.
Kapitel 3:
Om örats verkliga förmåga med avseende på detektion av fasdistorsion (det vi/jag vet om den) handlar detta tredje kapitel. Jag har lyckats kartlägga detektioner som möjligen indikerar att att vi har ett tiotal detektionsmekanismer som kan hjälpa oss att höra olika sorters fasdistorsion - men på grund av vagheten i flera av dem och den därpå följande svårigheen att katalogisera egenskaperna på något ra sätt - kommer jag primärt att ägna mig åt tre fenomen, nämligen de som är lättast att påvisa.
Följande tre saker tycks vi (de flesta av oss) kunna detektera:
1. Praktiskt taget alla tycks kunna detektera att musiken börjar "slitas sönder rytmiskt/i tiden", om grupplöptiden överstiger 3/f sekunder.
2. I registret 100 - 250 Hz tycks vi vara särdeles känsliga för fasdistorsion. Känsligheten går upp många gånger hos de flesta lyssnare, således att den grundläggnade gränsen om 0,8/f som gäller för alla lyssnare jag undersökt, i hela resten av audioområdet - är helt oavändbar i detta snäva register. Snarare kan vi höra fasfel som är nedåt 1/5 av vad 0,8/f-gränsen anger.
. Här är det ofta i form av dynamiska fel ("uddlöshet" i anslag), klang och pitch-förändringar vi uppfattar felen. Alltså sällan som fel i tiden, trots att det är vad det är rent tekniskt.
3. Utöver de nämnda fasdetektionsförmågorna tycks vi även kunna detektera fasdistorsion genom blandning - alltså samma fenomen som en radiomottagare brukar sig av när den blandar ned de högfrekventa radiosignalerna (ibland via en mellanfrekvens) och får audiofrekventa ljud som resultat.
. Vi kan alltså höra att svävningar flyttar sig i musiken när vi tillför fasdistorsion.
Om 1: De allra känsligaste lyssnare jag hittat tycks kunna detektera grupplöptidsfel nedåt 1/f, vilket gjort att jag arbetar med en praktisk gräns om 0,8/f, som jag menar att INGA högtalare/högtalarsystem (delade och separerade system exempelvis i senare fallet) skall överstiga.
. Denna gräns går hyggligt lätt att hålla sig innanför även med ganska branta delningsfilter, förutsatt att de är väl implementerade. Det som inte brukar gå bra, är att dela under 70 Hz, till basmodulsystem (om inte undre gränsfrekvensen på systemet är nedåt 10 Hz eller lägre, eller om mycket flacka filter används). Ej heller kan man med framgång kombinera branta (så branta som behövs av andra skäl) delningar i 80-Hz registret med subsonicfilter.
Om 2: Allra lättast hör man effekter av "100 - 250 Hz-fasdistorsionen" (inte bara fasvridning, utan även fasomkopplingar brukar vara lätta att höra) med triangelvåg LP-filtrerad över 500 - 1000 Hz. Av akustiska ljud brukar orkesterpunkor vara känsligast (lättast att detektera fasdistorsion på).
Om 3: Yttringen av denna hörselförmåga handlar alltså om att vi kan höra blandfenomen redan när vi lyssnar på musiken (även live - i synnerhet då till och med, eftersom fenomenen är starkast när det är starkt och okomprimerat), och om vi bara lär oss att identifiera dessa fenomen så kan vi lära oss att höra när de ramlar runt i tiden också.
. Jag har ägnat massor av tid (mer än ett kvarts år) åt att kartlägga och försöka förstå mig på detta lustiga fenomen, som inte täcks in av 0,8/f-gränsen. En av slutsatserna jag drog under den tiden var att de allra flesta saknar förmågan utan träning, vilket i sin tur kan vara ett argument för att INTE prata om den. Det vore ju synd om ett fenomen som är harmlöst och rent av ohörbart för de fleta, blir ett problem bara för att man pekar på det.
. Jag har dock kunna konstatera att fenomenets egenskaper kan gäcka även ett sådant resonemang - för det går att påvisa det när man studerar lyssnarnas undermedvetna reaktioner, redan innan de lärt sig att medvetet detektera denna speciella form av fasdistorsion!

Yttringenär så vitt jag har kunnat kartlägga tydligast mellan 200 - 2000 Hz. Jag har inte hittat någon som över 6000 Hz har kunnat detektera fasdistorsion av rimlig storlek överhuvudtaget.
Detta om olika fasdetektionstalanger som människans hörsel tycks ha.
Några reservationer till det ovanstående har jag inte, men jag kan nämna att det är stora skillnader mellan den medvetna detektionens
upplevda storlek. Skall man jämföra hörbarheten av förekommande fasdistorsion i registret 100 - 250 Hz med hörbarhet av svävningsfenomenen är det senare problemet försumbart.
. Hur det ser ut om man skulle jämföra den
undermedvetna förändrande effekten på musiken av de två fasdistorsionseffekterna är det svårare att svara på frågan.

Jag kan tänka mig att svävningsdistorsionens roll blir något större då (den kan få en "icke fasvriden" och en fasvriden version av ett musikstycke att låta som två olika framföranden).
Men det är nog fortfarande är ett problem som nästan kan försummas - i synnerhet om man jämför det med alla de övriga förvrängningsformerna som en normal HiFi-anläggningar ställer till med, rummet inräknat.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).