ABBA. Är det tillåtet att gilla dem nu?

[Almen]

Hälften? 99% av all musik är skräp!

Jag hyser en stor beundran för ABBA, men jag kan inte riktigt ta till mig dem känslomässigt. Faktum är att de var ganska nydanande när de slog igenom i mitten på 70-talet, inte minst sound- och produktionsmässigt. Det är ju musikhistoria, så jag skulle faktiskt kunna tänka mig att ha en platta hemma. Finns det någon välmastrad samlingsskiva att köpa?

[subjektivisten]

Personligen så är det mesta på radio idag bätte än Abba enligt mig. Abba är så extremt smörigt så jag kan inte ta det på allvar. Försökte lyssna in mig på dom för några år sedan men det gick inte. Spice Girls är bättre imo

[mapem]

Catchiga melodier som är snyggt producerade och med en och annan lite finurlig harmonisk vändning, visst, ABBA har sin förtjänster som popband. Men inget jag skulle köpa. Har inte en enda ABBA-skiva.

Däremot Klinga mina klockor av/med Benny A och andra, och Chess, och fågelskivan som gjorts på B A:s initiativ. Av dessa skivor lyssnar jag oftast på fågelskivan.

För mej får man gärna gilla ABBA, det är fullt tillåtet. Men Kosterfiskarn´s sill och Isbjörnens kaviar är godare.

[Bill50x]

Hälften? 99% av all musik är skräp!

Det är 99% av all reklam också

Skämt åsido, vad som är skräp eller inte avgörs av lyssnaren. Jag tror att väldigt många på denna jord är villig att hålla med dig om procenttalet, men är lika oense om vilken procent det är som förtjänar kallas god musik

När det gäller ABBA´s musik tycker jag det är de mer "okända" skivorna som ger mest. Ett samlingsalbum med Ring, Ring, Waterloo, Fernando osv är ganska meningslös. Det tycker jag iofs att de flesta "Best of..." plattor är. Låtarna blir tagna ur sitt sammanhang och är inte längre ett tidsdokument. Denna tycker jag är OK. Redan starten med Eagle är suverän:



/ B

[PekkaJohansson]

Almen, du kan lugnt köpa dubbel-cd:n "The Singles - The First 10 Years". Den finns förstås bara begagnad. Akta dig för ABBA Gold-samlingarna! Annars kostar ju originalplattorna 50-60 kr styck hos skivbörserna, så du kan komplettera med t ex just "The Album" eller "Arrival" som nog är min favorit. På en hedrande tredje plats sätter jag vuxenpopplattan "The Visitors". Kolla så att du får Polar-utgåvorna med beteckningen POLCDXXX - eller de första Polydor-skivorna som verkar vara samma mastringar. Rekommendationen gäller dock inte första utgåvan av "Ring Ring", som faktiskt låter som om den svajar!

Med vänlig hälsning

Pekka

[Bill50x]

Rekommendationen gäller dock inte första utgåvan av "Ring Ring", som faktiskt låter som om den svajar!

Härligt! Har en samlingsskiva med ett antal reggae-grupper som gör Beatles-låtar. En av låtarna (Yesterday) svajar betänkligt. Det låter ungefär som den är rippad från en singel med stort centrumhål men att man inte hittat centrumadaptern utan bara lagt på skivan "lite så där".

Klart mysigt, det låter så analogt på något vis
Digital låter ju bara allmänt dåligt.....

/ B

[hajen1]

När barnen bodde hemma fick jag höra Abba till förbannelse. ( When I kiss the teacher får mig att plocka fram basebollträet ) Två låtar gillar jag dock. " Voulez vous " samt en låt jag glömt namnet på. Den är snyggt arrad med fin stämsång och bra trumpetspel.

[Piotr]

Har diggat ABBA i trettio år och håller med Pekka, Visitors är riktigt najs på alla sätt.

/Peter

[soundbrigade]

Minns att Robert Fripp menade att det inte fanns bra/dålig musik utan man var tvungen att lyssna på en sorts musik tills man kom att uppskatta den. Vi det tillfället lyssnade han på discomusik (70-talet).

[raindog]

Klart man får gilla abba!

Jag tycker visserligen att de är skräp.

En annan bedrövlig företelse är den eländigt pretantiösa och innehållslösa musik som chess och duvemåla som är legio hos folk när de ska demonstrera sina b&o anläggningar.

[Nefilim]

Klart man får gilla abba!

En annan bedrövlig företelse är den eländigt pretantiösa och innehållslösa musik som chess och duvemåla som är legio hos folk när de ska demonstrera sina b&o anläggningar.

[Piotr]

Klart man får gilla abba!

Jag tycker visserligen att de är skräp.

En annan bedrövlig företelse är den eländigt pretantiösa och innehållslösa musik som chess och duvemåla som är legio hos folk när de ska demonstrera sina b&o anläggningar.

Jo det är ju mest skit som kommer från BA...

..får ju du tycka om du vill.

Finns en å annan människa som inte håller med dig.

Du tog i lite mest för att retas va?


/Peter

[phloam]

Minns att Robert Fripp menade att det inte fanns bra/dålig musik utan man var tvungen att lyssna på en sorts musik tills man kom att uppskatta den. Vi det tillfället lyssnade han på discomusik (70-talet).

Så sant som det är sagt. Man kan inte uppskatta någon musik utan att lära sig dess formspråk, det är bara det att vi är så invanda med rock, pop osv. att många får panik när de hör nåt de inte förstår och kallar det "dåligt".

Det gäller inte bara hela stilar utan även enskilda låtar; det kan ta en stund innan myntet trillar ner.

[raindog]

Jo det är ju mest skit som kommer från BA...

..får ju du tycka om du vill.

Finns en å annan människa som inte håller med dig.

Du tog i lite mest för att retas va?


/Peter

Nej, jag tog inte i för att retas.
Björn Ullveus och Benny Andersson är överskattade.
Att många gillar abba, chess och kristina från duvemåla innebär inte att det är bra musik, antalet anhängare/beundrare säger inget om kvalitet. Det indikerar endast att det finns många människor som inte har ett aktivt intresse för musik.

[phloam]

Jo det är ju mest skit som kommer från BA...

..får ju du tycka om du vill.

Finns en å annan människa som inte håller med dig.

Du tog i lite mest för att retas va?


/Peter

Nej, jag tog inte i för att retas.
Björn Ullveus och Benny Andersson är överskattade.
Att många gillar abba, chess och kristina från duvemåla innebär inte att det är bra musik, antalet anhängare/beundrare säger inget om kvalitet. Det indikerar endast att det finns många människor som inte har ett aktivt intresse för musik.

Man behöver inte lära sig så mycket nytt för att kunna gilla Chess om man så säger.....

[Piotr]

Jo det är ju mest skit som kommer från BA...

..får ju du tycka om du vill.

Finns en å annan människa som inte håller med dig.

Du tog i lite mest för att retas va?


/Peter

Nej, jag tog inte i för att retas.
Björn Ullveus och Benny Andersson är överskattade.
Att många gillar abba, chess och kristina från duvemåla innebär inte att det är bra musik, antalet anhängare/beundrare säger inget om kvalitet. Det indikerar endast att det finns många människor som inte har ett aktivt intresse för musik.

För det första så pysslar gubbarna med olika saker, den ena är textförfattare den andra låtskrivare/musikmakare...

Du hävdar alltså att om man tycker om den oerhört varierande musik som BA skrivit så har man ett passivt intresse för musik? Kan du förklara vad det innebär så jag lär mig lite mer om mig själv?



p.s. kom inte på det "andra"
/Peter

[raindog]

Att Björn Ullveaus och Benny Andersson sysslar med olika saker är tämligen känt...

Argumentet ser ut så här:

- det är helt ok att gilla abba
- Jag tycker att abba är skräp men det är i alla fall popmusik.

- en effekt av att det har blivit "legitimt" att gilla abba är att människor med mer eller mindre sofistikerade ljudanläggningar använder skivorna med Chess och Kristina från Duvemåla för att visa hur rent och fint deras ljudanläggningar spelar.

- Jag tycker att skivorna med musik från chess och kristina är tom och innehållslös musik. Musiken må vara varierad och spänna över ett stort musikalist spektrum, ickedessto mindre så det ointressant att lyssna på dessa skivor eftersom de enligt mitt sätt att förhålla sig till musik inte förmedlar något. Det blir en ljudkuliss utan substans eftersom musiken inte förmedlar något av upphovsmakaren. Det är inte pop, det är definitivt inte klassisk musik - det är i mina öron en produkt istället för ett konstnärligt uttryck.

- sedan nämndes det att många inte håller med mig....

-- svaret på det är; att antalet lyssnare inte är en kvalitetsmarkör. Ibland sammanfaller kvalitet med kvantitet - men inte denna gång.

-- ett aktivt intresse för musik handlar, enligt mig, om att vilja leta efter musik överallt, att inte att oreflekterat acceptera det som är populärt, att läsa på och att skaffa sig breda lyssningerfarenher.

-- vill man lära sig något om sig själv så tror jag att det är effektivare att gå i terapi eller gå en kurs i personlig utveckling än att argumentera om musik.

Musik och konst kan ibland säga något om generella erfarenher av livet men dess terapeutiska effekt kan nog inte anses vara säkerställd.

[Piotr]

Du e inte så gammal va?

/Peter

[Rocker]

Efter att ha blivit musikaliskt indoktrinerad av "Dancing queen" på klassfesterna på 70-talet, så är det som att jag är tillbaka i dåtid, när låten spelas! Ja där ser ni, så gammal är jag! ABBA är bra! Ja det tycker till och med en gammal hårdrockare som jag. ABBA kan nog betecknas som 70-talets motsvarighet till Beatles, rent melodimässigt (inte inflytelsemässigt). Ja det sista får jag nog skit för, med det är det värt!

[PekkaJohansson]

Efter att ha lyssnat på hela "Arrival" på första Polar-utgåvan i kväll kan jag konstatera att jag inte mindes fel! Det är verkligen en helgjuten platta och faktiskt inte så långt från den perfekta popplattan! För den som är för ung för att veta eller för gammal för att minnas: "Arrival" kom 1976, före supermonotona "Super Trouper" (gruppens "Beatles For Sale", dvs bottennapp) men tillräckligt långt efter Festfolket- och schlagertiden för att gruppen skulle ha hunnit ha sparkat av sig träskorna och stoppat in de mest osmakliga kläderna i garderoben. Textmässigt har gruppen hunnit bli vuxen men ännu inte börjat sjunga putslustigheter som "Two For the Price of One". "Arrival" är till brädden fylld av smarta texter och lättillgänglig men välarrangerad pop, allt från girl group-inspirerade "When I Kissed the Teacher" till skilsmässodramerna "My Love, My Life" och "Knowing Me, Knowing You". Däremellan klämmer man in lite käcka Benny-fioler i "Dum Dum Diddle" (genial låttitel!) och det avslutande nästan instrumentala titelspåret. Skivans höjdpunkt är självständighetsförklaringen "That's Me" med Björns (eller kan det vara Bennys?) "na-na-na na-na" i sticket som pricken över i. Någon nämnde musikerfinesser här ovan. Så här 30 år senare och återgivet via cd i en god anläggning hör man hur skickligt dåtidens studiomaffia (bl a Ola Brunkert, Janne Schaffer och framför allt basisten Rutger Gunnarsson) lirar, liksom de smakfulla sångarrangemangen där framför allt Agnetha och Björns röster ger en vokal särprägel. "Arrival" är sannerligen en 70-talspärla av stora dimensioner!

Med vänlig hälsning

Pekka

[Nattlorden]

ABBA är och har alltid varit värda att lyssna på!

Hifimässigen är det tyvärr redan då mixat för att låta bra i enklare anläggningar, minns jag rätt så provlyssnade man mixarna i en bilstereo också. Så bäst tycker jag nog de tidigaste plattorna låter, självbetitlade "ABBA" t.ex.

Att musiken är catchy verkar vara ett vanligt argument för att dissa musik, förmodligen för att man vill verka förmer genom att tala illa om det som många kan uppskatta utan att för dess skull förstå hela storheten.

Sen håller jag med om att de tidiga hitsen kanske blivit utnötta med åren och därför bör man hålla sig ifrån samlingsplattor. Godbitarna hittar man ofta bland det övriga materialet.

Vuxna relationer/problem skrivs sällan om i popmusik, men ABBA kläckte ur sig ett antal godbitar på det området; One Man, One Woman, I Wonder (Departure), The Winner Takes It All, Our Last Summer, Slipping Through My Fingers, When All Is Said And Done.

Engelskt uttal i sig kan jag hålla med om kan vara bristfälligt, men jag ser ingen anledning att skämmas för en svensk accent ifrån en svensk grupp. Nästan tvärt om. Konstigt att man tar upp detta och duckar för kvalitén på sångrösterna. Checka in oktavomfånget på "Dancing Queen" och se hur många artister ni hittar som pallar att sjunga den.

Vare sig ni alla vill eller inte, ABBAs gärning inom populärmusiken är stor och väl jämförbar med Elvis Presley och The Beatles. Sedan är man sällan profet på hemmaplan, men åk till Australien eller USA och fråga där så skall ni få höra... Det är få grupper från 70-tal som spelas lika frekvent i radio fortfarande.

Ett annat mått på populäriteten är den otroliga summan på en miljard som gruppen erbjudits för att ställa sig på scen ihop igen.

En annan är tacksam att ha sett dem på Voulez-Vous turnén (Scandinavium) en gång i tiden. Oförglömligt!

[Almen]

Fan ta dig, Pekka!

Nu blev jag ju sugen på att köpa "Arrival".

[raindog]

Efter att ha lyssnat på hela "Arrival" på första Polar-utgåvan i kväll kan jag konstatera att jag inte mindes fel! Det är verkligen en helgjuten platta och faktiskt inte så långt från den perfekta popplattan! För den som är för ung för att veta eller för gammal för att minnas: "Arrival" kom 1976, före supermonotona "Super Trouper" (gruppens "Beatles For Sale", dvs bottennapp) men tillräckligt långt efter Festfolket- och schlagertiden för att gruppen skulle ha hunnit ha sparkat av sig träskorna och stoppat in de mest osmakliga kläderna i garderoben. Textmässigt har gruppen hunnit bli vuxen men ännu inte börjat sjunga putslustigheter som "Two For the Price of One". "Arrival" är till brädden fylld av smarta texter och lättillgänglig men välarrangerad pop, allt från girl group-inspirerade "When I Kissed the Teacher" till skilsmässodramerna "My Love, My Life" och "Knowing Me, Knowing You". Däremellan klämmer man in lite käcka Benny-fioler i "Dum Dum Diddle" (genial låttitel!) och det avslutande nästan instrumentala titelspåret. Skivans höjdpunkt är självständighetsförklaringen "That's Me" med Björns (eller kan det vara Bennys?) "na-na-na na-na" i sticket som pricken över i. Någon nämnde musikerfinesser här ovan. Så här 30 år senare och återgivet via cd i en god anläggning hör man hur skickligt dåtidens studiomaffia (bl a Ola Brunkert, Janne Schaffer och framför allt basisten Rutger Gunnarsson) lirar, liksom de smakfulla sångarrangemangen där framför allt Agnetha och Björns röster ger en vokal särprägel. "Arrival" är sannerligen en 70-talspärla av stora dimensioner!

Med vänlig hälsning

Pekka

Intesseväckande text som fick mig att plocka fram och lyssna på Arrival.

[Bill50x]

Intesseväckande text som fick mig att plocka fram och lyssna på Arrival.

Jag håller inte riktigt med Pekka om denna Arrival. Bra, javisst. Men jag tycker The Visitors och framför allt The Album vara ännu bättre.

Men det är bara petitesser om man jämför hur tråkigt det är i längden att lyssna på alla dessa Abba Gold, The Best of osv. Visst kan det vara kul att ha en hitsamling, det ger i alla fall en uppfattning om hur mycket bra musik Abba gjort. Men det är en helt annan upplevelse att lyssna på det tidsdokument som varje enskilt album ändå är.

/ B

[woland]

Abba har alltid stått för den genomkommersialiserade musik. Jag tyckte deras alster var olyssningsbart redan för 30 år sedan, och det har inte blivit bättre med åren.

Jämför Abbas "Money, money" med Pink Floyds "Money" så fattar man.

Mvh

[Rocker]

Ang Pink Floyd: Enligt dom själva var målet att bli kända och rika på kuppen! Det uttalar dom på deras DVD Pink Floyd Dark side of the moon Classic albums.

[Piotr]

Woland

Abba har alltid stått för den genomkommersialiserade musik.

Hur menar du? Meningen känns ofärdig.

Jag tyckte deras alster var olyssningsbart redan för 30 år sedan, och det har inte blivit bättre med åren.

Smaken är som baken , och tur är väl det. Menar du att allt material som BA skrivit är skräp? Hep stars? Tidiga Abba>sena Abba? BAO? Chess? Duvemåla? Menar du att Agnetas och Fridas solomaterial är skräp också? Tänker på tex. Fridas duett med Scocco samt hennes soloplatta där Phil Collins var med?

Jämför Abbas "Money, money" med Pink Floyds "Money" så fattar man.

Fattar inte ett dugg.... varför skulle man jämföra dessa två låtar? För att de har ordet "pengar" i titeln..?!
Makes ung. lika mycket sense som att jämföra ketchup med karl-johan svamp eller cykel med linbana. Tycker jag!

För övrigt tycker jag materialet från Pink Floyd och ABBA tillhör det bästa som gjorts i modern musikväg.

/Peter

[Almen]

Jämför Abbas "Money, money" med Pink Floyds "Money" så fattar man.

Hmmm... "Money" är den svagaste låten på DSotM, "Money, Money, Money" är en av ABBAs vassaste...

Jag fattar inte.

[soundbrigade]

Jämför Abbas "Money, money" med Pink Floyds "Money" så fattar man.

Mvh

Om jag nånsin får bli sommarpratare i radio ska jag spela ovanstående låtar OCH King Crimson "Easy Money".

[Almen]

Och "Money for Nothing" med Dire Straits?