Sitter hemma med dubbelsidig lunginflammation, tog två veckor innan jag gick till doktorn, annars hade den nog aldrig utvecklats så långt.

Det ger i alla fall möjlighet att hinna läsa och skriva lite forum, klen tröst, men ändå...
Jag har själv varit "Pioneer-freak" i många år och har hunnit avverka bland annat C-90/M-90, A-757 och A-858. En sak jag har märkt, är att dessa maskiner ofta står hemma hos människor som sällan byter apparater. Detsamma gäller för mig, jag använde min A-757 i nästan 8 år, och var hyggligt ointresserad av att byta ut den. Varför?
Påstående! Dessa maskiner är så bra ljudåtergivare och ger ett så pass bra allroundljud att det inte enkelt går att motivera en "uppgradering". Ta ex. min M-90/C-90 kombo, jag använder den tillsammans med dubbla par Yamaha NS-1000, gammalt skit, får man ibland höra. Men, jag, min bror och vännerna har varit runt och lyssnat, och lyssnat, och lyssnat. Allt från Sonus Faber Cremona med Marantz värstingelektronik, Musical Fidelity, Arcam, Zu Druider med små bakelser till SET förstärkare, you name it, har passerat under luppen.
Jag VILL konsumera och köpa något nytt, det är liksom en del av intresset, så har jag sett saken.
Idag blir jag gradvis mindre och mindre intresserad, det låter för bra hemma för att jag ska kunna motivera en uppgradering med annat än dumhet och önskan att spendera pengar. Jag har skrivit en del om just NS-1000 i en annan tråd på vintageforumet, de må ha sina brister, men jag har verkligen lagt mig i vinn om att försöka placera dem korrekt och anpassa uppställningen till lyssningsrummet. Resultatet, tja, de återger djupbasen minst lika bra som cremonorna, mellanregistret är minst lika bra eller bättre än samma cremonor eller druiderna, ibland känner jag att jag saknar något i de höga registren, men sedan lyssnar jag på andras anläggningar och saknar ännu mer där. Var för bara några dagar sedan iväg och lyssnade på ett komplett Miragepaket av senaste generationen, frontarna lossade på inte helt hysteriska 20 000 SEK, borde presterat musikåtergivning i nivå med mitt gamla skrot. Icke, inte ens i den j-vla närheten, hemskt att behöva sitta och hålla masken för kompisen...
Nåja, nu skulle inte det här vara en hyllningssång för mina burkar, men jag tror faktiskt på fullt allvar att Pioneers (och en del andra japanska volymtillverkares) top of the line modeller från 80-90 talet (kanske ännu tidigare) är för bra. De tar bort en del av intresset för att byta grejjer. Nuförtiden lyssnar jag nästan bara på musik, jag har inte bytt grunkor på evigheter... och det tycker jag är TRIST!!
Jag ska, så snart jag får frigång från mitt dygnet-runt arbete, försöka få komma ner till herr Öhman och lyssna, jag tror att det är vad jag behöver!