Lådljud genom membranet (Linkwitztråden)

[Strmbrg]

Då har vi skilda erfarenheter.

Visst, men mina erfarenheter kan förklaras med vedertagen akustisk/psykoakustisk vetenskap.

Ja, och mina erfarenheter kanske INTE kan förklaras med just detta. Att något är vedertaget och vetenskapligt belagt MÅSTE ju inte betyda att förklaringsmodellerna är kompletta. De kan ju vara korrekta i sig utan att vara fullständiga.

Äpplen föll och Jorden kretsade kring Solen redan innan någon hade insett varför respektive att.

[I-or]

Återigen, konsensusvetenskapen må inte vara komplett, men är typiskt korrekt i sådär 99 fall av 100. Rent statistiskt är alltså sannolikheten mellan tummen och pekfingret 0,01 att du har rätt.

[I-or]

Dr I-or:
Du nämner bland annat en uppställning i dörröppningar som - såvitt du anför - eliminerade bakåtstrålningens effekter.
-Blev det samma upplevda ”simmighet” eller artificiella djup då också?

Naturligtvis inte, och på ett liknande, om än inte lika effektivt, sätt fungerar det när avståndet högtalare-högtalarvägg och lyssnare-bakvägg är lika eftersom första ordningens reflektioner då släcker ut varandra (samma gångväg och motsatt polaritet). Simmigheten avgörs till stor del av avståndet till högtalarväggen, alldeles för många panelhögtalarförespråkare har ett alltför kort avstånd till högtalarväggen, vilket gör det svårare för hörseln att separera direktljudet från reflekterat dito. Man kan med fördel gå upp mot 2,5-3 m här.

[hcl]

Diskussionen är ganska intressant och som jag tolkar den så handlar den, efter att det kunnat konstateras att lådljudet kan vara ett problem med en dålig konstruktion, men då det hanteras adekvat inte längre är väsentligt. Därefter handlar diskussionen till stor del om hur man bäst integrerar högtalarfunktionen i rummet. Detta är ett verkligt intressant ämne. Rummets inverkan är problematiskt hur man än ser på det i.o.m. att rummet bidrar med att skapa en fördröjd replika av direktljudet och dessutom mer eller mindre frekvensförvrängt. Rummets inverkan behöver hanteras och man kan nog sällan göra mer än minimera dess negativa effekter.

Jag kan förstå bevekelsegrunderna och de positiva effekter som olika tillvägagångssätt ger, men t.ex. sena starka reflexer ger en extra ambiens som knappast inspelningstekniker mm räknar med att uppspelningssituationen kommer ge. Det kan på vissa inspelningar ge en extra krydda, men på flertalet övriga inspelningar är det mest en störande effekt som komprometterar behållningen för lyssnaren oavsett om det handlar om klassisk inspelning eller rock. En bra produktion innehåller den ambiens som passar produktionen, det kan inte läggas till som en generisk ”allkrydda” i uppspelningsänden.

En annan kommentar som passerat i tråden är åsikten att olika anläggningar lämpar sig olika bra för olika musik. Det är förvisso delvis inte osant, men det är samtidigt så att en bra anläggning är bra för all musik. Många anläggningar, bra som dåliga kan dock vara kapacitetsmässigt begränsade eller kanske inte erbjuda tillräcklig frekvensutsträckning och det kan i vissa lägen anses vara ”dåligt”, men det sammanfaller inte helt i dimensionen bra-dålig även om det är kriterier man definitivt kan och sannolikt bör ställa på en bra anläggning.

Dom bästa anläggningarna är dock fantastiskt bra både för klassisk musik såväl som reggae, rock och jazz. Där gäller det dock att inkludera installationen av apparaterna i anläggningen. Utan bra installation (t.ex. placering av högtalarna) inget bra resultat.

[Tangband]

Hcl - instämmer helt .

Det är för mig det största problemet med panelhögtalare - de begränsar min musiksmak på ett oacceptabelt sätt.
Alldeles oaktat att illusionen av klassisk musik kan bli rätt realistisk, så länge inte avancerade rytmiska element ingår i musiken .

[RogerGustavsson]

Tangband: Är det någon speciell modell du relaterar till eller har du erfarenhet av ett flertal? Det finns ju flera typer och storlekar och inte minst skiljer sig deras förmåga åt att spela starkt.

[jansch]

Nu har jag hittat det!
BB skriver:

"Kan bara infoga att jag gjort samma erfarenheter. För sådär en 20 år sedan roade jag mig med att sätta in en 1-liters låda inuti en 40-liters sluten "normaldämpad" låda, utrustad med ett 8-tums bas/mellanregister. Den lilla lådan inuti hade ett 2" bredbandselement monterat.

Därefter spelade jag på det lilla elementet med anslutningen till 8-tumselementet a) öppen, b) kortsluten samt c) med 8-tumselementet anslutet till till sin egen förstärkare i läget "on" men utan att tillföra någon signal.

De olika lastvilkoren för 8-tumselementet avsatte visserligen skillnader, men i ingetdera fallen läckte det ut signaler genom 8-tumsmembranet, större än -20dB under det ljudtryck jag uppmätte med en närfältsmikrofon inuti 40-literslådan. "Läckaget" var störst i det område där 8"-elementet i sig självt gav upphov till membranuppbrytningar. Med en dedicerad woofer istället, hade resultatet totalt sett blivit ännu mindre läckage."

Alltså, om jag förstår saken rätt: Den instängda lilla högtalaren lät minst 20 dB svagare utanför lådan än inuti den.
Vad innebär det avseende hörbarhet/påverkan på den önskade signalen?

Mellan tummen o pekfingret är ljud liknande direktljudet ohörbart om tidsfördröjningen ligger på ca 20 ms och ljudstyrkan är under 30 dB.
Nu är tidsfördröjningen betydligt kortare och då är det svårare att negligera ljudet upplevelsemässigt. Vid icke sinussignaler dämpade ca 20 dB och fördröjning på någon ms upplevs ljudet som ett nytt ljud separat från direktljudet. Att tonkurvan dessutom avviker kraftigt från direktljudet kommer ytterligare övertyga hjärnan att det är ett nytt ljud och ytterligare bidra till retrograd maskering.
Viss knappt påvisbar retrograd maskering av direktljudet kommer att ske vid -20 dB.
Den korta tidsfördröjningen gör att hjärnan inte hinner uppfatta ljudet som ett ljud likt men inte identiskt ljud som vid 20 ms. Det är därför tidiga dominerande reflexer maskerar direktljudet mer från lådhögtalare än dipoler.
Spinoramas algoritmer verkar inte vara kalibrerade för dipoler utan för att framhäva Harmans lådhögtalare.

JM

Det där är ett "feltänk"

Ljudet summeras enligt superpositionsprincipen och om inte högtalarlådan är otroligt stor sker bara en förändring av frekvensgången. Teoretisk kan man visserligen hävda att en mycket kort transient (med frekvensspektrum i övre registret) kommer mätmässigt att bli ett "eko". Dock hinner hörseln varken varken hinna detektera ton/toner och än mindre detta som 2 separata händelser, framförallt inte då signalkällan inte flyttar sig, främst i sidled.
Fast det kanske var vad du menade........

[paa]

Spinoramas algoritmer verkar inte vara kalibrerade för dipoler utan för att framhäva Harmans lådhögtalare.

JM

Har Spinorama några algoritmer?
Är det inte bara en "karusell" som snurrar fram olika högtalare ur väggen?

[JM]

Nu har jag hittat det!
BB skriver:

"Kan bara infoga att jag gjort samma erfarenheter. För sådär en 20 år sedan roade jag mig med att sätta in en 1-liters låda inuti en 40-liters sluten "normaldämpad" låda, utrustad med ett 8-tums bas/mellanregister. Den lilla lådan inuti hade ett 2" bredbandselement monterat.

Därefter spelade jag på det lilla elementet med anslutningen till 8-tumselementet a) öppen, b) kortsluten samt c) med 8-tumselementet anslutet till till sin egen förstärkare i läget "on" men utan att tillföra någon signal.

De olika lastvilkoren för 8-tumselementet avsatte visserligen skillnader, men i ingetdera fallen läckte det ut signaler genom 8-tumsmembranet, större än -20dB under det ljudtryck jag uppmätte med en närfältsmikrofon inuti 40-literslådan. "Läckaget" var störst i det område där 8"-elementet i sig självt gav upphov till membranuppbrytningar. Med en dedicerad woofer istället, hade resultatet totalt sett blivit ännu mindre läckage."

Alltså, om jag förstår saken rätt: Den instängda lilla högtalaren lät minst 20 dB svagare utanför lådan än inuti den.
Vad innebär det avseende hörbarhet/påverkan på den önskade signalen?

Mellan tummen o pekfingret är ljud liknande direktljudet ohörbart om tidsfördröjningen ligger på ca 20 ms och ljudstyrkan är under 30 dB.
Nu är tidsfördröjningen betydligt kortare och då är det svårare att negligera ljudet upplevelsemässigt. Vid icke sinussignaler dämpade ca 20 dB och fördröjning på någon ms upplevs ljudet som ett nytt ljud separat från direktljudet. Att tonkurvan dessutom avviker kraftigt från direktljudet kommer ytterligare övertyga hjärnan att det är ett nytt ljud och ytterligare bidra till retrograd maskering.
Viss knappt påvisbar retrograd maskering av direktljudet kommer att ske vid -20 dB.
Den korta tidsfördröjningen gör att hjärnan inte hinner uppfatta ljudet som ett ljud likt men inte identiskt ljud som vid 20 ms. Det är därför tidiga dominerande reflexer maskerar direktljudet mer från lådhögtalare än dipoler.
Spinoramas algoritmer verkar inte vara kalibrerade för dipoler utan för att framhäva Harmans lådhögtalare.

JM

Det där är ett "feltänk"

Ljudet summeras enligt superpositionsprincipen och om inte högtalarlådan är otroligt stor sker bara en förändring av frekvensgången. Teoretisk kan man visserligen hävda att en mycket kort transient (med frekvensspektrum i övre registret) kommer mätmässigt att bli ett "eko". Dock hinner hörseln varken varken hinna detektera ton/toner och än mindre detta som 2 separata händelser, framförallt inte då signalkällan inte flyttar sig, främst i sidled.
Fast det kanske var vad du menade........

Hur vet du det? Tacksam för studier vilka visar vi inte kan skilja direktljud från reflexer kring 1 ms.

JM

[Strmbrg]

En helt och hållet sidoaspekt - som jag ser det - men i sig själv likafullt högst relevant är:
Om den musik jag VILL lyssna på förmedlas på ett högst illusoriskt sätt, men om musik jag INTE vill lyssna på inte återges ”optimalt” - Är det inte bra då?
Om jag inte VILL spela tokhögt eller med superdjup bas - spelar det då någon roll huruvida detta går eller ej?
Räcker det inte fullt ut med att det jag VILL använda anläggningen till fungerar högst tillfredsställande?
Ville jag lyssna på annan slags musik på helt andra nivåer, så skulle jag definitivt inte använda de här dipolerna. Eller det här slutsteget.
Och att optimera för sådant jag aldrig kommer att nyttja ser jag som meningslöst. Men det betyder såklart inte alls att det ÄR meningslöst. Det beror ju helt på hur ens definition av syftet ser ut.

Det sistnämnda tror jag emellanåt tappas bort helt.

[jansch]

Är det ni skriver om ”artificiellt djup” baserat på lyssning eller baserat på en idé om hur det borde bli?

Jag kan bara bidra med min egen lyssning:
Den ger vid handen att ”torra” inspelningar låter just så även med dipoler. Jag kan inte förnimma någon konstlad efterklang eller något som skulle rendera i förnimmelser av tillagt djup.

Och, varför skulle i så fall en lådhögtalare - om den ställs säg två meter ut - inte rendera i samma upplevelse?
Det djup som finns i en konsertsal är ju avsevärt större än de mått vi rör oss med hemma.
Bättre illusion av den inspelade lokalklangen med lådan långt ut har väl snarast att skaffa med att ljudet blir mindre kontaminerat av väggreflexen. Dvs de förhållandevis svaga rumsljuden i inspelningen maskeras inte såpass att de förnimmelsemässigt går förlorade.

"Lådhögtalare" har en spridningsvinkel som minskar i takt med ökad frekvens i bas och undre mellanregister (beroende på lådans storlek). Begränsningsytor (främst bakre vägg och golv) minskar högtalarens möjligeter att vara rundstrålande i basregistret och energin riktas framåt - bashöjning uppstår. Att flytta ut högtalaren från vägg.
Minskat eller ökat ljup i upplevelsen har ingenting att göra med detta. Hörseln hör "djup" genom blandning av direktljud och sena reflexer samt diskantavskärning..

Att lägga på reverb med oljämn repetitionstid där vissa är så sena att dom uppfattas som eko är ett sätt att "fejka" djup/avstånd. Detta tillsammans med "torra", närmickade andra instrument skapar ooika djupskillnader. Även betoning av konsonanter och andningsljud flyttar fram upplevelsen av röster.

En för hörsen konstig upplevelse är närmickad viskande röst med läpp-, andningsljud och betonande "s" och samtidigt kraftigt pålagd reverb - är ljudet nära eller långt bort?

[JM]

Stereoljud är en mycket primitiv ljudtyp långt från verkligheten.
Att lyssna på låghögtalare i vanliga lyssningsrum är som att lyssna på distorderat stereoljud i en ekofrikammare. Tidiga reflexer mm maskerar - förvränger direktljudet. Stereoljudet ger en konflikt mellan förväntat ljud från rummet och upplevt ljud.
Att lyssna på dipoler i optimalt rum ger inte samma förvrängning av stereoljudet. Direktljudet maskeras inte av reflexerna utan upplevs som korrekta i rummet. Lyssningsrummet ger det ljud som förväntas utifrån rummets storlek.
Lådhgtljud o dipolljud leder till adaptation till vad som är normalt och förväntat.
Således är skillnaden i maskering. Rent objektivt ger upplevelsen av dipolljud mindre förvrängning enligt de mängder med studier jag hänvisat till.
Men jag förväntar mig fakta vilka kan få mig att ändra åsikt. Mycket imponerad av I-or erfarenheter av dipoler och fysikkunskaper men jag är inte imponerad av hans kunskaper hur vi hör.

JM

Du har inte redovisat en enda studie som stöder dina påståenden. I alldeles för många fall har du dessutom totalt missförstått de studier som du hänvisar till. Jag har gått in i detalj angående detta många gånger tidigare, men finner ingen anledning att ytterligare kommentera detta.

Att hänvisa till att jag missförstår studier utan bevis gör inte att att du inte behöver ta fram fakta vilka stödjer dina påståenden i denna diskussion. Du verkar inte läsa de fakta jag refererar till. Att hänvisa till någon abstrakt konsensusvetenskap utan fakta tillför inget av värde till diskussionen.
Således väntar jag på fakta varför du inte håller med om min beskrivning av hur vi hör lådhögtalare resp dipoler.

JM

[Strmbrg]

Jag ska nog tillägga och betona en viktig sak. Åtminstone är den viktig för mig:
VARFÖR får jag en så god illusion av realism när jag spelar ”klassisk” musik över dipoler?
Det är såklart en väldigt enkel fråga (att ställa) - men en fråga som förmodligen har ett allt annat än enkelt svar.

Men likafullt så är det just den frågan som intresserar just mig. Idén om tidigt återstrålat förvrängt lådljud genom membranet behöver vare sig vara en förklaring eller ens en väsentlighet ur någon annan aspekt.

Men, ett oändligt och FULLSTÄNDIGT låst krigande om rätt och fel är i mitt perspektiv enbart slöseri med resurser. Och det är tyvärr vad jag upplever att vissa av er ägnar er åt.

Om svaret på mitt ”varför” här ovan visar sig vara en förklaring om inbillning, artificiella förstärkningeffekter eller någon mer teknisk förklaring, saknar för min del helt betydelse.
Det enda viktiga är SVARET, oavsett vad svaret innehåller.

[I-or]

Att hänvisa till att jag missförstår studier utan bevis gör inte att att du inte behöver ta fram fakta vilka stödjer dina påståenden i denna diskussion. Du verkar inte läsa de fakta jag refererar till. Att hänvisa till någon abstrakt konsensusvetenskap utan fakta tillför inget av värde till diskussionen.
Således väntar jag på fakta varför du inte håller med om min beskrivning av hur vi hör lådhögtalare resp dipoler.

JM

Jag är ledsen, men det finns gränser för hur märkliga påståenden man kan föra fram och helt utan akustiska förkunskaper kräva en fullständig redovisning av allt möjligt. Dina inlägg är fulla av sakfel och ofullständiga resonemang, varför jag finner det svårt att överhuvudtaget svara.

[I-or]

Jag ska nog tillägga och betona en viktig sak. Åtminstone är den viktig för mig:
VARFÖR får jag en så god illusion av realism när jag spelar ”klassisk” musik över dipoler?
Det är såklart en väldigt enkel fråga (att ställa) - men en fråga som förmodligen har ett allt annat än enkelt svar.

Men likafullt så är det just den frågan som intresserar just mig. Idén om tidigt återstrålat förvrängt lådljud genom membranet behöver vare sig vara en förklaring eller ens en väsentlighet ur någon annan aspekt.

Men, ett oändligt och FULLSTÄNDIGT låst krigande om rätt och fel är i mitt perspektiv enbart slöseri med resurser. Och det är tyvärr vad jag upplever att vissa av er ägnar er åt.

Om svaret på mitt ”varför” här ovan visar sig vara en förklaring om inbillning, artificiella förstärkningeffekter eller någon mer teknisk förklaring, saknar för min del helt betydelse.
Det enda viktiga är SVARET, oavsett vad svaret innehåller.

Svaren står att finna ovan, du föredrar den extra djupverkan som dipoler bidrar med. Inget fel i det, det är en många gånger mycket trevlig egenskap.

[petersteindl]

En aspekt från större dipolhögtalare är att mellanregistret är mer plan ljudvågstrålare än punktkällor. Det kan påverka avståndsbedömningen till fantomprojicerade ljudobjekt. Avstånd kan te sig som längre ifrån då man lyssnar på normalt avstånd från högtalarna på 3-5 meter. Detta kan dock medföra nackdelen med större fantomprojicerade ljudobjekt än normalt. På pianokonserter och symfoniorkestermusik kan det vara till en fördel. På röster kan det dock upplevas som nackdel.

MvH
Peter

[Strmbrg]

Såvitt jag ser på saken så har vetenskap inte någon koppling till koncensus. Vetenskap handlar inte om ”majoritetsbeslut” utan om kännedom hur saker förhåller sig.
Och förhåller sig gör saker helt oavsett om någon vet om det eller inte.

Det vissa av er ägnar er åt är att åberopa sådant ni har läst på om. Vilket inte alls behöver betyda att det pålästa är fel. Men vad jag saknar är EGNA tankar, resonemang och funderingar. Det är BARA en oändlig ström av åberopanden från skyttegravar.

[Strmbrg]

Jag ska nog tillägga och betona en viktig sak. Åtminstone är den viktig för mig:
VARFÖR får jag en så god illusion av realism när jag spelar ”klassisk” musik över dipoler?
Det är såklart en väldigt enkel fråga (att ställa) - men en fråga som förmodligen har ett allt annat än enkelt svar.

Men likafullt så är det just den frågan som intresserar just mig. Idén om tidigt återstrålat förvrängt lådljud genom membranet behöver vare sig vara en förklaring eller ens en väsentlighet ur någon annan aspekt.

Men, ett oändligt och FULLSTÄNDIGT låst krigande om rätt och fel är i mitt perspektiv enbart slöseri med resurser. Och det är tyvärr vad jag upplever att vissa av er ägnar er åt.

Om svaret på mitt ”varför” här ovan visar sig vara en förklaring om inbillning, artificiella förstärkningeffekter eller någon mer teknisk förklaring, saknar för min del helt betydelse.
Det enda viktiga är SVARET, oavsett vad svaret innehåller.

Svaren står att finna ovan, du föredrar den extra djupverkan som dipoler bidrar med. Inget fel i det, det är en många gånger mycket trevlig egenskap.

Det kan vara förklaringen. Men vad som talar emot är att ”torra studioinspelningar” likafullt låter ”torra” utan djupverkan.

[Strmbrg]

En aspekt från större dipolhögtalare är att mellanregistret är mer plan ljudvågstrålare än punktkällor. Det kan påverka avståndsbedömningen till fantomprojicerade ljudobjekt. Avstånd kan te sig som längre ifrån då man lyssnar på normalt avstånd från högtalarna på 3-5 meter. Detta kan dock medföra nackdelen med större fantomprojicerade ljudobjekt än normalt. På pianokonserter och symfoniorkestermusik kan det vara till en fördel. På röster kan det dock upplevas som nackdel.

MvH
Peter

Så kan det vara och förhålla sig. Men även här borde det väl ge snarlika konsekvenser på all slags musik?

[I-or]

Såvitt jag ser på saken så har vetenskap inte någon koppling till koncensus. Vetenskap handlar inte om ”majoritetsbeslut” utan om kännedom hur saker förhåller sig.
Och förhåller sig gör saker helt oavsett om någon vet om det eller inte.

Det vissa av er ägnar er åt är att åberopa sådant ni har läst på om. Vilket inte alls behöver betyda att det pålästa är fel. Men vad jag saknar är EGNA tankar, resonemang och funderingar. Det är BARA en oändlig ström av åberopanden från skyttegravar.

Jag tycker nog att jag har redovisat ganska omfattande resultat från en helt egen utredning om panelhögtalares egenskaper som jag utförde för drygt tre decennier sedan. För övrigt har jag delgivit information och erfarenheter från ett helt yrkesliv inom akustik, varav en hel del inte står att finna i några rapporter eller läroböcker. Flera andra har bidragit med massor av värdefull information och har gjort stora insatser för att föra fram annat än lyssna-och-tyck-erfarenheter, vilket skiljer detta forum från många andra. Ta till dig fakta och gå vidare lite klokare istället för att komma med tråkiga insinuationer.

[Strmbrg]

Jag har nog missat dina redovisningar. Om du inte syftar på den sammanfattning du skrev om strax här ovan.
Är det den så vill jag mycket gärna ta del av detaljerna också.

[I-or]

Det kan vara förklaringen. Men vad som talar emot är att ”torra studioinspelningar” likafullt låter ”torra” utan djupverkan.

Nej, de låtare torrare än många andra inspelningar, dock inte så torra som avsetts vid produktionen av fonogrammet. Detta framgår tydligt om man eliminerar bakåtstrålningen.

[I-or]

Jag har nog missat dina redovisningar. Om du inte syftar på den sammanfattning du skrev om strax här ovan.
Är det den så vill jag mycket gärna ta del av detaljerna också.

Läs tråden en gång till. Allting har tagits upp mer än en gång.

[Strmbrg]

Okay, jag får säga tvärtemot vad Hans Rosling sa i den danska intervjun: Du har rätt och jag har fel!
Trevlig helg!

[hcl]

Jag ska nog tillägga och betona en viktig sak. Åtminstone är den viktig för mig:
VARFÖR får jag en så god illusion av realism när jag spelar ”klassisk” musik över dipoler?
Det är såklart en väldigt enkel fråga (att ställa) - men en fråga som förmodligen har ett allt annat än enkelt svar.

Men likafullt så är det just den frågan som intresserar just mig. Idén om tidigt återstrålat förvrängt lådljud genom membranet behöver vare sig vara en förklaring eller ens en väsentlighet ur någon annan aspekt.

Men, ett oändligt och FULLSTÄNDIGT låst krigande om rätt och fel är i mitt perspektiv enbart slöseri med resurser. Och det är tyvärr vad jag upplever att vissa av er ägnar er åt.

Om svaret på mitt ”varför” här ovan visar sig vara en förklaring om inbillning, artificiella förstärkningeffekter eller någon mer teknisk förklaring, saknar för min del helt betydelse.
Det enda viktiga är SVARET, oavsett vad svaret innehåller.

Hypotes 1:
Kan det vara så att din anläggning är bra på att återge även annan musik än klassisk, men i.o.m. att du inte uppskattar annat än klassisk musik på din anläggning så tycker du inte anläggningen är bra på att återge annat än klassisk musik. Inte för att anläggningen är dålig för att du inte tycker annan musik låter bra (oavsett anläggning).

Hypotes 2:
Ett alternativ är även att det som du tycker är illusoriskt egentligen inte stämmer speciellt väl med hur de klassiska inspelningarna egentligen skall låta heller, men det spelar mindre roll eftersom det är så du vill att det skall låta?

… eller något mindre kontroversiellt:
Det hela förhåller sig ungefär som vanligt. Din anläggning, så som den är installerad i ditt rum utgör en för dig bra kompromiss och är tillräckligt bra för att den musik du tycker om skall låta så som du vill ha den? Förmodligen står den sig bra även objektivt jämfört med det mesta i hifi-väg?

[Maarten]

Spinoramas algoritmer verkar inte vara kalibrerade för dipoler utan för att framhäva Harmans lådhögtalare.

JM

Har Spinorama några algoritmer?
Är det inte bara en "karusell" som snurrar fram olika högtalare ur väggen?

Det verkar vara matematiskt mycket enkla 'algoritmer' men psykoakustiskt framtagna utifrån forskning av Flöjt&co (?), se summering av standarden här ANSII//CTA--2034--A: viewtopic.php?f=9&t=72216&start=150#p2187627

Samt:

What can Spinorama tell about a speaker?

In general Spinorama (and other high-quality directivity and frequency response data) is directly linked to the "sound quality" to the degree that in Dr. Floyd Toole's words: "The present situation is that if accurate spinorama or other comprehensive anechoic data are available, interpreting these curves may be a better guide to selecting loudspeakers than by listening under less than well controlled circumstances."

Here are some more statements from the known experts to get a feel for Spinorama:

"One thing that everyone can take to the bank is that poor Spinorama measurements guarantee the speaker will not sound good." (Kevin Voecks)

"... the "best" loudspeaker is the one with the fewest audible problems - the most neutral one." (Dr. Floyd Toole)

"The good news is that a neutral loudspeaker is substantially recognizable from a spinorama set of measurements. The problem is that such data are scarce." (Dr. Floyd Toole)

"A spinorama shows linear performance. Collectively the curves reveal evidence of resonances, bandwidth, spectral balance, smoothness and directivity.
...
Then there are the other variables: power handling, power compression and non-linear distortions. These are not shown in the spinorama, but competent design engineers measure them in the selection and design process. Tweeters with identical domes, for example, can exhibit very different behaviors because of differing motor designs - which are invisible.

Summing up, unless there is serious misbehavior in one of these other variables, the linear behavior described by a spinorama is the dominant clue about potential sound quality." (Dr. Floyd Toole)

Från: https://speakerdata2034.blogspot.com/20 ... ormat.html

[petersteindl]

En aspekt från större dipolhögtalare är att mellanregistret är mer plan ljudvågstrålare än punktkällor. Det kan påverka avståndsbedömningen till fantomprojicerade ljudobjekt. Avstånd kan te sig som längre ifrån då man lyssnar på normalt avstånd från högtalarna på 3-5 meter. Detta kan dock medföra nackdelen med större fantomprojicerade ljudobjekt än normalt. På pianokonserter och symfoniorkestermusik kan det vara till en fördel. På röster kan det dock upplevas som nackdel.

MvH
Peter

Så kan det vara och förhålla sig. Men även här borde det väl ge snarlika konsekvenser på all slags musik?

Nej, absolut inte. Det är musikinstrumentens upplevda storlek ASW som gäller på det lyssnaravstånd man skulle ha i exempelvis konserthuset.

Apparent source width (ASW) is the audible impression of a spatially extended sound source. This psychoacoustic impression results from sound radiation characteristics and properties of an acoustic space. Wide sources are desired by listeners of music because these are associated with sound of acoustic music, opera, classical music, historically informed performance. Research concerning ASW comes from the field of room acoustics, architectural acoustics and auralization as well as musical acoustics, psychoacoustics and systematic musicology.

Mvh
Peter

[Strmbrg]

Skummade igenom ett test av den minsta Magneplanaren, LRS. Testet var gjort av snubben med torkhuven på Audioscience Review.
Han sågade den högtalaren närmast fullständigt, såvitt jag förstod av min skummande läsning och av vad jag begrep av det jag läste.
Man ska nog inte utesluta att LRS nära släktskap med mina 3.7i bör ge vid handen att dessa är till stor del lika dåliga. Sågandet avsåg både mätningar och lyssningar.

Så det så.

[music4ever]

Har det funnits några dipolhögtalare med dämpning bakom panelen? Eller är denna påverkar av ljudbilden som folk vill ha med dipolhögtalare?

[Magnuz]

Dämpar man direkt bakom panelen torde det också inverka negativt på dipolhögtalarens mindre benägenhet till excitation av laterala reflexer. Dämpning av väggen bakom borde däremot fungera.