Sanningen, i den mån en sådan finns i denna fråga, är väl att det är komplicerat, men att man ändå kan fastslå några saker:
1. Den klang som finns i inspelningslokalen skall givetvis spelas in, eftersom det är stereosystemets uppgift att öppna en akustisk ladugårdsstor dörr dit, med hjälp av inspelningen. Ett lyssningsrum som så signifikant adderar efterklang att det känns befogat att korta av den på inspelningen

, är inget jättebra lyssningsrum! Även om man kanske gillar det ändå, bör man inte anpassa sina inspelningar efter sådant, eftersom man får förmoda att de kommer att spelas upp i många goda lyssningsrum, med vederbörligt kort efterklang.
2. Det som skall spelas in bör kodas på ett sådant sätt att man som lyssnare hör det som om det verkligen vore en öppning från vår loge till inspelningsvärlden, vilket betyder att det primärt är ljud som kommer från olika framifrån-riktningar som skall spelas in. Det är ju bara de som skulle ha hittat in i den ladugårdsstora öppningen till vårt lyssningsrum, om vi ställde in det i konsertlokalen som en liten loge.
Detta betyder att man måste balansera avståndet noga. Använder man rundtagande mikrofoner får man förfärligt mycket för mycket lokal med på inspelningen, använder man njurar får man alldeles för mycket, och skulle man ta till super- eller hypernjurar så blir det bara för mycket.
Räknar man lite på det där så finner man att man:
Med super- eller hypernjurar bör spela in på ungefär halva det lämpliga live-lyssningsaståndet. Av olika skäl låter dock de flesta hyper-och supernjurar rätt dåligt som fjärrmikrofoner.
Med njurar (eller åttor) blir det snarare 1/3 av det avstånd det låter bästa att lyssna live. Tvärtom mot vad de flesta tror så har njurar och åttor exakt samma rikningsindex!
Går man på rundtagande mikrofoner (vilket ur många aspekter är den bästa mikrofontypen) så måste man smita ännu närmare för att få till en rimlig kvot mellan direktljud och inspelad efterklang, nämligen sisådär 1/4 - 1/5 av live-avståndet.
Tycker man att det är svårt att inse allt detta så tänk på att man när man använder kulor får två ljudbilder projicerade på varandra - den som hördes framför mikrofonerna och den som hördes bakom! Båda återges ju framifrån när man spelar upp inspelningen tvåkanaligt.
Vissa har svårt att "känna" dessa saker intuitivt, med det är inget hinder - har men svårt med intuitionen så får man inspelningsträna, alltså prova, istället!
Det är rätt lätt att efter lite experimenterande finna att man får ungefär samma upplevelse av en stråkkvartett avlyssnad på 10 meters avstånd live, som när man spelat in den med två kulor på 2 till 2,5 meters avstånd. Det är lätt att visa.
Att sedan inse och lära sig att balansera bort, att det även uppstår en hel massa andra konsekvenser (som man måste anpassa sig efter för att får inspelningen så "sann" som möjligt) av de olika mycket förkortade mikrofonavstånden - beroende på vilket mikrofonteknik man väljer i de enskilda fallen, det bör bli de nästa "några hundra" lektionerna man bör ta sig igenom om man vill bli en god inspelningstekniker.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).