Moderator: Redaktörer
Baffel skrev:Ta ett system med ypperligt bra prestanda . Låga distorsionsnivåer i alla delar i kedjan tex . Låt säga att man kan införa distorsion i den kedjan , utan att byta ut någon apparatur i den , tex ändra förstärkares dist vid normal lyssningsvolym från tja typ 0,0005% till 0,05 %, eller 0,5% skulle man med sina öron höra någon skillnad då? Eller vart går gränsen ?
Misstänker att detta också har att göra med hur pass erfaren , van och duktig man med sina öron är att upptäcka distorsion.
Jag misstänker även att denna fråga varit uppe till diskussion tidigare , men ändock.
MorganM skrev:Jag har fått för mig att det låter (lite lite) öppnare/ljusare ju mer distorsion det är.
Kanske någon annan också som upplevt det så?
I-or skrev:MorganM skrev:Jag har fått för mig att det låter (lite lite) öppnare/ljusare ju mer distorsion det är.
Kanske någon annan också som upplevt det så?
Öppnare låter det definitivt inte, snarare mindre luftigt, kanske tjockt eller en aning skrälligt om man överdriver lite. Klangbalansen kan dock tippa över mot det ljusare hållet eftersom den spektrala effekten blir lite högre vid höga frekvenser från den extra nivån för de harmoniska komponenterna.
I-or skrev:Baffel skrev:Ta ett system med ypperligt bra prestanda . Låga distorsionsnivåer i alla delar i kedjan tex . Låt säga att man kan införa distorsion i den kedjan , utan att byta ut någon apparatur i den , tex ändra förstärkares dist vid normal lyssningsvolym från tja typ 0,0005% till 0,05 %, eller 0,5% skulle man med sina öron höra någon skillnad då? Eller vart går gränsen ?
Misstänker att detta också har att göra med hur pass erfaren , van och duktig man med sina öron är att upptäcka distorsion.
Jag misstänker även att denna fråga varit uppe till diskussion tidigare , men ändock.
Intressant fråga eftersom jag senast igår slogs av hur mycket konventionella högtalare distorderar även vid mellanhöga till höga frekvenser.
Jag satt vid datorn och gick över från lyssning med lågdistorderande hörlurar (Audio-Technica MSR7) till ett par Infinity Primus 140 som uppvisar förhållandevis medelmåttig distorsion för en liten högtalare. Det lät någorlunda hyggligt om än dynamiskt något begränsat med modern musik, men när jag gick över till Beethovens pianosonater (Telarc, förstås) så lät det ganska illa även vid beskedliga ljudtrycksnivåer. Välinspelad pianomusik slänger distorsionen i ansiktet på lyssnaren. Både hörlurar och högtalare är ekvaliserade till konstant frekvensgång (i hörlursfallet en subjektiv sådan för just mina öron).
Även om pianomusik är effektivt för att avslöja distorsion, kan man ofta höra denna med i stort sett allt programmaterial eftersom typiska högtalare uppvisar en THD om ca 0,2-0,5 % vid medelhöga ljudtrycksnivåer, d.v.s. långt över gränsen för detektion.
MIn gissning är att hörbarhetströskeln med rätt (eller kanske snarare fel) programmaterial går ned till en THD någonstans runt 0,01 % för typisk högtalardistorsion som tydligt domineras av andraton och ibland även tredjeton. Detta område är dock ganska outforskat och ibland kan man läsa hårresande rapporter, där lyssnare har misslyckats med att detektera en THD om 10 %.![]()
Detta gäller dock inte undertecknad och det bör tilläggas att även i basområdet (där vi är minst distorsionskänsliga) är konsensus att hörbarhetströskeln ligger vid ca 1 % THD. Jag kom i en tidigare tråd via maskeringskurvor och hörseltröskeln fram till att den teoretiskt möjliga distorsionströskeln bör ligga omkring 0,5 % i basområdet, så det verkar som att vi under optimala förhållanden kan detektera i princip ända ned till den teoretiska gränsen och denna gräns ligger under -80 dB (0,01 %) för lite högre frekvenser och medelhöga ljudtrycksnivåer (80-85 dB) i ett någorlunda tyst lyssningsrum. För lite högre ljudtrycksnivåer ökar olinjäriteterna i innerörat och distorsionskänsligheten sjunker därmed.
Sedan är det som vanligt en helt annan sak hur mycket vi störs av detta, detektion är en sak, störandegrad en annan. Jag ser dock detta område som den sista stora svagheten att eliminera vid tvåkanalslyssning. Har man en gång vant sig vid i stort sett distorsionsfri återgivning finns det ingen väg tillbaka, allt låter mer eller mindre orent med typiska högtalare.
jansch skrev:I-or skrev:MorganM skrev:Jag har fått för mig att det låter (lite lite) öppnare/ljusare ju mer distorsion det är.
Kanske någon annan också som upplevt det så?
Öppnare låter det definitivt inte, snarare mindre luftigt, kanske tjockt eller en aning skrälligt om man överdriver lite. Klangbalansen kan dock tippa över mot det ljusare hållet eftersom den spektrala effekten blir lite högre vid höga frekvenser från den extra nivån för de harmoniska komponenterna.
Harmonisk dist byggd på 2:a. 4:e eller 8:e överton låter definitivt inte "skrälligt" vid musikinstrument (dock får slaginstrument, som kan upplevas ha en annan karaktär, ett tunnare uttryck).
Upplevelsen kännetecknas generellt av en ljusare och mer harmonisk upplevelse. Alltså långt ifrån att det egentligen låter fel, i själva verket inte alls "fel".
Baffel skrev:Det var ju jag som startade en tråd om detta.Pinsamt . Glömde bort det
![]()
viewtopic.php?f=10&t=71170
Minns inte om det mynnade ut i något konkret , dvs frågan om när man hör någon skillnad är fortfarande obesvarad.
jansch skrev:Såklart!
2:a, 4:e och 8:e övertonen förbättrar ofta ljudet/musikupplevelsen. Vad är det för hårresande med med att ge hörseln något som förbättrar upplevelsen? ... detta även om hifi-nördar kan tycka att 10% är helt åt helvete....... dom vet inte vad dom pratar om. Vill man ha hifi eller vill man ha njutbart ljud?
I-or skrev:MorganM skrev:Jag har fått för mig att det låter (lite lite) öppnare/ljusare ju mer distorsion det är.
Kanske någon annan också som upplevt det så?
Öppnare låter det definitivt inte, snarare mindre luftigt, kanske tjockt eller en aning skrälligt om man överdriver lite. Klangbalansen kan dock tippa över mot det ljusare hållet eftersom den spektrala effekten blir lite högre vid höga frekvenser från den extra nivån för de harmoniska komponenterna.
Johan_Lindroos skrev:Baffel skrev:Det var ju jag som startade en tråd om detta.Pinsamt . Glömde bort det
![]()
viewtopic.php?f=10&t=71170
Minns inte om det mynnade ut i något konkret , dvs frågan om när man hör någon skillnad är fortfarande obesvarad.
Skulle en moderator kunna slå ihop trådarna?
petersteindl skrev:Kralle skrev:Har lite svårt att få det här med distorsion ur skallen. Skulle gärna vilja verifiera min mätsetup.
Finns det någon 'naturlig' ljudkälla som genererar ca 100 dB(A) på 1 m håll som är av naturen distorsionsfri?
I så fall kunde man göra en upptagning av den för att se hur mätsystemet beter sig.
Tänker på t ex en förbränningsmotor. Eller kanske en trumpet? Ett brusande vattenfall?
Här måste man sära på begreppen gällande distorsion. Man måste särskilja mellan olinjär distorsion kontra linjär distorsion. Inom hifi då man pratar om distorsion så menar man den olinjära distorsionen, så kallad harmonisk distorsion och intermodulationsdistorsion. Om det är harmonisk distorsion du efterfrågar så mäts den med sinuston som insignal. Det är ett systems olinjära egenskaper man då är ute efter att få belagt via mätning.
Insignalen till systemet, som t.ex. kan vara en högtalare, är en ren sinuston med frekvensen f1 och amplituden A1. På systemets utgång mäts utsignalen. Då finns det flera sinustoner på utgången. Det har i systemet skapats flera sinustoner med sin respektive frekvens skild från insignalens f1.
Man kallar ibland dessa sinustoner för övertoner och f1 för grundton. Så är det exempelvis hos akustiska musikinstrument exempelvis trumpeten. Dessa övertoner är udda och jämna heltalsmultiplar av grundtonen, 2, 3, 4, 5, 6, 7 gånger grundtonen f1, osv. Varje respektive överton har sin amplitud A.
Då det gäller ett systems överföringskarakteristik pratar man istället om deltoner. Grundtonen är delton 1 d v s f1 med amplituden A1. Sedan följer f2, f3, f4, f5, f6, f7 osv. Med sin respektive amplitud. Det betyder att summatonen F består av f1 + f2+f3+f4+f5+f6+f7 osv. Där alla har sin respektive amplitud. (Det är även så att alla deltoner har sin respektive fas, men för närvarande är det lite överkurs, men det kommer definitivt in och påverkar ljudet på sitt sätt). Alla dessa toner är deltoner där varje delton har sin givna frekvens samt variabel amplitud.
Mäter man den olinjära distorsionen, så kallad Harmonisk distorsion, så definieras den som ett bråk (division, kvot) med nämnare och täljare. Vill man ta reda på 2a-ton så är det f2/f1, 3e-ton är f3/f1. (Vill man vara riktigt petig så skiljer sig amplituden hos f1 på utgången från f1 på ingången på grund av att det har alstrats högre ordningens deltoner men vi bortser från detta än så länge). Som du märker är det flera saker man förenklar och bortser från då man analyserar system.
Vill man ha THD som är den totala harmoniska distorsionen så fås den genom kvoten av de högre ordningens toners respektive amplituders summa delat med 1a deltonens amplitud: (f2+f3+f4+f5+f6+f7+osv)/f1.
Själva definitionen utgår från f1 som är en sinuston med en och endast en given frekvens.
Den frekvensen alstras lämpligast med tongenerator som i princip innehåller en oscillator samt filter.
Jag tror inte att det finns något naturligt alstrat ljud med endast en frekvens.
Musikinstrument har fler frekvenser beståendes av en multipel deltoner. Jag tror att tvärflöjt kan fås att ge ifrån sig väldigt rena sinustoner men inte i närheten av en bra tongenerator.
Däremot är det så att en apparat med olinjär överföringsfunktion och därmed som alstrar harmonisk distorsion kommer att alstra en mängd intermodulationsdistorsion på insignal som består av en mängd deltoner som ju musikinstrument har. Dessutom varierar amplituden hos musikinstrumenten under spelets gång och då ändras intermodulationsdistorsionen fortlöpande under spelets gång och intermodulationsdistorsionen blir olinjärt amplitudmodullerat d v s beter sig som ett modulationsbrus överlagrat på musiksignalen.
Att skapa mätnormer för detta fenomen är inte det lättaste. Man gör det exempelvis av att ge en insignal som består av en summa flera sinustoner med samma respektive amplitud och kontrollerad fas.
Mvh
Peter
Baffel skrev:Ta ett system med ypperligt bra prestanda . Låga distorsionsnivåer i alla delar i kedjan tex . Låt säga att man kan införa distorsion i den kedjan , utan att byta ut någon apparatur i den , tex ändra förstärkares dist vid normal lyssningsvolym från tja typ 0,0005% till 0,05 %, eller 0,5% skulle man med sina öron höra någon skillnad då? Eller vart går gränsen ?
Misstänker att detta också har att göra med hur pass erfaren , van och duktig man med sina öron är att upptäcka distorsion.
Jag misstänker även att denna fråga varit uppe till diskussion tidigare , men ändock.
I-or skrev:jansch skrev:Såklart!
2:a, 4:e och 8:e övertonen förbättrar ofta ljudet/musikupplevelsen. Vad är det för hårresande med med att ge hörseln något som förbättrar upplevelsen? ... detta även om hifi-nördar kan tycka att 10% är helt åt helvete....... dom vet inte vad dom pratar om. Vill man ha hifi eller vill man ha njutbart ljud?
Detta med att 10 % THD inte skulle vara hörbart är mycket långt ifrån vetenskaplig konsensus. Dålig forskning förekommer inom alla områden. Läs vad jag skrev ovan om konsensus för låga frekvenser (1 % THD), där hörseln är relativt okänslig för distorsion.
jansch skrev:Så "hur sjösjuk" blir man av olika typer av distorsion? Är det en allmängiltig procentsats eller är det "det beror på....."
Baffel skrev:Intressant som vanligt av I-or jansch och petersteindl:Bra att ni , I-or och jansch , utgår ifrån vad man kan höra och uppleva! Även Peter gör väl det, tror jag.
Själv så snöade jag för ett tag sedan in på THD nivåer på förstärkare . Kollade givetvis på Hifiengine . Fin fint. Där jag tänkte; en klass A förstärkare med låg dist ( gammal , begagnad) och se där en klass AB men oj den hade ju 10 ggr mer dist ( 0,003% vs 0,03%) men då måste ju den med 0,003% låta bättre tänkte jag men se det fick jag tji för. Dels för att jag nu fattat att distmätningar kan vara utförda under de absolut mest gynnsamma förhållanden och inte säga så mycket om hur det låter / är/ mäts när man sedan spelar musik. Dels att jag inte alls tänkte på att högtalare distar . Det är ju tämligen meningslöst att då jämföra dessa förstärkare mot varandra med ett par högtalare som har tex 0,5 % dist . Det blir ju i det ena fallet 0,5 + 0,02 vs 0,5 +0,002 , dvs 0,52 vs 0,502 . Den lilla skillnaden dem emellan kan man ju omöjlighet höra . Och då har jag inte ens tagit i beakting vad som matas in i förstärkaren
Baffel skrev:Intressant som vanligt av I-or jansch och petersteindl:Bra att ni , I-or och jansch , utgår ifrån vad man kan höra och uppleva! Även Peter gör väl det, tror jag.
Själv så snöade jag för ett tag sedan in på THD nivåer på förstärkare . Kollade givetvis på Hifiengine . Fin fint. Där jag tänkte; en klass A förstärkare med låg dist ( gammal , begagnad) och se där en klass AB men oj den hade ju 10 ggr mer dist ( 0,003% vs 0,03%) men då måste ju den med 0,003% låta bättre tänkte jag men se det fick jag tji för. Dels för att jag nu fattat att distmätningar kan vara utförda under de absolut mest gynnsamma förhållanden och inte säga så mycket om hur det låter / är/ mäts när man sedan spelar musik. Dels att jag inte alls tänkte på att högtalare distar . Det är ju tämligen meningslöst att då jämföra dessa förstärkare mot varandra med ett par högtalare som har tex 0,5 % dist . Det blir ju i det ena fallet 0,5 + 0,02 vs 0,5 +0,002 , dvs 0,52 vs 0,502 . Den lilla skillnaden dem emellan kan man ju omöjlighet höra . Och då har jag inte ens tagit i beakting vad som matas in i förstärkaren
I-or skrev:jansch skrev:Såklart!
2:a, 4:e och 8:e övertonen förbättrar ofta ljudet/musikupplevelsen. Vad är det för hårresande med med att ge hörseln något som förbättrar upplevelsen? ... detta även om hifi-nördar kan tycka att 10% är helt åt helvete....... dom vet inte vad dom pratar om. Vill man ha hifi eller vill man ha njutbart ljud?
Detta med att 10 % THD inte skulle vara hörbart är mycket långt ifrån vetenskaplig konsensus. Dålig forskning förekommer inom alla områden. Läs vad jag skrev ovan om konsensus för låga frekvenser (1 % THD), där hörseln är relativt okänslig för distorsion.
sprudel skrev:Baffel skrev:Intressant som vanligt av I-or jansch och petersteindl:Bra att ni , I-or och jansch , utgår ifrån vad man kan höra och uppleva! Även Peter gör väl det, tror jag.
Själv så snöade jag för ett tag sedan in på THD nivåer på förstärkare . Kollade givetvis på Hifiengine . Fin fint. Där jag tänkte; en klass A förstärkare med låg dist ( gammal , begagnad) och se där en klass AB men oj den hade ju 10 ggr mer dist ( 0,003% vs 0,03%) men då måste ju den med 0,003% låta bättre tänkte jag men se det fick jag tji för. Dels för att jag nu fattat att distmätningar kan vara utförda under de absolut mest gynnsamma förhållanden och inte säga så mycket om hur det låter / är/ mäts när man sedan spelar musik. Dels att jag inte alls tänkte på att högtalare distar . Det är ju tämligen meningslöst att då jämföra dessa förstärkare mot varandra med ett par högtalare som har tex 0,5 % dist . Det blir ju i det ena fallet 0,5 + 0,02 vs 0,5 +0,002 , dvs 0,52 vs 0,502 . Den lilla skillnaden dem emellan kan man ju omöjlighet höra . Och då har jag inte ens tagit i beakting vad som matas in i förstärkaren
Du kan inte addera distorsion på det viset.
JM skrev:I-or kan du bifoga artiklar som styrker dina påståenden. Inte för jag betvivlar riktigheten i din citering utan för att se hur studierna är gjorda.
Tyvärr är nästan alla sk psykoakustiska forskningsartiklar (vanligen gjorda av fysiker/ingenjörer) är inte valida ur ett psykologiskt eller fysiologiskt perspektiv. Dvs det är svårt att vetenskapligt korrekt korrelera fysiken med upplevt ljud. Alltför ofta används fysikens multipotenta regelverk på psykologins begränsade ordinal data med totalt felaktiga resultat.
JM
jonasp skrev:Man kan inte göra kvadratrotssummering som Peter visar ovan för distorsion. Distorsionen i de olika tonerna kan ligga olika i fas och då stämmer summeringen inte. Jag kan möjligen göra ett exempel senare.
I-or skrev:Det hela beror helt enkelt på hur noggrann man är. Att utnyttja RMS-värden är en väletablerad ingenjörsmässig metod, medan man för att vara exakt naturligtvis måste summera bidragen komplext.
JM skrev:Tyvärr är nästan alla sk psykoakustiska forskningsartiklar (vanligen gjorda av fysiker/ingenjörer) är inte valida ur ett psykologiskt eller fysiologiskt perspektiv. Dvs det är svårt att vetenskapligt korrekt korrelera fysiken med upplevt ljud. Alltför ofta används fysikens multipotenta regelverk på psykologins begränsade ordinal data med totalt felaktiga resultat.
JM
Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 24 gäster