I-or skrev:Distorsion är distorsion och det spelar ingen roll var den uppstår.
En del elektronik kan dock ge upphov till påtagliga högre ordningens distorsionsprodukter, vilka har betydligt högre hörbarhet - det kan handla om 20-40 dB (10-100 gånger) här. THD är ett mycket grovt mått, vilket inte tar hänsyn till detta. Man bör dock vara mycket tydlig med att detta i de flesta fall leder till nyansskillnader och inte natt-och-dag-effekter som vid stora avvikelser i frekvensgången.
Just miniDSP SHD tycks dock inte uppvisa några direkta mätmässiga svagheter. Det går inte att överdriva hur stora fördelar en enhet som miniDSP SHD erbjuder för vilken icke-ekvaliserad anläggning som helst i vilket rum som helst.
I allmänhet är det ofta skillnader om några tiondels dB i frekvensgången för olika elektronikenheter som ger upphov till en stor del av de nyansskillnader i återgivningen som audiofiler hänger upp sig på. I mer extrema fall som SET-förstärkare kan det handla om åtskilliga dB i hela det hörbara området och för enklare klass D-förstärkare någon enstaka dB i toppoktaven (relaterad till utgångsfiltret), men här handlar det inte om nyanser längre.
Rent allmänt är det effektförstärkare som ger de perceptuellt största skillnaderna eftersom både distorsion och frekvensgång kan bli påtagligt påverkad av den kraftigt reaktiva last som högtalare oftast uppvisar. Allra störst skillnad uppfattar man dock naturligtvis vid klippning.
En fråga angående den kraftigt reaktiva lasten som högtalare ofta uppvisar.
- Kan det vara värt besväret och kostnaden att försöka "räta ut" impedanskurvan med sk konjugatlänkar mm i högtalarfiltret för att göra lasten "lättare" för effektförsärkaren ?