Ogjort skrev:Harryup skrev:goat76 skrev:
I helgen som var testade jag att mixa en låt av Nirvana till en 5.1-ljudmix vilket var rätt kul. Frågan är dock hur man egentligen bör nyttja de 5 kanalerna för en rocklåt bestående av trummor, basgitarr, två elgitarrer och sång, utan att det blir alltför gimmickaktigt.
Hur hade ni andra velat att instrumenten och sången skulle vara fördelade i ljudsfältet, vad anser ni vara en väl avvägd 5.1-mix för en sådan typ av rockinspelning?
Publikljud bak möjligen, instrument bak, nej tack på rock och pop. På akustiska events så kan man ju tänka sig att lokalen finns med i surroundkanalerna.
Helt "producerad" musik har ju ingen "verklighet" att förhålla sig till. Så varför inte fläska på med alla medel som vetenskapen gjort tillgängliga?
Det är ju iofs krävande och knepigt att få till "obegränsade" surroundmixar som ger ett mervärde. Men kombon musik/ljudshow tycker jag kan vara
fantastiskt kul,läcker fin och bra.
Även ambiofonisk lyssning på nästan vad som helst ger oftast ett mervärde, tycker jag.
Det blir som en vana. Jag saknar direkt surroundkanalerna när de inte finns där.
Jag återvänder gärna - som alltid - till SACD-mixen på skivan "Låtar".
Underbar surroundmix! Men "verklig" - eller akustisk realistisk, nej absolut inte.
Dark side of the Moon i surround? Jajjamän - klart mervärde.
Eller de två Telepopmusik-skivorna Genetic World och Angel Milk som delvis är helt genialiskt producerade, som öppnar väldigt snyggt
och intressant vid ambiofonisk avlyssning. Det är ju ingenting som ens är tänkt så vid tillblivandet. Men kanonsnyggt ändå.
En hel platta där rubbet kommer kraftigt beskuret och endast i vänster bakkanal? Förutom sången som endast återges under 80Hz i suben som ett svagt effektframkallat töcken.
Javisst - om det passar i sammanhanget.
Jag har så svårt att tänka mig att musik bör ha några som helst begränsningar.
/Anders O.
Jag håller med dig om det du skriver.
Merparten av all inspelad musik i två kanaler är redan "gimmickaktigt" producerat och den enda skillnaden mot att 5 kanaler används för surroundmixen där ljudobjekten kan placeras lite varstans runt lyssnaren, så är den "gimmickaktiga" produktionen för stereo begränsad till 2 kanaler men fortfarande med ljudobjekten placerade lite varstans i det begränsade stereofältet. Skillnaden är bara att vid vanlig tvåkanalslyssning råkar instrumenten befinna sig framför lyssnaren p.g.a att "möjlighets-paletten" är mindre, vilket för de flesta musikproduktioner egentligen är det enda som må vara något mer verklighetstroget den upplevelse man har av att se ett band framför sig på en scen.
Som ett exempel, om man tar en vanlig tvåkanalig stereoproduktion av ett rockband så är det allra vanligaste att hela stereobredden används för trummorna, närmickade ljudupptagningar av de olika instrumenten i trumsetet är panorerade i stereofältet hela vägen från vänster högtalare till höger högtalare och olika placeringar däremellan, basen och sången delar plats med bastrumman och virveltrumman centralt belägna i stereofältet, och en ensam gitarr kan likt trummorna ta upp hela stereofältet antingen med ett övertydligt akustiskt svar i motsatt kanal eller panorerat lite varstans om gitarren spelats in med fler än en mikrofon.
Så de flesta musikproduktioner är egentligen i stort sett lika "gimmickaktiga" oavsett om ljudmixen är gjord för 2 eller 5 kanaler, men jag förstår samtidigt att det kan bli alltför uppenbart "gimmickaktigt" för lyssnaren om gitarristen står någonstans bakom lyssnaren. Man får väl isåfall försöka inbilla sig att man då står mitt i rummet av en replokal med musikerna runt om sig.
Jag menar, då man ändå håller på. 
Annars kunde man ju använda ett delay och slumpa ut ekona i alla kanaler. Stereodelay som fungerar så finns väl redan.