Kan vi inte prata lite om Shakti och Bybees

[Imperial-Blomman]

De e ok at vi har olika upfattning.

Ja har sett det flera gånger när polarn som ägde å drev Tomi Elktronik servade elektronik.
Ja vet inte hurkretsarna jobbar exakt.
Vi provade omålat res målad kant å de va nån krets som jobbade mindre m målad cd.

De här va inga svindyra grejjer dom servade där.
Men hökvalitativa cd spelare kanske inte har de problemet.

[steven33]

Åh faan!
Svarta cd har ja inte sett tidigare.

Dom här har jag använt liknar en mini lp-skiva.
https://alina.se/produkter/verbatim-cd- ... nyl-43426/

[Imperial-Blomman]

Dom skulle ja köra m om ja skulle bränna musik cd

[mn12]

Åh faan!
Svarta cd har ja inte sett tidigare.

Dom här har jag använt liknar en mini lp-skiva.
https://alina.se/produkter/verbatim-cd- ... nyl-43426/

Dom var ju coola (utan att lova bättre ljud) så dom är för bra för den här tråden

[Almen]

Åh faan!
Svarta cd har ja inte sett tidigare.

Dom här har jag använt liknar en mini lp-skiva.
https://alina.se/produkter/verbatim-cd- ... nyl-43426/

Dom var ju coola (utan att lova bättre ljud) så dom är för bra för den här tråden

Svarta CD-skivor ger faktiskt potentiellt sämre ljud, så de passar väl utmärkt i tråden? I alla fall enligt en studiotekniker som helt enkelt testade och räknade C1- och C2-fel på svarta CD-R. Inga C2, men fler C1 än vanliga blanka CD-skivor.

Generellt kan man nog tänka som såsom följer:
1. En vanlig CD-skiva fungerar utan problem
2. En annan sorts CD-skiva låter annorlunda.
3. Den andra CD-skivan är sämre på att överföra information.
4. Man får tycka att den andra CD-skivan låter bättre.

[jansch]

Dom här har jag använt liknar en mini lp-skiva.
https://alina.se/produkter/verbatim-cd- ... nyl-43426/

Dom var ju coola (utan att lova bättre ljud) så dom är för bra för den här tråden

Svarta CD-skivor ger faktiskt potentiellt sämre ljud, så de passar väl utmärkt i tråden? I alla fall enligt en studiotekniker som helt enkelt testade och räknade C1- och C2-fel på svarta CD-R. Inga C2, men fler C1 än vanliga blanka CD-skivor.

Generellt kan man nog tänka som såsom följer:
1. En vanlig CD-skiva fungerar utan problem
2. En annan sorts CD-skiva låter annorlunda.
3. Den andra CD-skivan är sämre på att överföra information.
4. Man får tycka att den andra CD-skivan låter bättre.

Nää....... det är väl så att C1 fel rättas fullständigt (bit perfect) medan C2 fel korrigeras med algoritmer (Reed-Solomon) och skulle kunna ha hörbara fel/resultat. Dock, sannolikt väldigt sällan.
Eller har jag missörstått?

100k C1 på en CD är nog helt OK...

[I-or]

De vanligt förekommande C1-felen rättas bitperfekt med CIRC (Cross-Interleaved Reed-Solomon Coding), medan mycket ovanliga C2-fel interpoleras. Ett medelvärde av C1-fel upp till 220 per sekund räknas som adekvat även om man nästan alltid har långt lägre antal än så.

CIRC arbetar i flera steg med interfoliering, offset (d.v.s. att data sprids ut på ett fiffigt sätt över skivans yta) samt paritetsbitar och utnyttjar 33 % redundant information för att bitperfekt återställa data upp till 4000 bitar i följd (motsvarande en längd om 2,5 mm på en CD-skiva).

Det är helt otroligt vilket utvecklingsarbete som inom många olika teknikområden låg bakom CD-standarden och utfördes redan under slutet av 1970-talet.


https://en.wikipedia.org/wiki/Cross-int ... mon_coding

https://en.wikipedia.org/wiki/Burst_err ... cting_code

[Morello]

Ja, kompaktskivan torde vara den viktigaste milstolpen i återgivningens historia. Att det än idag finns vinylbögar som på allvar hävdar att vinylen är överlägsen får sägas vara märkligt.

[hifikg]

Ja, kompaktskivan torde vara den viktigaste milstolpen i återgivningens historia. Att det än idag finns vinylbögar som på allvar hävdar att vinylen är överlägsen får sägas vara märkligt.

Ha, ha, jag mötte en häromdagen som hävdade att allt från sjuttiotalet var åttahundra gånger bättre än dagens mög... jag protesterade vilt, lite vildare än jag hade gjort om jag inte felhört. Jag tolkade det som att han talade om fyrtiotalet Dagen efter backade jag liiiite o medgav att mycket fint producerades på 70-80-talet.

[I-or]

Ja, kompaktskivan torde vara den viktigaste milstolpen i återgivningens historia. Att det än idag finns vinylbögar som på allvar hävdar att vinylen är överlägsen får sägas vara märkligt.

Det är teknikhistoriskt mycket intressant att denna glimrande ingenjörsinsats följdes av otroligt skickligt arbete för perceptuell kodning (kanske inte alltid helt nödvändigt på audiosidan, men ofrånkomligt på videosidan) och sedan kördes alltihop över fullständigt av brutalt kapabla hårddiskar (som krävde ett Nobelpris i fysik för att bli verklighet), solid state-minnen och blixtsnabba bredband. Vad framtiden innehåller för överraskningar är det omöjligt att sia om.

Eftersom dagens digitalbögar tror sig kunna höra lika höga frekvenser som fladdermöss, dessutom med en lägre hörseltröskel än katter, så har vi sedan ganska länge rena knasbollsformat som 192/24 för att återge söndermastrade inspelningar från de senaste 30 åren, upptagningar med gamla analoga bandmaskiner motsvarande i bästa fall ca 44/13 eller gamla digitala dito med en upplösning om ca 48/15.

Men det måste medges att vinyl fortfarande åtminstone luktar musik - alltid något. Detta hårddisklagrade och helt luktfria album i formatet 44/16 avlyssnas för övrigt i detta nu:

The Vocal Album.jpg (79.34 KiB) Visad 2400 gånger

[Imperial-Blomman]

Vinylbögar å digitalbögar

Ja kör både digitalt å vinyl.
Bägge har sina kvaliteer.

De däremot mycket mer krävande å få till riktigt bra ljud ur vinylen än digitalt typ cd.
Ja har hört riktigt bra vinyl ljud några gånger å ett av tillfällena va hos Stig Carlsson.
Där lät vinylen bättre än cd.

[I-or]

Vinylkvalitéerna är följande: LP-konvoluten (speciellt de utvikbara), doften och ritualen. Någon enstaka gång finner man också en bättre mastring än för den ursprungliga digitalutgåvan.

Digitalkvalitéerna innefattar allt som inte nämnts ovan.

[Imperial-Blomman]

+1

[Nattlorden]

Ja, kompaktskivan torde vara den viktigaste milstolpen i återgivningens historia. Att det än idag finns vinylbögar som på allvar hävdar att vinylen är överlägsen får sägas vara märkligt.

Ha, ha, jag mötte en häromdagen som hävdade att allt från sjuttiotalet var åttahundra gånger bättre än dagens mög... jag protesterade vilt, lite vildare än jag hade gjort om jag inte felhört. Jag tolkade det som att han talade om fyrtiotalet Dagen efter backade jag liiiite o medgav att mycket fint producerades på 70-80-talet.

Antar han var Bohuslänning?

[nuffe]

Svarta CD-skivor ger faktiskt potentiellt sämre ljud, så de passar väl utmärkt i tråden? I alla fall enligt en studiotekniker som helt enkelt testade och räknade C1- och C2-fel på svarta CD-R. Inga C2, men fler C1 än vanliga blanka CD-skivor.

Generellt kan man nog tänka som såsom följer:
1. En vanlig CD-skiva fungerar utan problem
2. En annan sorts CD-skiva låter annorlunda.
3. Den andra CD-skivan är sämre på att överföra information.
4. Man får tycka att den andra CD-skivan låter bättre.

De "svarta" CD skivorna var inte svarta utan genomskinliga som alla cd-skivor så att lasern skulle kunna läsa av dem. Men för det mänskliga ögat såg de svarta ut.
Om man höll upp dem mot en STARK ljuskälla, ex solen, gick det bra att se igenom. På 90 talet levererade jag den plast som krävdes vid tillverkning till Dandics.

[Bill50x]

Ja, kompaktskivan torde vara den viktigaste milstolpen i återgivningens historia. Att det än idag finns vinylbögar som på allvar hävdar att vinylen är överlägsen får sägas vara märkligt.

För några år sedan fick jag för mig att återskapa min allra första anläggning, från 1970. Skivspelare ERA-444 med Shure M75 pickup, förstärkare Sansuie Au-999 och högtalare Celestion Ditton 25. Det lät bedrövligt. Att koppla till en Squeezebox Classic och spela från Tidal ändrade återgivningen från katastrof till riktigt njutbart. Jämfört med min Linn LP2:a från tidigt 00-tal så lät ERA'n riktigt uselt. Där har det verkligen skett en utveckling. I praktiken går det inte att skilja LP12:an från en CD med samma innehåll. Vinyler kan verkligen låta bra, men det är dyrt. En CD-spelare för några tusen låter i stort sett lika bra som en vinylspelare för 50 tusen. Dvs om man lyssnar på "ljudet" och inte "musiken".

/ B

[Morello]

Den som inte hör skillnad på vinyl (när den är som bäst) och CD måste ha oerhört låga krav. LP 12 (liksom originalet Ariston) och ERA 444 är högst konventionella spelare, utan märkvärdiga tekniska lösningar. Jag hade för övrigt en fullsmetad LP12 (ekos, arkiv osv osv) hemma hos mig under flera månader i början på 2000-talet. Den skulle säljas för en god väns räkning - det var nästan omöjligt på den tiden. Nålmikrofonen,Linn Arkiv, är något av det sämsta mög jag testat.

[I-or]

Vid mindre fokuserad lyssning kan förvisso optimal vinylavspelning framstå som adekvat, men att inte anmärka på distorsion på bortåt en procent och framförallt den enorma skillnaden på frekvensinnehåll mellan ytter- och innerspår tyder på låga krav.

[Morello]

Lyssnade I-or på vinyl hos Morello?

[I-or]

Det skulle man förvisso kunna misstänka, men det handlade om allt ifrån Linn-produkter till Forsellarmar och toppickuper från AT, Ortofon och Koetsu. Problemen var desamma överallt om än i något olika omfattning.

Detta är dock inte överraskande, då de inneboende systemegenskaperna för vinylmediet är begränsande. Givet alla tekniska svårigheter är jag nog mest förvånad över att det inte låter ännu sämre.

[Morello]

Min fråga var inte ett ifrågasättande. Vi är rör(!)ande överens om vinylens brister.

Iisidor nämner Koetsu - är det bra (ifråga om tekniska parametrar) nålmikrofoner?

[I-or]

Ja, så var det förstås, men jag tyckte att det krävdes lite mer kött på benen eftersom priset ovan på något magiskt sätt ansågs kunna dölja vinylavspelningens inneboende brister. Faktum är att en bättre direktdriven Kenwood-spelare med en Ortofon MC20 Super presterade ungefär likvärdigt med en del mer namnkunniga och någon tiopotens dyrare produkter.

Koetsu är ett rent audiofilbolag med allt vad detta innebär. Dyrt, men inte speciellt bra.

[petersteindl]

Ja, så var det förstås, men jag tyckte att det krävdes lite mer kött på benen eftersom priset ovan på något magiskt sätt ansågs kunna dölja vinylavspelningens inneboende brister. Faktum är att en bättre direktdriven Kenwood-spelare med en Ortofon MC20 Super presterade ungefär likvärdigt med en del mer namnkunniga och någon tiopotens dyrare produkter.

Koetsu är ett rent audiofilbolag med allt vad detta innebär. Dyrt, men inte speciellt bra.

Det ansåg jag också fram till 1985, då jag monterade och ställde in en Koetsu på tyska hifi-mässan åt en importör.
Har för mig att nåltrycket var 2 gram. Jag monterade den först i en tonarm på en skivspelare. Minns inte vilken, men en bra sådan.
Jag mätte alltid upp spårningsförmågan och den klarade med nöd och näppe 80 my. Som normalt för hyffsade och bra pickuper. Inget exceptionellt.

Sedan monterade jag samma pickup i min Melco skivspelare som jag hade med mig och monterade där en tysk magnetisk lagrad tonarm, som jag sedan införskaffade.
I denna kombination klarade Koetsun galant 110 my utan svårigheter. Har aldrig sett någon pickup klara 110 my, inte ens 100 my och knappt någon på 90 my.

Då gick det upp ett ljus att hela kombinationen spelar in. Då ändrade jag uppfattning om Koetsu. Ljudet var anmärkningsvärt bra och fritt från störningar.

[I-or]

Men fortfarande förstås med en helt annan klangbalans och distorsion i ytterspår mot i innerspår... (systembegränsningarna är vad de är)

Naturligtvis har jag inte provat alla Koetsus pickuper, men de mätresultat som jag har tagit del av för många av modellerna av visar inte på speciellt goda egenskaper. Det händer dock att de strukturdynamiska parametrarna (massa/tröghetsmoment, styvhet och dämpning) faller på plats bättre i vissa pickup/arm-kombinationer än i andra.

[Harryup]

Generellt så efter att jobbat med pickuper på distributörssidan så är det ju så att även bland dyrare pickuper så fanns det stor spridning mellan olika ex. Idag så är det snävare toleranser och bättre material, så äldre pickuptester skulle jag inte värdera så högt längre om värden eller beteenden varit tveksamma. Sen om man köper en pickup idag så kan det vara som att köpa en tvättmaskin, samma grunka finns med olika namn ifrån olika leverantörer med små eller obefintliga skillnader. Idag så är det nog så att man kan hitta väsentligt billigare pickuper som beter sig bra och installationer går att optimera med hjälp av hård och mjukvara.

[Bill50x]

LP 12 (liksom originalet Ariston) och ERA 444 är högst konventionella spelare, utan märkvärdiga tekniska lösningar.

Det behövs inga märkvärdiga tekniska lösningar för att skapa en välljudande vinylspelare. Det räcker med sunt ingenjörsskap. Det är för övrigt en milsvid skillnad mellan en ERA 444 och en LP12:a. Många i dagens digitala värld tror att alla vinylspelare låter ungefär likadant, vilket inte är sant. Att vinylspelande har gemensamma begränsningar är en annan sak, sant är att innerspår låter sämre än ytterspår tex.

Lagret till skivtallriken på en ERA444 är rena skämtet för att inte tala om den horisontella tonarmslagringen. Vertikalt med de motstående fjädrarna är däremot genialiskt i sin enkelhet.

Lyssnar man på två identiska LP12:or, den ena bestyckad med det gamla Cirkuslagret (för tallriken) den andra med nya Karousel, inser man snabbt hur stor betydelse ett bra lager har.

Jag gissar att de flesta här inte har en susning om hur bra en vinylspelare kan låta numera utan lutar mer åt hur det lät för 20-30 år sedan.

/ B

[I-or]

Pickuper har tillverkningsmässigt inte ändrats mer än andra elektromekaniska omvandlare som t.ex. högtalare sedan 1990-talet. Både ingående material och tillverkningsprocesser är likartade än idag.

Dock har volymerna minskat kraftigt, varför tillverkningskvaliteten knappast har ökat. En stabil produktionslina med stora volymer är nästan alltid den viktigaste faktorn för produktionskvaliteten.