av PekkaJohansson » 2006-05-30 02:50
Eftersom trådskaparen nämner Beatles och Hollies ska jag nöja mig med att konstatera att engelska EMI:s produktioner förlorar i ljudkvalitet från och med 1964. Det beror både på att tekniken inte hann med den konstnärliga kreativiteten och på just de tokiga panoreringarna. Att Beatles två första över huvud taget gavs ut i stereo var en miss i protokollet eftersom de avsågs att ges ut i mono enbart - George Martin jobbade med två spår för att kunna balansera sång och soloinstrument mot kompet i den färdiga monomixen. "A good, hard mono sound" var målet enligt Martin.
60-talspop ska alltså, av både kvalitets- och konstnärliga skäl, generellt höras i mono - gärna ända fram till 1966 och 1967! Här har köparen av återutgivningar på cd ett problem, eftersom han eller hon ofta får välja mellan mindre processade stereoutgåvor från 80-talet eller de mer processade monoutgåvor som började komma först senare. De tidiga monoutgåvor som ändå finns på cd (t ex några Cliff Richard-spår, Beatles singel- och EP-boxar, vissa spår med de artister som gavs ut i Best of The EMI Years-serien från 1990-91 samt ett antal budgetsamlingar och -boxar) är rena guldgruvorna eftersom de ger det bästa av två världar. Några EMI-utgåvor från sent 90-tal bjuder föredömligt nog på både mono- och stereomixarna av samma album, men i samma veva börjar dessvärre också brustvätt användas.
Detta om engelska EMI, alltså. Amerikanska systerbolaget Capitol höll generellt en högre kvalitetsnivå, men det är en annan historia så här kl 02.53 på tisdagsmorgonen...
Med vänlig hälsning
Pekka, som i kväll nätfyndat både Peter & Gordon och Freddie & The Dreamers på just Best of The EMI Years
Kan inte leva utan pop