Mycket bra, nu börjar det sannerligen likna något! Med ovanstående metod kan man utan tvekan sortera bort några av elementen. CAT378, som är ett element jag sneglat på länge, ser onekligen väldigt bra ut ur distorsionsperspektiv, så länge delningen är tillräckligt hög. Den har dessutom en vågledare med precis lagom riktverkan. Men som i alla urvalsprocesser, när man har ett antal bra kandidater som är svåra att välja mellan så får man införa ytterligare några kriterier. (Hur man sedan viktar mellan dessa om de är motstridiga är ju en annan fråga, och här kan det i praktiken sluta med att man blir tvungen att göra en subjektiv bedömning).
Så låt oss betrakta två aspekter varav en är ny. Vi vill ju ha så låg termisk kompression i diskanten som möjligt (i hela högtalaren såklart). Men diskantens talspole är lite och kan trots detta kortvarigt utsättas för mycket stora effekter. Jag lade helt enkelt till en beräkning i min jämförelsetabell - hur mycket effekt tillförs vid 96 dB, 102 dB och 110 dB SPL (!). Det blir såhär:

- 3w tweeters R4.png (74.5 KiB) Visad 3006 gånger
Nu har jag varit lat och använt Rdc som impedans. Den verkliga impedansen är något högre i området 2-10 kHz, men inte så mycket högre som man kan tro då vi är på ett rätt stort avstånd från resonansfrekvensen i impedanskurvan. Men effektangivelserna är alltså lite väl tilltagna, detta blir dock samma för samtliga jämförelseobjekt.
Här ser vi tydligt illustrerat hur viktigt det är med hög känslighet - detta visste vi såklart innan. Lägst medeleffekt torde T34B utsättas för, tätt följt av CAT378. Notera att CAT378 är känsligare än man kan tro i kraft av sin något högre impedans. Tyvärr ser vi CAT378s del att när vi tittar på volymprodukten Vd (alltså slaglängd gånger membranyta) att den torde ha dåligt förmåga att hantera stora signaler. Den är 20 dB sämre än T34B (!!!), vilket är såpass illa att jag undrar om jag läser databladet rätt, eller om det faktiskt står fel i databladet.
(CAT378s datablad finns här:
https://hificompass.com/sites/default/f ... cat378.pdf Längd på talspole 2,7mm, talspolegap 2,5mm, vilket jag tolkar som xmax 0,1mm, dvs xmax p-p 0,2 mm)
Jag har dock lite svårt att sätta en siffra på hur stor vikt man ska fästa vid Vd för diskanten. Det är som vanligt I-or som fått mig intresserad för ämnet, då han vid ett flertal tillfället tydligt demonstrerat att med vissa musiksignaler utsätts diskanten för väldiga toppnivåer. Och det är exakt detta som fått mig så intresserad av T34B, då den utmärker sig som bäst gällande både
effektkänslighet och "pumpförmåga" (det känns smått vulgärt att tala om att en diskant ska pumpa luft, men nu är vi här...). Tyvärr är ju priset ohemult så jag hade gärna valt något mer rimligt. Men nu känner ni till bakgrunden till varför just T34B åkte in i de större konfigurationerna tidigare - det var alltså inte distorsionen som var drivkraften, utan just detta.
Sedan en kommentar angånede tolkningen av spridningskurvorna. Jag håller med om Maartens kommentar ovan:
Maarten skrev:Subjektiv ranking av spridning: Oerhört svårt de är jämnbra på olika sätt och vad man vill ha beror på mellanregister, filter och baffel. Jag skulle inte säkert dra slutsatsen att BC25TG vinner över SB25ADC, eller att någon diskant är klart bättre än de andra.Möjligen skulle man kunna säga att T34B är lite sämre men det beror på vilka register man anser är kritiska map. spridning.
Fast här vill jag inflika att jag tycker kanske inte det är såå svårt att dra slutsatser om vilka spridningsegenskaper som är bäst. Jag vill helt enkelt att diskanten ska ha en lätt riktverkan i sitt nedre arbetsområdet, som kan matcha den begynnande begränsade spridningen som infinner sig i mellanregistrets övre arbetsområde. Titta jag bara då på spridningsegenskaperna och ignorerar övriga parametrar dras jag till BC25, CAT378, TW030. Då tycker jag att när det gäller att möta mellanregistrer är CAT378 och TW030 tydligt bäst, men på bekostnad av sämre spridning i högsta oktaven där BC25 är lite trevligare (och T25A och SB26ADC är avsevärt bättre såklart - liksom den gamla SEAS H534 med kapad mittplupp!). Så för att summera kan jag hålla med om att i någon mening är alla bra, men tittar jag på vad undertecknad vill åstadkomma ser jag ändå spridningsmässigt en del för- och nackdelar ganska tydligt.
Maarten skrev:Summering, om man bortser från max ljudryck och kan dela brant över 3 KHz så är vinnaren den allra billigaste diskanten, BC25tg som köps för 150 riksdaler. Sådana här slutsatser kan göra att man omvärderar tidigare designval. T ex vill man kanske ha ett mellanregister som kan delas lite högre och möta diskanten. Hittills har vi ju heller inte gått in på WG
Helt rätt. Och även med 3ggr viktning av 3:e ton blir ju inte BC25 så illa. Men när det gäller diskanternas distorsion i det tilltänkta arbetsområdet (>2,3 kHz) är kanske frågan om ett hopp från 0,3% THD till 0,4% THD är livsavgörande, utan det är kanske så att i båda fallet är distorsionen tillräckligt godartat, och andra parametrar ska få styra valet? Distorsionen är trots allt först den tredje parametern på listan.
Eller om jag vänder på frågan. Om allt annat är lika och vi går från "distbomben" TW030WA11 (0,4% viktat vid 96 dB SPL) till "lågdistaren" BC25TG (0,3% viktat vid 96 dB SPL) - kommer vi ens att detektera den sämre diskanten med detta som enda urvalskriterium? Jag är tveksam. Större hopp i distorsion detekteras självfallet enklare, som när du hoppade från i14s till Räv-L vid normala lyssningsnivåer. Men då pratar vi mycket store kvoter.
Alltså. Det är nu det börjar bli lite svårt, så att vi inte snöar in på fel detaljer.
Sen vill jag säga att jag är enormt tacksam för all input och allt engagemang! Nu gör min dag varje gång jag loggar in i den här kanalen, stort tack!
