Djup och rymd i ljudsceneriet, väsentligt eller...

[Strmbrg]

Jag tycker mig märka att vi har ganska skilda fokus på "det här med ljudåtergivning". Inget fel i det.
Jag gaggar om "mitt" och de flesta andra pratar om annat...

Såvitt jag förstått sedan tidigare "omröstningar" så är inte "klassiskt" huvudgenren hos särskilt många här. Det kanske i någon mån kan förklara vad i ljudåtergivningen som är mest intressant och angeläget att inrikta sig på. Bara gissningar såklart.
En del menar att "anläggningen skall klara allt", typ. Och då ska den rimligtvis klara att skapa en illusorisk förnimmelse av djup och rymd - om vaxet så medger.

Denna "omröstning" fokuserar på DJUP och RYMD i sceneriet. Eller såklart ILLUSIONEN av detta. Det finns ju bara två högtalare och det blir det naturligtvis ingen tredimensionalitet av på riktigt.

[petersteindl]

Jag tycker mig märka att vi har ganska skilda fokus på "det här med ljudåtergivning". Inget fel i det.
Jag gaggar om "mitt" och de flesta andra pratar om annat...

Såvitt jag förstått sedan tidigare "omröstningar" så är inte "klassiskt" huvudgenren hos särskilt många här. Det kanske i någon mån kan förklara vad i ljudåtergivningen som är mest intressant och angeläget att inrikta sig på. Bara gissningar såklart.
En del menar att "anläggningen skall klara allt", typ. Och då ska den rimligtvis klara att skapa en illusorisk förnimmelse av djup och rymd - om vaxet så medger.

Denna "omröstning" fokuserar på DJUP och RYMD i sceneriet. Eller såklart ILLUSIONEN av detta. Det finns ju bara två högtalare och det blir det naturligtvis ingen tredimensionalitet av på riktigt.

Njae. Så enkelt är det inte. Återkommer om det i Steindl-tråden.

Det går att rösta ändå.

[Kraniet]

Jag tycker det kan vara en trevlig aspekt. Men det beror ju mycket på inspelningen. Många inspelningar är ju ganska platta.
Men när det finns där är det ju ett trevligt tillskott.

Jag tycker dock att andra saker som frekvensegenskaper, dist och dynamik är viktigare.

[LeifB]

Vad är viktigast?
Det ska låta bra... 3D är ett måste för mig.
Man ska inte behöva lyssna på en platt ljudbild.
Ljudet ska inte skära sönder öronen utan det ska kännas angenämt.
Stor bredd och djup. Även lite höjd är trevligt.
Beror mycket på hur det är inspelat.
Vad jag har förstått så är väl ÄGGET en högtalare som kan skapa en rymd i ljudbilden.
Carlsson och Larson har jag hört och de skapar en hel del rymd.

[I-or]

Allt måste falla på plats för att jag ska vara nöjd (klang, dynamik, renhet och ljudsceneri). En hel del inspelningar innehåller dock inte särskilt mycket rymdinformation.

Jag tror inte alls att faktisktianerna är ointresserade av ljudsceneriet, men har ofta förvånats över hur många som accepterar toppfaktorer nedåt 12 dB och dessutom ganska svårartade klangliga brister och orenheter. Ni är audiofiler och bör bete er som sådana!

[sammel]

Jag uppskattar både klang och öppenhet i ljudet,
rumslighet i inspelning. Det finns musikgrupper som
jag gillar live medan jag inte uppskattar inspelningarna.
Det kan vara gnälliga fioler, eller dåligt med rumslig info,
för lite efterklang. Jag behöver inte bråddjup i återgivningen,
men det skadar absolut inte

[Strmbrg]

Jag tror att jag är nöjd innan ALLT fallit på plats.

Det räcker med att TILLRÄCKLIGT mycket skall falla på plats.
Någonting fullständigt komplett går det ju inte att åstadkomma.

Fast, det beror såklart på vad man menar med 'Allt'.

Audiofil vet jag inte om jag är. Ej heller om det är en stum betydelse i det begreppet.

Hm,
Kan ju bli lite som att betrakta den som säger att det skall vara kompromisslöst:
-Hur mycket har denne kompromissat med det begreppet för att åstadkomma detta?

[AlbertHall]

Rymd/djup i en inspelning är mycket viktigt.
Jag lyssnar ca 80-90% på klassisk musik.
Platta studiofonogram är trist.

[LeifB]

Kan det vara som så att klassiskt lyssnare är mer kräsna på elektronik
och allmänt på bra inspelningar?
Det var någon som nämde att klassisk musik är svårast att återskapa.

[Strmbrg]

För att i någon mån - kanske - få en inblick i lite mer än enbart ord kring frågeställningen:

Hur upplever ni djup- och rymd-aspekten i dessa två vax?
Dels ur ett jämförande perspektiv, dels ur ett absolut. Inget av dem är "top notch" eller annat ologiskt formulerat dravel.

81e8g7kv9RL._AC_UF1000,1000_QL80_.jpg (171.9 KiB) Visad 1710 gånger

71PqlwpHsiL._UF1000,1000_QL80_.jpg (92.37 KiB) Visad 1710 gånger

[Strmbrg]

Kan det vara som så att klassiskt lyssnare är mer kräsna på elektronik
och allmänt på bra inspelningar?
Det var någon som nämde att klassisk musik är svårast att återskapa.

Jag har nämnt någonting i den riktningen.
Oavsett exakt vad jag har skrivit, så menar jag att den musikgenren i dess storskaliga varianter kan vara tämligen svår att återskapa. Det betyder ingenting kring huruvida något annat är lika svårt att återskapa. Eller ens svårare.

[goat76]

Inte riktigt svar på trådfrågan men...

Eftersom det i slutändan alltid faller på vilken musik som råkar tilltala oss allra mest så kan vi ju sällan låta oss styras av hur musiken råkar vara producerad. Vissa inspelningar kan vara inspelningstekniskt bra medans andra kan vara inspelningstekniskt dåliga, men om det nu råkar vara vårat absoluta favoritband det rör sig om så får vi väl i helt enkelt ibland bita i det sura äpplet och konstatera att det hade kunnat låta...lite..bättre.




Och så lite mer inriktat på trådfrågan...

Det jag i regel blir mest imponerad av när det kommer till just djup och rymd i ljudsceneriet är när inspelningar innehåller både tydligt nära inspelade ljudinslag blandade med ljudinslag på längre avstånd, då upplever jag ofta att inspelningen "i sig självt" har ett tredimensionellt djup vilket jag inte särskilt ofta får känslan av när det kommer till inspelningar av klassisk musik där allt mest bara låter avlägset.

Ett par exempel på inspelningar innehållande både närmickade och mer avlägsna ljudinslag...

The Frames - Santa Maria
https://open.qobuz.com/track/70113261




Low - Dinosaur Act
https://open.qobuz.com/track/128825906

[Strmbrg]

...ett tredimensionellt djup vilket jag inte särskilt ofta får känslan av när det kommer till inspelningar av klassisk musik där allt mest bara låter avlägset.

...

Intressant, tror jag.
Tycker du att "klassiskt" bara låter avlägset i största allmänhet, eller tycker du att det låter som tydligt urskiljbara avståndsskillnader mellan dig och de olika instrumenten/instrumentgrupperna?

Det här är knepigt.
Det vill säga, det är knepigt att beskriva, och inte minst om man verkligen vill vinnlägga sig om att dem man beskriver för skall förstå det så som avsett.

För min del så handlar graden av djup- och rymd-illusion främst om en mycket väsentliig delfaktor i att ernå en god realism-illusion i sin helhet.
Realism-illusionen är - åtminstone för min del - mycket väsentlig för "klassiskt". Dels för att jag råkar föredra sådan musik, dels för att den finns att lyssna på i verkligheten.

[I-or]

För att i någon mån - kanske - få en inblick i lite mer än enbart ord kring frågeställningen:

Hur upplever ni djup- och rymd-aspekten i dessa två vax?
Dels ur ett jämförande perspektiv, dels ur ett absolut. Inget av dem är "top notch" eller annat ologiskt formulerat dravel.

81e8g7kv9RL._AC_UF1000,1000_QL80_.jpg

71PqlwpHsiL._UF1000,1000_QL80_.jpg

Båda inspelningarna är av någorlunda normalgod klass. En hygglig presentation av djup kan noteras i båda fallen, men Jansons-inspelningen (Oslo 1985) är alldeles för "blöt", d.v.s. har för hög andel reflekterat ljud kontra direktljud. Det låter därför som ett mellanting mellan konsertlokal och kyrka med ca 3 sekunders efterklangstid (runt 2 sekunder ligger efterklangstiden i en god konsertlokal). Dessutom är klangen något ljus/skränig överlag (speciellt bleckblåset) och inte helt ren. Den främre delen av ljudsceneriet i Jansons-inspelningen framstår som närmare och betydligt bredare, medan de bakre delarna dränks av efterklang och låter syntetiskt avlägsna. Fischer-inspelningen (Budapest 2006) har en mörkare klangbalans utan att vara helt optimal den heller. Om man ska vara gnällig så saknas även det sista vad gäller renhet och luftighet i återgivningen för båda inspelningarna. Klent tryck i gran cassan i båda inspelningarna, men speciellt i Fischer-inspelningen. Dessutom inte klangligt helt välbalanserade cymbalkrascher i något av fallen.

Om vi bara håller oss till ljudsceneriet så har Jansons-inspelningen en bredare presentation och ger dessutom ett större intryck av (felaktigt) djup, men i mitt tycke är det alltså alldeles för blött. Det bör framhållas att ljudsceneriet inte alls uppfattas som i en god konsertlokal.

[goat76]

...ett tredimensionellt djup vilket jag inte särskilt ofta får känslan av när det kommer till inspelningar av klassisk musik där allt mest bara låter avlägset.

...

Intressant, tror jag.
Tycker du att "klassiskt" bara låter avlägset i största allmänhet, eller tycker du att det låter som tydligt urskiljbara avståndsskillnader mellan dig och de olika instrumenten/instrumentgrupperna?

I många fall tycker jag inte inspelningar av klassisk musik lyckats särskilt väl att fånga något större djup instrumentgrupperna emellan, instrumentena låter som om de alla befinner sig så pass långt bort att "djupledsskillnaderna" dem mellan uppfattas som relativt små.

Det här är knepigt.
Det vill säga, det är knepigt att beskriva, och inte minst om man verkligen vill vinnlägga sig om att dem man beskriver för skall förstå det så som avsett.

Japp, det är även svårt att beskriva saker på ett sätt så att den man diskuterar med inte ska övertolka det man beskriver.

För min del så handlar graden av djup- och rymd-illusion främst om en mycket väsentliig delfaktor i att ernå en god realism-illusion i sin helhet.
Realism-illusionen är - åtminstone för min del - mycket väsentlig för "klassiskt". Dels för att jag råkar föredra sådan musik, dels för att den finns att lyssna på i verkligheten.

Och jag finner djup och rymd-illusionen som enormt viktig för den noise rock jag oftast lyssnar på, och trots att alla instrumenten normalt sett är placerade klart närmare lyssnaren för den typen av musik än för typiska inspelningar av klassisk musik, så upplever jag ofta ändå en tydligare "relativ djupledsskillnad" mellan instrumenten i ljudmixen.

[I-or]

Har du hört en symfoniorkester i en god konsertlokal i verkligheten? Om inte så blir det förstås svårt att ha någon uppfattning om hur det ska låta.

Med en vettig uppställning och goda inspelningar återges djupdimensionen på ett ganska realistiskt sätt. Det låter relativt avlägset för att det är relativt avlägset för en lyssnare mitt i salongen (vilket brukar vara den position som inspelningsteknikern försöker återge). Det man förstås inte erhåller via tvåkanal är det enorma intryck av rymd som en konsertlokal ger lyssnaren på plats (förutom oerhörd luftighet, fantastisk klang, helt obesvärad dynamik och renhet).

[Strmbrg]

I en konsertlokal låter det nästan aldrig som det gör av en konsertlokal uppspelad hemma. Eller, aldrig utan något 'nästan', om man ska vara noggrann.
Det väsentliga för min del är att enå en god illusion, inte att erhålla information om hur det de facto låter på en viss lyssningsplats i en viss konsertsal.
Det kan ju bli lite knivigt att åstadkomma samma sak, eftersom det i ena fallet är mikrofoner som "lyssnar" och i det andra fallet är en person som lyssnar. Konsthuvudstereo kanske är ett undantag, men gängse inspelningar, med eller utan publik och med mikrofoner "lyssnandes" från andra och flera punkter än en enskild människa tycks svåra att åstadkomma ur ett höggradigt verklighetslikt perspektiv.

Jag föredrar Jansons-vaxet. Det är sammanvägt en mer tilltalande kompromiss än Fischer-vaxet för min del. Fischer-vaxet har en mer rimlig (verklighetsnära) klang som det är lite lättare att ta till sig utan att anstränga den inre processorn så mycket.
Förvisso långt ifrån mina egna erfarenheter av verkligheten, men jag fokuserar på tillräcklighet i bemärkelsen att distraktion inte tar överhanden vid lyssnadet på musiken.

Jansons ger mig en illusion av en stor lokal. Det skapar en god illusion av en verklighet, om än väldigt överdriven. Jag har aldrig hört ett sådant ljud i de konserthus jag har varit. Där låter det "torrare" och mindre, och alltid helt annorlunda om speciellt violiner, vilka nästan alltid tycks förlora på mikrofonupptagningar.
-Kan det ha att göra med att de har ett påtagligt annorlunda ljud när man hör dem i en avsevärt annan vinkel (uppifrån) än man gör som lyssnare i en konsertsal?
Visst, sitter man på balkongplats så hör man från ovan, men där - i den dämpade miljön - sttter ju inga mikrofoner.
Om man hängde i linor kunde man kanske i någon mån höra det på vaxen ofta förekommande violinsoundet. Men det skulle sannolikt vara förenat med andra lyssningspåverkande distraktioner - sett ur ett helhetsperspektiv för upplevelsen.
Yttermera så "är" Jansons framförande mer tilltalande då det är mer energiskt spelat, men det ligger utanför sammanhanget.

Hur gör man för att dämpa gällhet i vissa instrumentgrupper i ett vax hemmavid? Gör man det med någon form av tonkontroller, så sabbar man ju för allt som ligger i det frekvensspannet såklart. Och det vill man kanske inte alls. Här blir det såvitt jag begriper knivigt att ekvalisera.
Om man inte medelst enorm datorkraft och omfattande handpåläggning kan dissekera alltsammans och plocka ut just violin-ljuden (och vad som mer skall plockas ut), särbearbeta dessa, och sedan nogsamt placera tillbaks dem i helheten.
Här är det nog rimligare att söka sig till ett konserthus - om det är musikupplevelsen och inte teknikutmaningen som är syftet, vill säga.

Om vi fokuserar på "Tjajkans fyra": Finns det någon riktigt jävla bra inspelning, som landat på ett riktigt jävla bra vax? Eller finns det någon TILLRÄCKLIGT god kompromiss?
Om det inte finns - så gärna tips på någon annan av gubbens symfonier.

[Kraniet]

Jag lyssnar ganska ofta på elektronisk musik och de brukar ha en massa tredimensionalitet.
Det är ljud som ligger djupt in i sceneriet, ljud långt ut på sidorna av rummet och ljud bakifrån, ibland till och med uppifrån.
Men det är ju lite svårt att kalla det "ljudsceneri" eftersom det inte finns nån referens.

Jag tolkar därför frågan som gällande "riktig" musik?
En del live-framträdanden kan ju ha djup men även där är det inte alltid det mixas så.
Klassiskt och jazz kanske är det säkraste kortet?

[Strmbrg]

Denna verkar vettig.
Rimlig karaktär hos stråkarna, bra lokalkänsla och en allmänt vettig klang.

51n4xVhwH3L._UF1000,1000_QL80_.jpg (75.42 KiB) Visad 1484 gånger

[goat76]

Har du hört en symfoniorkester i en god konsertlokal i verkligheten? Om inte så blir det förstås svårt att ha någon uppfattning om hur det ska låta.

Med en vettig uppställning och goda inspelningar återges djupdimensionen på ett ganska realistiskt sätt. Det låter relativt avlägset för att det är relativt avlägset för en lyssnare mitt i salongen (vilket brukar vara den position som inspelningsteknikern försöker återge). Det man förstås inte erhåller via tvåkanal är det enorma intryck av rymd som en konsertlokal ger lyssnaren på plats (förutom oerhörd luftighet, fantastisk klang, helt obesvärad dynamik och renhet).

Japp, det är även svårt att beskriva saker på ett sätt så att den man diskuterar med inte ska övertolka det man beskriver.

Precis, men eftersom man i återgivningsskedet med stereohögtalare går miste om en stor portion omsvepande ljud från konsertsalens reflektioner så uppfattas symfoniorkestern nästan bara avlägsen, eftersom man inte erhåller "det enorma intryck av rymd som en konsertlokal ger lyssnaren på plats". Avsaknandet av detta har diskuterats i tidigare trådar och är orsaken varför det inte alltid räcker med två kanaler vilket multikanal-inspelningar kan råda bot på.



"Skiter björnen i skogen?"
"Är det en självklarhet att man som lyssnare i konsertsalen sällan sitter mitt i symfoniorkestern?"
Svar: JA på båda frågorna!

Men eftersom man går miste om en stor del av den verkliga ljudupplevelsen i konsertsalen när man lyssnar på inspelningen av den samma via tvåkanal, så behöver man kanske förstärka vissa intryck och anpassa inspelningen för att på något vis ersätta viktiga parametrar som gått förlorade i.o.m att en inspelning som försöker simulera "bästa åhörarplats" i konsertsalen saknar en stor portion av vad som faktiskt gör denna åhörarplats till den absolut bästa i konsertsalen, vilket naturligtvis är den plats där man som lyssnare i konserthallen upplever den mest välbalanserade ljudblandningen av symfoniorkestern och salens omsvepande akustik.

Problemet är att den realism-illusion som inspelningsteknikerna av symfoniorkestrar försöker uppnå genom simulering av denna "bästa åhörarplats" går förlorad i.o.m ovanstående tillkortakommanden, så det inspelade resultatet blir tyvärr allt annat än realistiskt och låter därmed bara avlägset.

Svårighetsgraden är naturligtvis uppenbar, att förska fånga en realistisk helhet av en stor symfoniorkester är uppenbarligen enormt svårt i.o.m mikrofonupptagningsteknikens tillkortakommanden och tvåkanalsåtergivningens tillkortakommanden, så av de två anledningarna så anser jag att man ibland behöver se förbi denna omöjliga jakt på realism-illusion och istället fokusera på vad som kan förstärka lyssningsupplevelsen med hänseende på de nämnda tillkortakommanden som råder.




Här nedan är en inspelning av Stravinsky: The Firebird/Petrushka/The Rite of Spring som jag finner ger en mycket mer inspirerande lyssning än tidigare förslag på inspelningar av klassisk symfoniorkestermusik, och orsaken till det tror jag är att fler närmickningar möjligtvis har gjort där det vid mixningsstadiet har kunnat justerats med volymbalanserna för att förstärka vissa instrumentgrupper i vissa partier, vilket därmed även ökar lyssningsupplevelsen. Detta medför inte direkt något ökat djup om vi med det endast fokuserar på avlägsenhet, men den ökade närhetskänslan som uppstår när vissa närmickade ljudinslag höjs tycker jag till viss del kompenserar för avsaknaden av den omsvepande akustiken som gått förlorad, och tack vare det upplever jag även ett större djup mellan de olika instrumentgrupperingarna. En mindre strikt jakt på realism när det kommer till mikrofonupptagningarna har i.o.m dessa enkla "produktionstrick" ökat realism-illusionen (enligt min mening) då alla ljudinslag inte låter lika avlägsna som alla andra.

Denna inspelning har även lyckats fånga lokalrymden på ett betydligt mer övertygande sätt än alla de förslag som florerat i diverse trådar de senaste dagarna.

Stravinsky: The Firebird / Petrushka / The Rite of Spring - David Robertson released by ABC Classic
https://open.qobuz.com/album/ytu1a1uffxgvc

[Strmbrg]

Lyssnade snabbt på "Infernalisk dans" ur "Eldfågeln" på Robertson-vaxet.
Det låter tämligen grunt och jobbigt med min apparatur och mina öron.

Det väsentligaste av alltsammans är som jag ser det att lyssnaren inte distraheras i sin önskan att fokusera på musiken.
Om detta vax i det avseendet fungerar bra för vissa så är det bra.

Beträffande Telarc-vaxet av Tjajkans fyra här ovan, så är det "imponerande" bas-effekter när stora trumman dräms till.
Nu var det länge sedan jag besökte en konsert på riktigt, men sådan bas minns jag inte att där förekom. Minns faktiskt att jag noterade just detta om basen på den tiden jag var flitig besökare av konserter i Stockholms Konserthus och Berwaldhallen.

[Morello]

Denna eldfågel gillar jag och vill minnas att den håller hög teknisk standard:

[Strmbrg]

Denna eldfågel gillar jag och vill minnas att den håller hög teknisk standard:

Klangligt möjligen hyfsad. Men ingen rymdkänsla alls här.
Med reservation för att det som tillhandahålls via Qobus avviker rejält från det du hört.

[LeifB]

Jag är lite skeptisk angående streamad musik.
Kan man lita på att den är av högsta kvalitet?
Jag föredrar cd-skivor. Vad använder ni för att få optimal kvalite?

[goat76]

Denna eldfågel gillar jag och vill minnas att den håller hög teknisk standard:

Klangligt möjligen hyfsad. Men ingen rymdkänsla alls här.
Med reservation för att det som tillhandahålls via Qobus avviker rejält från det du hört.

Det är samma som tillhandahålls via Qobuz och låter därmed identiskt med det man hittar på CD.

[steveo1234]

Jag tror inte att jag bryr mig om djupet alls, men, jag vet inte vad som avses kanske.
Strmbrg: Gör en bedömning av ljudet i det här spåret : https://www.youtube.com/watch?v=LnjFVfLHTEg

[goat76]

Jag tror inte att jag bryr mig om djupet alls, men, jag vet inte vad som avses kanske.
Strmbrg: Gör en bedömning av ljudet i det här spåret : https://www.youtube.com/watch?v=LnjFVfLHTEg

Inte särskilt mycket djup där men ett skönt avbrott från symfoniorkestrar.
Här kommer ett litet musiktips till dig med ett något säreget band men kanske något du kommer uppskatta, och faktiskt med en liten liten gnutta mer djup i ljudbilden...

[I-or]

Lyssnade snabbt på "Infernalisk dans" ur "Eldfågeln" på Robertson-vaxet.
Det låter tämligen grunt och jobbigt med min apparatur och mina öron.

Det väsentligaste av alltsammans är som jag ser det att lyssnaren inte distraheras i sin önskan att fokusera på musiken.
Om detta vax i det avseendet fungerar bra för vissa så är det bra.

Beträffande Telarc-vaxet av Tjajkans fyra här ovan, så är det "imponerande" bas-effekter när stora trumman dräms till.
Nu var det länge sedan jag besökte en konsert på riktigt, men sådan bas minns jag inte att där förekom. Minns faktiskt att jag noterade just detta om basen på den tiden jag var flitig besökare av konserter i Stockholms Konserthus och Berwaldhallen.

Den bästa inspelningen som jag har hört av Tjajkovskijs 4:a är Telarc-inspelningen med Maazel/Cleveland som du för fram (inspelad digitalt redan 1979 med Soundstreams första system). Den tillhör dock inte någon av bolagets allra bästa inspelningar. Telarc har även en senare inspelning med Zinman/Baltimore som är sämre (beslöjad för att använda ett Morello-uttryck - jag förstår inte att Telarc så ofta har glömt högfrekvensklangen, men ekvaliserar förstås alltid bort sådana misstag).

Det är intressant hur många som inte uppfattar hur starkt gran cassan faktiskt låter i verkligheten. I en normal konsertlokal hör man tydligt både anslaget och trumskinnsfladdret efteråt, något som är ytterst ovanligt i de flesta inspelningar. Telarc kommer dock ofta nära här. Antagligen invaggar den lugna hemmiljön lyssnaren i en sorts mjuk kokong av mysighet som man slits loss ur när den enorma kraften återges korrekt. Dock bör det betonas att Maazel tycks ha tagit sig friheter med parituret, då den första bassmällen redan tidigt i den första satsen inte finns med i någon annan tolkning som jag har hört (endast puka normalt). Runt 40 Hz (grundresonansen för gran cassan) är det förvisso inte ovanligt med kraftiga basresonanser i rummet, vilka kan "dåna" och förstärka "lågbasigheten" lite väl mycket ibland även om attacken mycket sällan återges realistiskt.

[I-or]

Denna eldfågel gillar jag och vill minnas att den håller hög teknisk standard:

Klangligt möjligen hyfsad. Men ingen rymdkänsla alls här.
Med reservation för att det som tillhandahålls via Qobus avviker rejält från det du hört.

Telarc erbjuder två inspelningar av Eldfågeln-sviten, den som Morello länkar till ovan med Shaw/Atlanta (en god inspelning) och denna:

Firebird.jpg (158.14 KiB) Visad 1376 gånger

Djupet i Zinman/Baltimore-inspelningen är större och dynamiken ännu högre , medan klangen är en hårsmån beslöjad (lätt åtgärdat med ekvalisator). Om man fruktar gran cassan så bör man inte prova denna inspelning.

[Morello]

Hum, har jag lyckats röra ihop albumen - jag måste avlyssna båda under aftonen!