Lite oväntad start på fredagspopkvällen: bredvid Righteous Brothers i skivhyllan hittade jag Rihanna och albumet "Talk that talk". På fjärde spåret, som är titellåten, konstaterar jag att det är lyssningsbart så länge som ljudnivån hålls låg - och när jag skriver detta noterar jag också att just detta spår är det sämsta hittills såväl musikaliskt som ljudkvalitetsmässigt. Det ska mycket till om Rihanna blir kvar i spelaren efter spår fem. Nåväl, ingen kan anklaga mig för att inte ha försökt!
Edit: Rihanna åkte ut och in åkte öronmassage i form av Finn Kalvik och "Lille vackra Anna" med Abba-Benny som producent. Ännu bättre är samlingen med Marty Robbins som nu följer. "El Paso" är ett av bevisen på att Robbins var en av countrymusikens bästa historieberättare.
Edit 2: Jag verkar ha hamnat i en instrumentalrockperiod. I går hörde jag Spotnicks och nu snurrar The Shadows i cd-spelaren. Jag hade tur att hinna se Spotnicks på Metallverken i Västerås samt Cliff Richard & The Shadows i Globen på avskedsturnén.
Edit 3: Hämtade en glass i frysen och kyler ner mig med soulpop i form av Whams debutalbum "Fantastic". Sony hade en trist tendens att ersätta album- och singelversioner av hitlåtar med instrumentala versioner på tidiga cd-utgåvor - Wham! och Paul Young är två exempel. För övrigt gav jag Andrew Ridgeleys soloalbum en chans för ett par veckor sedan men det var lönlöst. Jag är dock honom evigt tacksam för hans insats som medkompositör till "Last Christmas".
Edit 4: Slog på Steve Hacketts "Highly strung" från 1985 och på cd-utgåva från 1989. Trevlig lyssning!
Med vänlig hälsning
Pekka
Det var snällt av dig.
