Jag håller delvis med Pekka, men inte alls helt. Tycker kvaliteten har gått i vågor flera gånger under 1900-talet, och att höjdpunkterna varit 1959 - 1979 samt 1999 och framåt (hittills!).

Fortsätter det i tjugoårsperioder har vi åtminstone 13 år kvar!
Max's synpunkter:
Max_Headroom skrev:Jag ønskar en återgång till den høga kulturella kvalitet på signalen som producerades førr, t.ex. på 80-talet. Den teknikska kvaliteten får førståss gærna højas tillbaka till den nivån som rådde då också, och ønnu hellre: Højas ytterligare! Men den kulturella nivån kæns mest angelægaen.
Och fasktiskt.se, detta ær inget skæmt! Jag tror att en viktig anledning till "vanligt folks" ointresse før HiFi hænger ihop med den degenrering av (populær)musiken som skett det framførallt det senaste deceniet. Varfør køpa dyr och fin utrusning nær møget som Dom Stora Bolagen marknadsfør (dvs det dom flesta kænner till och køper) ær så dåligt?
Alla ær ju inte sånna att dom har hundratals skivor från den tid då den musiken hade mer sjæl och engagemang.
Vægen till bættre HiFi går genom god musik. Sådan gørs æven idag, men nås i princip bara av specialintresserade.
...håller jag knappt med om alls.
Skulle snarare vilja påstå att 80-talet är den sämsta i den moderna musikhistorien.

Det var en musikkulturell sorgeperiod dominerad av ultrakommersiell lågkvalitativ synth- och hårdrocksmusik. Även den kvarlevande popmusiken färgades illa av eländet, även om den aldrig sjönk lika djupt i eländet.
Menar således, likt någon annan inläggare (Bill50x?), att nutidens musik är mångfaldigt rikare både i kvalitet och kvantitet jämfört med 80-talets obehagligheter.
Ljudkvaliteten är dock för det mesta tragiskt låg nuförtiden (se mitt första inlägg i den här tråden), men det är ju en fråga för sig det.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).