Nu spelas:

[jogge]

Roy Head: Same People (That You Meet Going Up, You Meet Coming Down), LP. Soul får inleda lördagen. Det finns några låtar här som kunde varit rockare i en annan förpackning. Lite "Blues brothers-light"-musik om man säger så. Här får jag träna på att lyssna på blåssektioner igen .


Moby: Play + The B-sides, 2CD-Box.

[jogge]

Crimson Glory: Astronomica, 2CD-Digipack, limited 5000 made. Deras senaste (sista) släpp från 1999. Självklart går det inte jämföra med deras två första album. Denna skiva står på egna ben och det bjuds på komptetent progressive metal varken mer eller mindre. Stort minus; Albumet avslutas med Ufo-rapporter på telefon i 20 minuter utan någon skojig överraskning, vilket ger ett trött intryck - det är bara att stänga av. Ett plus är bonus Live-Ep'n med den hädangångne sångaren Midnight.

[Daad]

Cock Robin - Live Subjektivt bra producerat. I´ll send them your way samt For experience sake som lyssningstips.

Cock Robin - Live.jpg (26.46 KiB) Visad 65 gånger

[jogge]

Gyllene Tider: Puls, LP-Gatefold. Jag gillade GT's två första skivor en period i barndomen. Sedan försvann de ur min bubbla innan detta album släpptes. Nu, för några år sedan köpte jag dessa, lite av nostalgiskäl. Sedan köpte jag då denna också, och den är nog lite bättre än vad jag tyckte då det begav sig. Det finns några bitterljuva låtar här faktiskt.


Shona Laing: (Glad I'm) Not A Kennedy, 7".

[PekkaJohansson]

Gyllene Tider: Puls, LP-Gatefold. Jag gillade GT's två första skivor en period i barndomen. Sedan försvann de ur min bubbla innan detta album släpptes.

Jag håller Gyllene Tiders andra album "Moderna tider" (1981) som ett av de tre bästa svenska albumen genom tiderna. Kombinationen av storslagna melodier, geniala texter, fast förankring i popmusikhistorien samt rimligt god ljudteknisk kvalitet gör albumet till en njutning att höra gång på gång. De två andra svenska albumen som hamnar på pallplats är "Grimascher och telegram" med Cornelis Vreeswijk och Jan Johanssons trio (1966) samt Abbas "Arrival" (1976). Den inbördes ordningen beror på lyssnarens dagsform men alla tre är absolut omistliga i skivsamlingen.

Just nu hörs Bananaramas fjärde album "Wow!" med tidstypisk Stock-Aitken-Waterman-produktion. Skivan når inte ovan nämnda alsters höjder men är ändå bitvis ganska underhållande.

Med vänlig hälsning

Pekka

[hifikg]

Ser på film och spolar öronen mellan två rullar med