Kaffekoppen skrev:Man behöver inte inrikta sig på transparans med en f/e-lyssning om vi nu inte lämnat det ämnet

Är det inte transparans man vill veta? Ju färre apparater man har som färgar, ju lättare är det ju att få till den färgning an anser sig ha störst subjektiv glädje av. Det som gör att man tycker musiken flödar fritt utan att man som Flint säger - blir lyssningstrött.
Eftersom allt drunknar i den här tråden återger jag min syn på det igen:
Lyssningströtthet måste ju vara då hjärnan måste kompensera det inkommande ljudet till att upplevas som den bild man i förväg har på ett ljud. Ju närmare det återskapade ljudet ligger verkligheten desto mindre måste hjärnan arbeta och man lyssnar avslappnat.
Intressanta tankar där, håller med - f/e vill jag inte klanka ner på i sig, när jag skriver "prova mig fram" så är ju det förmodligen primitiv f/e

(för att hitta rätt färgning!

)
Dock vill jag för egen del komma bort från att tänka på ord som transparens och färgning överhuvudtaget; de gör mig mest bara frustrerad. Jag vill naturligtvis hitta det jag tycker "låter bra"*, men jag är inte säker på att jag vill veta exakt _hur_ det färgar eller hur mycket transparens som finnes.
Varför? Jo, för att som du skriver så är jag nog som du, att jag har lätt för att kompensera bort brister - speciellt när jag inte blivit medveten om dem m h a jämförande tester!

Det kanske också handlar om vad man ljudmässigt kan "acceptera" för egen del, rent subjektivt/personligen.
Ursäkta mitt nattsvammel, förresten...
Du påminner mig om ett starkt minne jag har från unga år då jag hörde ett stycke musik på radio Luxembourg (AM, dassig köksradio) - där det inte bara var seriös kompensation på gång, utan även acceptans - det kassa AM-ljudet blev till en del av upplevelsen. Så därför gick det att lyssna aktivt trots allt.
*"Låter bra" = (transparens + (färgning x kompensation)) ?
