Testet handlade om att lyssna till två digital-versioner av samma utomhusupptagning. Ljuden i upptagningen var väl mest lite vind i några träd och några svagt kvittande fåglar. Vad som tekniskt skilde de två digital-versionerna åt minns jag inte. Möjligen upplösningen. Möjligen Minidisk-kvalitet respektive CD-dito. Det var ju ett "hett" ämne på den tiden". (Åtminstone i delar av den pyttelilla hifi-nörd-ankdammen.
)Nå, jag lyckades visst väl över genomsnittet och väl även väl i absoluta tal att höra skillnaden.
Jag hade mycket hellre velat lyssna på någon ljudkomplex symfoni än det där "vind-kvittret". Och hellre i en akustiskt mer lämpad lokal än den där aulan (eller vad det var) i Tekniska Nämndhuset i Stockholm.
Nu är inte skillnadslyssnade något som intresserar mig, men det var intressant att delta ändå. Om än ganska trist...
Mitt fokus försöker jag lägga på annat än skillnadsdetektering som sådan. Skillnader skall ju innebära att någonting bra kan uppnås. Inte bara att en skillnad kan uppfattas. Man kan ju spetsa till det och tänka sig att sitta och lyssna efter skillnader och förändringar mellan MASSOR av olika alternativ. Ponera att det gick att säkerställa åtskillnad mellan många av alternativen dessutom.
Men, var det bara skillnader?
Var något av alternativen överhuvudtaget BRA? Eller var alla ganska dåliga? Några var bättre än andra, men inget av dem var bra...
Då har man kanske fastnat i fel fokus: Man har fastnat i skillnadsletande. Men man har tappat bort sökandet efter det som är bra.
Man kanske inte ens klarar av att avgöra vad som är riktigt bra?
Man klarar kanske bara av att jämföra, beskriva skillnaderna, sortera och rangordna...
Därför försöker jag sedan ett antal år lägga skillnadsfokuset åt sidan och rikta uppmärksamheten mot en annan aspekt:
Kan jag lyssna utan att jag distraheras av tillkortakommanden? Ja eller nej?
Om svaret är nej, så spelar det inte så stor roll om det är "mycket nej" eller "lite mindre nej".
Ambitionen är istället att ärligt kunna svara JA. Det betyder inte att allt därmed är perfekt, men det betyder att det är tillräckligt bra för att tillkortakommandena skall hållas under den gräns där de distraherar mitt lyssnande.
PS
Funderar på att svänga in på Bauhaus idag och köpa en liksidig vinkelprofil av eloxerad aluminium. Cirka 5 centimeter i sida. Kapa denna i fem-centimeterslängder och placera som kabellyftare på golvet. Inte för att lyssna efter skillnader. Inte för att åstadkomma det distraktionsfria ljudet heller.
Bara för att det vore kul att göra det.
OCH inte minst för att framstå i (ännu) lite sämre dager på detta forum.
Anti-prestige är underskattat.
