Nu verkar mass-stråk-forten äntligen ha fått klarhet

[petersteindl]

Det har jag tyvärr glömt efter drygt 30 år och efter krypande i kattvinden och grävande efter CD:n inser jag att jag nog har givit bort den (alla som hör den vill ha den). Det enda jag minns är att albumet gavs ut av Pioneer (Pioneer Electronic Svenska AB), antagligen som ljudkvalitetsdemonstrator. Vi får vidarebefordra frågan till någon vänlig själ på forumet.

Ett typfall för Ogjort. Han kanske vet.

Mitt minne fungerar oftast ganska bra även om det är proppfullt och därför väl långsamt ibland. På något sätt rotade sig hjärnan omedvetet fram under 30 år av bråte i en bakgrundsprocess. Rune Persson (legendarisk ljudtekniker som huvudsakligen sysslade med jazz och populärmusik i Metronomestudion, men som började frilansa på 80-talet) kröp till slut fram ur cellerna...

Jag har fått ett e-mail från en person som läser på Faktiskt. Han skriver följande:

Det var Enar Skog som skötte det hela i kyrkan och Rune Persson gjorde digitalt efterarbete, se bif bild.
Som producenter står John Erik Eleby och Bo Johansson.
Teknisk producent, Enar Skog.
Digital redigering, Rune Persson.

Så det är väl Enar som ska ha credit för själva ljudet och Rune för mastering. Bilden är en sida ur CD-boken.

Jul med Adolf Fredrik.jpg (264.26 KiB) Visad 2735 gånger

Jag tackar för info!

MvH
Peter

[I-or]

Stort tack från mig också!

[eljulio]

Här är en annan favorit ljudkvalitetsmässigt, av någon anledning låter Telarcs inspelningar av lite mindre seriös karaktär ofta bäst i originalskick (jag har förstås ändå ekvaliserat dem allihop, vissa mer och andra mindre - ingenting är perfekt):

Cover.jpg

Speciellt lite äldre Telarc-inspelningar har en hårsmån hängmatta över klangbalansen och behöver höjas med ca 0,5-2 dB runt 500 Hz - 1 kHz. Det är märkligt hur mycket 1 dB lite mer bredbandigt i mellanregistret påverkar klangen. Många av inspelningarna under den goda tiden saknar en eller ett par dB vid 10-20 kHz, men senare inspelningar saknar inte sällan minst 6 dB vid 20 kHz (om man förutsätter att man lyssnar vid vettiga avstånd från orkestern och inte från foajén). Inte godkänt.

Någon enstaka inspelning är för övrigt märkligt nog närmast helt baslös (Scheherazade med London Symphony Orchestra och Sir Charles Mackerras), helt på tvärs med Telarcs signaturbas ända ned till 20 Hz eller ännu lägre. Jaja, man kan inte lyckas jämt.

Denna "skojade" man inte bort hur som helst. Tror inte jag har hört något annat på Spotify med mer dynamik tidigare.

Spår 1 bör jag nog undvika på hög volym när barnen är hemma. Får nog svårt att somna då...

[Strmbrg]

362B62F9-E5B5-4583-9AFC-CA99FAD126C8.jpeg (275.46 KiB) Visad 2636 gånger

Har bara kommit till första satsen i Eroican ännu. Sammantaget mycket tilltalande. Har inte ”dissekerat” ljudet i skrivande stund.
Utan dissekering kan nämnas att någonting ”dunsar” till höger...

[I-or]

Här är en annan favorit ljudkvalitetsmässigt, av någon anledning låter Telarcs inspelningar av lite mindre seriös karaktär ofta bäst i originalskick (jag har förstås ändå ekvaliserat dem allihop, vissa mer och andra mindre - ingenting är perfekt):



Speciellt lite äldre Telarc-inspelningar har en hårsmån hängmatta över klangbalansen och behöver höjas med ca 0,5-2 dB runt 500 Hz - 1 kHz. Det är märkligt hur mycket 1 dB lite mer bredbandigt i mellanregistret påverkar klangen. Många av inspelningarna under den goda tiden saknar en eller ett par dB vid 10-20 kHz, men senare inspelningar saknar inte sällan minst 6 dB vid 20 kHz (om man förutsätter att man lyssnar vid vettiga avstånd från orkestern och inte från foajén). Inte godkänt.

Någon enstaka inspelning är för övrigt märkligt nog närmast helt baslös (Scheherazade med London Symphony Orchestra och Sir Charles Mackerras), helt på tvärs med Telarcs signaturbas ända ned till 20 Hz eller ännu lägre. Jaja, man kan inte lyckas jämt.

Denna "skojade" man inte bort hur som helst. Tror inte jag har hört något annat på Spotify med mer dynamik tidigare.

Spår 1 bör jag nog undvika på hög volym när barnen är hemma. Får nog svårt att somna då...

Ja, Chiller är en riktig "showpiece", men även musiken är bra och väl framförd.

Om man gillar lite mer effektsökeri får man inte glömma Ein Straussfest, även denna med en mycket hög ljudkvalitet. Intressant nog var det inte ovanligt i 1880-talets Wien att verken framfördes just på detta sätt med pistolskott, champagnekorkar och hammare/städ på scenen. Lite Ozzy Osbourne-känsla fast 100 år tidigare. Om man tillhörde innefolket i imperiet Österrike-Ungern gled man ned och kollade in Straussarnas senaste dansplåga och svängde sina lurviga på motsvarigheten till Studio 54.

Jag tror att album som dessa är en utmärkt väg in i den klassiska musiken, för övrigt. Kom ihåg att dra på ordentligt, medelnivån är av lätt insedda skäl låg. Se dock upp med högtalarna, den sista åsksmällen har signifikant nivå ned till ca 7 Hz...

cover5.png (558.6 KiB) Visad 2598 gånger

[Strmbrg]

För egen del är avsaknad av häftiga effekter att föredra. Det är inget jag uppskattar i verklig musik, så varför skulle jag då uppskatta det via stereon hemma? För min del har stereon under årens lopp mer och mer kommit att hamna ur fokus och musiken tagit dess plats.

Vilket inte betyder att stereon alls är helt borta ur fokus, men tendensen är uppenbar.

[I-or]

Ptja, personligen tycker jag att musikhistoria som all annan historia är mycket intressant och att vinnlägga sig om att ge en tidstrogen upplevelse är inte fel, speciellt inte om det är gjort med sådan genuin spelglädje och skicklighet som här.

För övrigt finner jag familjen Strauss musik en aning lättviktig, men allt har sin plats och tycke och smak går alltid att diskutera.

[RogerGustavsson]

Någon enstaka inspelning är för övrigt märkligt nog närmast helt baslös (Scheherazade med London Symphony Orchestra och Sir Charles Mackerras), helt på tvärs med Telarcs signaturbas ända ned till 20 Hz eller ännu lägre. Jaja, man kan inte lyckas jämt.

Precis, man kan inte lyckas jämt. Har du något exempel där Scherazade låter bra? Många är basstympade på streamingtjänsterna. Även Rune Persson gjorde en del mindre bra t.ex. överdriven dynamikreduktion av t.ex. Tommy Körberg/Stefan Nilsson. Grymt många inspelningar har han varit med om!

[I-or]

Tyvärr inte, jag har några halvkassa inspelningar, men om någon kan tipsa så är jag mycket intresserad eftersom jag verkligen gillar Scheherazade. Det måste förstås låta riktigt bra (naturligtvis har jag ekvaliserat Telarc-inspelningen med ett väldigt pådrag i basen, men den är inte jätteimponerande i övrigt heller). Det finns dock en nyare Telarc-inspelning med Atlanta Symphony Orchestra / Spano som kanske är bättre, men den har jag inte införskaffat än:

cover6.jpg (379.33 KiB) Visad 2517 gånger

Baslösa inspelningar är för övrigt ofta ett utslag av användning av mikrofoner med njurkarakteristik och inte sällan av sinnesslöa ljudtekniker/producenter som tycker att en aning ventilations-/trafikbuller är en katastrof. Symfonisk musik utan mellan-/lågbas är ett alldeles för vanligt förekommande otyg.

[sammel]

Har nu lyssnat på flera av albumen ni nämnt och många är riktigt fin klang.
Fick en hint på Tidal om en man vid namn Jordi Savall jag lyssnade på lite med
honom och det var riktigt fin klang på flera inspelningar tycker jag,
med risk för att bli hängd för dålig smak

[MichaelG]

Tyvärr inte, jag har några halvkassa inspelningar, men om någon kan tipsa så är jag mycket intresserad eftersom jag verkligen gillar Scheherazade. [...]

En version jag gillar och tycker låter bra är på RCA-Victor Red Seal med New York-filharmonikerna under ledning av Yuri Temirkanov. Den är dynamisk och känns inte överdrivet tunn.

[Strmbrg]

Den här var bra! Inte tunn i mina öron. Huruvida partituret innehåller infra-bas har jag ingen aning om. Sådant kan inte återges av mina högtalare och partitur kan jag inte läsa. Det är heller inte så intressant, om jag skall prioritera. Det skulle i så fall snarare handla om ett fokus på anläggningsprestanda än på musik, så som just jag ser på saken.
Det väsentliga - för min del - är att ljud-tillkortakommanden - vilka de vara månde - inte distraherar mig när jag vill ta till mig musik.

Andra må ha andra prioriteringar och värderingar. Ingenting att övertala eller övertyga andra om, alltså.

Ljudet har ett hyfsat djup, tillräckligt för att jag inte skall distraheras i alla fall. Violiner och andra högoktaviga instrument framstår inte som distraherande gälla. Rumstillskottet är tillräckligt för att en hyfsad verklighets-illusion skall infinna sig.
Beträffande bas så mullrar det artikulerat och fint emellanåt.

Segerstam skall väl vara en bra konduktör dessutom, men de konstnärliga och framförandemässiga aspekterna på musiken är jag inte skolad att bedöma.
Ska nog botanisera mer i Ondines utbud...

R-5769320-1402151908-9735.jpeg.jpg (91.02 KiB) Visad 2412 gånger

[I-or]

Tyvärr inte, jag har några halvkassa inspelningar, men om någon kan tipsa så är jag mycket intresserad eftersom jag verkligen gillar Scheherazade. [...]

En version jag gillar och tycker låter bra är på RCA-Victor Red Seal med New York-filharmonikerna under ledning av Yuri Temirkanov. Den är dynamisk och känns inte överdrivet tunn.

Tack för tipset! Inte alls dålig.

Jag kan nog summera mina krav på en perfekt upptagning av en symfoniorkester till följande punkter:

- Ingen grötighet och ingen hårdnande klang i forten
- Stråkhav (ingen "syntetiserad" version av stråkarna, där alla instrument tycks sitta ihop)
- Ingen överskarp stråkklang eller "övertydlighet" för övriga instrument (förhöjd högfrekvens)
- "Blatty brassiness" för bleckblåset (J Gordon Holt)
- Vettigt perspektiv från mitthallsposition
- Full dynamik
- Inga "spotlighteffekter" av solister
- Lågbas och "trumskinnsfladder" i bastrumman
- Sann metallklang i cymbalerna och trianglarna, ingen "spetsighet" och inte återhållet (det ska låta klang och krasch, inte kling och krisch)
- Ingen känsla av tomhallsakustik, d.v.s. evighetslång efterklangstid (beror självklart till stor del på lokalen och kan vara svårt att hantera)
- Helst inte för mycket flåsande från dirigent och solister (som vanligtvis är placerade nära huvudmikrofonerna)

Jag har nu lyssnat igenom alla inspelningar av Scheherazade som jag kunde hitta på Spotify och de jag innehar själv, totalt ca 30 stycken och vinnaren är... tråkigt nog Reference Recordings även om den inspelningen också lämnar en aning övrigt att önska. Den är hur som helst mycket bra.

RR-89_Cover.jpg (121.7 KiB) Visad 2373 gånger

Det finns ytterligare en handfull goda inspelningar, men storbolagen brukar i princip alltid falla igenom ordentligt på flera av punkterna ovan.

[RogerGustavsson]

Lyssnade igår kväll på mååånga utgåvor av Scherazade, de flesta har dåligt ljud. Några var annorlunda, åtminstone lite fetare ljudmässigt, se listan nedan. Misstänker att de två med Bernstein/Corigliano kan vara samma, mer än 60 år gammal.

Scherazade.jpg (95.03 KiB) Visad 2363 gånger

[I-or]

Missa inte att lyssna på RR-inspelningen ovan, den vinner ganska lätt ljudkvalitetsmässigt och är även bra musikaliskt. Den växer ytterligare efter en genomspelning av hela verket.

RR (Keith O Johnson) är ofta bra, men tyvärr är utbudet alldeles för smalt.

[Strmbrg]

Hänssler verkar hålla en sjysst standard. Michael Gielens Beethovensymfonier och även hans Stravinsky känns fina. Lyssnade nyss på ”Stravves” Symphony in three movements med Gielen. Musik i min smak.

[I-or]

Allt detta grävande och genomlyssnande har fått mig att inse att många av de senare inspelningarna med "professor" Keith O Johnson håller fantastiskt hög ljudkvalitet, t.ex. denna som bara har några få skavanker:

cover6.png (324.36 KiB) Visad 2325 gånger

RR under Johnson vinner nog ljudkvalitetsslaget sett genomsnittligt över alla inspelningar, synd bara att han inte har gjort fler.

[RogerGustavsson]

När dog Keith O. Johnson? Född 1938 kan jag hitta men inget om att han är avliden.

[I-or]

Ändrade precis eftersom jag insåg att han fortfarande var i livet. Fick för mig att jag nyligen hade läst detta, men fann inga spår.

[RogerGustavsson]

Nu är han kanske inte så inspelningsaktiv vid 83 års ålder? Han började i varje fall tidigt, Red Norvo spelades in 1957. Drygt en tredjedel av Referens Recordings 326 utgivningar är han listad som "engineer" för.

[I-or]

Ja, 83 år är väl ingen ålder för en ljudtekniker. Det verkar som han har latat sig ett tag, Reference Recordings får sätta honom i arbete igen!

Han får ha några slavar (assistant sound engineers) som sköter grovjobbet genom att bära grejor, montera mikrofoner och dra kablage.

Dock håller jag Telarcs bästa inspelningar på samma nivå som Johnsons bästa - det är många likheter i ljudet, vilket inte är så konstigt givet en liknande filosofi, men också vissa skillnader. Jämfört med storbolagen är dock skillnaderna mycket omfattande.

[Strmbrg]

Stravinskys fiolkonsert blir man ju glad av.
Så, om man vill bli just det, så finns den i en fin inspelning med klart och fint ljud på denna platta.

Men lyssna helst via någon streamingtjänst som tillhandahåller FLAC-filer, om så medges.

CH6654.jpg (1.26 MiB) Visad 2271 gånger

[petersteindl]

Professor Johnson har spelat in sedan 70-talet om jag minns rätt. Då var det LP som gavs ut. 1984 importerade jag skivor direkt från RR. Jag träffade professor Johnson vid flera tillfällen och jag lyssnade en del på hans masterband. Då vi fick leveranser till ljudbutiken gick skivorna åt som smör i solsken. En annan person i branschen i USA som spelade in fina skivor var David Wilson på Wilson Audiophile Recordings. Det var mest kammarmusik och orgelmusik.

Mvh
Peter

[I-or]

Intressant. Johnson har varit aktiv inom inspelningsområdet ända sedan 60-talet, men tycks ha pensionerat sig nu (man vet dock aldrig med amerikaner som kan jobba till 90-årsåldern ibland). De äldre Reference Recordings-inspelningarna från 80-talet håller dock långt ifrån lika hög nivå som de nyare.

Jag är inte speciellt förtjust i Mr Wilsons (Wilson Audio) inspelningar, jag har ett par stycken och de är inte alls bra. Detta är en aning intressant eftersom hans högtalare inte heller är sådär enormt imponerande. Han gick dock ur tiden 2018, men högtalartillverkningen fortgår förstås fortfarande.

[petersteindl]

Jag hade även nöjet att lyssna på David Wilsons masterband på WAMM och det lät oerhört bra. Ett av de bästa återgivna ljuden jag någonsin hört. Det var 1985 på CES i Chicago. En omtumlande och häftig upplevelse. Det gick rakt in i hjärtat.

Det räknas av många som den bästa ljudupplevelsen de varit med om. Det var ett specialevent efter mässtid. Det var då David och hans hustru stod för alla fioler och David var synnerligen ödmjuk och skämdes nästan för det fina ljud han åstadkom medans hans hustru var evinnerligen tacksam att publiken gav sin tid. Sånt sitter i.

Fick aldrig det ljudet i Sverige med LP och inte med CD heller, men mastern spelad av Wilson lät superbt. Bra demo på CES. Second to none. Hats off.

Eftersom jag var aspirant att importera och distribuera Wilson så var jag i det rummet vid tillfällen då Wilson satte upp systemet och ställde in ljudet. Det var mätningar på mätningar och inställning av frekvensgång och exakt placering av högtalarelement. Jag tror han höll på i en vecka före demo. Det var värt mödan. Det blev hans biljett till en lyckosam försäljning samt akting av varumärket.

Mvh
Peter

[I-or]

Ja, och där har du förklaringen. Frekvensgången för WAMM är sannolikt (givet hur alla andra Wilson Audio-konstruktioner mäter, såvitt jag vet finns inga oberoende mätningar publicerade för WAMM oavsett modell) allt annat än konstant, vilket innebär att inspelningarna är inversen av detta. Gissningsvis var speciellt de äldre WAMM-modellerna otroligt svajiga i frekvensgången (efter att ha hört inspelningarna är jag nästan säker på att så var fallet, ingen kan vara så sjabblig lyssningsmässigt).

Detta illustrerar exakt varför monitorhögtalare måste producera i det närmaste konstant frekvensgång i lyssningspositionen.

[hcl]

Ja, och där har du förklaringen. Frekvensgången för WAMM är sannolikt (givet hur alla andra Wilson Audio-konstruktioner mäter, såvitt jag vet finns inga oberoende mätningar publicerade för WAMM oavsett modell) allt annat än konstant, vilket innebär att inspelningarna är inversen av detta. Gissningsvis var speciellt de äldre WAMM-modellerna otroligt svajiga i frekvensgången (efter att ha hört inspelningarna är jag nästan säker på att så var fallet, ingen kan vara så sjabblig lyssningsmässigt).

Detta illustrerar exakt varför monitorhögtalare måste producera i det närmaste konstant frekvensgång i lyssningspositionen.

Jag har ingen erfarenhet av WAMM eller någon direkt omfattande erfarenhet av Wilson Audio heller för den delen, men detta sista håller jag absolut med om. Väsentliga avvikelser från rak frekvensgång försvårar mixning och slutresultatet tenderar att fungera mindre bra när man spelar materialet i andra minde väl injusterade system.

Så här ser våra monitorer ut på referensaxeln:

[RogerGustavsson]

Professor Johnson har spelat in sedan 70-talet om jag minns rätt. Då var det LP som gavs ut. 1984 importerade jag skivor direkt från RR. Jag träffade professor Johnson vid flera tillfällen och jag lyssnade en del på hans masterband. Då vi fick leveranser till ljudbutiken gick skivorna åt som smör i solsken. En annan person i branschen i USA som spelade in fina skivor var David Wilson på Wilson Audiophile Recordings. Det var mest kammarmusik och orgelmusik.

Mvh
Peter

Red Norvo Quintet är inspelad tidigare än så, 31 december 1957 men gavs inte ut förrän långt senare. https://www.discogs.com/Red-Norvo-Quint ... se/5932212
Många utgivningar är inspelade flera år tidigare.

[hifikg]

Tack alla för musiktipsen! Det här ska bli kul att utforska.

[MacBruce]

Tack alla för musiktipsen! Det här ska bli kul att utforska.

++!

P.S. Upptäckte att min favorit-klarinettist från "swing-eran", Edmond Hall, spelade med bl.a Red Norvo.