Moderator: Redaktörer
Strmbrg skrev:Nu tänker jag på luften i ett gängse lyssningsrum, inte hur det hampar sig i ett rör eller så.
Distar luften?
I-or skrev:Luften uppträder i princip helt linjärt upp till ljudtrycksnivåer om ca 150 dB. Detta kan tyckas betryggande, men i kaviteter och kompressionshornhalsar kan man lätt komma upp i betydligt högre ljudtrycksnivåer.
petersteindl skrev:Ljudtrycksnivån i kaviteten bakom membranet på en domediskant blir ganska hög för 100 dB på 1 meter avstånd On-axis. Vi mätte på det och fann drygt 150 dB. Kan även varit drygt 160 dB. Minns inte.
petersteindl skrev:Strmbrg skrev:Nu tänker jag på luften i ett gängse lyssningsrum, inte hur det hampar sig i ett rör eller så.
Distar luften?
Det beror på CO2-halten.
Bill50x skrev:Om luft distar ljud är väl egentligen ganska ointressant. Oavsett om ljud kommer från en källa (vattenfall, röst, jamande katt, skällande fru etc) så passerar ljudet luft. Annars skulle vi väl inte höra något ljud - eller? Och det som kommer ut från högtalare passerar ju också luft så det borde vara lika-lika. Men - eftersom vi sällan använder ett och samma element för hela det hörbara frekvensspektrumet kan man ju tänka sig att olika distorsionsformer drabbar olika typer av element. Ett baselement har ju tex ett helt annat motstånd i luften än vad ett litet diskantelement har.
Så den ointressanta frågan kanske har en viss relevans ändå
/ B
JM skrev:Med konstant temperatur och ingen luftfuktighet sker en linjär dämpning av frekvenser med avståndet. Andelen reflexer ökar med avståndet och förvränger direktljudet upplevelsemässigt.
Bland annat gör frekvensförändringen att vi upplevelsemässigt kan särskilja ljud som är nära från ljud som är på längre avstånd.
Upplevelsemässigt är ljud på längre avstånd förvrängt relativt nära ljud - evolutionärt viktigt. Detaljer försvinner.
En sorts psykologisk ljuddistorsion.
JM
Strmbrg skrev:Ökar luftens dist med avståndet? Om det nu är någon dist att tala om. Att det distar i små kaviteter må vara hänt, men då ser jag det snarare som att det är en dist som är kopplad till ett elements kaviteter eller en lådas.
Strmbrg skrev:Okay! Men om jag uttrycker mig sålunda:
Ponera ett luftrum utan avgränsningsytor och där luften är "likadan" i hela den ponerade volymen, dvs samma lufttryck, temperatur, fuktighet et cetera.
En ljudkälla exciterar luftmolekylerna i ovanstående luftrum. En mikrofon finns en meter från ljudkällan, en annan finns två meter från ljudkällan, en tredje tio meter ifrån och en fjärde finns säg trettio meter ifrån ljudkällan.
Om vi bortser från ljudtrycksskillnaden,
Fråga 1.) är signalen i övrigt identisk vid samtliga mikrofoner, eller
Fråga 2.) påverkas signalen av hur många molekyl-transmissioner som sker innan vederbörande signal når mikrofonerna?
+1I-or skrev:Svar ja (förutsatt att ljudtrycksnivån håller sig under sådär 150 dB). Luftens s.k. kompressionsmodul är i princip helt linjär för någorlunda rimliga ljudtrycksnivåer så att gasmolekylerna fjädrar snyggt och prydligt mot varandra.
petersteindl skrev:Strmbrg skrev:Ökar luftens dist med avståndet? Om det nu är någon dist att tala om. Att det distar i små kaviteter må vara hänt, men då ser jag det snarare som att det är en dist som är kopplad till ett elements kaviteter eller en lådas.
Högtalarelementets svängande massa hos högtalarmembranet har luft på bägge dess sidor. Luften på bägge sidor utgör ett tryck mot membranet. Då membranet står stilla d v s ingen inspänning till högtalarelementet så är trycket P = luftens atmosfärstryck på membranets respektive sida och membranet är i vila. Trycket P är kring 1 atmosfär. Det är 1 Pascal. Tryck är kraft per ytenhet och har ingående parametrar med enheter som Newton per kvadratmeter. Kraft F är massa gånger acceleration F=m*a, d v s kilogram kg multiplicerat med (längd per tidsenhet^2) d v s meter/sekund^2.
Tryck P = (kilogram*meter/sekund^2)/meter^2 = kg/(m*s^2). Detta är de ingående parametrarna med dess enheter.
I vila är trycket P lika på membranets bägge sidor.
Om man nu ligger på en inspänning på högtalarelementet på 2,83 volt och ljudtrycket 1 meter framför membranet är 90 dB så kan ljudtrycket bakom membranet vara 140 dB.
På lyssnarplats om 4 meter d v s 2 fördubblingar av avståndet från membranet från 1 meter och dess ljudtryck på 90 dB så är ljudtrycket bakom membranet i så fall 152 dB. Varje fördubbling av tryck innebär 6 dB nivåhöjning. Motsvarande inspänning är då 2,83*4 = 11,32 volt.
Luften utgör fjädring mot membranet på bägge sidor av membranet. Luften d v s luftmolekylerna som är absolut närmast membranet ingår i den svängande massan eftersom membranet skall sätta dessa luftmolekyler i rörelse för att därefter bilda själva ljudvågen i luft som därefter fortskrider i luften med en våghastighet som är ljudets hastighet i luft på ungefär 343 meter per sekund.
Så, på ena sidan av membranet, den sida som vetter mot den stora kaviteten, d v s rummet, finns ett givet ljudtryck på lyssnarplats som kan vara 62 dB svagare än ljudtrycket i kaviteten på andra sidan av membranet d v s i dess lilla kavitet.
Båda sidors respektive luft utövar en fjäder mot membranet. Är ena sidans fjädring linjär utan distorsion, men andra sidan olinjär, så blir totala fjädringen olinjär. Det är i huvudsak 2a delton som tillförs från luftens olinjära fjädring vid höga nivåer på ljudtryck.
Ju högre ljudtrycksnivå du spelar, t.ex. på lyssnarplats desto mer olinjär luftfjädring mot membranet d v s ljudkällan. Hela paketet ingår i ekvationen och ljudet kommer/alstras från ljudkällan.
För att knyta saker på plats, så har vi inom akustiken dels ljudtryck, dels partikelhastighet.
Multiplicerar vi ljudtryck med partikelhastighet fås ljudintensitet.
Elektriska motsvarigheter är:
Tryck P = spänning V.
Partikelhastighet = ström I.
Ljudintensitet = spänning multiplicerad med effekt = effekt.
Resistansen R eller snarast Impedansen Z i det elektriska systemet motsvaras av den akustiska resistansen/impedansen i det akustiska systemet.
Det är nu problematiken startar. Impedansen Z är en komplex storhet som består av en realdel R samt imaginär del.
Imaginära delar kan beskrivas som kapacitans och induktans.
Hos kapacitans minskar impedansen Z mot högre frekvens.
Hos induktans ökar impedansen Z mot högre frekvens.
Vid resistans ligger ström och spänning i fas med varandra. Detta är då i tidsdomän och tidsderivata/tidsdifferens. Då handlar det om reella storheter d v s inte komplexa storheter utan enbart realdel och ingen imaginärdel.
Vid ren kapacitans eller induktans ligger ström och spänning 90 grader ur fas med varandra och det gäller i tidsdomän med tidsderivata d v s förändring av storheter i tiden d v s vid olika tidpunkter.
Det finns således fasdifferens i tidsdomän mellan ström och spänning.
Akustiska motsvarande parametrar så som Ljudtrycket i sig är ett tryck och därmed en skalär storhet d v s ingen vektor och därmed utan riktning.
Partikelhastighet är en hastighet och därmed en vektorstorhet d v s har riktning.
Multiplicerar man en skalär med en vektor bibehålls vektorns riktning men vektorns längd ökar.
Ljudintensitet är således en vektor med given längd och riktning. Det är effekt, på engelska Power och har enheten Watt.
Multiplicerar man Ljudintensiteten med tid fås Wattsekund och nu har vi Ljudenergin hos ljudet och därmed ljudenergins rumsliga utbredning i tre rumsdimensioner som funktion av tiden d v s rumsvektorers beskrivning vid olika tidpunkter.
Detta är förenklad teori. Både ljudtryck hos en ljudtrycksvåg och partikelhastighet är komplexa storheter, både i tid och rum. De komplexa variablerna måste in i rumsutbredningen av ljudvågor.
Det är här som skillnaderna kommer in mellan planvågsutbredning kontra sfärisk ljudvågsutbredning.
Den sfäriska ljudvågsutbredningen är komplex med både realdel och imaginärdel och detta gäller gällande rumsderivata d v s riktning. Riktningsvektorerna är således komplexa, dels med realdel, dels med imaginärdel. Vi har dels tidsderivata dels rumsderivata att ta hänsyn till gällande fasdifferenser i ljudvågens vågutbredning samt fasdifferens mellan vågens ljudtryck kontra partikelhastighet. Har ljudtrycksutbredningen i vågfronten annan riktning än pertikelhasighetens riktning så måste man ta hänsyn till det vid multiplikation mellan ljudtryck och partikelhastighet. De stora skillnaderna uppstår i närfält.
Problemet i den akustiska världen i frifält är ett tredimensionellt problem gällande ljudvågors utbredning.
Detta, för att knyta problematiken lite till den andra tråden med punktkällor d v s pulserande sfär och stereoåtergivning.
Det blev lite långt och jag hinner inte korrekturslutgranska.
Mvh
Peter
jansch skrev:petersteindl skrev:Strmbrg skrev:Ökar luftens dist med avståndet? Om det nu är någon dist att tala om. Att det distar i små kaviteter må vara hänt, men då ser jag det snarare som att det är en dist som är kopplad till ett elements kaviteter eller en lådas.
Högtalarelementets svängande massa hos högtalarmembranet har luft på bägge dess sidor. Luften på bägge sidor utgör ett tryck mot membranet. Då membranet står stilla d v s ingen inspänning till högtalarelementet så är trycket P = luftens atmosfärstryck på membranets respektive sida och membranet är i vila. Trycket P är kring 1 atmosfär. Det är 1 Pascal. Tryck är kraft per ytenhet och har ingående parametrar med enheter som Newton per kvadratmeter. Kraft F är massa gånger acceleration F=m*a, d v s kilogram kg multiplicerat med (längd per tidsenhet^2) d v s meter/sekund^2.
Tryck P = (kilogram*meter/sekund^2)/meter^2 = kg/(m*s^2). Detta är de ingående parametrarna med dess enheter.
I vila är trycket P lika på membranets bägge sidor.
Om man nu ligger på en inspänning på högtalarelementet på 2,83 volt och ljudtrycket 1 meter framför membranet är 90 dB så kan ljudtrycket bakom membranet vara 140 dB.
På lyssnarplats om 4 meter d v s 2 fördubblingar av avståndet från membranet från 1 meter och dess ljudtryck på 90 dB så är ljudtrycket bakom membranet i så fall 152 dB. Varje fördubbling av tryck innebär 6 dB nivåhöjning. Motsvarande inspänning är då 2,83*4 = 11,32 volt.
Luften utgör fjädring mot membranet på bägge sidor av membranet. Luften d v s luftmolekylerna som är absolut närmast membranet ingår i den svängande massan eftersom membranet skall sätta dessa luftmolekyler i rörelse för att därefter bilda själva ljudvågen i luft som därefter fortskrider i luften med en våghastighet som är ljudets hastighet i luft på ungefär 343 meter per sekund.
Så, på ena sidan av membranet, den sida som vetter mot den stora kaviteten, d v s rummet, finns ett givet ljudtryck på lyssnarplats som kan vara 62 dB svagare än ljudtrycket i kaviteten på andra sidan av membranet d v s i dess lilla kavitet.
Båda sidors respektive luft utövar en fjäder mot membranet. Är ena sidans fjädring linjär utan distorsion, men andra sidan olinjär, så blir totala fjädringen olinjär. Det är i huvudsak 2a delton som tillförs från luftens olinjära fjädring vid höga nivåer på ljudtryck.
Ju högre ljudtrycksnivå du spelar, t.ex. på lyssnarplats desto mer olinjär luftfjädring mot membranet d v s ljudkällan. Hela paketet ingår i ekvationen och ljudet kommer/alstras från ljudkällan.
För att knyta saker på plats, så har vi inom akustiken dels ljudtryck, dels partikelhastighet.
Multiplicerar vi ljudtryck med partikelhastighet fås ljudintensitet.
Elektriska motsvarigheter är:
Tryck P = spänning V.
Partikelhastighet = ström I.
Ljudintensitet = spänning multiplicerad med effekt = effekt.
Resistansen R eller snarast Impedansen Z i det elektriska systemet motsvaras av den akustiska resistansen/impedansen i det akustiska systemet.
Det är nu problematiken startar. Impedansen Z är en komplex storhet som består av en realdel R samt imaginär del.
Imaginära delar kan beskrivas som kapacitans och induktans.
Hos kapacitans minskar impedansen Z mot högre frekvens.
Hos induktans ökar impedansen Z mot högre frekvens.
Vid resistans ligger ström och spänning i fas med varandra. Detta är då i tidsdomän och tidsderivata/tidsdifferens. Då handlar det om reella storheter d v s inte komplexa storheter utan enbart realdel och ingen imaginärdel.
Vid ren kapacitans eller induktans ligger ström och spänning 90 grader ur fas med varandra och det gäller i tidsdomän med tidsderivata d v s förändring av storheter i tiden d v s vid olika tidpunkter.
Det finns således fasdifferens i tidsdomän mellan ström och spänning.
Akustiska motsvarande parametrar så som Ljudtrycket i sig är ett tryck och därmed en skalär storhet d v s ingen vektor och därmed utan riktning.
Partikelhastighet är en hastighet och därmed en vektorstorhet d v s har riktning.
Multiplicerar man en skalär med en vektor bibehålls vektorns riktning men vektorns längd ökar.
Ljudintensitet är således en vektor med given längd och riktning. Det är effekt, på engelska Power och har enheten Watt.
Multiplicerar man Ljudintensiteten med tid fås Wattsekund och nu har vi Ljudenergin hos ljudet och därmed ljudenergins rumsliga utbredning i tre rumsdimensioner som funktion av tiden d v s rumsvektorers beskrivning vid olika tidpunkter.
Detta är förenklad teori. Både ljudtryck hos en ljudtrycksvåg och partikelhastighet är komplexa storheter, både i tid och rum. De komplexa variablerna måste in i rumsutbredningen av ljudvågor.
Det är här som skillnaderna kommer in mellan planvågsutbredning kontra sfärisk ljudvågsutbredning.
Den sfäriska ljudvågsutbredningen är komplex med både realdel och imaginärdel och detta gäller gällande rumsderivata d v s riktning. Riktningsvektorerna är således komplexa, dels med realdel, dels med imaginärdel. Vi har dels tidsderivata dels rumsderivata att ta hänsyn till gällande fasdifferenser i ljudvågens vågutbredning samt fasdifferens mellan vågens ljudtryck kontra partikelhastighet. Har ljudtrycksutbredningen i vågfronten annan riktning än pertikelhasighetens riktning så måste man ta hänsyn till det vid multiplikation mellan ljudtryck och partikelhastighet. De stora skillnaderna uppstår i närfält.
Problemet i den akustiska världen i frifält är ett tredimensionellt problem gällande ljudvågors utbredning.
Detta, för att knyta problematiken lite till den andra tråden med punktkällor d v s pulserande sfär och stereoåtergivning.
Det blev lite långt och jag hinner inte korrekturslutgranska.
Mvh
Peter
Förlåt Peter min "petighet" men.......
Akustiskt sätt känns det inte rätt att se lyssningsrummet som en kavitet. Det är ju just den skillnaden mellan tryckfält på baksidan av membranet, inne i lådan och frifält/diffusfält framför membranet som skapar den dynamiska tryckskillnaden mellan båda sidor om membranet.
I kaviteten uppstår ju ett tryckfält då våglängden är väsentligt större än kaviteten. Enkelt uttryckt, luften pressas samman istället för att dynamiska trycket sprids med ljudhastigheten.
I-or skrev:Jo, så tänkte jag också tills jag insåg att frågeställningen var sådan att alla ljudtrycksskillnader skulle räknas bort (vilket implicit även gäller frekvensberoendet från luftabsorptionen).
VintageHiFi skrev:I-or skrev:Luften uppträder i princip helt linjärt upp till ljudtrycksnivåer om ca 150 dB. Detta kan tyckas betryggande, men i kaviteter och kompressionshornhalsar kan man lätt komma upp i betydligt högre ljudtrycksnivåer.
Vid vilka lyssningsnivåer handlar det om då?
Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 19 gäster