patrikf skrev:niklasz skrev: Framför allt framgår det inte alls varför RT15 skulle vara applicerbart och inte RT60, för även om man accepterar dina argument så drabbas ju RT15 av dem också.
Jag ska försöka ge ett bättre svar på detta.
I praktiken innebär skillnaden i beräkningsmetoder olika relevans för vad man hör.
Fel.
Definitionerna för RT15 och RT60 skiljer sig inte åt därvidlag. RT60 är alltid 4 ggr större än RT15 om de alls går att definiera korrekt båda två. I de fall där de inte med lätthet går att definiera är det faktiskt oftast RT15 som drabbas först. Det beror på att RT15 innehåller mera urskiljbara tidiga reflexioner, varför själva efterklangsbegreppet blir mindre applicerbart på förutsättningarna som råder. Man har helt enkelt inte en entydig decay under föroppets initiala skede.
PatrikF skrev:Man kan naturligtvis mäta RT60 överallt och hursomhelst. Problemet är bara att det uppmätta RTmåttets validitet för hur rummet låter minskar med ökad avvikelse från ideala diffusa förhållanden.
Fel.
Det du skriver gäller dock i hög grad för RT15 (som mäts med vacklande precision eftersom den domineras av tidiga reflexioner - mer om detta i slutet av detta inlägg...). Vill dessutom påminna om att reflexionsfältet är det dominerande när man är längre från ljudkällan än rumsradien (ofta kallad efterklangsradien).
Även i ganska dämpade lyssingsrum är det ovanligt att man inte sitter längre ifrån högtalarna än rumsradien. Detta borde du försöka ta till dig PatrikF. Om du inte tror det, så fråga någon du har förtroende för, så hoppas jag du inser att du haft fel genom hela denna tråden.
PatrikF skrev:Ju större avvikelsen är från diffusa förhållanden desto olinjärare kommer avklingningsförloppet att bli i tidshänseende. RT60 är ett aldeles för grovt mått för att vara perceptuellt intressant i smårumsakustik.
Ett tveksamt påstående med tanke på att RT60 per definition är ett mått som bara gäller för diffusa förhållanden...
Det vilktigaste felet i påståendet är dock att nämnda olinjärteter inom det området som alls kan definieras med hjälp av RT-mätning är störst i början! Det problem du tar fasta på som argument för RT15 - drabbar alltså RT15 värst!
Problem med rum med double-decay är en historia för sig, som är ett starkt argument för att ALDRIG mäta RT15! (Det är nog det sämsta sättet att karlägga ett rums tidiga reflexer på.)
Rum med anslutning till större och mera odämpade rum brukar uppvisa påtaglig double-decay, liksom vissa rum med komplicerad form, och de får under INGA omständigheter mätas med RT15, om man vill få en vettig bild av hur de beter sig och upplevs.
[Alla som lyssnat i sådana sammanhang (väldämpat rum med anslutning till annat rum med längre efterklang) vet hur välgörande det är att stänga dörren till den anslutande mera långklingande efterklangsmiljön, och nota bene: Det är en åtgärd som renderar påtagligt stora förbättringar i lyssningen, men som inte alls syns i RT15-mätning.
(Som egentligen inte bör utföras alls i ett sådant rum...)
I en RT-60-mätning syns dock den klart hörbara förändringen prydligt och tydligt.
]PatrikF skrev:Rum med olika absorption/diffussionsegenskaper som låter helt olika kan ha samma rt60 värde.
Självklart!
Vem har sagt att så inte är fallet? Vem har påstått att RT60 är den enda information som behövs?
(Svar: Ingen. Bara du tycks vilja söka sådana meningslösa tumregelförenklingar.)
Man behöver
hundratals ledtrådar från ett rum för att hyggligt väl kunna avgöra hur det låter. Den som påstår att bara RT60, eller bara RT15, eller bara "tonkurvan på lyssningsplats", eller bara dirketljudet, eller bara frihet från fladderekon, eller bara störnivån i rummet, eller bara efterklangens frekvensberoende, eller bara
vad helst det vara månde, är det man skall titta på - vet inte vad personen pratar om!
Det för diskussionen viktigaste är dock att det du påpekar gäller i ännu högre grad för RT15 än för RT60! (I de fall som RT15 inte är exakt 1/4 av RT60 - vilket i sin tur är ett tecken på att RT15 inte går att definiera korrekt i rummet ifråga, och att uppgiften därför är irrelevant).
PatrikF skrev:Den perceptuellt intressanta delen av avklingningen sker i förloppets början och maskeras i RT60 måttet.
Varför påstår du detta?
Bortsett ifrån att det är både fel och därtill ett huvudlöst förenklat påstående - står det i motsatsförhållande till dina tidigare påståenden om att reflexioner från rummet inte är så betydelsefulla.
Om du
har en åsikt (vilket du då och då antyder att du har), så stå fast vid den!
Om du inte har en åsikt (vilket du verkar sakna så snart du hänvisar till vad andra har skrivit), så sluta påstå en massa dumheter. Ställ
frågor om det du undrar över istället.
PatrikF skrev:Begreppet Early Decay Time tar större hänsyn till den för lyssningsupplevelsen i normala, akustiskt små rum, tidigare delen av avklingningsförloppet.
Vad är grunden till att du påstår detta nonsens?
Påståendet är lika enfaldigt som att säga att "begreppet distorsion tar större hänsyn till lyssningsupplevelsen är begreppet tonkurva".
Sådana tumregeldumheter yttras alltid av folk som
inte inser verklighetens komplexitet. Vilket fel som är den dominerande störningen för en ackurat upplevelse av en inspelning - är olika från fall till fall! Vilket som är det värsta beror på digniteten av de olika förekommande felen. Att tumregelmässigt sammanfatta verkligheten till att kunna beskrivas av ett mätetal som RT15 (som dessutom bara skiljer sig med avseende på informationsbärandet från RT60 när det inte går att på ett relevant sätt definiera mätetalet RT15...) är okunnigt nonsens. Att därtill argumentera
mot dem som anfört vikten av att ha ett rimligt ostört tidsfönster# om 20 – 50 ms är ju helt absurt.
Hur skall du ha det?
PatrikF skrev:Kortare RT-mått(tex 15) avser bara det tidiga händelseförloppet och innehåller därför mindre "brus" eller perceptuellt ointressant information än ett rt60 i ett litet rum.
Fel.
Brusgolvet i ett rum har INGENTING med varken RT15 eller RT60 att göra. Grunden för all efterklangsmätning är att bruset måste överskridas under hela mätperioden, om man vill slippa extrapolera mätningen. Tittar man på ett för musikåtergivning vällämpat rum (vilket i regel är ett utan double-decay) så är det tvärt emot vad du påstår RT15 som ger opålitliga och störda mätdata, eftersom det (när det ger ett mätetal som skiljer sig från RT60/4) inte ens är ett rumskarakteristiskt mått, utan ett som är placeringsberoende.
Att titta på early decay är förvisso (som flera i tråden antytt) ofta av stort värde för att man skall kunna bedöma vilka åtgärder som kan behövas i ett rum – men av alla metoder som finns att avgöra rummets beskaffenhet därvidlag, är nog just RT15 den allra sämsta.

Felen är oräkneliga, men några av dem är:
1. Ger ingen information alls om ogynnsamhetsgraden på interferenserna (som är det största problemet med dessa early reflexions).
2. Ger ingen som helst information om reflexionsriktningarna (som är av stor betydelse för hur reflexionerna uppfattas)
3. Ger ett
extremt grovt mått på
hur nivån varierar innan man passerat nivån 0,18 ggr ursprungsnivån.
4. Ger ofta olika mätresultat beroende på faslinjäritetsegenskaperna hos den ljudkälla som används för exiteringen! (vilket beror på att ”låtsasmåttet” RT15 i många fall inkluderar direktljudet som del av efterklangen…)
5. Ger på grund av den korta mättiden påtagligt dålig noggrannhet i frekvensplan.
6. Är inget rumskarakteristiskt mått alls, utan påverkas kraftigt av högtalarval och val av lyssningsplats.
Kort sagt: RT15 som rättesnöre är en parodi på tumregelmissbruk! I varje fall om jag utgår ifrån den beskrivning av dess bruk och dettas helg, som du PatikF anmält.
Vh, iö
- - - - -
#Utan att de har påstått att det är viktigare än allt annat, som de klavertramt du upprepar gång efter annan.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).