patrikf skrev:Hej, vad menas med "Fonogrammet, som det är"? Hur definieras det?
Jag anar trolleri (eftersom du trollat med denna fråga åtskilliga gånger förut) men jag svarar ändå, och hoppas att svaret accepteras utan fortsatt trams. (Med trams menar jag inte ärligt menade frågor utan sådana trolleripåståenden du växlat till tidigare gånger.)
Det som menas är:
Det ljudfält som man får när man dekodar inspelningen i exakt överensstämmelse med en*
filosofi om HUR det skall gå till.
(Företrädelsevis samma filosofi som det är enkodat enligt, men det är egentligen en annan fråga#.)
*Valfri, så länge den är baserad på en enkoder/dekoder-tanke, alltså en beskrivning om HUR det går till, och inte vilken upplevelse man vill nå. (Olika människor behöver inte vara överens om vad ett fonogram innehåller, men troligen kan de blir det; avvikelser mellan olika filosofier är ju mest fråga om detaljer såsom vad som är de bästa stereosystemfelskompensationerna.)
Att den både är och måste vara valfri, inser man när man inser att det inte är entydigt hur det skall gå till. Det finns ju inspleningar av många arter. De kan vara avsedda för:
Hörlurar,
Mono i en högtalare,
Mono i två högtalare,
Tvåkanalstereo via högtalare,
Flerkanaligare uppställningar med högtalare...
En svaghet i detta är att det potentiellt försvårar inspelningsteknikerns uppdrag, men i praktiken är det inte ett så stort problem.
Mono- och hörlursinspelningar är extremt ovanligt och nästan alla inspelningar är ju avsedda för 2.0 eller 5.1 i högtalare. Så väljer man "+/-23 graders frontal öppningsvinkel", "rak tonkurva" (högtalare + oskiljbara rumsbidrag), "ingen distorsion" (hörbar), "ingen efterklang" (hörbar) som uppspelning för monitorlyssningen så är man liksom hemma.
-------------------------------
Att avspelningen är "i enlighet med standarden" betyder att inga klang- eller distorsionsbidrag därutöver skall finnas. Standarden kan dock inkludera stereosystemfelsminskande ingredienser. Ett exempel på en sådan är BBC-dippen, eller annat de specifikationer för maximum RT60 i lyssningsrum som tagits fram, eller en önskan om fokus på totalljudskurvan snarare än direktljudet. Allting är ok som standard, så länge det specificeras.
För att ingen skall misstolka detta vill jag klargöra att jag när jag skriver "filosofi för dekodning" alltså talar om en filosofi som är en definition på HUR det skall gå till att dekoda inspelningen - till skillnad från att basera avspelningen på experiment med förefintliga inspelningar tills man "tycker det låter bra" på subjektiv grund.
Själv utgår jag ifrån det som är det närmaste en defacto-standard man kan hitta, och av praktiska skäl delar jag gärna upp frågan i vad som är nödvändigt och det som är bra.
Det är nödvändligt att bestämma hur många kanaler som skall användas, och i vilka riktningar de skall placeras.
Det är nödvändigt att bestämma om det skall vara en linjärt eller olinjärt system.
Det är nödvändigt att bestämma hur det akustiska fasläget representeras i den elektriska världen,
Det är nödvändigt att bestämma om det skall vara ett frekvenskompenserat (pre-emph/de-emph) system eller ett med rak frekvensrepresenatation.
Och så vidare...
Det är därutöver trevligt om man vet vilka inspelningsnivåer som gäller och kanske rent av att specifika ljudtryck motsvarar specifika spänningar,
Det är trevligt om exakt definierade högtalarriktningar - kompatibla mellan olika system finns, så att kanske rent av en 5.1-rigg blir stereo- och mono-kompatibel,
Det är trevligt om det finns rekommendationer för maximal (eller intervall) efterklangstid i lyssningsrummet,
Det är trevligt om stereosystemfelsbekämpande korrektioner inkluderas,
Det är trevligt om dekodningar kan få ske inte bara stereofoniskt utan holofoniskt,
Det är trevligt om avspelningsstandarden inkluderar krav på decay för tidiga reflexer, eller alternativt om det finns gränser för rekommenderade spridingsegenskaper hos använda högtalare och maximala nivåer för disparata extra känsliga (hörbara) reflexer,
Det är trevligt om det finns time-intensity-trading i uppställningen,
Och så vidare...
Frågan kan veckas ut väldeliga om man vill, men jag tror och hoppas att detta skall räcka.
Med detta sagt hoppas jag att alla kan bilda sig en egen uppfattning om vad "det som finns på fonogrammet" kan betyda, och i synnerhet vad jag menade med det.
Vh, iö
- - - - -
#Det är ju så att stereofonisk ljudåtergivning alltsedan begynnelsen har definierats efter dekodern, och någon enkoder har aldrig specificerats. Detsamma gäller många enkoder/dekoder-system, MP3 exempelvis.
Man gör gärna så, för att inte begränsa möjligheterna. Genom att i stereofallet bara bestämma hur lyssningen skall gå till kan inspelningstekniker förlänas oändlig frihet att efter bästa förmåga fånga en akustisk händelse.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).