läst det förstas inlägget noggrant och har förstått att Strmbrg i detta fall utesluter ”hög ljudkvalitet” men det utesluter inta att många med mig tacksamt tar emot tips på säkra inspelningar som har hög ljudkvalitet. Eller hur.

Nej, men det finns ju redan andra trådar som handlar om just högsta tänkbara ljudkvalitet. Eller hur?

[goat76]

Det jag misstänker att Strmbrg saknar då han framför sin åsikt att popmusik låter trist, är avsaknaden av rumsljud i dessa inspelningar och därmed låter platta, hårda och allmänt obehagliga (som han uttrycker det i första inlägget).
Den nästan uteslutande fokuseringen på närmickade ljudinslag och avsaknaden av ett trovärdigt rumsligt djup är nog kanske vad han saknar.

Så kan det vara, men om man istället tar avstampet i "i denna genrén finns ingen önskan om att representera en originalhändelse, samtliga ljud är producerade för att skapa en av artisten önskat resultat - gärna ej tidigare hört".

Så med andra ord så tycker du att vi inte ska ta avstamp från trådens frågeställning och istället bara godta hur det ligger till med denna genre som trådskaparen tycker låter trist?

Om vi ska ha den utgångspunkten kan vi lika gärna stänga tråden...

[Morello]

Mycket av vad Daniel Lanois har producerat tycker jag låter bra för att vara inom pop/rock genren.

Har du något exempel på en Lanois-produktion som du tycker låter bra?

Jag har bara hört ett fåtal och de tycker jag låter ordentligt illa; framförallt dynamiskt begränsat och allmänt skitigt.

[Morello]

Jag gissar förstås att Isidor relaterar till hur andra och för vederbörande välkända fonogram klingar.

Förmodligen, men alla andra kan ju vara fel...

/ B

"The circle of confusion" kommer jag ur genom utnyttjande av De Stora Talens Lag.

Helt riktigt.

[Nattlorden]

Det jag misstänker att Strmbrg saknar då han framför sin åsikt att popmusik låter trist, är avsaknaden av rumsljud i dessa inspelningar och därmed låter platta, hårda och allmänt obehagliga (som han uttrycker det i första inlägget).
Den nästan uteslutande fokuseringen på närmickade ljudinslag och avsaknaden av ett trovärdigt rumsligt djup är nog kanske vad han saknar.

Så kan det vara, men om man istället tar avstampet i "i denna genrén finns ingen önskan om att representera en originalhändelse, samtliga ljud är producerade för att skapa en av artisten önskat resultat - gärna ej tidigare hört".

Så med andra ord så tycker du att vi inte ska ta avstamp från trådens frågeställning och istället bara godta hur det ligger till med denna genre som trådskaparen tycker låter trist?

Om vi ska ha den utgångspunkten kan vi lika gärna stänga tråden...

Min utgångspunkt är att trådskaparen har fel eftersom han lyssnar på fel sätt.

[mp3flac]

Nej, men det finns ju redan andra trådar som handlar om just högsta tänkbara ljudkvalitet. Eller hur?

Tackar. Hittade tråden om ”högsta tänkbara ljudkvalitet”.

[goat76]

Så kan det vara, men om man istället tar avstampet i "i denna genrén finns ingen önskan om att representera en originalhändelse, samtliga ljud är producerade för att skapa en av artisten önskat resultat - gärna ej tidigare hört".

Så med andra ord så tycker du att vi inte ska ta avstamp från trådens frågeställning och istället bara godta hur det ligger till med denna genre som trådskaparen tycker låter trist?

Om vi ska ha den utgångspunkten kan vi lika gärna stänga tråden...

Min utgångspunkt är att trådskaparen har fel eftersom han lyssnar på fel sätt.

Men hur kan han ha fel i sin egna önskan om att produktionen av popmusik skulle göras mer likt de klassiska produktionerna. Även jag föredrar, i de lägen där instrumenteringen består av ljudinslag som har sin naturliga plats i ett akustiskt skeende, att dessa även låter som om de spelades i just en akustisk miljö.
Ifall musiken däremot består av en massa ljudinslag som i sin natur aldrig haft ett akustiskt skeende så förstår jag valet att inte ljudmässigt placera dem i en sådan miljö i mixen.

Personligen har jag aldrig hört en akustisk gitarr i ett ekofritt rum, det instrumentet skulle låta rätt onaturligt utan rumsljud. Ändå görs det ungefär sådana konstiga val inom produktioner av popmusik. /Bara ett övertydligt exempel.)

[Prozac]

Mycket av vad Daniel Lanois har producerat tycker jag låter bra för att vara inom pop/rock genren.

Har du något exempel på en Lanois-produktion som du tycker låter bra?

Jag har bara hört ett fåtal och de tycker jag låter ordentligt illa; framförallt dynamiskt begränsat och allmänt skitigt.

Som sagt, för att vara inom pop/rock genren tycker jag tex hans egna album "Shine" låter bra men även Dylans "Oh mercy" eller Emmylou Harris "Wrecking ball".

[Morello]

Wrecking ball saknar i mina öron all rimlig dynamik, låter genomskitigt och dessutom helt beslöjat. Om du jämför Wrecking ball med tex Michael Ruff som det talas om i tråden - hur uppfattar du skillnaden?

[shifts]

De högdynamiska musikexempel som kommit (inte lyssnat på alla, men några av dem) är verkligen så trista att klockorna stannar (för mig; en smakfråga jag vet). Oavsett hur dynamiska de är klarar jag inte att ta mig genom sådant. Jag får nöja mig med ungefär halva dynamiknivåerna tyvärr, men det går inte att välja musik efter hur högdynamisk den är - annat än möjligen i akademiskt syfte samt för att visa med exempel hur det borde/skulle kunna låta.

Grattis till er som faktiskt njuter av det där (preciserar inte, men ingenting har gett mersmak hitills).

[Morello]

Som redan påpekats av Isidor är det helt meningslöst att prata om musiksmak om tråden handlar om ljudkvalitet.