Som jag ser det är det en fråga om
önskemål, och då både med avseende på ljudtryck, ljudkvalitet och djupbasprestanda. Det finns ingen lag som dikterar hur mycket effekt man behöver, det beror på vad man vill ha ut av systemet.
Vad jag menar är det följande:
Den som inte spelar speciellt starkt och som kan acceptera en del klangfel liksom begränsad djupbasförmåga, klarar sig utmärkt med en förstärkareffekt om 2 * 10 mW.
Nu kanske ni tror att jag tar till så att exemplet inte blir relevant för någon, men betänk följande: En "normal" högtalare av idag har en kanske anges som en 8-ohmshögtalare, med i verkligheten har de flesta en impedans som går under 4 ohm, och känsligheten ligger hos de flesta högtalare runt 87 dB vid 2 volt (=1 W i 4 ohm).
Tar man och tar fasta på vad som är normala "spelvolymer" för de flesta, så kan man konstatera att de flesta för det mesta faktiskt spelar med en toppeffekt på under 1 W.
Det betyder ett ljudtryck på i snitt 87 dB från en högtalare på en meters avstånd, och ungefär 4 dB mindre på tre meters avstånd från två högtalare. I varje fall i basområdet där två högtalare adderar till +6 dB.
83 dB i peak på lyssningsplats är defintivt mera än vad som behövs för att vissa skall dra ned volymen i vissa sammanhang.
---
Nu tänker vi oss att vi bestämmer oss för att vi vill byta högtalare till några med högre känslighet!
Men eftersom känsligheten i basområdet är en direkt funktion av princip (basreflex är effektivast) och lådvolym (större ger mera) och en högtalare inte kan bli hur stor som helst, och vi vill ha VERKLIGT högkänsliga högtalare, så får vi acceptera att känsligheten vid 20 Hz inte har en chans att hänga med om högtalarna skall vara rimligt stora.
Om vi accepterar att högtalaren blir jättestor, att vi skippar frekvensområdet under 60 Hz, och därtill accepterar en lite krokig tonkurva och lite andratonsdistorsion - så går det faktiskt att åstadkomma högtalare med känsligheter uppåt 110 dB för en watt in!
Vid sidan av det nämnda egenskaperna hos det högkänsliga systemet (som kanske inte lät som fördelar direkt) så får vi dessutom på köpet helt andra spridningsegenskaper - läs: Extremt mycket högre riktverkan. Detta kan för många mycket väl kan tänkas vara en egenskap som kompenserar alla brister hittills nämnda. I synnerhet om högtalarna skall spela i kala och alltså förhållandevis odämpade rum, och man gillar att få ljudet projicerat mycket nära sig!
---
Nåväl, vad har vi nu då?
Jo, vi har ett högtalarsystem med en känslighet som är 23 dB högre än vi hade nyss, och det betyder att vi för ett givet ljudtryck klarar oss med en effekt som är 1/200-del av det vi behövde nyss. 1W delat med 200 W är
5 mW.
Med vår 2*10 mW-förstärkare kommer vi sålunda att kunna spela 3 dB högre än vad vi kunde med 1 W och normalkänsliga högtalare.
---
Om man inte tycker att det ljudtrycket (83 dB peak på lyssningsplats) räcker, och man vill använda högtalare med rakare tonkurva, lägre andratonsdistorsion och med bättre utsträckning i djupbasen - hur gör man då?
Ja, det beror ju på hur mycket av allt det där man vill ändra.
Detta vill jag / dessa är just mina förutsättningar:
1. Jag vill kunna spela mycket starkare än 83 dB peak på lyssningsplats. Jag vill kunna återge alla musikhändelser som jag upplevt live, och gärna ha lite marginal på det också. Det starkaste ljudtryck jag uppmätt från en live symfoniorkester är om jag minns rätt
112 dB (Bolero). Jazzmusik kan vara ännu starkare, i varje fall om man sätter nära.
. I basområdet räcker det inte med 112 dB dock, eftersom t ex filmljud kan ligga 10 dB över full utstyrning vid högra frekvenser i just basområdet. Så 122 dB bör klaras under 80 Hz.
2. Jag vill ha en återgivning som sträcker sig ned till 20 Hz, gärna med god marginal dessutom. Med basreflexhögtalare och en placering som drar maximal nytta av rummet, kan jag med en högtalarvolym om en halv kubikmeter nå en känslighet om 101 dB i hela basregistret (för hela bassystemet).
3. I registret över 80 Hz kan jag nå 92 dB känslighet utan att på något sätt kompromissa med tonkurvans kvalitet.
Skall jag klara 112 dB över 80 Hz på lyssningsplats behöver jag 24 dB mera förstärkareffekt än 1 W, eftersom jag med 2 * 1 watt från två högtalare med en känslighet om 92 dB når 88 dB på tre meters avstånd. 24 dB mer än 1 W är ungefär 250 W. Då har jag inga marginaler alls.
Vill jag ha 3 dB behöver jag 2 * 500 W, vill jag ha 6 dB marginal behöver jag 2 * 1000 W.
Skall jag klara 122 dB under 80 Hz på lyssningsplats behöver jag 21 dB mera förstärkareffekt än 1 W, eftersom jag med en watt in i bassystemet med en känslighet om 101 dB når 91 dB på tre meters avstånd. 21 dB mer än 1 W är ungefär 125 W. Då har jag inga marginaler alls. Vill jag ha 3 dB behöver jag 250 W, vill jag ha 6 dB marginal behöver jag 500 W,
vill jag ha 9 dB marginal behöver jag 1000 W (= 2 * 500 W).
Eftersom jag vill ha 3 dB marginal i registret över 80 Hz, och 9 dB marginal i registret under 80 Hz (gillar extra marginal i basregistret, eftersom bastodern till sin natur ofta är mera svårförutsättbara, och dessutom har jag en cal/+6 dB/+10dB-omkopplade för registret under 80 Hz på det elektroiniska delningsfiltret) behöver jag i praktiken två stycken förstärkare på 2 * 500 W, eller mera.
En för registret över 80 Hz, och en för registret under 80 Hz.
Vh, iö
- - - - -
PS. Det kan tilläggas att man med de nämnda hornhögtalarna med 110 dB känslighet (ja, det var förstås hornhögtalare jag talade om) så klarar man att nå ett ljudtryck om samma 112 dB med bara 2 * 4 W.
De flesta hornhögtalare når inte en känslighet om 110 dB dock, utan snarare runt 100 dB, och då behövs förstås 2 * 40 W istället för att nå de extremare ljudtrycken.
PPS. Jag känner många som har ljudtryckskrav avsevärt mycket större än mina.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).