Moderator: Redaktörer
Claes skrev:Om ordet ljudkvalitet avser återgivningskvalitet och originalmastern är gjord som den bör för CD-mediet - det vill säga i CD-format - så är en korrekt framställd CD-skiva bitidentisk med originalmastern. Detta kan verifieras med analys av digitala mätdata och givetvis också lyssningsutvärderas med blintester.
Om originalmastern inte är gjord i CD-format från början kommer slutanvändarens CD-skiva att kunna låta i stort sett hur rätt eller fel som helst i förhållande till originalmastern. Skillnaderna i det fallet sitter då inte i själva CD-mediet eller CD-skivan utan i använd avspelningsutrustning, förvrängning genom eventuell formatkonvertering och/eller A/D-omvandling.
Dessutom utsätts nästan alla inspelningar i dag för kraftig ljudförvrängning genom processering vid mastering, det vill säga genom aktiva ingrepp som ger klang- och dynamikfel i förhållande till originalmastern.
LP-skivor graveras sedan 1980-talet vanligen med hjälp av digitala delay-enheter (eftersom dessa är överlägsna de analoga) vilket innebär att vinyl i praktiken nästan aldrig kan förväntas ge ett "analogt ljud" utan snarare systemfelen från såväl digital som analog signalhantering.
Vanligen sker vid graveringstillfället ett flertal ljudmässigt påverkande ingrepp som resulterar i klangfel och dynamikfel. Många gånger med motiveringen att det krävs för att det begränsade LP-mediet rimligt ska kunna återge ljudet utan alltför stora problem med spårning och störljud för slutanvändaren.
Vid försök att genomföra vinylproduktioner genom hela kedjan med optimal ljudkvalitet har två omständigheter slagit mig: dels att det är möjligt att gravera utan monokoppling i basen även vid hög dynamik och stereosignal i hela basregistret, dels att den färdiga LP-skivan vid uppspelning genom högkvalitativ utrustning (i fråga om objektiva återgivningsegenskaper) låter förbluffande bra/korrekt i jämförelse med originalmastern.
PS
Jag inser vid genomläsning av det jag skrev ovan att jag inte kommenterar hur korrekt det är möjligt att återge ljud via CD-systemet som sådant, vilket ju avgör hur intressant CD-skivans potentiella korrekthet gentemot en digitalmaster i CD-format är.![]()
Förutom störljuden (vilka i praktiken vanligen ligger åtminstone en tiopotens lägre än summan av övriga störljud från mikrofoner, förstärkarkretsar och använd ljudutrustning såsom den hanteras) har jag inte lyckats belägga CD-systemet med någon hörbar ljudförvrängning på någon signal.
Däremot har jag lyckats belägga nästan alla apparater, såväl digitala som analoga, med hörbar (och därmed förstås även mätbar) förvrängning. Här gäller det alltså att skilja mellan apparat och systempotential.
Av de CD-hatare/digitalljudshatare jag träffat under åren har alla utan undantag avstått från mitt erbjudande att presentera en signal som de hävdar inte kan CD-kodas med ohörbar förvrängning.
Bill50x skrev:JTarnstrom skrev:Jag kan ha fel när det gäller 80-talet. Väldigt fel. Äger knappt en platta från det decenniet. Av det jag har låter dock det mesta skit oavsett genre.
Ujujuj, hårda ord
Jag vet inte så mycket om 80-talets komprimeringar, men många här hävdar att det var ett gyllene decennium för de som önskar välljudande CD. Fast på den tiden var jag inte så förtjust i CD överhuvudtaget, det lät inget bra jämfört med vinyl....
/ B
Nagrania skrev:Har ni något förslag på hur man kan ha kontroll på vartenda sample när man gör en mix och när man vill utnyttja vartenda bit.Dock visar även 44.1 kHz-inspelningen tydligt vad som kan finnas på vinyl över 20 kHz.
Jo det kan vara så, men jag har gjort överspelningar av vinyler med 88.2/24 som jag sedan spelat av i datorn med för säkerhetsskull halv hastighet. Då kan man se att frekvensen faller mycket snabbt, dock inte så snabbt som på en CD-skiva. Jag har också sett att SACD skivor ibland faller lite långsammare än vinyl. Det tror jag kan bero på att musiken troligen är inspelad digitalt med en högre samplingsfrekvens. Antagligen 88.2KHz eftersom det blir enklare att sampla ner till 44.1 när man sedan gör en CD.
IngOehman skrev:
80-talet var väl en tidsperiod där den dåliga smaken regerade rätt generellt, oavsett om det gällde musikproduktion, möblering, bilars design eller kläderna...
DrMabuse skrev:Jag kan inte rösta. Stenkaka finns inte med som alternativ.
Inte för att jag för en sekund tror att de på rena tekniska parametrar skulle vara överlägsna utan för de musikaliska kvaliteterna.
Dessa i ögonblickets ingivelse och inspiration direktgraverade alster i vax kunde fånga musikens nerv på ett sätt som är oöverträffat.
Eftermanipulationer och konstruktioner kan vi glömma. Skivan som gavs ut var ett avtryck av vaxet. Närmare originaluppförandet än så går inte att komma.
Nagrania skrev:Har ni något förslag på hur man kan ha kontroll på vartenda sample när man gör en mix och när man vill utnyttja vartenda bit.
Bill50x skrev:Ett tag var det ju populärt med direktgraverade skivor, dvs musikerna var tvungna att spela 20 minuter i stöten för att fylla en skivsida. Graververket gick ju lixom inte att stanna mellan låtarna...
Men inte fan blev det bättre musik för det. Musikerna var så spända och nervösa så dom höll på att skita på sig. Och det hördes.
/ B
På stenkaketiden drog man igenom en låt på 3min kanske upp till 6-7 gånger och valde sedan ut den som ansågs vara bäst. Misslyckades man med en tagning så gjorde det inget. Det var bara att skrapa bort vaxet från metallplattan och lägga på nytt.
CD spåret brukar väl konverteras ner från DSD spåret på hybridskivor? Nån specialvariant av sonys SBM.
Det gjorde man nog i början när mastern kunde vara en DAT eller en CDR. Idag mixar man ner på andra format med högre sampling osv. Men det är ändå inte ovanligt att mastern fortfarande är en CDR. Många är dom ju som sitter hemma och fnular.
Nagrania skrev:Menar du att den kraftiga signalklippning och total dynamikkrossning som idag har blivit så vanlig (framför allt i popsvängen), verkligen skulle accepterats allmänt i proffsleden i slutet på 70-talet?
Var det så illa även då?
På 70-talet fanns det inga digital kompressorer. Det som fanns var digitala delay men dom hade inte samma upplösning som en CD-skiva.
Nagrania skrev: Jag spelade ett dynamiskt stycke för piano och maximerade +12dB + en trebandslimiter på det. Goniometer visade en romb men ändå hörs ingen distorsion.
...just det där tror jag är det som ifrågasätts här...
Nagrania skrev:Har ni något förslag på hur man kan ha kontroll på vartenda sample när man gör en mix och när man vill utnyttja vartenda bit.Dock visar även 44.1 kHz-inspelningen tydligt vad som kan finnas på vinyl över 20 kHz.
Jo det kan vara så, men jag har gjort överspelningar av vinyler med 88.2/24 som jag sedan spelat av i datorn med för säkerhetsskull halv hastighet. Då kan man se att frekvensen faller mycket snabbt, dock inte så snabbt som på en CD-skiva. Jag har också sett att SACD skivor ibland faller lite långsammare än vinyl. Det tror jag kan bero på att musiken troligen är inspelad digitalt med en högre samplingsfrekvens. Antagligen 88.2KHz eftersom det blir enklare att sampla ner till 44.1 när man sedan gör en CD.
Bill50x skrev:Intressanta grafer. Nu väntar vi bara på att någon kan presentera en graf där cd är åtminstone lika bra som vinylen. Är det ingen som har någon kvalitetsprodukt från något litet entusiastbolag som verkar bry sig? På både vinyl och CD och som kan slänga upp en jämförelse?
/ B
Iofs sade jag inget om hur snabbt den faller dock att de sista toneran räcker upp till ca 40 kHz över bruset med 96/24 inspelning,
Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 11 gäster