Inspelning av trummor (Kan man återge trummor hemma?)

[PerStromgren]

Edit: tråden har övergått i en intressant och bra diskussion om hur man spelar in trummor.

När jag gick ned i rockkällaren häromdagen blev jag varse vilken otrolig energi det är i ett vanligt trumset! Men en tanke slog mig: nu har jag en mer kapabel anläggning än på länge (Revel 208 plus Rotel 2x200W) och kanske kan återge trummorna i vardagsrummet! Handling och tanke är ju ett hos mannen, så jag skred till verket!

Jag spelade in Calle med min Zoom H1 när han spelade en trudelutt. Jag placerade mig och zoomen ca 1,5 m framför trummorna. Inte det mest ideala sättet att spela in trummor, men i alla fall. Jag mätte också ljudtrycket till ca 105 dBA. Inpelningen blev basfattig, men jag eq:ade lite i Audacity, ca 10 dB vid 40-50 Hz.

Vid mätning i vardgasrummet nådde jag inte ända fram, straz under 100dB vid lyssningsplats och det blev inte den fysiska upplevelsen som live gav.

Vill ni prova hemma i stugan finns inspelningen här: enkel truminspelning



PS. Mikarna på bilden är inte inkopplade.

[Ogjort]

Jag spelade in Calle med min Zoom H1 när han spelade en trudelutt.

Blir nyfiken på om du spelade in med Zoom H1 eller med Zoom H1n?
(det är överraskande stor skillnad)

På huvudfrågan vill jag svara.. ja.

/Anders O.

[PerStromgren]

Jag spelade in Calle med min Zoom H1 när han spelade en trudelutt.

Blir nyfiken på om du spelade in med Zoom H1 eller med Zoom H1n?
(det är överraskande stor skillnad)

På huvudfrågan vill jag svara.. ja.

/Anders O.

Det är en H1n. Jag hade H1 förut, men bytte till H1n för att få en riktig ratt som nivåkontroll.

Och angående frågan: vad krävs i form av utrustning; kan du ge ett exempel?

[Ogjort]

Det är en H1n. Jag hade H1 förut, men bytte till H1n för att få en riktig ratt som nivåkontroll.

Och angående frågan: vad krävs i form av utrustning; kan du ge ett exempel?

H1 är märkvärdigt "kompetent" visade det sig när vi mätte.
H1n har handhavandemässiga fördelar ja - men har helt förändrad frekvensåtergivning. Tyvärr. (kanske nåt annat också?)
Kom i kontakt med en noggrann tysk snubbe som mätt och därefter gett en EQ-korrigering för "n" så den blir nära H1.
Jag har korrigeringarna liggande nånstans i datamaskinen - ska jag leta upp dem?
Sen har även H1 en påtaglig dip vid ca 7 kHz (om jag minns rätt) pga den rent mekaniska utformningen,
som man enkelt eliminerade med små dämpkuddar mot "ramen" under mikrofonerna. (lagt in bild på det tidigare här på faktiskt)
Jag använder ofta H1n numera - men om det är något mer "känsligt" så tar jag alltid H1. Det är en klart hörbar skillnad.

Håller på just nu med mix av en truminspelning. Den går att vrida på till alldeles för starkt jämfört med akustisk nivå, om man vill.
(fast det vill man inte)
Då är det dominerande använt ett omni stereopar i form av spikraka mätmikar (som jag inte minns vad de heter) som "stöttas"
med närmikar i form av specialdämpade LineAudio CM4. Plus då sannolikt unikt "rena" (transparenta) elektriska signalvägar.
Det spelas upp medelst en ordinär Denon AVR-2105 och Pi60. Och, som sagt - det räcker med råge för att återge mer än ursprunglig akustisk nivå i studion.
(om man vill glädja grannarna)

Ex: https://www.dropbox.com/scl/fi/at1vzmmx ... z3v9v&dl=0

[I-or]

Inte ens hyggligt kapabla HiFi-högtalare kan återge de ljudtrycksnivåer som kraftfulla musikinstrument skapar på korta avstånd eller i små och odämpade lokaler, så att du fick nöja dig med ca 5-6 dB lägre nivåer i lyssningsrummet är helt normalt. Även akustiska instrument kan vara oerhört högljudda som de flesta nog har märkt och lite mer normalklena anläggningar landar -10 till -15 dB relativt verkligheten under så pass krävande förutsättningar. För att nå ända fram helt utan märkbar nivåbegränsning av topparna krävs en anläggning som närmar sig PA-system (även om man då får acceptera en aning distorsion med följden att det inte låter riktigt lika oansträngt).

För övrigt är toppfaktorn ca 17 dB för trummandet (alltså exklusive den sista tysta snutten av inspelningen), varför topparna bör ha landat på i runda slängar 105+17 = 122 dBA (toppfaktorn är inte A-vägd, så det kan skilja på ett par dB här).

Dessutom skär A-vägningen bort basen, varför den genomsnittliga linjära ljudtrycksnivån var betydligt högre än 105 dB under upptagningen. Tersbandsspektra enligt nedan:

drums.png (20.21 KiB) Visad 1111 gånger

[Ogjort]

Inte ens hyggligt kapabla HiFi-högtalare kan återge de ljudtrycksnivåer som kraftfulla musikinstrument skapar på korta avstånd eller i små och odämpade lokaler, så att du fick nöja dig med ca 5-6 dB lägre nivåer i lyssningsrummet är helt normalt. Även akustiska instrument kan vara oerhört högljudda som de flesta nog har märkt och lite mer normalklena anläggningar landar -10 till -15 dB relativt verkligheten under så pass krävande förutsättningar. För att nå ända fram helt utan märkbar nivåbegränsning av topparna krävs en anläggning som närmar sig PA-system (även om man då får acceptera en aning distorsion med följden att det inte låter riktigt lika oansträngt).

För övrigt är toppfaktorn ca 17 dB för trummandet (alltså exklusive den sista tysta snutten av inspelningen), varför topparna bör ha landat på i runda slängar 105+17 = 122 dBA (toppfaktorn är inte A-vägd, så det kan skilja på ett par dB här).

Dessutom skär A-vägningen bort basen, varför den genomsnittliga linjära ljudtrycksnivån var betydligt högre än 105 dB under upptagningen. Tersbandsspektra enligt nedan:

drums.png

I mitt fall är jämförelsen subjektiv upplevelse av att själv lyssna på stereoparets plats och sedan i mitt kontrollrum lyssna på det inspelade.
Jag kan lyssna i i inspelningsstudion och överleva - men inte om jag skulle vrida på för mycket i kontrollrummet.
("Sweetspot" är 160-170 cm från högtalarna.)
Kan ju bero på då tillförd dist eller nåt? Men mäter jag så smäller det 116 dB på lyssningsplats och jag kan vrida på mer - men törs inte...
Närmikarna några cm från skinnen lär ju ha betydligt högre nivåer - men det är ju inte så man lyssnar / hör på trummor. Ens om man själv spelar.

Det mest extrema jag hittills jobbat med är ett helt säckpipsband. De gav +130 dB i studion. (!) 9 blåsare och 5 trummisar. Och de spelar på
sanslöst hårt spända glasfiberskinn. (trumledaren var påtagligt hörselskadad)
Enda produktionen där jag använt hörselskydd.
Den inspelningen går också att fläska på tills man inte står ut nivåmässigt vid uppspelning. (dock inte +130 förstås vilket var den akustiska nivån)
https://www.dropbox.com/scl/fi/ijd2e98i ... g9awp&dl=0

Sen är det en annan sak att sån tok-skruvad "somdetskallvarapopulärmusik" inte går att stå ut med på betydligt lägre nivåer.
Men det har ju andra orsaker än egentlig nivå.


Anders O.

/Anders O.

[sammel]

Försökte mäta lite från lyssningsplats hemma, så högt jag vågade, dvs -2 dB på ljudkortsoutputen.
Delar bara en bild på den mätningsinfon.
SplA max hos mig ca 97 dB Spl C max 115 dB.
Och LAeq ca 88,8 dB. Glömde stänga av mätningen på den innan skärmdump.

Edit i grafen står det LAeq 88,8 dB det är nog det rätta för den stängde jag av direkt efter låtens slut.

[RogerGustavsson]

Jag har mätt den äkta* toppnivån till 115 dB linjärt när ett mindre storband spelade i en källarlokal. Mätte nära trumsetet på typ 1-1.5 m.

*Mätte i den digitala ljudfilen som var refererad till en känd nivå.

[I-or]

I PerStromgrens lilla och odämpade källare blir alltså ljudtrycksnivån sådär en meter framför trummorna betydligt högre än 115 dBpeak men detta verkar, något beroende på trumslagarens stil, inte orimligt i en lite större lokal.

Storband kan för övrigt utan problem komma upp i toppar om över 120 dBpeak på ett par meters avstånd framför blåset.

[PerStromgren]

Maffiga ljudklipp, Anders O! De går att spela rätt starkt, även här hemma. Bastrumman har en helt annan närvoro när någon som kan, håller i inspelningen!

Säckpipa är ett intrument för sig...

[Bill50x]

Säckpipa är ett intrument för sig...

För ganska många år sedan besökte jag en pub som förärade oss med två personer på säckpipa. Ursäkta språkbruket, men vicket djävla väsen
Nog det högsta jag upplevt på lokal.
På konserter har det varit värre vid tre tillfällen - Blue Oyster Cult i Scandinavium/Gbg (där jag fick min tinnitus), Simple Minds på Kåren i Göteborg och Magnus Uggla på Konserthuset, också det i Göteborg.

Det är lite märkligt detta med (upplevd vs uppmätt) ljudnivå. Vad som är fullt acceptabelt och njutbart i en stor konsertlokal är totalt olidligt i tex ens vardagsrum.

/ B

[Ogjort]

Maffiga ljudklipp, Anders O! De går att spela rätt starkt, även här hemma. Bastrumman har en helt annan närvaro när någon som kan, håller i inspelningen!

Man får tänka på att bastrumman här låter mer ett ganska tunt "bop".
Det du avser tror jag är typ en"gran cassa" till höger i ljudbilden - den ÄR maffig
(men det är tro, inte vetande)
Och i just den här låten är trumspelet avsiktligt ganska så reducerat, jämfört med vad denne fantom tekniskt kan.

[jockewe]

Maffiga ljudklipp, Anders O! De går att spela rätt starkt, även här hemma. Bastrumman har en helt annan närvaro när någon som kan, håller i inspelningen!

Man får tänka på att bastrumman här låter mer ett ganska tunt "bop".
Det du avser tror jag är typ en"gran cassa" till höger i ljudbilden - den ÄR maffig
(men det är tro, inte vetande)
Och i just den här låten är trumspelet avsiktligt ganska så reducerat, jämfört med vad denne fantom tekniskt kan.

Låter ju verkligen härligt, med klang runt alla cymbaler etc! Jag undrar lite med bastrumman (till höger) när den spelas lite starkare tillsammans med bas"kaggen" så blir det nå't litet fasknas (upplever jag) här hemma hos mig. Minns att våra ljudtekniker alltid ville spela in djupbas separat i (mono) och mixa in se'n, är det nå't känt man brukar göra?

Underbar timing hos musikern, tack för att du delade lite, måste vara kul att öva på den nivån!

[Ogjort]

Låter ju verkligen härligt, med klang runt alla cymbaler etc! Jag undrar lite med bastrumman (till höger) när den spelas lite starkare tillsammans med bas"kaggen" så blir det nå't litet fasknas (upplever jag) här hemma hos mig. Minns att våra ljudtekniker alltid ville spela in djupbas separat i (mono) och mixa in se'n, är det nå't känt man brukar göra?

Underbar timing hos musikern, tack för att du delade lite, måste vara kul att öva på den nivån!

Japp - men det är också, enligt mig, en av världens mest avancerade trummisar. (typ 5 Grammynomineringar i olika konstellationer)
I gott sällskap med sådana som Chad Wackerman, Audun Kleive, Vinnie Colaiuta t.ex.
Men just här är det väldigt medvetet reducerat spel och lekfullt "pangigt" stämda trummor.
Medan en annan låt av våra fyra inspelade får en att tappa hakan. Hur många armar och fötter har han egentligen?

Att det blir "fasknas" får vi hoppas - det är ju en A/B-inspelning = tidsskillnad.
Men det är kontrollerat hyfsat monokompatibelt.

Det här med bas i mono uppfattar jag som en kvarleva från vinyltiden. Idag vimlar det ju av produktioner f.a. inom EDM som har
djupbas extrempanorerad hö/vä. Sen att vi vid uppspelning lokaliserar källan via övertoner hindrar inte att även grundtonerna är utpanorerade.
Men i det här fallet är det alltså en ren stereoinspelning - och stora trumman ÄR placerad, där den är, så att säga.

Kör man en gran cassa på det här viset med full dynamik ända ner i frekvens så kommer mindre kompetenta högtalare sannolikt riskera att "slå i botten".
Men det är inte musik tänkt för MacDonalds takhögtalare... (no commercial potential)

Vi vill mest "utforska" hur det KAN låta om man INTE gör så "som man ska"...
Här har vi noll EQ, noll kompression, noll limitering.
Vid exempeluppspelning för "branschen" har vi redan fått förslaget: "Men... varför vänder ni er inte till någon som KAN mixa?"

När det väl blir klart och publicerat så kommer det finnas möjlighet för "forumet" att bedöma hur illa det blev.

[Ogjort]

Ska man presentera André i ett mer "vanligt" sammanhang så ta den här t.ex:
Här som trummis, kapellmästare och arrangör...
-- Bounce på Nalen --

[Morello]

Vad var det för gökar som underkände mixen?
Antar att det är André Ferrari på trumma.

[Ogjort]

Vad var det för gökar som underkände mixen?
Antar att det är André Ferrari på trumma.

Ja det är André.

Gökarna låter jag förbli anonyma i sin högt ansedda "professionella" studio.
Men de är nog knappast undantag - det går nog att hitta motsvarande "gökar" lite varstans.

Fast det är ju egentligen inget konstigt allt med de här mixarna, bara total avsaknad av gängse populärmusikalisk processering/egalisering.
Dvs - det låter inte proffsigt.

Vi får väl skicka hela millevitten till en sån Masteringsfirma sen - så det blir proffsig ordning o reda...

(sen är det förstås så att dynamiken inte kommer platsa i strömningstjänsternas normaliseringskoncept utan låtarna kommer uppfattas som svaga
i ett sådant flöde eftersom de inte går att höja - men för folk med en volymratt blir de mycket roligare)

[sammel]

Gutt ös i Bounce på Nalen

[gcs]

Titta in på Genelec hemsida och högtalaren heter 8381a. Den klarar peak SPL 129dB. Jag har själv ett par mindre 8260A som står 1,75m från lyssningsplats. När jag lyssnar på min musik har jag ofta
en peak nivå på 109dB C. Skillnaden mellan A och C vägning brukar bli 20-30dB. Den verkliga energin finner man alltså i basen. Allt talar för att det bästa är aktivt delade högtalare.

[goat76]

Vi vill mest "utforska" hur det KAN låta om man INTE gör så "som man ska"...
Här har vi noll EQ, noll kompression, noll limitering.
Vid exempeluppspelning för "branschen" har vi redan fått förslaget: "Men... varför vänder ni er inte till någon som KAN mixa?"

Jag kan mycket väl förstå ståndpunkten att hålla nere på kompressionnivåer och undvikandet av att använda limiteringsverktyg, men på vilket sätt anser du att användandet av EQ nödvändigtvis skulle vara ett kvalitetssänkande? (Jag tolkar iallafall din ståndpunkt som så, eftersom du själv påpekar att inget EQ-verktyg har använts i din ljudmix.)

Vid inspelningar som den du visar exempel ifrån, där instrumenten så som trummorna till synes verkar ha varit individuellt inspelade, så är det väl en ganska god chans att man kan öka tydligheten i en ljudmix genom att göra vissa korrigeringar med EQ, så att de olika ljudinslagen/instrumenten uppnår en god och naturligt låtande klangbalans sinemellan. Lättare och försiktigt användande av ett kompressionsverktyg kan även det hjälpa att tydliggöra ett ljudinslag som eventuellt tenderar att drunkna i en ljudmix.

Det är ju inte alltid så att bearbetningen av ljudinslagen nödvändigtvis förvanskar en ljudproduktion och tar den längre ifrån hur det ursprungligen lät, utan snarare kan det vara så att man med smakfullt och lagomt användande av de verktyg som finns att tillgå istället uppnår just ett slutresultat som låter ännu mer likt den ursprungliga upplevda ljudhändelsen med små och smakfulla korrigeringar. Det råa inspelningmateralet är inte nödvändigtvis en "schablonbild" av den ursprungliga ljudhändelsen, då mikrofoner och dess placeringar även de "färgar" inspelningsresutatet.

Jag skulle med ganska stor säkerhet vilja påstå att de flesta välljudande audiofila inspelningar, de som folk här och på andra HiFi-relaterade forum värderar som de allra mest trovärdiga och realistiska inspelningarna, innehåller smakfullt användande av allehanda ljudpåverkande verktyg just för att uppnå det realistiskt ljudande slutresultat som uppnåtts.

Det ska iallafall bli intressant att höra din ljudmix, så glöm inte bort att dela med dig av den när den är klar.

[Ogjort]

Jag kan mycket väl förstå ståndpunkten att hålla nere på kompressionnivåer och undvikandet av att använda limiteringsverktyg, men på vilket sätt anser du att användandet av EQ nödvändigtvis skulle vara ett kvalitetssänkande? (Jag tolkar iallafall din ståndpunkt som så, eftersom du själv påpekar att inget EQ-verktyg har använts i din ljudmix.)

Feltolkning

EQ, kompression och alla möjliga och omöjliga verktyg kan i högsta grad vara slutresultatshöjande.
Men de ska till när de behövs och/eller önskas, eller måste. Inte av slentrian. Och de tillför i princip alltid mer påverkan än just det som står på "etiketten".
Och vill man uppnå full dynamik - och så lite dist som möjligt, så gäller det att minimera och/eller undvika sådana.
Det är också kul att undersöka hur långt värnande av själva inspelningssituationen kan nå. Typ - istället för att skruva på EQ i efterhand, så flyttar jag miken vid inspelning för att nå samma önskade resultat. Det borde iofs vara grunden i all inspelning - men är det sällan.

Sen beror det förstås på "sort och fason". Det finns ju massor med fall där en "akustisk avbild" inte alls är önskvärd. (eller ens finns)

Men det kommer bli EQ applicerat även på de här inspelningarna. Om än i väldigt ringa grad.
En färdig låt har t.ex. skruvad diskanthöjning på en närmik i några takter just för att "plocka fram" fingerspelet på trumskinnen.
Men bara där - inget annat.

På en låt har trummisen lagt en kätting och ett tygstycke på virveln för att få ett visst sound. Vilket kanske hade gått att skruva fram istället.
Men varför inte göra det redan vid källan, så att säga..? Det påverkar ju också själva spelandet, och samspelet.
Jag gillar när det smäller om trummor som i verkligheten - och det gör det inte så fort man börjar skruva på dem.
Men andra kan ju tycka att det låter gräsligt illa... (just den virveln låter rätt så "corny" - men det är ju musikerns val)

Bra eller dåligt är ju helt subjektivt.
Jag kommer försöka få det så nära det JAG önskar som möjligt. (i samspråk med bandet naturligtvis)
Finns inget som säger att även andra kommer tycka att det är fint.

[I-or]

Titta in på Genelec hemsida och högtalaren heter 8381a. Den klarar peak SPL 129dB. Jag har själv ett par mindre 8260A som står 1,75m från lyssningsplats. När jag lyssnar på min musik har jag ofta
en peak nivå på 109dB C. Skillnaden mellan A och C vägning brukar bli 20-30dB. Den verkliga energin finner man alltså i basen. Allt talar för att det bästa är aktivt delade högtalare.

Genelec 8381A är definitivt en best som klarar det mesta i dessa sammanhang. För nästan alla högtalare bör man dock dra av 5-10 dB från specificerade maximala ljudtrycksnivåer för att undvika tydlig dynamisk begränsning och överdriven distorsion.

När det gäller skillnaden mellan total ljudtrycksnivå i dBL (ovägt), dBC och dBA för musiksignaler så handlar det vanligen bara om ett fåtal dB, något beroende på genre och huruvida det gäller medel- eller maxnivåer. I PA-sammanhang med en ofta mycket överdriven bas (delvis ett trick för att innehålla myndighetskraven) kan dock skillnaden vara betydligt större.

[goat76]

Jag kan mycket väl förstå ståndpunkten att hålla nere på kompressionnivåer och undvikandet av att använda limiteringsverktyg, men på vilket sätt anser du att användandet av EQ nödvändigtvis skulle vara ett kvalitetssänkande? (Jag tolkar iallafall din ståndpunkt som så, eftersom du själv påpekar att inget EQ-verktyg har använts i din ljudmix.)

Feltolkning

EQ, kompression och alla möjliga och omöjliga verktyg kan i högsta grad vara slutresultatshöjande.
Men de ska till när de behövs och/eller önskas, eller måste. Inte av slentrian. Och de tillför i princip alltid mer påverkan än just det som står på "etiketten".
Och vill man uppnå full dynamik - och så lite dist som möjligt, så gäller det att minimera och/eller undvika sådana.
Det är också kul att undersöka hur långt värnande av själva inspelningssituationen kan nå. Typ - istället för att skruva på EQ i efterhand, så flyttar jag miken vid inspelning för att nå samma önskade resultat. Det borde iofs vara grunden i all inspelning - men är det sällan.

Sen beror det förstås på "sort och fason". Det finns ju massor med fall där en "akustisk avbild" inte alls är önskvärd. (eller ens finns)

Men det kommer bli EQ applicerat även på de här inspelningarna. Om än i väldigt ringa grad.
En färdig låt har t.ex. skruvad diskanthöjning på en närmik i några takter just för att "plocka fram" fingerspelet på trumskinnen.
Men bara där - inget annat.

På en låt har trummisen lagt en kätting och ett tygstycke på virveln för att få ett visst sound. Vilket kanske hade gått att skruva fram istället.
Men varför inte göra det redan vid källan, så att säga..? Det påverkar ju också själva spelandet, och samspelet.
Jag gillar när det smäller om trummor som i verkligheten - och det gör det inte så fort man börjar skruva på dem.
Men andra kan ju tycka att det låter gräsligt illa... (just den virveln låter rätt så "corny" - men det är ju musikerns val)

Bra eller dåligt är ju helt subjektivt.
Jag kommer försöka få det så nära det JAG önskar som möjligt. (i samspråk med bandet naturligtvis)
Finns inget som säger att även andra kommer tycka att det är fint.

Ja, då feltolkade jag nog dig en aning. För mig verkade det som om du var helt emot all form av ljudbearbetning.

När trummor spelas upp i sin enskildhet, som i den inspelningen du delade med dig av, så låter det för det mesta riktigt bra. Man hör allt då alla detaljer tydligt framgår, men sen när andra instrument blandas in i ljudmixen så uppstår det ofrånkommligen diverse maskeringar, och de detaljer som gjorde att trummorna i sin enskildhet framgick så klart och tydliga begravs av de andra ljudinslagen. Det är i det läget som EQ verkligen kan behövas, för att åtminstone ta de mest väsentliga i trumspelet upp ovanför ytan, utan att för den delen få de andra instrumenten att drunkna i ljudmixen, vilken en total nivåhöjning av trummorna annars kan tendera att göra.
Ju tätare en ljudmix är och ju fler instrument den innehåller som brottas om samma frekvensspann, desto mer avgörande kan ett smakfullt och lagomt användande av EQ vara.

Det är iallafall så baserat min ringa erfarenhet, att det inte alltid räcker med att bara balansera den total nivån mellan instrumenten, utan ofta behöver balansen förändras för de olika individuella instrumenten för att de ska passa ihop bättre tillsammans. EQ är ett fantastiskt verktyg för att uppnå detta.

[Ogjort]

När trummor spelas upp i sin enskildhet, som i den inspelningen du delade med dig av, så låter det för det mesta riktigt bra. Man hör allt då alla detaljer tydligt framgår, men sen när andra instrument blandas in i ljudmixen så uppstår det ofrånkommligen diverse maskeringar, och de detaljer som gjorde att trummorna i sin enskildhet framgick så klart och tydliga begravs av de andra ljudinslagen. Det är i det läget som EQ verkligen kan behövas, för att åtminstone ta de mest väsentliga i trumspelet upp ovanför ytan, utan att för den delen få de andra instrumenten att drunkna i ljudmixen, vilken en total nivåhöjning av trummorna annars kan tendera att göra.
Ju tätare en ljudmix är och ju fler instrument den innehåller som brottas om samma frekvensspann, desto mer avgörande kan ett smakfullt och lagomt användande av EQ vara.

Det är iallafall så baserat min ringa erfarenhet, att det inte alltid räcker med att bara balansera den total nivån mellan instrumenten, utan ofta behöver balansen förändras för de olika individuella instrumenten för att de ska passa ihop bättre tillsammans. EQ är ett fantastiskt verktyg för att uppnå detta.

Hmm... det där vill jag nog hävda är mytologiskt.
Och jag förstår det inte ens teoretiskt.
Hela grejen med samspel med flera instrument är ju att allt blandas till en helhet. Det innebär inte alls att något "försvinner".
De kombineras till en samklang.

Applicera det resonemanget på t.ex. en stråkkvartett. Hur skulle du beskriva det då?
Eller ta ett piano - som ju ofta spelar flera toner samtidigt. Skulle man då behöva spela in varje ton på ett isolerat spår
och sedan EQ:a varje ton så den inte "inkräktar" på andra toners frekvenser för att det ska låta som ett piano?

[goat76]

När trummor spelas upp i sin enskildhet, som i den inspelningen du delade med dig av, så låter det för det mesta riktigt bra. Man hör allt då alla detaljer tydligt framgår, men sen när andra instrument blandas in i ljudmixen så uppstår det ofrånkommligen diverse maskeringar, och de detaljer som gjorde att trummorna i sin enskildhet framgick så klart och tydliga begravs av de andra ljudinslagen. Det är i det läget som EQ verkligen kan behövas, för att åtminstone ta de mest väsentliga i trumspelet upp ovanför ytan, utan att för den delen få de andra instrumenten att drunkna i ljudmixen, vilken en total nivåhöjning av trummorna annars kan tendera att göra.
Ju tätare en ljudmix är och ju fler instrument den innehåller som brottas om samma frekvensspann, desto mer avgörande kan ett smakfullt och lagomt användande av EQ vara.

Det är iallafall så baserat min ringa erfarenhet, att det inte alltid räcker med att bara balansera den total nivån mellan instrumenten, utan ofta behöver balansen förändras för de olika individuella instrumenten för att de ska passa ihop bättre tillsammans. EQ är ett fantastiskt verktyg för att uppnå detta.

Hmm... det där vill jag nog hävda är mytologiskt.
Och jag förstår det inte ens teoretiskt.
Hela grejen med samspel med flera instrument är ju att allt blandas till en helhet. Det innebär inte alls att något "försvinner".
De kombineras till en samklang.

Applicera det resonemanget på t.ex. en stråkkvartett. Hur skulle du beskriva det då?
Eller ta ett piano - som ju ofta spelar flera toner samtidigt. Skulle man då behöva spela in varje ton på ett isolerat spår
och sedan EQ:a varje ton så den inte "inkräktar" på andra toners frekvenser för att det ska låta som ett piano?

Det är ingenting "mytologiskt" alls med det jag skriver.
Det säger sig självt att olika instrument ockuperar och delar större delen av frekvensomfånget, men att olika delar av frekvensomfånget kan vara olika viktiga/väsentliga för hur olika musikinstrument framhävs i en musikmix. Man kan med hjälp av små justeingar med EQ låta de olika instrumenten vara mer eller mindre dominerande i olika delar av frekvensomfånget, vilket medför att de alla instrumenten kan tydliggörar i en tät ljudmix, utan att för den delen behöva ta något från den naturligt ljudande helheten.
Jag talar om ytterst små EQ-justeringar, inga överdrifter.


Det är inte ovanligt att personer nämner att trummorna låter fantastiskt bra i en glesare och välljudande jazz-produktion, och det är ungefär lika vanligt att många tycker att trummorna i en tät rock-produktion låter betydligt sämre. Men lyssnar man på trummorna isolerat i sin enskildhet så kommer nog många inse att de båda truminspelningarna håller ungefär samma ljudmässiga kvalitet. Skillnaden är i många fall att de bara maskeras olika mycket av övriga ljudinslag i mixen.

[I-or]

Den ljudkvalitetsmässiga huvudskillnaden mellan jazzproduktioner och rockproduktioner ligger nästan alltid i en lägre grad av olinjär signalprocessning i det förstnämnda fallet. Detta blir speciellt märkbart för trummorna även om typiska jazzproduktioner skulle kunna förbättras en hel del i detta avseende också.

En klar majoritet av rockkreatörer har sedan länge mycket medvetet byggt sina produktioner på ett mindre realistiskt ljudideal och ljudkvaliteten blir därefter.

[Ogjort]

När trummor spelas upp i sin enskildhet, som i den inspelningen du delade med dig av, så låter det för det mesta riktigt bra. Man hör allt då alla detaljer tydligt framgår, men sen när andra instrument blandas in i ljudmixen så uppstår det ofrånkommligen diverse maskeringar, och de detaljer som gjorde att trummorna i sin enskildhet framgick så klart och tydliga begravs av de andra ljudinslagen. Det är i det läget som EQ verkligen kan behövas, för att åtminstone ta de mest väsentliga i trumspelet upp ovanför ytan, utan att för den delen få de andra instrumenten att drunkna i ljudmixen, vilken en total nivåhöjning av trummorna annars kan tendera att göra.
Ju tätare en ljudmix är och ju fler instrument den innehåller som brottas om samma frekvensspann, desto mer avgörande kan ett smakfullt och lagomt användande av EQ vara.

Det är iallafall så baserat min ringa erfarenhet, att det inte alltid räcker med att bara balansera den total nivån mellan instrumenten, utan ofta behöver balansen förändras för de olika individuella instrumenten för att de ska passa ihop bättre tillsammans. EQ är ett fantastiskt verktyg för att uppnå detta.

Hmm... det där vill jag nog hävda är mytologiskt.
Och jag förstår det inte ens teoretiskt.
Hela grejen med samspel med flera instrument är ju att allt blandas till en helhet. Det innebär inte alls att något "försvinner".
De kombineras till en samklang.

Applicera det resonemanget på t.ex. en stråkkvartett. Hur skulle du beskriva det då?
Eller ta ett piano - som ju ofta spelar flera toner samtidigt. Skulle man då behöva spela in varje ton på ett isolerat spår
och sedan EQ:a varje ton så den inte "inkräktar" på andra toners frekvenser för att det ska låta som ett piano?

Det är ingenting "mytologiskt" alls med det jag skriver.
Det säger sig självt att olika instrument ockuperar och delar större delen av frekvensomfånget, men att olika delar av frekvensomfånget kan vara olika viktiga/väsentliga för hur olika musikinstrument framhävs i en musikmix. Man kan med hjälp av små justeingar med EQ låta de olika instrumenten vara mer eller mindre dominerande i olika delar av frekvensomfånget, vilket medför att de alla instrumenten kan tydliggörar i en tät ljudmix, utan att för den delen behöva ta något från den naturligt ljudande helheten.
Jag talar om ytterst små EQ-justeringar, inga överdrifter.


Det är inte ovanligt att personer nämner att trummorna låter fantastiskt bra i en glesare och välljudande jazz-produktion, och det är ungefär lika vanligt att många tycker att trummorna i en tät rock-produktion låter betydligt sämre. Men lyssnar man på trummorna isolerat i sin enskildhet så kommer nog många inse att de båda truminspelningarna håller ungefär samma ljudmässiga kvalitet. Skillnaden är i många fall att de bara maskeras olika mycket av övriga ljudinslag i mixen.

Jag gillar när ett rockband låter som ett rockband.
Grötar det så är det snarare fel på arret, instrumentval eller framförandet.
Bra trummor som är väl inspelade tycker jag låter lika bra - oavsett genre.

Och jag undrar fortfarande hur du applicerar ditt resonemang på en stråkkvartett?

[Ogjort]

Den ljudkvalitetsmässiga huvudskillnaden mellan jazzproduktioner och rockproduktioner ligger nästan alltid i en lägre grad av olinjär signalprocessning i det förstnämnda fallet. Detta blir speciellt märkbart för trummorna även om typiska jazzproduktioner skulle kunna förbättras en hel del i detta avseende också.

En klar majoritet av rockkreatörer har sedan länge mycket medvetet byggt sina produktioner på ett mindre realistiskt ljudideal och ljudkvaliteten blir därefter.

Instämmer

[goat76]

Och jag undrar fortfarande hur du applicerar ditt resonemang på en stråkkvartett?

Jag ser inga övergripande problem vad gäller maskeringar när det kommer till en stråkkvartett.

[Ogjort]

Ju tätare en ljudmix är och ju fler instrument den innehåller som brottas om samma frekvensspann, desto mer avgörande kan ett smakfullt och lagomt användande av EQ vara.

Det här är liksom en del i hela det "egaliseringssträvande" som råder i "branschen".
Vilket i mitt tycke resulterar i regnvatten.

Tar vi ett konkret exempel så "maskeras" i högsta grad en svag gitarrton i inledningen på en av låtarna.
Reflexmässigt reagerar jag och vill höja eller "skruva" så tonen hörs tydligt. Men så lyssnar jag och tänker efter...
Strax efter kommer en påtaglig accent. Och det är just kontrasten mellan det knappt hörbara och det kraftigt betonade som gör... musiken.
Det är också så som instrumentalisten har spelat - för att uppnå just den effekten.

Jag tycker ofta att egaliseringssträvanden dynamiskt och frekvensmässigt dödar musiken.
Och jag hoppas verkligen att gubbsen fortsätter att "maskera" varandra även efter att jag varit där o pillat.

Sen vill jag nog tillägga att jag tycker det är nästan oöverstigligt svårt att mixa musik.
Man ger sig till slut vid en kompromiss mellan hur man skulle önska att det blev - och vad man faktiskt KAN åstadkomma.