Moderator: Redaktörer
MathiasJK skrev:...
Och de allra viktigaste, hur gör man för att dela vid baffelsteget??
...
I-or skrev:Oftast brukar baffelbredden bestämmas av estetiska hänsyn, eventuellt i kombination med diametern på baselementet (baffeln får en viss minimumbredd). Sedan måste man anpassa korrektionen i delningsfiltret efter vilken baffelstegsverkan man får. Man gör det onödigt svårt för sig om man låter delningsfrekvensen bero på baffelsteget.
För diskanten gäller generellt att en bredare baffel ger mindre diffraktionseffekter, men dessa kan förstås också minimeras genom användning av vågledare, asymmetriskt montage, icke-konstant baffelbredd eller ordentliga avfasningar.
Baffel skrev:Får man ställa en riktig nybörjarfråga , vad är ett baffelsteg? Är det storleken på baffeln, formerna? Om man delar vid 2500 Hz så är våglängden för 2500 Hz 13,6 cm . Är det detta 13,6 cm man utgår ifrån när man konstruerar baffel , och hur pass nära bas/mid diskant ska vara placerade på baffeln?
Sen kan man ju undra , hur man än räknar och får till det om man använder ett passivt delningsfilter där kondingarna kan diffa +/- 10% vad för nytta kan har av att göra så väldans exakta beräkningar?
NADifierad skrev:Baffel skrev:Får man ställa en riktig nybörjarfråga , vad är ett baffelsteg? Är det storleken på baffeln, formerna? Om man delar vid 2500 Hz så är våglängden för 2500 Hz 13,6 cm . Är det detta 13,6 cm man utgår ifrån när man konstruerar baffel , och hur pass nära bas/mid diskant ska vara placerade på baffeln?
Sen kan man ju undra , hur man än räknar och får till det om man använder ett passivt delningsfilter där kondingarna kan diffa +/- 10% vad för nytta kan har av att göra så väldans exakta beräkningar?
Våglängden blir längre med sjunkande frekvens. Så enligt ditt exempel med 2500 Hz, så blir frekvenserna under delningsfrekvensen längre än baffelns bredd.
Då får inte de frekvenserna stöd av baffeln, så som frekvenserna över 2500 Hz får.
Man får alltså en lägre "output" vid frekvenserna som är längre än baffelbredden.
Då måste man antingen förstärka de låga frekvenserna, alternativt sänka utnivån på de högre frekvenserna.
paa skrev:Det finns inga färdiga delningsfiltertabeller som ger rätt resultat utan man måste simulera filtren med rätt utgångsvärden..
I-or skrev:Oftast brukar baffelbredden bestämmas av estetiska hänsyn, eventuellt i kombination med diametern på baselementet (baffeln får en viss minimumbredd). Sedan måste man anpassa korrektionen i delningsfiltret efter vilken baffelstegsverkan man får. Man gör det onödigt svårt för sig om man låter delningsfrekvensen bero på baffelsteget.
För diskanten gäller generellt att en bredare baffel ger mindre diffraktionseffekter, men dessa kan förstås också minimeras genom användning av vågledare, asymmetriskt montage, icke-konstant baffelbredd eller ordentliga avfasningar.
Erik_Johansson skrev:Även om jag i grunden håller med dig om det du skriver så tycker jag efter att själv funnit vilket kraftfullt verktyg det är att baffelbredden verkligen kan användas för att förbättra övergången från midwoofer/mellanregister till diskant. Framförallt genom att lokalt öka spridningen strax under delningen för mellanregistret men om man verkligen vill plöja ner tid på det hela går det att samtidigt begränsa spridningen för diskanten något strax över delningen. Hur kraftfullt det förstnämnda är finns beskrivet/testat i någon äldre tråd här på forumet.
MVH,
Erik
Martin skrev:Jag delade ca. 700Hz mellan AL130 och AL170 i mina 4-vägare med bra resultat. Till diskanten Seas DXT blev det 3kHz. DXT har fö samma vågfront som AL130 så de spelar med samma fasförhållande i hela horisontella planet. Mycket bra möjlighet till integration mellan de elementen alltså.
Du skulle kunna göra dem till 3,5-vägare. Det skulle jag nog rekommendera. Då kan du justera baffelkompensationen och få rätt mängd lågbas väldigt flexibelt. Den undre basen behöver nog vinklas uppåt lite eller läggas i ett steg framåt om du väljer den lösningen.
Så ser mina filter ut
[ Bild ]
MathiasJK skrev:Hej Ior/Isidor. Måste först säga att det är underbart att du är tillbaka på forumet, jag har VERKLIGEN saknat din enorma kunskap och lätta sätt att få oss mindre kunniga att förstå de svårare delar du ofta pratar om.
Det jag försökte få fram här är hur man smartast går tillväga att hantera baffelsteget när man samtidigt planerar att dela mellan bas och mid där för att slippa dessa 6dB förlust.. Om vi tänker oss min kommande högtalare med ett minimum inre bredd om 22cm ger ett baffelsteg någonstans på ca 6dB.
Min tanke då är att använda två basar som i sig ger ca 6dB, dvs får baffelsteget att inte existera på samma sätt. Men, det jag ville tråden skulle handla om är hur man då delar mellan basar och mellanregistwr för att få rak frekvensgång och hur man lättast går tillväga för att åstadkomma detta?
Bör man använda sig av ett första ordningens filter på den frekvens baffelsteget är på? Kan man använda sig av ett andra ordningens filter för att få en skarpare delning mellan registren?
Alltså, det jag söker är hur man bör gå tillväga rent faktiskt från första start då man bestämt bredd på högtalaren.. En genomgång kanske man kan säga, typ "såhär bör man göra".
Jag vet att du Ior antagligen har denna kunskap så därför blev ja extra glad när jag såg att du svarat. Jag tror du förstår vad det är jag söker?
Val av bredd, och därifrån val av lämpligt filter och så vidare.
Kan du vara så vänlig som du alltid brukar vara och ge mig en sådan genomgång? Vad är det man bör tänka på? Vad bör man inte göra?
Målet mitt är ju en rak frekvensgång, och jag läser ofta att "dela vid baffelsteget bara" eller "det löser du med en delning vid baffelsteget mellan bas och mid" och det säger mig hel ärligt inte speciellt mycket alls.. Jag har inte den erfarenheten än då detta är mitt första riktigt seriösa bygge.
Jag söker helt enkelt praktiska tips och bevis på hur man gör det, och gärna även på vid vilka branthwter på filter man kan använda för att få rak frekvensgång.
I mitt fall så kommer baffelbredden att vara 22-23cm+,2*25mm MDF. Basarna kommer vara två Visaton AL170 och mid AL130M. Basarna kommer längre fram bytas ut mot två åttor, men det är detta senare problem och just nu vill ja fokusera på AL elementen då det gör det lättare för mig att lära mig hur man gör detta.
Tack på förhand, Mathias
I-or skrev:Erik_Johansson skrev:Även om jag i grunden håller med dig om det du skriver så tycker jag efter att själv funnit vilket kraftfullt verktyg det är att baffelbredden verkligen kan användas för att förbättra övergången från midwoofer/mellanregister till diskant. Framförallt genom att lokalt öka spridningen strax under delningen för mellanregistret men om man verkligen vill plöja ner tid på det hela går det att samtidigt begränsa spridningen för diskanten något strax över delningen. Hur kraftfullt det förstnämnda är finns beskrivet/testat i någon äldre tråd här på forumet.
MVH,
Erik
Du är alltså inne på att man ska använda vågigheten man får i frekvensgången för diffraktionseffekterna från baffeln till att styra spridningen dit man vill ha den. Detta avråder jag starkt ifrån av tre skäl:
1. Det är extrem överkurs.
2. Det är mycket svårt att räkna så noggrannt att man får detta att stämma. Förenklad diffraktionsberäkning som i t.ex. Edge stämmer rimligt väl, men inte tillräckligt väl för att få detta att fungera i praktiken. Man vill helst slippa tillverka ett halvdussin prototyper.
3. Om man medvetet vill skapa denna vågighet för spridningens skull får man också en vågighet i frekvensgången on-axis som antagligen är mer problematisk än en något varierande spridning kring delningsfrekvensen.
Erik_Johansson skrev:Punkt 1 kan jag absolut hålla med om men vill ändå bestämt hävda att det går att få riktigt bra. Framförallt i kombination med fasade eller rundade baffelkanter så man hålla vågigheterna precis så stora (som i själva verket är väldigt små) som de behöver vara för att göra det jag vill. Och det är ju inte så att vågigheten försvinner för att man inte valt att använda den på ett konstruktivt sätt. Ofta ser man på mätningar av högtalare att baffeln ställer till det rejält spridningsmässigt kring delningen. Så effekterna finns ju alltid där. Det är ju bara en fråga om vad man gör med dem. Sen är givetvis allt en balansgång. Men mitt högst personliga intryck är att en jämn spridning genom delningsområdet (eller egentligen jämn energiutstrålning skulle jag säga) är oerhört viktigt och visst kanske man kunde lagt tiden på annat än att lägga massa tid av och till under ett antal år på detta att styra spridning men hjälp av baffeln. Men det är ju kul att lära sig. Och har man dessutom möjligheter att snabbt göra flera prototyper så är det såklart enklare (det har jag).
Men jag ska inte tjata alltför mycket mer om detta. Mer än att för min del har det varit ett väldigt intressant och lärorikt område att utforska. Och detta är ju ett forum fyllt av nördar. Så även om jag absolut inte tycker att detta är något man bör grotta ner sig i som nybörjare så tycker jag att det är en av alla delar inom högtalarkonstruktion som är oerhört roligt/givande/intressant. Men alla har ju sin bild av vad som är viktigt. Som gammal Carlssonentusiast står jämn energiutstrålning högt på min lista. Och jag gillar nog lite större andel reflekterat ljud än vissa andra också har jag insett med åren. Därav att man får hitta andra sätt att få till energiutstrålningen än genom att tillgripa stora waveguides som kraftigt begränsar spridningen. Och personligen som nördig ingenjör så tycker jag det vore lite tråkigt att bara välja baffelmått av estetiska skäl när man vet att det finns mer att hämta.
/Erik
I-or skrev:Erik_Johansson skrev:Punkt 1 kan jag absolut hålla med om men vill ändå bestämt hävda att det går att få riktigt bra. Framförallt i kombination med fasade eller rundade baffelkanter så man hålla vågigheterna precis så stora (som i själva verket är väldigt små) som de behöver vara för att göra det jag vill. Och det är ju inte så att vågigheten försvinner för att man inte valt att använda den på ett konstruktivt sätt. Ofta ser man på mätningar av högtalare att baffeln ställer till det rejält spridningsmässigt kring delningen. Så effekterna finns ju alltid där. Det är ju bara en fråga om vad man gör med dem. Sen är givetvis allt en balansgång. Men mitt högst personliga intryck är att en jämn spridning genom delningsområdet (eller egentligen jämn energiutstrålning skulle jag säga) är oerhört viktigt och visst kanske man kunde lagt tiden på annat än att lägga massa tid av och till under ett antal år på detta att styra spridning men hjälp av baffeln. Men det är ju kul att lära sig. Och har man dessutom möjligheter att snabbt göra flera prototyper så är det såklart enklare (det har jag).
Men jag ska inte tjata alltför mycket mer om detta. Mer än att för min del har det varit ett väldigt intressant och lärorikt område att utforska. Och detta är ju ett forum fyllt av nördar. Så även om jag absolut inte tycker att detta är något man bör grotta ner sig i som nybörjare så tycker jag att det är en av alla delar inom högtalarkonstruktion som är oerhört roligt/givande/intressant. Men alla har ju sin bild av vad som är viktigt. Som gammal Carlssonentusiast står jämn energiutstrålning högt på min lista. Och jag gillar nog lite större andel reflekterat ljud än vissa andra också har jag insett med åren. Därav att man får hitta andra sätt att få till energiutstrålningen än genom att tillgripa stora waveguides som kraftigt begränsar spridningen. Och personligen som nördig ingenjör så tycker jag det vore lite tråkigt att bara välja baffelmått av estetiska skäl när man vet att det finns mer att hämta.
/Erik
Det enda sättet att sjabbla till fula diffraktionsrelaterade skillnader i spridningen runt diskantdelningsfrekvensen (ca 2,5-3 kHz) är att göra en mycket liten baffel. Det är endast då man kan få de inledande vågigheterna (som är kraftigast) att ställa till det. Då erhåller man också maximalt ojämn frekvensgång on-axis, vilket jag var inne på ovan. Diffraktionseffekterna i form av rippel är alltså långt ifrån alltid där.
Med de baffeldimensioner som vi har här (en hyggligt stor högtalare) och dessutom med vågledardiskant, blir spridningen välkontrollerad nästan hur man än gör. Nedan syns ett par exempel med en baffel utan rundade kanter, vilket maximerar diffraktionseffekterna. Vi har en någorlunda normalbred baffel och ett 5" mellanregister i kombination med en 1" diskant, respektive en smal baffel med ett 5" mellanregister och en 4" vågledare (samma strålande diameter som mellanregistret). Blå och röd kurva hör ihop, liksom gul och lila.
Vi ser att vi i båda fallen får en mycket kontrollerad horisontell spridning omkring delningsfrekvensen. Som jag också var inne på i mitt första inlägg ovan måste man se upp med små bafflar, där vågledare gör extra stor nytta.
OBS! Notera att vågledarmodellen bara är giltig upp till ca 4-5 kHz och endast illustrerar vad som gäller runt delningsfrekvensen.
Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 24 gäster