King Crimson

av **Rocker** » 2006-09-20 20:18

Jag har ju förstått att det finns en del som gillar ELP här på forumet. Hur är det med King Crimson? Har lyssnat på "The court of the crimson king". Den är rätt bra! Lite, lite gitarrer, men bra ljud för att vara 1969.

/Urban

av **Bill50x** » 2006-09-20 20:24

Mycket bra grupp även om det var ett tag sedan jag lyssnade på dom.
"Larks' Tongues In Aspic" är inte så dum den heller.

/ B

av **Rocker** » 2006-09-20 20:42

Jag visste att jag kunde lita på dig Bill!!

/Urban

av **Bill50x** » 2006-09-20 21:28

Rocker skrev:Jag visste att jag kunde lita på dig Bill!!

/Urban

Visst kan du det :-)

Men jag gillar ELP bättre än King Crimson, även om vissa musiker från KC utmärker sig mer på egen hand, Robert fripp tex som gjort ett album tillsammans med Toya.

På KC´s hemsida kan du förresten beställa någon samling i flac för 12 dollar eller nåt, kanske skulle va nåt?
http://www.dgmlive.com/archive.htm?artist=6&show=473

/ B

av **Magnuz** » 2006-09-20 23:33

In the Court of the Crimson King är inte "rätt bra", den är helt suverän. Efterföljaren In the Wake of Poseidon är rätt likartad men i mitt tycke (dock verkar få andra hålla med mig) ännu bättre. Ovan nämnda Robert Fripp är en gudabenådad gitarrist och trummisen på de här två skivorna - Michael Giles - är en av mina absoluta favoriter.

av **Almen** » 2006-09-21 08:46

King Crimson är verkligen kungarna. Det är den enda grupp som jag har lyssnat på oavbrutet i över 30 år utan att tröttna på. (ELP - vilka är det?

)

Gillar du gitarrer så måste du lyssna på Red, studioskivan från 1974. Tyngre och mer aggressiv musik som är så bortanför alla genrer har knappast gjorts. Kurt Cobain lär ha lyssnat mycket på just den skivan...

King Crimson har olika perioder, med den enda gemensamma nämnaren Robert Fripp. En kort genomgång:

1969-1970:
Debutalbumet In the Court of the Crimson King: An Observation by King Crimson skakade popvärlden, och anses av en del som definitionen av progressive. Varifrån kom den musiken? Bandet splittrades inom kort, men Robert Fripp och Peter Sinfield följde upp med In the Wake of Poseidon, som även av skaparna själva ses som något av ett eko av debuten. Jag tycker även den är mycket bra, men inte att den slår debuten.

1970-1971:
Denna perioden spelade bl.a. Boz Burrell (Bad Company) och Ian Wallace med bandet, men musikaliskt intresserar det inte mig.

1972-1974:
Av många ansedd som bästa upplagan av Crimson. Bill Bruford från Yes på trummor och John Wetton (senare mer känd i Asia) på bas bildade en magnifik rytmsektion. Tung, distad elgitarr och mellotron fulländade ljudbilden.

1974-1980:
Robert Fripp har en mental kris, och spelar sedermera med bl.a. David Bowie, Peter Gabriel och Brian Eno.

1981-1984:
Amerikanerna Adrian Belew (gitarr med Talking Heads, Bowie, Zappa, Laurie Anderson) och Tony Levin (bas med... alla) kompletterar britterna Fripp och Bruford. "interlocking guitars" etableras med halsbrytande duetter mellan Belew och Fripp (försök med 7/4 mot 13/8, till exempel). Levin och Bruford spelar som inga gjort före dem, och helt nya sound och rytmer skapas; Roland gitarrsynthar, Simmons electronic drums och Chapman Stick är varumärkena för stunden.

1984-1994:
Fripp krisar igen.

Fortsättning följer...

Litet trivia:
Delar av låten Larks Tounges in Aspic, part II från skivan LTiA användes olovandes i filmen Emanuelle, arrangerat för stråkensemble. Fripp fick efter många år till slut betalt för det.

Christina Ricci dansar till låten Moonchild från In the Court... på en bowlingbana i Vincent Gallos film Buffalo '66. Mycket vackert!

Tillägg: Skivrekommendationer från nämnda perioder.

1969: In the Court of the Crimson King
1974: Red
1981: Discipline

av **Bill50x** » 2006-09-21 10:47

Trevlig info Almen!

/ B

av **Almen** » 2006-09-21 17:14

Tack, Bill! Jag fortsätter...

1994-1996 (ca)
Crimson återbildas igen, nu som vad Fripp kallar "double duo", med två gitarrister (Fripp och Belew), två trummisar (Bruford och Pat Mastelotto) och två basister (Levin och Trey Gunn). Släpper studioskivan THRAK, samt ett antal liveskivor inklusive DVD:n Deja Vroom. En otrolig line-up och en stark come-back, men resultatet är litet blandat, inte minst produktionsmässigt. Ett antal starka låtar, men potentialen hos bandet utnyttjas inte riktigt känns det som. Gunn och Mastelotto har tidigare spelat med bland annat David Sylvian.

1997-1999
Bandet fraktaliseras i smågrupper som spelar diverse konserter, mer eller mindre improviserade. En box med 4 CD kommer ut. Mycket esoteriskt.

2000-2003
Bruford tröttnar slutligen på Fripp och börjar spela jazz, och Levin har för mycket att göra med studiojobb och turnéer med andra artister. Dubbelduon blir en kvartett som spelar in skivan The ConstruKction of Light, som följs av en turné. Man har inte riktigt fått ordning på varken produktion eller sound. Enstaka höjdpunkter, men live fungerar det inte riktigt. (Dock noterar jag nu att skivan faktiskt växer med lyssnandet (och med anläggningens kvalitet - en mycket tät ljudbild)).

Nästa skiva heter The Power to Believe, och nu faller bitarna på plats. Tungt, intensivt sound och mäktiga ljudsjok blandat med spröda slagverksklanger och svävande stråkar. Konserten i Stockholm 2003 är en av de bästa jag varit på.

2004-
Trey Gunn slutar (eller blir kickad) och Tony Levin är med igen. Senaste budet är att en skiva har påbörjats, och skall avslutas under 2007.

Skivtips:
1994: THRAK, live-DVD:n Deja Vroom
2003: The Power to Believe, live-DVD:n Eyes Wide Open

Tillagt: Kom på att Pat Mastelotto har spelat med litet andra kändisar också: Mr. Mister, XTC, Hall & Oates, bland andra.

av **Manzarek** » 2006-09-21 17:26

Laissez-faireinriktade King Crimson är Milton Friedman's visioner genomförda i musik. Inte rock, samma svärta som hos Goethe's Werther och osviklig förmåga att göra vacker musik. Den totala illviljan att istället för att skapa hits borra milslånga hål för att dissekera allt som kallas musik och via sin avantgarde åsynliggöra sina okonventionella perceptuella lustar och visioner i toner och rytmik. King Crimson en Odysseus' resa tillbaka till musiken via haven Jazz, Rock, Blues samt valfri musikalisk stil Ni än må komma på. Friheten öppnar sig och de scharlakansröda kungarna blir jämte universum livets andra evighet.

av **poppop** » 2006-09-21 18:24

Lite kul är det att lyssna på "In the Court of the Crimson King" som är släppt 1969, och sedan lyssna på Kraftwerks "Autobahn" från 1974... Man anar att Kraftwerk anammat ett och annat dom också, dom är inte helt ensamma om att vara stilbildande.

av **krellmaster** » 2006-09-21 21:24

"In the court of the Crimson King" köpte jag när den kom på chans å den var omtumlande. Får nog ta å leta fram den för det var lääänge sen den spisades.

av **Rocker** » 2006-09-21 23:11

Ja jag håller med om att "The court of the crimson king" är suverän. Ville bara få lite diskussion. Tack Almen för historielektionen! Det blir att inhandla en del! Vad kan rekommenderas när det gäller ELP?

/Urban

av **Almen** » 2006-09-22 08:11

ELP är inte riktigt min tekopp.

Men du vet att Greg Lake sjunger på de två första Crimson-plattorna? Och att Carl Palmer sedan spelade med John Wetton i Asia?

Litet inavel är det allt progressive-världen...

av **Bill50x** » 2006-09-22 10:11

Rocker skrev:Ja jag håller med om att "The court of the crimson king" är suverän. Ville bara få lite diskussion. Tack Almen för historielektionen! Det blir att inhandla en del! Vad kan rekommenderas när det gäller ELP?

/Urban

Min absoluta favorit med ELP är Musorgskys "Pictures at an exhibition", en suverän liveplatta som även finns som dvd. Många gånger brukar rock-klassiskt i förening bara innehålla någon sorts trallvänlig refräng från det klassiska och sedan maler rocken på som vanligt. På "Tavlorna..." är det faktiskt hela stycket som spelas.

Deras första självbetitlade album är inte heller så dumt. Brain Salad Surgery från -73 är rätt tung också....

/ B

av **Rocker** » 2006-09-22 19:55

Bill: Tack för tipsen! Jag får kolla in ELP

Almen: Nä jag visste inte att Greg Lake sjunger på första Crimson plattorna.

Har för mig att Wetton är med på "Phenomena" Projektet.

Var inte Cozy Powell med i Emerson Lake & Powell under 80-talet?

/Urban

av **soundbrigade** » 2006-09-24 22:04

Minns jag hörde 21st CEntury SChizid Man på radion "back then" och blev frälst. Plötsligt hade någon kommit sig för att spela in musik bara för mig.
Köpt det mesta men har bara lite grann efter Red.

Har någon poster och brev Pete Sinfield skickade till mig. Var tom i kontakt med konstnären som gjorde omslaget till In The Wake Of Poseidon.

Jag hade med mig In The Court till en musiklektion och fick klasskompisarna att kasta upp, men på en återträff 25 år senare erkände flera att de köpt skivan

.

Mina favoriter är In The Court, Lizard, Starless And Bible Black, Beat och Thrack.

Kul grejer är den fasansfulla liveskivan Eartbound som tydligen spelades in på en kassettbandspelare bak i en VW-buss

och albumet Fripp gjorde med Eno - No Pussyfooting.
Leta reda på en rai-skiva med Flea, Fripp och Cheika Rimitti

Mer godingar är Fripps soloalbum Let The Poer Fall och McDonald&Giles album med samma namn.
Peter Sinfield gjorde ett album som är vackert - Still. Och Sinfield hjälpte det italienska bandet PFM med lite texter ....

av **Almen** » 2006-09-25 08:24

Peter Sinfield har också skrivit texter till några av Celine Dions låtar!

av **soundbrigade** » 2006-09-25 08:49

Hur känner du till det där om Fripps mentala störningar?
När man lyssnar på (tidiga) King Crimson kan man bli skärrad över den lätt besynnerliga musiken och ana att gruppens medlemmar är lite "tjoho", men kvaliteten på musiken är å andra sidan så hög att man får anta att det inte är vilka knäppgökar som helst som ligger bakom.

av **Almen** » 2006-09-25 10:24

Tja, "mentala störningar" var väl inte det uttryck jag använde - säg mental kris i stället.

Som jag har fattat hade han 1974 någon sorts psykos, och var ett antal år framåt mer eller mindre övertygad om jordens undergång. Han drog sig tillbaka från musiken och förberedde sig på apokalypsen. Bruford och Wetton var inte roade:

John Wetton skrev:Robert called up and explained why he couldn't go on in the manner that we had been. He felt the world was going to come to an end and he wanted to prepare for it. And I said, "Yeah, sure, OK, but let's get a good tour in first."

Annars besitter han en skarpt brittiskt intellekt (om än åt det litet flummiga hållet ibland), har aldrig sysslat med droger (likt Frank Zappa - en annan artist som många tror var en galen knarkare, eftersom hans musik är så konstig) och har extremt välformulerade åsikter om världen i allmänhet och musikindustrin i synnerhet.

av **soundbrigade** » 2006-09-25 10:45

Fattar det som att han tillsammans med David Sylvian är någon sorts halv-buddist/halv-newage. Konstiga kufra men musiken de/han spelar är speciell, definitivt ingen main-stream här inte.

Ska man ha lite kul ska man lyssna på tidiga Giles&Giles&Fripp.

En liten kul detalj. På låten Islands från skivan med samma namn kan man vid något tillfälle höra hur någon skrapar en stol mot golvet eller öppnar en dörr ...

av **Almen** » 2006-09-25 12:34

Fripp har tagit stort intryck av Gurdieff, om det säger någon något. Jag har inte fördjupat mig i det, utan nöjer mig med att lyssna på hans musik och läsa hans dagbok på nätet.

av **soundbrigade** » 2006-09-25 12:46

Almen skrev:Fripp har tagit stort intryck av Gurdieff, om det säger någon något. Jag har inte fördjupat mig i det, utan nöjer mig med att lyssna på hans musik och läsa hans dagbok på nätet.

Säger mig inget - men var hittar man hans dagbok?
Prenumererade på Elephant Talk men lade av med det.

av **Almen** » 2006-09-25 14:09

DGM Diaries

Läste precis där att Boz Burrell har dött. Han var sångare i KC mk III (Lizard, Earthbound). Finns en gratis mp3 av låten Ladies of the Road med honom att ladda ned här från DGM Live.