Faktum är att man kan vara oerhört openminded, trots att man är kritisk till div osannolika löften/produkter. Ja jman kan t o m säg att man är openminded, när man är öppen för att allt inte är guld som glimmar.
När det gäller tidningar sk tester, så är det ytterst få om ens några som utförs på ett sådant sätt att människan eller slumpen inte kan påverka resultatet.
Många av de produkter som sägs ge förbättringar på ljudet, har oerhört liten om ens någon påverkan. Om de har påverkan så är det ofta så små verkningar att det räcker med att vinkla om persiennerna i fönstren för att dränka dem. Med det vill jag mena att de påverkar ljudet i så liten grad att det måste till en rent klinisk lyssningmiljö för att ev kunna spåra dem, och en sådan miljö existerar ytterst sällan i våra hem.
Saker som i jämförelse är lätta (ja troligen lättast) att höra skillnad på är högtalare, vilket är rätt logiskt, samt förändringar rent akustiskt i lyssningsrummet, även det lika logiskt.
Vi är väldigt lättlurade, och vi lurar oss ofta själva, så är det bara. För att se exempel på det så räcker det med att kika på film. Man kan göra mycket trovärdiga scener fast det bara är fejk. Och oftast är det sista och slutgiltigt avgörande steget för att få vår hjärna att acceptera de vi ser som äkta, att lägga på en smaskig ljudeffekt.
Skulle vi lyssna på ljudet ensamt, så skulle det ofta uppfattas som rätt intetsägande, lika så med den ensamma tysta sekvensen. Men tillsammas så sväljer vi det hela med hull och hår som äkta.
Samma sak med vårt smaksinne. Vi får betydligt svårare att bestämma oss för vad det smakar om vi inte ser vad vi äter, i visa fall är det omöjligt. Skulle vi sen även täppa till näsan så har vi mycket svårt att veta vad vi tuggar på.
Sitter man där och skall till att provlyssna på ett par kablar eller annat som en säljare pratat sig varm om och upplyst oss om att "det här är i en helt annan division, men så kostar de 80 000 kr med...." I det läget är det i det närmast omöjligt att inte ens uppskruvade förväntningar är med och styr när vi sen lyssnar. Antagligen så säger vårt undermedvetna till oss att detta måste låta bra, för det är ju dyra och kända grejor, ja visst låter det bättre.....
Vi får oftast olika uppfattning om saker och ting om vi får reda på att varan är exklusiv och dyr.
Ta ex viner.
Om man testar viner, billiga viner mot dyra fina viner, så kan man sortera de sämre billiga och de sämre dyra från de finare av billiga och dyra viner. Man kan då vara rätt säker på att ordvalet för att beskriva de sämre av de dyrare är mer försiktigt och belevad än för de sämre billliga. Kanske just för att man inte vill sticka ut hakan för mycket då det ändå handlar om fina viner som fått mycket beröm vid andra tester. De sämre av de billiga törs man oftast såga med termer som rödtjuteller liknande just för att det ändå bara är just billiga rödviner.
Men om man nu skulle vara riktig lömsk då man riggar ett sådan test, att man helt enkelt byter innehållet i flaskorna utan att avslöja detta. Så att det billigaste vinet hamnar i den svindyraste flaskan och det dyraste i den billigaste vinflaskan.
Faktum är att båda vinerna trots det smakar precis som de gjorde innan i sina rätta flaskor. Men tror ni att man använder samma ord att beskriva dessa viner, och att man har samma åsikter om deras smaker, om de är i sin rätta flaska för 2 300 kr eller för 79,90 kr??
Det tål att tänkas på.......
Dr Tinnitus
