Hej faktiskt-deltagare!
Efter att ha tagit del av era synpunkter kring LTS medverkan vid Gignos-mässan vill jag bidra med några kommentarer som främst rör den tid jag själv vistades i rummet.
LTS hade, som någon påpekat, maximal otur vid mässan eftersom vår hyresvärd spelat sönder inte bara vår
ena högtalare utan också den förstärkare vi använder vid våra möten. Man kan förvisso tycka att man inte
borde spela alls i det läget.
Vi hade begränsade personella och maskinella resurser, men lyckades ändå från en medlem få fram en ersättningsförstärkare. Under mitt pratande på lördagen förklarade jag hela tiden varför vi spelade på en
högtalare fram tills att ett ersättningselement kom på plats.
Jag hoppas att de flesta inser att mono- och enkanalsdemon på lördag förmiddag
gjordes med glimten i ögat. Vår hobby har en viss förmåga att locka fram DET STORA ALLVARET
hos många självutnämnda experter och sk guldöron - detta sagt helt utan cynism och utan att peka
ut någon särskild person. Själv har jag en ganska avslappnad inställning. Visst, jag föredrar extremt hög
återgivningskvalitet, men jag gillar musik även när omständigheterna inte är optimala - så länge man
inte spelar för högt. Jag uppskattar dessutom mycket av det som spelades in i mono på den tiden det begav sig.
Och Wanda Jackson från 1958 lät alls inte dåligt - det lät ungefär som inspelningen medger. Säkert
finns det en ovana vid den tidens inspelningar hos många i dag, liksom en ovana att höra inspelningarna som
de låter. Men jag spelar mycket hellre musik jag gillar halvbra inspelad än tråkig välinspelad sk demomusik.
Ricks körinspelning som vi demade är det minsann inget fel på och en demonstration av Cajsa-Stinas
"Av längtan till dig" imponerade. Jag vet inte vad mina kolleger spelade under andra delar av helgen.
Det verkar som att förhoppningarna på ljudkvaliteten i LTS-rummet var (orimligt)högt ställda. Jag insåg direkt på fredagskvällen att det skulle bli långt ifrån optimalt. Därför ägnade jag också viss tid åt att tala kring rumsakustikens betydelse och det var ju också temat för Johans seminarium. Jag talade också merallmänt om kedjan från
inspelning till återgivning, liksom om olika inspelningar och återutgivningar. Jag varnade vidare för alltför
långt dragna slutsatser om ljudkvalitet i mässmiljö pga bakgrundsbuller och andra störmoment. Kanske överskattade vi också förståelsen hos några för rummets inverkan. Visst, den basresonans runt 50 Hz som
var ett resultat av en stående våg i det ca 330 cm breda rummet var hörbar - liksom inverkan av de kala
betongväggarna. Så var fallet även i flera andra rum. Undantaget i någon mån var Budha som hade laddat
upp med en massa absorbenter!
På söndagen drog vi ner ytterligare på spelandet till förmån för samtal
med nuvarande och tillkommande LTS-
medlemmar. Det finns en positiv nyfikenhet på föreningen, vilket inte minst
visas av den ökande
medlemstillströmningen.
Vi får väl se vilken strategi vi väljer vid kommande mässor. Själv föredrar jag konceptet från tidigare år med enbart tidningen och info om föreningen samt lite hembyggkomponenter.
Med vänlig hälsning
Pekka Johansson
Ordförande Ljudtekniska Sällskapet