hcl skrev:DVD-ai skrev:Vad tycker ni övriga om denna?: Daft Punk - the game of Love
Rimligt välljudande på en mer absolut skala, och mycket välljudande på "popp-skalan" (samma skala som jag bedömde Jamie Woon utefter) och bättre än Jamie Woon i mitt tycke.
Riktigt välljudande på en mer absolut skala har egentligen bara I-or's bidrag varit såhär långt

(Michael ruff)
Finns för dåligt med musik passande topic och som låter så bra för att jag ska kunna tipsa om något sådant...
Daft Punk - 'Random Access Memories' tycker jag är riktigt bra, t.o.m. ngt bättre i sin högupplösta version.
Eftersom jag tycker den är bra så antar jag att den också är välljudande då jag inte riktigt accepterar idén att skilja "låta bra" från "vara bra". Den går i varje fall spela starkt utan att öronen knyter sig, man kan höra en massa ljud som hör till den musikaliska upplevelse jag förnimmer när jag lyssnar, om nu det är kriteriet?
Mitt syn när det gäller att likställa "låta bra" med "vara bra" bygger på att jag ansér att musik måste låta bra för att man skall kunna ta till sig poängen med musiken, d.v.s. tycka att det är bra musik. Kan man ta till sig musiken och tycka den är bra så är inspelningen (etc) bra ur ett musikaliskt perspektiv. Det är givetvis inte antingen eller utan det kan mycket väl vara "ganska bra", "hyggligt bra" etc, men ja någon kanske är med på vad jag menar? Om det även låtar bra ur något ljudkaraktärsperspektiv är en lite annan och mer subjektiv fråga. Något som någon tycker låter obehagligt ljust kanske någon annan tycker låter behagligt obeslöjat? Man kan t.o.m. tänja begreppet ytterligare och hävda att om musiken låter som artisten avsett så är inspelningen bra, oavsett vad någon ljudkaraktärsförståsigpåare tycker. Jag kan tycka att de tär lite att spetsa till det lite väl mycket, men i princip är det nog det bästa kriteriet.
Sedan kan man ikläda sig rollen som musikproducent och kanske tycka att produktionen kunde gjorts annorlunda, men det är något förment om nu artisten faktiskt uppnått exakt vad han eller hon eftersträvade.
Jag har massor av musik som är överväldigande bra musikaliskt men ganska usel ljudkvalitetsmässigt.
Detta med artistiska aspekter på ljudet kan förstås allmänt gälla sådana saker som mixnivåer och viss kompression, men en allvarligt felaktig (sic) klangbalans beror oftast på dåliga monitorer eller dålig placering av desamma. Ibland kan även rummet vara akustiskt suboptimalt, något jag tror har blivit ganska vanligt på senare år med inspelningar i hemmastudior.
Hade man lyssnat under kontrollerade förhållanden hade klangfelen inte uppstått. Svårartade problem från mastring, som kompression/limitering eller ren råklippning, liksom typisk diskanthöjning ligger dessutom utanför artistens kontroll. När det gäller individuella preferenser har det visat sig att åtminstone tränade lyssnare har en likartad uppfattning om lämplig klangbalans.
Albumet Random Access Memories skulle jag gärna vilja kommentera musikaliskt, men nu har jag ju svurit att avhålla mig från just detta i denna tråd.
Hur som helst, ljudkvalitetsmässigt tycker jag att det tillhör den bättre delen av modern musik, även om det är överkomprimerat (ca 11-14 dB toppfaktor) och många av låtarna har alldeles för mycket bas. Nu kan man dock hävda att det passar rätt bra ihop med musikstilen, men icke desto mindre är det massor av bas. För att kompensera den huvudsakligen enorma basen har toppdiskanten höjts en del för att få till någon form av artificiell klangbalans*, vilket ger ett aningen "loudnessartat" ljud. Man har dock varit sparsamma med fullimitering, vilket gör att albumet låter renare än mycket annat. I övrigt de typiska närmikningseffekterna på sången o.s.v. I stort dock en bra och lättlyssnad ljudkvalitet med dagens mått mätt - mina öron blöder inte efter spelning, vilket är ett bra tecken.

- Get Lucky.jpg (27.81 KiB) Visad 4341 gånger
*En bra klangbalans för modern musik brukar vara liktydigt med ett tersbandsspektrum som är någorlunda konstant mellan ca 40-60 Hz och 1-2 kHz med en avrullning om några dB/oktav däröver. Vi ser att Get Lucky ligger flera dB högt i basen och utplaningen i den övre diskanten tyder på en viss överdrift här också. Alla låtar ser dock inte ut på det här sättet och uppvisar i vissa fall en mer rimlig klangbalans, t.ex. låten The Game of Love som nämns ovan.