Till alla.
God morgon.
Jag vill författa en skivelse som gäller alla här på faktiskt.
För att börja så vill jag påtala min egen kunskapsutveclikg i denna tråd. Jag lärt mig så mycket under denna resa. Så IÖ som menar att jag från börja visade jag lära mig nått för att sedan överge detta tolkar jag som att jag då är tillbaka på rutan 1. Inte sant. Kan mer nu och ser och förstår logiken i F/E som ett väldigt kompetens redskap. Har lärt mig att LTS står för bättre värderingar än vad jag lärt mig av andra. Men eftersom källan verkar ren så finns det hopp. Så gillar inte detta att jag sedan skulle ha övergivit min nyvunna kunskap.
Mitt mål med att komma hit och debatera var i grunden fel med lärde mig snabbt att det finns många goda kombatanter här. Motivet var att söka kunskap och hitta motargument till flertalet av LTS anhängarna som med dumhet sprider skit och bråk i LTS namn på forum och andra ställen. Vart man än kommer så hamna snackat i F/E objektivt rätt och subjetivt "fel". Jag har påtalat detta vid flertaler tillfällen till KK i ren välmening. Hoppas detta tas på allvar nu bara.
Sen finns det fortfarande invändningar som jag stör mig på. Det är de som kristisk påpekar saker som Lust, Flint även jag och andra. Dessa bemöts med dålig stil. Lärt från min tid i sandlådan är att det är väldigt roligt att retas med de som blir arga. Slutsats. Om den som restas bemöts med noll motstånd blir det inget rioligt längre. Men den retade tror att den måste behålla ansiktet inför de andra barnen. Alltid samma visa. Om den retade visar på en ödmjuk och vänlig inställning tillbaka kommer de andra barnen att stå på den "svage" starkes sida.
Jag tycker att tråden urartar till munhuggning på en sandlådenivå vilket är tråkigt. Möjligen sliter vi hårt på varandra men mest troligen behöver man ibland titta upp och lyftablicka över så att perspektivet vidgas. Det blir lätt att man fastnar på små petitesser som enskilda ord eller meningar. Då låser man sig och kan inte greppa det stora hela. Sen måste man som sann ledare alltid visa på största självrannsakan och självinsikt. Finns det kritik kommer denna sällan obefogad. Obefogad kritik är riktigt ovanlig. Men man måste kanske utvärdera den man kan inringa problematiken. Efter utvärdering kanske man finner att det finns problem som man måste jobba vidare med. I all välmening. Inget i historien har blitt bättre med ordbajsning. Ingen i Historien har heller varit perfekt den minst perfekta brukar vara den kommer längst.
Så Please. Lyssna på och ta in all kritik som riktas. Man bråkar på de som man bryr sig om. Om man inte bryr sig så skiter man i det. Ni och jag som slänger kritik börja med att avnäda raka och ärlig samt kontruktiv kritik så blir det mer träffsäkert. Sen önskar jag på allvar att vi genast slutar bråka och ger och tag ren och ruiktig kritik men också ren och riktig ros. Det finns ingen som blit bättre av bara ris eller ros. Vi behöver båda. En grundläggande mänskligt behov är att får bekräftelselser hur gamla vi än blir finns detat kvar som en hörnsten i vår varelse. Vi behöver veta att vi är bra och gör ett bra jobb. Kan man ge kritik har man även ansvar att ge nått gott. Ingen mår bra av att ratas.
Ingen mår heller bra av att inte tas på allvar. Ser man och tycker nått är fel vill man att vederbörande skall lyssna och ta till sig de jag vi ge ifån mig samt en bekräftelse på att det tas på set seriöst sätt. Slår då den andra parten tillbaka kommer man automatiskt att ta detta som en bekräftelse på att man hade rätt. Så

Där får ni för att ni får mig att låta som en lärare.
Tror inte någon orkar läsa detta men om ni gör det i all välmening. Växt upp. Jag har kunnat hålla en barnsligare profil eftersom jag är okännd bland er och inte har någon titel. Men nu orkar jag inte leka längre utan jag har lärt mig att det är för det bästa att ta tag i de moraliska frågorna och börja på ett konstuktivt sätt föra debatten.
I all välmening
MM
Ps. Ursäkta ev stavfel eftersom jag bara inte orkar bara inte gå igenom stavfel.