HiFidelity.

[petersteindl]

High Fidelity= trohet gentemot källan.
Källan är korrekt citerad. Vad det nu än vara.

Just så. Men säg att källan är en fiol. Hur vet jag hur den lät vid upptagningstillfället? Och hur påverkar det med dubbla akustiker (inspelningslokalen respektive lyssningsrummet).
Visst, det är ju vad som finns på fonogrammet som är referensen - men hur vet man hur det låter på denna? Som jag ser det är det nästan omöjligt att avgöra. För mig är det bara att välja bland ett antal välrenommerade apparater/högtalare (får gärna mäta bra också) och sedan välja det som man själv tycker låter bäst. Med den musik man tycker om! Att sitta och lyssna på sk referens-fonogram och lyssna efter detaljer och hur (tex) en triangel låter är ju ganska dödfött.

Finns "High Fidelity" verkligen fortfarande?

/ B

Nej, det är inte det som finns på fonogrammet som är referensen för begreppet High Fidelity. Begreppet High Fidelity gäller hela reproduktionen från inspelning till uppspelning av ett akustiskt ursprung. Då ingår det som finns på mastern eller på fonogrammet i själva reproduktionen. Referensen är Input. Då är referensen det som fanns före mikrofonerna, d v s den levande ljudhändelsen före inspelning.

Idag är Input något annat än då uttrycket myntades.

Då du frågar om "High Fidelity" verkligen fortfarande finns, så bör du specificera om du menar själva begreppet "High Fidelity", eller om du menar själva orden "High Fidelity", d v s om orden idag används.

Det är då man kommer in i viss semantik. Man hör ofta t.ex. This is true "High Fidelity". Då menar man den ursprungliga betydelsen av begreppet. Det vet alla insatta. Frågan är då vad som menas med motsatsen d v s false "High Fidelity". Det är en slags modern variant av "High Fidelity", som inte klassas som true "High Fidelity" då man säger så.
Jag anser att true "High Fidelity" = "High Fidelity". Då är det den ursprungliga meningen hos begreppet som gäller och inget annat nymodigt påfund.

De som förstår och har insyn i hela reproduktionskedjan är egentligen inspelningsteknikerna vid kontrollyssning och de högtalarkonstruktörer i avspelningsled som har kontroll över hur det lät före inspelning.
Det är ett fåtal högtalartillverkare som har kontroll på påde inspelning och uppspelning.

Linn är en, Stig Carlsson en annan. Wilson var en, Mark Levinson en annan. Paul W. Klipsch gjorde stereoinspelningar på rullbandare innan stereo fanns på marknaden.
Sedan finns det inspelningstekniker som jobbar tillsammans med högtalartillverkare.
Själv har jag fördelen att sedan 1967 ha umgåtts med Bertil Alving och hört livehändelse och masterband.

[PerStromgren]

Nej, det är inte det som finns på fonogrammet som är referensen för begreppet High Fidelity. Begreppet High Fidelity gäller hela reproduktionen från inspelning till uppspelning av ett akustiskt ursprung. Då ingår det som finns på mastern eller på fonogrammet i själva reproduktionen. Referensen är Input. Då är referensen det som fanns före mikrofonerna, d v s den levande ljudhändelsen före inspelning.

Jag håller med. Men det innebär också att vi som konsumenter har ytterligt litet inflytande över hur naturtrogen återgivningen verkligen är! Min åsikt är att det bästa vi kan åstadkomma är återgivningen i musikteknikerns kontrollrum. Detta eftersom det rimligen är high fidelity i musikteknikerns öron. Om det inte är så, är våra ansträngningar tämligen ustsiktskslösa.

[LeifB]

Anser ni att inspelningar i en studio är hifi?
Visst kan man trolla med inställningar i det oändliga där.
Queen gjorde det... Är det hifi?

[petersteindl]

Anser ni att inspelningar i en studio är hifi?
Visst kan man trolla med inställningar i det oändliga där.
Queen gjorde det... Är det hifi?

En inspelning av en symfoniorkester i Berwaldhallen är i en ljudstudio. Saker måste preciseras lite.

Den moderna musiken är till stor del gjord med tanke på att skapa ett eget sound. Soundet är en del av det musikaliska budskapet. Återges inte det musikaliska budskapet så kan det diskuteras om musikåtergivningen är korrekt.

High Fidelity är visserligen relaterat till återgivning av musik, men till övervägande del relaterat till naturtrogenheten i återgivningen. Det handlar då om naturligt ljud som återges på ett naturligt sätt eller snarast på ett naturtroget sätt.

[jansch]

Anser ni att inspelningar i en studio är hifi?
Visst kan man trolla med inställningar i det oändliga där.
Queen gjorde det... Är det hifi?

Det enkla svaret är:
Låter det som beställaren vill så har inspelningen förutsättning att vara hifi.
Vad menas med det då..... Jo, beställaren köper ju en produkt (inspelning) och förhoppningsvis blir denna nöjd.
Det är lite naivt att tro att det alltid är musikerns konstnärliga uttryck som styr. Det är mycket vanligt att inhyrda studiomusiker får ett uppdrag och beställaren har önskemål som skall uppfyllas. Musikerns ideer/förslag är givetvis ibland viktiga och "färgar" resultatet.

Det spelar ingen som helst roll om man nyttjar modern teknik eller inte vid inspelningar. Man kan ha hur många kompressorer och limiters vid en inspelning av t.ex trummor, låter det som beställaren vill är det hifi.

Jag skrev initialt "förutsättning att vara hifi". Förvanskas inspelningen på ett eller annat sätt efter att beställaren är nöjd är det inte längre hifi.

[LeifB]

Vem vet hur det ska låta då?
Är det hen som har gjort mixen eller är det dom som har spelar instrumenten och sångaren som sjöng? Rätt så oklart vad dom har åstadkommit och vilket syfte de vill framföra.
Vad kan jag som lyssnare se fram emot när jag försöker tolka allt arbete som dom tillsammans har åstaskommet.
Vem har facit?
Alla som lyssnar har sin egen anläggning och
sitt eget facit.

[petersteindl]

Vem vet hur det ska låta då?
Är det hen som har gjort mixen eller är det dom som har spelar instrumenten och sångaren som sjöng? Rätt så oklart vad dom har åstadkommit och vilket syfte de vill framföra.
Vad kan jag som lyssnare se fram emot när jag försöker tolka allt arbete som dom tillsammans har åstaskommet.
Vem har facit?
Alla som lyssnar har sin egen anläggning och
sitt eget facit.

Det är bara jag som har facit.

[sprudel]

För mig är begreppet en anläggning som via bra inspelade album kommer så nära oinspelade ljudhändelser som möjligt. Ljudhändelser som röster, akustiska instrument (röster är ett sådant), allehanda ljud som skrammel i köket, lokalisering av ljud i ett rum med reflexer från olika ytor, hur uppfattar man lokalen vid en ljudhändelse osv.
Om man bekymrar sig om att fokuserat lyssna i vardagen som en del i sitt intresse för ljudåtergivning så finner man mycket intressant, blunda gärna också för att eliminera synintrycken som inte återges vid uppspelning av inspelad musik.
Däremot har begreppet HiFi fått en något negativ klang i min värld, det står för något konstlat, eller överdrivet framförande av ljudhändelser, syntetiskt kanske man kan uttrycka det. (klass D steg, vissa av Maartens alster är exempel på detta)

[Kronkan]

Nej, det är inte det som finns på fonogrammet som är referensen för begreppet High Fidelity. Begreppet High Fidelity gäller hela reproduktionen från inspelning till uppspelning av ett akustiskt ursprung. Då ingår det som finns på mastern eller på fonogrammet i själva reproduktionen. Referensen är Input. Då är referensen det som fanns före mikrofonerna, d v s den levande ljudhändelsen före inspelning.

Jag håller med. Men det innebär också att vi som konsumenter har ytterligt litet inflytande över hur naturtrogen återgivningen verkligen är! Min åsikt är att det bästa vi kan åstadkomma är återgivningen i musikteknikerns kontrollrum. Detta eftersom det rimligen är high fidelity i musikteknikerns öron. Om det inte är så, är våra ansträngningar tämligen ustsiktskslösa.

För mig är det också så att begreppet High Fidelity börjar med musikerna och inspelningen. Det kanske vid exempelvis jazz musikerna också skall ha riktiga förutsättningar. Vid inspelningen av ”Kind of Blue” så var de i samma rum såsom vid en riktig spelning. Inspelningen tog också stor hänsyn till att skapa en rumslighet.

Om man tittar på hur ECM gör så blir det på ett liknande sätt. Stort rum och man kan se varandra. Lite mera mikrofoner och lite mera absorption än i Colombias studio. Detta antagligen för att man i inspelningen av Kind of Blue använde färre mikrofoner. Man kan säga att ljudet i viss mån är designat.







Här lite om inspelningen av Belonging. ”Ljud organiserade i känslor”. Typ.

[LeifB]

Ja ljudet är designat.
Har ibland inte med verkligheten att göra.
Fanns många duktiga mixare som gjorde produktionen mer spännande och omväxlande för oss lyssnare. Audiofiler gottade i oss av allt möjligt på konstlad väg som de kunde förmedla

Peter.
Ja det är fullt möjligt. Att bara du har facit.
Bremen högtalarna är kanske unika i presentationen.

[petersteindl]

Ja ljudet är designat.
Har ibland inte med verkligheten att göra.
Fanns många duktiga mixare som gjorde produktionen mer spännande och omväxlande för oss lyssnare. Audiofiler gottade i oss av allt möjligt på konstlad väg som de kunde förmedla

Peter.
Ja det är fullt möjligt. Att bara du har facit.
Bremen högtalarna är kanske unika i presentationen.

Fast, jag skojade lite. Ur mitt perspektiv är nog Bertil Alving den som jag känner till som har en mycket bra insikt i high fidelity. Han har väl gjort över 500 superbra inspelningar som ett monument som alla kan använda i jakten på the Holy Grail inom ljudåtergivning.

Vad gäller högtalare och deras funktion för reproduktion av musik i bostadsrum så är jag nog ganska ensam om de idéer för att åstadkomma det resultat som min ljudvision uppenbarar. Mer om detta kommer i petersteindl?-tråden.

[RogerGustavsson]

En underbar definition som stämmer med min uppfattning om hur dåtidens mest ambitiösa inspelningar gick till. På gamla inspelningar kan man höra att rummet är stort för att ge en viss efterklang. Jag tror att inspelningsteknikern i detta fall också var en som spelade in orkestermusik. Har jag läst att EMC blev påverkade av detta? I så fall exempelvis Keith Jarret.

Nja, det är väl ofta efterklang på "burk" också? Live i studio var det ofta på 50-talet och början av 60-talet innan multikanalstekniken tog över. ECM är inte bara liveinspelningar utan många/de flesta studioproduktioner gjorda av t.ex. Jan Erik Kongshaug i Oslo.

Tycker det är intressant att inspelningar av klassisk musik även görs i dedikerade studior, inte bara i vanliga konserthus. Det är väl inte säkert att ett konserthus är en lämpad inspelningslokal?

[Kronkan]

En underbar definition som stämmer med min uppfattning om hur dåtidens mest ambitiösa inspelningar gick till. På gamla inspelningar kan man höra att rummet är stort för att ge en viss efterklang. Jag tror att inspelningsteknikern i detta fall också var en som spelade in orkestermusik. Har jag läst att EMC blev påverkade av detta? I så fall exempelvis Keith Jarret.

Nja, det är väl ofta efterklang på "burk" också? Live i studio var det ofta på 50-talet och början av 60-talet innan multikanalstekniken tog över. ECM är inte bara liveinspelningar utan många/de flesta studioproduktioner gjorda av t.ex. Jan Erik Kongshaug i Oslo.

Tycker det är intressant att inspelningar av klassisk musik även görs i dedikerade studior, inte bara i vanliga konserthus. Det är väl inte säkert att ett konserthus är en lämpad inspelningslokal?

Belonging är inspelad i Norge, se min senaste länkade video. Hur man designar naturligt ljud varierar självklart. Det är inte heller enbart en fråga om inspelningsteknik utan en fråga om hur man åstadkommer musik som hemmalyssnaren kan uppleva som kvalitativ.

https://sverigesradio.se/avsnitt/786495

”Rainbow Studio i Oslo byggdes av Jan Erik Kongshaug 1984, och har sedan dess blivit känd som en studio i världsklass. Artister från alla världens hörn har spelat in här. Musiken spänner över de flesta genrer med tyngdpunkt på jazz och ett nära samarbete med skivbolaget ECM och Manfred Eicher.

I hjärtat av studion står en ompysslad (”ett gottstämt”) Steinwayflygel, som gärna Keith Jarrett och andra återvänder till. Med åren har flygeln och det musikaliska rummet blivit Rainbows logotyp. ”Jarrets pianospel, solo, är fantastiskt, det kändes omedelbart som ett slag i ansikte”.

Högt i tak. Generöst akustiskt rum. En studio byggd för livekänsla. ”Studio är passion”, säger Jan Erik Kongshaug, tekniker sedan 60-talet. ”Och det blir mera musik, i alla fall i mina öron – om studion är stor och släpper in dagsljus.”

Många undrar hur han går tillväga rent tekniskt för att skruva till sitt unika fjordjazzsound. Men det är inget märkvärdigt; han bara ”blandar ett gäng effekter efter tycke och smak”. Säger han pekar in i ett rum som liknar en elcentral med massor av brödrostar.

Kongshaug har fångat några av de allra största jazzartisterna på platta: Keith Jarrett, Chick Corea, Pat Metheny, Arild Andersen, Jan Garbareck, Egberto Gismonti, Eberhard Weber, The Yellow Jacket.

Han drivs fortfarande framåt av idén om den goda inspelning men känner sig också pressad av marknaden som tvingar fram nya trender för musikkomprimering, för att det ska låta mycket och starkt även i ”gruvliga ljudanläggningar”. På sikt kanske det påverkar vår hörsel.

”Dagens ljudideal är jämförbart med att skicka in en VHS-kassett för att bli nominerad till en Oscar” (Kongshaug)”

[Michael]

Hm, vad är det som gör att citat som görs av LeifB på senare tid blir fel, åtminstone i mina läsare?

Kanske har han kryssat i "Inaktivera BBCode" under fliken "Alternativ" där man skriver inlägg.
eller
Kanske har han kryssat i "Nej" för "Aktivera BBCode som standard:" under Kontrollpanel - Inställningar - Ändra postningsstandarder"

//Michael

[LeifB]

Michael

Andra alternativet stämde. Provar att ändra.

[RogerGustavsson]

Nej, det är inte det som finns på fonogrammet som är referensen för begreppet High Fidelity. Begreppet High Fidelity gäller hela reproduktionen från inspelning till uppspelning av ett akustiskt ursprung. Då ingår det som finns på mastern eller på fonogrammet i själva reproduktionen. Referensen är Input. Då är referensen det som fanns före mikrofonerna, d v s den levande ljudhändelsen före inspelning.

Jag håller med. Men det innebär också att vi som konsumenter har ytterligt litet inflytande över hur naturtrogen återgivningen verkligen är! Min åsikt är att det bästa vi kan åstadkomma är återgivningen i musikteknikerns kontrollrum. Detta eftersom det rimligen är high fidelity i musikteknikerns öron. Om det inte är så, är våra ansträngningar tämligen ustsiktskslösa.

Det är en rimlig inställning.

Anser ni att inspelningar i en studio är hifi?
Visst kan man trolla med inställningar i det oändliga där.
Queen gjorde det... Är det hifi?

Ja, vad ska man säga? Vi har ingen aning om hur dessa musiker låter i en studio, de kanske inte ens är närvarande samtidigt i studion. Det blir på något sätt en produktion som är gjord för högtalare av något slag och vi får förlita oss på att teknikerna rattar in ett sound som ska falla i smaken eller göra musiken rättvisa.

[RJohan]

High Fidelity= trohet gentemot källan.
Källan är korrekt citerad. Vad det nu än vara.

Just så. Men säg att källan är en fiol. Hur vet jag hur den lät vid upptagningstillfället? Och hur påverkar det med dubbla akustiker (inspelningslokalen respektive lyssningsrummet).
Visst, det är ju vad som finns på fonogrammet som är referensen - men hur vet man hur det låter på denna? Som jag ser det är det nästan omöjligt att avgöra. För mig är det bara att välja bland ett antal välrenommerade apparater/högtalare (får gärna mäta bra också) och sedan välja det som man själv tycker låter bäst. Med den musik man tycker om! Att sitta och lyssna på sk referens-fonogram och lyssna efter detaljer och hur (tex) en triangel låter är ju ganska dödfött.

Finns "High Fidelity" verkligen fortfarande?

/ B

Att konstatera en överföring(digital), som bitkorrekt är ju ingen sport.
Den är identisk gentemot källan.
Den analoga signalen däremot...Där finns ju inte den referensen.

Personligen har jag aldrig uppfattat något fonogram,(CD LP), lika med vad jag hör på en konsert. För mycket som går fel. Men det blir ju ändå en bra upplevelse med en god inspelning.

Kan jag bara hålla med. De enda gånger jag blivit lite lurad och bara i några sekunder är om jag står i ett annat rum och ljudet kommer genom den öppna dörren. Då kan det kanske låta som det är riktiga musiker i rummet bredvid. Men bara kanske. Går man sen in i rummet faller hela illusionen pladask.

Men, som du säger, det är ju trevligt att höra på musik på en god anläggning ändå. Alternativet är tystnad.

[RJohan]

Åter till HiFi och vad det betyder. Den äldsta definitionen jag kan minnas är från ca 1937 och löd nånting i stilen: 'En återgivning som kan tas på allvar av en musikälskare'. Gäller nog fortfarande...

Så här skrev H.A. Hartley 1958 i en bok han gav ut gällande Audio.

I invented the phrase "high fidelity" in 1927 to denote a type of sound reproduction that might be taken rather seriously by a music lover.

Då fick vi till både årtal och källa korrekt. Tack för det.

Jag tolkar andemeningen som att, nä det låter inte som verkligheten, men tillräckligt bra för att vara njutbart.

[petersteindl]

Åter till HiFi och vad det betyder. Den äldsta definitionen jag kan minnas är från ca 1937 och löd nånting i stilen: 'En återgivning som kan tas på allvar av en musikälskare'. Gäller nog fortfarande...

Så här skrev H.A. Hartley 1958 i en bok han gav ut gällande Audio.

I invented the phrase "high fidelity" in 1927 to denote a type of sound reproduction that might be taken rather seriously by a music lover.

Då fick vi till både årtal och källa korrekt. Tack för det.

Jag tolkar andemeningen som att, nä det låter inte som verkligheten, men tillräckligt bra för att vara njutbart.

Egentligen är det ett uttryck för en seriös strävan efter naturtrogenhet.

Dock bör man beakta att dagens musik ofta strävar efter ett eget sound som ett slags igenkännande varumärke och där soundet inte är en strävan efter naturlighet, men soundet är en del av musiken. Då blir soundet själva input till ljudåtergivningssystemet d v s det är soundet som skall reproduceras. Om soundet reproduceras adekvat korrekt så innefattas detta idag i termen High Fidelity. Då är det inte naturtrogenhet som gäller. Personligen skulle jag istället välja ett annat uttryck än High Fidelity gällande god reproduktion av icke naturliga sound.

[RJohan]

Så här skrev H.A. Hartley 1958 i en bok han gav ut gällande Audio.

Då fick vi till både årtal och källa korrekt. Tack för det.

Jag tolkar andemeningen som att, nä det låter inte som verkligheten, men tillräckligt bra för att vara njutbart.

Egentligen är det ett uttryck för en seriös strävan efter naturtrogenhet.

Dock bör man beakta att dagens musik ofta strävar efter ett eget sound som ett slags igenkännande varumärke och där soundet inte är en strävan efter naturlighet, men soundet är en del av musiken. Då blir soundet själva input till ljudåtergivningssystemet d v s det är soundet som skall reproduceras. Om soundet reproduceras adekvat korrekt så innefattas detta idag i termen High Fidelity. Då är det inte naturtrogenhet som gäller. Personligen skulle jag istället välja ett annat uttryck än High Fidelity gällande god reproduktion av icke naturliga sound.

Det är din tolkning och om den gör dej lycklig har jag inga problem med det. Det står dock inget i urfrasen om 'naturtrogenhet'. Bara att det kan tas på allvar, vilket räcker bra för mej.

För mej är HiFi just att återge signalen som finns på inspelningen så nära det går, oberoende av inspelningens beskaffenhet. Något annat kan vi inte kräva, anläggninge kan inte veta om det är en gammal underbar inspelning med Ella eller något hårdprocessat modernt med bara syntar, bara göra sitt jobb så bra det går. Helt subjektivt från mej då vad som är bra eller dåligt. Att sen mycken inspelad musik av idag, enligt min mening och kanske även din, låter för j*****gt kan vi inte göra något åt. Annat än, naturligtvis, låta bli att lyssna på eländet.

[Kronkan]

Det var en ganska nedlåtande kommentar.

Vi får gå vidare. Skivor från Motown skulle väl aldrig någon kallat High Fidelity. Nu kan jag ju älska detta också.
Detta är sound!

[distad]

Notera att intelligensen går direkt på rörförstärkare

Trådlöst

[distad]

Det är nog bara jag på hela forat som skiter i allt detta utan väljer grejer efter hur mina öron uppfattar ljudet. Låter det bra så är det bra grejer och tvärtom. Bryr mig inte ett skvatt om hur det var tänkt att låta då väldigt mycket är trasigt ljudmässigt när det hamnar på skiva. Jag har haft 3 personer som köpt grejer av mig och som arbetat framför ett par studioburkar hela dagarna och ingen av dessa 3 herrar har tyckt om studiogrejer ljudmässigt för att ha hemma och lyssna på. Många studiohögtalare är bra "arbetsredskap" sa de, men absolut inte att ha och sitta lyssna på musik hemma. Tänk på det. Jag vet vad de haft på jobbet och vad de valt hemma , men det håller jag för mig själv.

[Kronkan]

Man får skilja på Sound och dåligt ljud. Sound går dock inte in under beteckningen av inspelning och återgivning an naturligt ljud såsom High Fidelity.
Motown var inte de enda som sysslade med sound. Men de hade en tydlig design av ljudet som präglade deras hela utgivning. Jag tycker många gånger att det är bra musik.

Det kommer nog flera videos om Motowns Sound. Artisterna verkar haft stämpelklocka





Motown hade en berömd eko-kammare som var en fysiskt rum ovanför studion. Finns som digitalt verktyg idag.

[hifikg]

...Personligen har jag aldrig uppfattat något fonogram,(CD LP), lika med vad jag hör på en konsert. För mycket som går fel. Men det blir ju ändå en bra upplevelse med en god inspelning.

Ja, verkligheten har sannerligen brister. Ändå kan det vara kul att vara med i publiken, se artisten och suga i sig en öl under framförandet. Det bristfälliga ljudet tar man igen hemma.

[petersteindl]

Då fick vi till både årtal och källa korrekt. Tack för det.

Jag tolkar andemeningen som att, nä det låter inte som verkligheten, men tillräckligt bra för att vara njutbart.

Egentligen är det ett uttryck för en seriös strävan efter naturtrogenhet.

Dock bör man beakta att dagens musik ofta strävar efter ett eget sound som ett slags igenkännande varumärke och där soundet inte är en strävan efter naturlighet, men soundet är en del av musiken. Då blir soundet själva input till ljudåtergivningssystemet d v s det är soundet som skall reproduceras. Om soundet reproduceras adekvat korrekt så innefattas detta idag i termen High Fidelity. Då är det inte naturtrogenhet som gäller. Personligen skulle jag istället välja ett annat uttryck än High Fidelity gällande god reproduktion av icke naturliga sound.

Det är din tolkning och om den gör dej lycklig har jag inga problem med det. Det står dock inget i urfrasen om 'naturtrogenhet'. Bara att det kan tas på allvar, vilket räcker bra för mej.

För mej är HiFi just att återge signalen som finns på inspelningen så nära det går, oberoende av inspelningens beskaffenhet. Något annat kan vi inte kräva, anläggninge kan inte veta om det är en gammal underbar inspelning med Ella eller något hårdprocessat modernt med bara syntar, bara göra sitt jobb så bra det går. Helt subjektivt från mej då vad som är bra eller dåligt. Att sen mycken inspelad musik av idag, enligt min mening och kanske även din, låter för j*****gt kan vi inte göra något åt. Annat än, naturligtvis, låta bli att lyssna på eländet.

Eftersom jag under flera år umgåtts med de gamla patriarkerna i England, som tillverkade högtalare och förstärkare sedan slutet av 1920, så har jag fått en bra inblick hur de resonerade gällande High Fidelity på den tiden. Vi skulle till och med bilda bolag tillsammans kring 1983/84. Det som gällde var: ”In constant quest.” Det var en strävan. Jag behöver inte tolka något. Jag vet! Jag har koll på läget. Det räcker för mig. Ditt påstående att jag skulle tolka det på något sätt är en ren lögn. Är du stolt över det? Är du säker på att du har koll på hur det var? Var du också med på den tiden?

[Kronkan]

Ställde en fråga om hur man behandlat ”Dynamic Range” för The Supremes.

Tyvärr var det inte speciellt många utgåvor som var testade men det finns en tendens till att tidiga utgåvor verkar hyggligt okomprimerade och någon senare kraftigt.

https://www.dr.loudness-war.info/album/ ... 20Supremes

[petersteindl]

Ett annat exempel på hur man såg på ljudåtergivning och High Fidelity på den tiden då akustiska instrument gällde.

Quad använde ”The closest approach to the original sound.”

QUAD's founder, Peter Walker, was a true visionary who revolutionised the world of hi-fi loudspeakers in the 1950s with the original Electrostatic Loudspeaker. Setting new standards in the quality of music reproduction in the home,

Det handlade om en konstant strävan mot att uppnå nya mål för musikåtergivning hemma och det gällde enkom inspelade akustiska instrument och röster i akustisk miljö. Samma gällde för Stig Carlsson.

[Kronkan]

Begreppet High Fidelity gällde ju också monoinspelningar Jag har lite sådant från tiden som exempelvis denna inspelad 1953 av MJQ:

[peterh]

...Personligen har jag aldrig uppfattat något fonogram,(CD LP), lika med vad jag hör på en konsert. För mycket som går fel. Men det blir ju ändå en bra upplevelse med en god inspelning.

Ja, verkligheten har sannerligen brister. Ändå kan det vara kul att vara med i publiken, se artisten och suga i sig en öl under framförandet. Det bristfälliga ljudet tar man igen hemma.

Att se artisten och höra musik oskadd från s.k. ljudteknikers sabotage är en upplevelse. Då är hemmaljudet inte i samma klass.
Tyvärr framförs mycket livemusik förstörd redan på scen och i de fallen kan inspelningarna låta bättre, i alla fall om
ljud "förbättringar" inte görs vid efterarbetet.