Värt att veta om linjekällor och bandelement

[norman]

<1ohm...

Ok, då får du en HP delning med knä runt 10khz eller mer... dock bara 6db/okt om lasten är resistiv. Fast det förklarar kanske lite att du fått en lutande kurva.

(om det inte sitter motstånd i serie eller nåt.. )

[patrikf_inaktiv]

Ok, då får du en HP delning med knä runt 10khz eller mer... dock bara 6db/okt om lasten är resistiv. Fast det förklarar kanske lite att du fått en lutande kurva.

(om det inte sitter motstånd i serie eller nåt.. )

Nja, om du minns "vasshet hos band..." tråden så mätte vi även utan kondensator. Lutningen blev då mindre men
frekvensgången ännu mer fasansfull!

[norman]

Nja, om du minns "vasshet hos band..." tråden så mätte vi även utan kondensator. Lutningen blev då mindre men
frekvensgången ännu mer fasansfull!

Ok, jag som har dåligt minne (eller läser slarvigt...)

[Isidor]

patrikf,

Angående frekvensgången för Athena-bandet kan jag utgående från dina uppgifter säga att den i stort sett bör stiga med ca 4-5 dB/oktav upp till ca 15 kHz för att sedan plana ut och sjunka något. För mig är det mycket märkligt varför ni har fått en stigning med omkring 12 dB/oktav. Det är helt klart att det är någonting som inte stämmer här. Eftersom jag varken har tillgång till omfattande mätresultat eller elementets exakta uppbyggnad är det svårt att avgöra vari problemet består.

Jag har själv för länge sedan utfört mätningar på en egen lång bandkonstruktion som inte alls uppträdde på detta sätt, utan helt i linje med den teori jag presenterat ovan. Om några månader bör jag kunna presentera resultat från en serie oantastliga mätningar som styrker mina påståenden.

För övrigt har du ju inte presenterat några mätresultat angående distorsion så hur kan du hävda att bandet uppträder olinjärt?

Slutligen föreslår jag att du studerar oberoende mätresultat för exempelvis Magnepans långa bandelement:

http://www.stereophile.com/loudspeakerr ... ndex6.html

Notera vad som händer för diskantbandet som arbetar från knappt 2 kHz och uppåt. Observera impedanskurvan som visar att man via högpassfiltering erhåller den omtalade närfältskompenseringen, här ca 1-3 dB/oktav. Det ser dock ut som om man överkompenserar något med en lätt stigande respons mellan 2 och 10 kHz som följd, också detta helt i linje med vad jag diskuterat angående verkliga bandelement som ofta endast behöver en marginell eller t.o.m. ingen kompensering. För övrigt vill jag absolut inte påstå att högtalaren ifråga skulle mäta särskilt bra, tvärtom, bara att den uppvisar en god överensstämmelse med teorin. Magnepan har en del konstigheter i sina bandelement som t.ex. punktmässiga infästningar längs diskantbandens hela höjd som inte är att rekommendera.


Observera även den vertikala spridningen i fig 5 här:

http://www.stereophile.com/loudspeakerr ... ndex7.html

[patrikf_inaktiv]

Isidor skrev:

För övrigt har du ju inte presenterat några mätresultat angående distorsion så hur kan du hävda att bandet uppträder olinjärt?

HP filtret med brytfrekvens kring 15kHz ökar fallet med 6dB. De toppar som finns vid 8 och 16 kHz knappast kan anses vara särskilt linjära. Dessa toppar är troligen resonanser då
dom på en CSD plot ligger kvar flera millisekunder innan dom klingar ut. Mätningen är dessutom 1/10 oktav utjämnad vilket minskar topparnas amplitud en hel del.

[Svante]

patrikf:
Ja, då var det det där med vad man menar med olinjäritet igen. Om man med olinjäritet menar sånt som ger distorsion av den sorten som mäts i procent, så har man inte en susning att se det i en tonkurvegraf. Det är helt enkelt en annan sak. Den "olinjäritet" som du ser vill jag, och tror jag även Isidor, kalla för tonkurvepåverkan.

Distorsion mäter man tex genom att mata in en sinus, och se om det kommer ut några fler sinusar (tex med hjälp av en en FFT).

[Thomas_A]

Mätningen som Patrik har visar förmodade resonanta toppar (linjär distorsion); frågan är var de kommer från? De ligger på 8 + 16 kHz.

Sen kan jag intyga att det fanns hörbara övertoner från de omtalade bandelementen, dvs nån olinjäritet. Det skulle inte förvåna mig att övertoner exciterades runt 4 kHz när vi spelade svep, men minns inte exakt. Högtalarna upplevdes också som mkt ljusa.

Finns vattenfallsgrafer på dessa?

T

[patrikf_inaktiv]

Det är uppenbart att något påverkat tonkurvan, man kan kalla det tonkurvepåverkan om man blir gladare av det .
Vi gjorde inga distmätningar eftersom det var överflödigt ...dvs det lät fan!
För att förtydliga diskussionen så har jag ej talat om olinjär
dist utan om olinjäriteter hos bandet, dvs i överföringsfunktionen.

[Svante]

För att förtydliga diskussionen så har jag ej talat om olinjär
dist utan om olinjäriteter hos bandet, dvs i överföringsfunktionen.

...och med detta menar du då tonkurvepåverkan, eller...?

Jag tror att du lätt blir missförstådd när du använder ordet olinjär(-itet(-er)) för annat än sånt som ger distorsion (sån som mäts i procent). Jag skulle tro att det du menar med "olinjäriteter hos bandet" är excitation av egenmoder. Detta är en väsentligen linjär process som inte ger upphov till distorsion.

Terminologin är viktig, är man inte överens om orden blir det lätt fnurror på tråden i onödan.

Tycker jag.

[DQ-20]

Eftersom jag inte är ingenjör så har jag lärt mig att tänka endimensionellt, dvs antingen frekvens eller amplitud! Harmonisk distortion har med amplitud att göra. Det är avvikelser från en linjärt samband (en rak linje) mellan insignal och utsignal vid en viss frekvens som kallas "olinjäritet" i detta sammanhang. Om däremot amplituden på utsignalen hela tiden står i en bestämd proportion till insignalen är systmet linjärt. (Vid denna frekvens! Glöm inte att jag endast kan tänka endimensionellt.) Om vi tar t.ex. en förstärkare skall alltså utsignalen vid varje ögonblick vara säg 30 ggr större än insignalen om systemet är linjärt (och fritt från harmonisk distortion). Utsignal/insignal = konstant (vid en viss frekvens.) Distortion uppstår när kurvan som beskriver relationen mellan insignal och utsignal avviker från en rät linje. Utsignalens förhållande varierar då i förhållande till insignalen beroende på amplitud. Förenklat kan man säga andratonsdistortion uppstår när ena halvan av signalen förstärks mer än den andra. 3:e tonsdistortion uppstår när signalen inte "orkar ända upp" i topparna utan "plattas till" i topparna. Det samband som beskriver förhållandet mellan insignal och utsignal är då inte längre linjärt (med amplitud) utan icke-linjärt (olinjärt). Nåväl. Den linje som beskriver förhållandet mellan in och utsignal kan mycket väl vara en rak linje för alla frekvenser men med olika lutning beroende på frekvens, dvs förhållande mellan insignal och utsignal kan vara konstant vad gäller amplitud men variera med frekvens. Detta betyder att när vi undersöker en annan frekvens kan vi får ett större eller mindre förhållande mellan in och utsignal även om det fortfarande är linjärt mot amplituden när vi mäter med en sinuston. Denna skillnad ger upphov till tonkurveavvikelser. Men systemet är fortfarande linjärt i den betydelsen man menar när man talar om "olinjäriteter" i en högtalare. Sammanfattningsvis kan man säga om systemet (högtalaren) har ett förhållande mellan in- och utsignal som varierar med amplituden på signalen så kallas det "olinjärt". Om förhållande mellan in- och utsignal endast varierar med frekvens och inte med amplitud saknar "systemet" (högtalaren) olinjäriteter men har tonkurveavvikelser. Detta om hur jag som icke-ingenjör tänker i en dimension i taget för att bena ut detta med linjärt och olinjärt.

/Dahlqvist

[patrikf_inaktiv]

Svante skrev:

Terminologin är viktig, är man inte överens om orden blir det lätt fnurror på tråden i onödan.

Jag är medveten om att det brister här från min sida. Jag lär mig under tiden hoppas jag, och hoppas ni har överseende.

Isidor skrev:

Om några månader bör jag kunna presentera resultat från en serie oantastliga mätningar som styrker mina påståenden.

Är det en egen konstruktion som du ska konstruera? Berätta mera!

[Svante]

Dahlqvist:
Bra beskrivning. Kanske ska jag våga mig på att komplettera med två saker:
1. Ett system som fasvrider signalen, vid den där enda frekvensen, kan mycket väl kan vara linjärt. Detta trots att kurvan som du beskrev som en linje då blir en ellips. Ingenjörerna löser det där med komplexa tal, överföringsfunktionen blir komplex.
2. Ett system med krokig överföringsfunktion ger övertoner om man matar in en sinus, som du säger. Är krökningen symmetrisk kring nollan bildas bara udda deltoner (3, 5, 7, 9 etc), är den assymetrisk bildas alla (2, 3, 4, 5, 6 etc). Oftast dominerar deltonerna med lägst nummer. Genom att åstadkomma symmetri kan man alltså släcka ut alla jämna distorsionskomponenter.

Det är ofta smart att tänka i en dimension i taget, det gör ingenjörer också, när det går.

[DQ-20]

Dahlqvist:
Bra beskrivning. Kanske ska jag våga mig på att komplettera med två saker:
1. Ett system som fasvrider signalen, vid den där enda frekvensen, kan mycket väl kan vara linjärt. Detta trots att kurvan som du beskrev som en linje då blir en ellips. Ingenjörerna löser det där med komplexa tal, överföringsfunktionen blir komplex.

.

Tack för godkännandet. Men som sagt, en sak i taget, annars får jag krig i huvudet! (För du lade väl till en dimension där, eller? Jag inser nu att min förklaring saknade hänsyn till fasförskjutning, dvs att den raka linje jag beskrev är rak "förr eller senare". . ) )Allvarligt talat så förordar jag nog en matematiskt förståelse av problemet: ju fler dimensioner, desto svårare blir det att visualisera och förstå interaktioner. Har man fler än tre variabler, går det inte alls.

/Dahlqvist

[Isidor]

patrikf,

Den stigning om ca 5 dB/oktav jag nämnde som rimlig för Athena-bandet var inklusive de 15 uF som låg i serie med bandet. Ljudavstrålande resonanser (jodå, det finns möjligheter till sådana fast på andra sätt än i längdled) kan dock i smalare frekvensband ge ytterligare en förstärkning, men det är högst otroligt att de ger upphov till den jämna stigning man ser i mätresultaten oavsett medelvärdesbildning i frekvensplanet.

I övrigt vill jag bara säga att det enligt min mening är närapå omöjligt att ens för amatören få till ett långt bandelement som låter annat än bra. Man bör dock helst undvika rena aluminiumkonstruktioner. Och visst kommer jag att bygga egna bandelement framöver. De egenskaper jag vill åt är framförallt rumsvänligheten och den låga distorsionen. Mindre avvikelser i frekvensgången förekommer i praktiken alltid men är lätta att kompensera elektroniskt, gärna digitalt.

[Svante]

Dahlqvist:
Bra beskrivning. Kanske ska jag våga mig på att komplettera med två saker:
1. Ett system som fasvrider signalen, vid den där enda frekvensen, kan mycket väl kan vara linjärt. Detta trots att kurvan som du beskrev som en linje då blir en ellips. Ingenjörerna löser det där med komplexa tal, överföringsfunktionen blir komplex.

.

Tack för godkännandet. Men som sagt, en sak i taget, annars får jag krig i huvudet! (För du lade väl till en dimension där, eller? Jag inser nu att min förklaring saknade hänsyn till fasförskjutning, dvs att den raka linje jag beskrev är rak "förr eller senare". . ) )Allvarligt talat så förordar jag nog en matematiskt förståelse av problemet: ju fler dimensioner, desto svårare blir det att visualisera och förstå interaktioner. Har man fler än tre variabler, går det inte alls.

/Dahlqvist

Mja, jag tror att ingenjören lyckas baka ihop amplitud och fas till *en* mental enhet. Så man får inte bättre simultankapacitet för att man blir ingenjör, men man får större bullar. Annars handlar nog ingenjörskonst just om att bryta ner en komplex verklighet till flera enkla delproblem.

[DQ-20]

Mja, jag tror att ingenjören lyckas baka ihop amplitud och fas till *en* mental enhet.

Det kan jag också! Nästan. Men då måste jag kisa och titta i kors med ögonen. . (I brist på korsögd smiley.)

Så man får inte bättre simultankapacitet för att man blir ingenjör, men man får större bullar.

Sällan grabben. Då har du inte sett mina. De är stora som elefantöron. Med kanel. Och ibland kardemumma.

/Dahlqvist

[patrikf_inaktiv]

Thomas_A skrev:

Finns vattenfallsgrafer på dessa?

Här!





Jag har svårt att tänka mig att konstruktören överhuvudtaget gjort mätningar på dessa diskanter.

[Thomas_A]

Patrik,



Graferna var inte vackra...


T

[CHC]

Som jag har framhållit vid tidigare tillfällen i angränsande trådar, har jag också varit ägare till ett par Athena, (tills hustru klagade på storleken ). Då mina erfarenheter väsentligen avviker från patrikf’s, kanske det finns skäl att ifrågasätta mätningarnas relevans snarare än systemens påstådda begränsningar.

Därför kommer här några frågor till patrikf:

1. Varför har du i en tråd angivit Athena resistans till 1 Ohm när bandets resistans i själva verket är 0,25 Ohm? (Står i manualen).

2. Har Du kontrollerat att fastsättningspunkterna inte har oxidbeläggning? Dina exemplar hade väl några år på nacken..?

3. Det verkar som Du har mätt på ett band medelst en kondensatorbank på 15 mF i serie med bandet, vilket nog ur de flesta förstärkares synvinkel mer eller mindre är att betrakta som en kortslutning vid högre frekvenser). Varför använde du inte den medföljande anpassningstransformatorn? (6 Ohm --> 0,25 Ohm).

4. Vilket slutsteg användes vid mätningarna?

5. Hur beter sig mätförstärkaren rent generellt om den lastas med 0,25 Ohm i serie med 15 mF?

6. Kontrollerades vid mättillfället att bandet hängde absolut lodrätt så att det i viloläge befann sig i magnetfältets longitudinella centrum? Avvikelser från korrekt viloläge resulterar i osymmetri som avsätter hörbara skillnader. (Står i manualen).

7. Bandet är veckat för att tillåta erforderlig fjädringsväg. Är denna veckning intakt? Om inte så får Du nog rätt elaka distortionsprodukter.

8. Till mina exemplar medföljde ett verktyg för att vid behov kunna justera parallelliteten i magnetgapet, (och därigenom också gapets totala bredd). Den medföljande instruktionsboken påpekade vikten av minsta möjliga luftspalt då bandet ju är osedvanligt smalt (end. 9mm) och därigenom beroende av maximal koppling för att inte tappa för mycket nivå vid lägre frekvenser samt för att erhålla högsta känslighet.

[patrikf_inaktiv]

Som jag har framhållit vid tidigare tillfällen i angränsande trådar, har jag också varit ägare till ett par Athena, (tills hustru klagade på storleken ). Då mina erfarenheter väsentligen avviker från patrikf’s, kanske det finns skäl att ifrågasätta mätningarnas relevans snarare än systemens påstådda begränsningar.

Därför kommer här några frågor till patrikf:

1. Varför har du i en tråd angivit Athena resistans till 1 Ohm när bandets resistans i själva verket är 0,25 Ohm? (Står i manualen).

2. Har Du kontrollerat att fastsättningspunkterna inte har oxidbeläggning? Dina exemplar hade väl några år på nacken..?

3. Det verkar som Du har mätt på ett band medelst en kondensatorbank på 15 mF i serie med bandet, vilket nog ur de flesta förstärkares synvinkel mer eller mindre är att betrakta som en kortslutning vid högre frekvenser). Varför använde du inte den medföljande anpassningstransformatorn? (6 Ohm --> 0,25 Ohm).

4. Vilket slutsteg användes vid mätningarna?

5. Hur beter sig mätförstärkaren rent generellt om den lastas med 0,25 Ohm i serie med 15 mF?

6. Kontrollerades vid mättillfället att bandet hängde absolut lodrätt så att det i viloläge befann sig i magnetfältets longitudinella centrum? Avvikelser från korrekt viloläge resulterar i osymmetri som avsätter hörbara skillnader. (Står i manualen).

7. Bandet är veckat för att tillåta erforderlig fjädringsväg. Är denna veckning intakt? Om inte så får Du nog rätt elaka distortionsprodukter.

8. Till mina exemplar medföljde ett verktyg för att vid behov kunna justera parallelliteten i magnetgapet, (och därigenom också gapets totala bredd). Den medföljande instruktionsboken påpekade vikten av minsta möjliga luftspalt då bandet ju är osedvanligt smalt (end. 9mm) och därigenom beroende av maximal koppling för att inte tappa för mycket nivå vid lägre frekvenser samt för att erhålla högsta känslighet.

CHC, ditt inlägg tyder på att du inte förstår vad vattenfallsgrafen visar. Bandet slutar inte "låta" förrän de (kraftiga) mekaniska resonanserna klingat av. Vad har det att göra med oxidation eller bandets resistans? För övrigt handlar denna tråd om långa banddiskanter generellt, och Athenan råkar vara det band som mätts upp.
Försvarstal för Audiotronic kanske därför passar bättre i en annan tråd?

[CHC]

CHC, ditt inlägg tyder på att du inte förstår vad vattenfallsgrafen visar. Bandet slutar inte "låta" förrän de (kraftiga) mekaniska resonanserna klingat av. Vad har det att göra med oxidation eller bandets resistans?

Jag vet mycket väl vad grafen visar. Som Isidor mycket riktigt påpekade är det nog svårt att få ett band att låta illa. Att just du har lyckats förvånar väl ingen vid det här laget.

Men innan du smörjer mötet med mer ormolja skulle det vara klädsamt om du kunde försöka ta till dig vad andra i mötet säger och inte bara tjafsa emot.

Har du oxidation i övergången lär det få drastiska problem i synnerhet om man som i ditt fall kör bandet utan därför avsedd anpassningstransformator. Du tappar kontrollen över kretsen band/förstärkare.

Beträffande frågan om resistans: Att mäta på ett band utan att ta hänsyn till så vitala parametrar som om förstärkaren över huvud taget klarar av att lastas ner till 0,25 Ohm, vittnar knappast om någon större insiktsfullhet. Framför allt tyder det på att man inte läst manualen…

För övrigt handlar denna tråd om långa banddiskanter generellt, och Athenan råkar vara det band som mätts upp.

Just det! DU tog in dessa bilder och det är tänkbara orsaker till varför du får det resultat du får som vi diskuterar. Vad produkten du har råkar heta, intresserar mig inte. Det är fenomenet vi diskuterar här, ingenting annat. Kul att du inser det åtminstone.

Försvarstal för Audiotronic kanske därför passar bättre i en annan tråd?

Det här handlar inte om någon form av försvarstal. Det handlar om att försöka peka på tänkbara anledningar till varför just DINA band har så otroligt stora problem. Eller om problemen rentav ligger hos dig? Personligen lutar jag åt det sistnämnda. Uttalanden av den typen du redovisar ovan slår bara tillbaka mot dig själv.

[patrikf_inaktiv]

3. Det verkar som Du har mätt på ett band medelst en kondensatorbank på 15 mF i serie med bandet, vilket nog ur de flesta förstärkares synvinkel mer eller mindre är att betrakta som en kortslutning vid högre frekvenser). Varför använde du inte den medföljande anpassningstransformatorn? (6 Ohm --> 0,25 Ohm).

Varför drivs ett 0,25 ohm band via 15uF? Brytfrekvensen hamnar extremt högt, >30kHz. Är det för att tortera hundar eller är det ett försök att filtrera bort problem lägre ner i spektrumet?

4. Vilket slutsteg användes vid mätningarna?

Supreme 2120LZ

5. Hur beter sig mätförstärkaren rent generellt om den lastas med 0,25 Ohm i serie med 15 mF?

Supreme 2120LZ är helt stabilt i 0,15 ohm

6. Kontrollerades vid mättillfället att bandet hängde absolut lodrätt så att det i viloläge befann sig i magnetfältets longitudinella centrum? Avvikelser från korrekt viloläge resulterar i osymmetri som avsätter hörbara skillnader. (Står i manualen).

Vilket betyder att de rörelser av bandet som orsakas av öppna fönster etc.. är fatala för Athenas funktion. Finns det någon situation där den fungerar någorlunda väl?

7. Bandet är veckat för att tillåta erforderlig fjädringsväg. Är denna veckning intakt? Om inte så får Du nog rätt elaka distortionsprodukter.

Alltså är Athena illa konstruerad och mer att se som ett DIY projekt eftersom den ej är stabil och driftsäker.

8. Till mina exemplar medföljde ett verktyg för att vid behov kunna justera parallelliteten i magnetgapet, (och därigenom också gapets totala bredd). Den medföljande instruktionsboken påpekade vikten av minsta möjliga luftspalt då bandet ju är osedvanligt smalt (end. 9mm) och därigenom beroende av maximal koppling för att inte tappa för mycket nivå vid lägre frekvenser samt för att erhålla högsta känslighet.

Se ovan.

I övrigt har mätutrustningen varit:
Mikrofoner.
GRAS 40AC och 40 BF
Förförstärkare.
GRAS 26AJ och 26AB
PSU-Mätförstärkare.
GRAS 12AK
Mätsystem DRA Laboratories Mllsa 10.5

[CHC]

Varför drivs ett 0,25 ohm band via 15uF? Brytfrekvensen hamnar extremt högt->30kHz-är det för att tortera hundar eller är det ett försök att filtrera bort problem lägre ner i spektrumet?

Har det möjligtvis slagit Dig att Du kan ha köpt moddade exemplar? Du använder ju inte ens transformatorn...

Supreme 2120LZ är helt stabilt i 0,15 ohm

Den förstärkare som är stabil vid 0,15 Ohm är ännu inte byggd. Kolla med Öhman om du inte tror mig. Påståendet bekräftar bara min tes om att du nog inte har full kontroll på dina mätningar.

....Vilket betyder att de rörelser av bandet som orsakas av öppna fönster etc.. är fatala för Athenas funktion. Finns det någon situation där den fungerar någorlunda väl?

Jag borde insett att du skulle slingra dig som en politiker. Hur skulle det vara om du svarade på frågan istället? De exemplar jag ägde fungerade mycket väl. Men så tog jag heller inte isär dom utan spelade på dem som avsett var eftersom tyget och vad som eventuellt befann sig innanför effektivt dämpade sådana tendenser.

7. Bandet är veckat för att tillåta erforderlig fjädringsväg. Är denna veckning intakt? Om inte så får Du nog rätt elaka distortionsprodukter.

Alltså är Athena illa konstruerad och mer att se som ett DIY projekt eftersom den ej är stabil och driftsäker.

ALLA ribbons är veckade. Det betyder således att du anser att ALLA långa band är illa konstruerade. Och att du således anser att ALLA ribbons är DIY. Har du ingenting lärt dig av Isidors insiktsfulla kommentarer?

[patrikf_inaktiv]

CHC:

Har det möjligtvis slagit Dig att Du kan ha köpt moddade exemplar? Du använder ju inte ens transformatorn...

Mina exemplar var inte "moddade" De var förseglade med lim.

Den förstärkare som är stabil vid 0,15 Ohm är ännu inte byggd. Kolla med Öhman om du inte tror mig. Påståendet bekräftar bara min tes om att du nog inte har full kontroll på dina mätningar.

Jag tror inte att du kan uttala dig om förstärkaren i fråga. Vad har Öhman med saken att göra?

ALLA ribbons är veckade. Det betyder således att du anser att ALLA långa band är illa konstruerade. Och att du således anser att ALLA ribbons är DIY. Har du ingenting lärt dig av Isidors insiktsfulla kommentarer?

Nja, det långa band av typen "upphängt i kortändarna" som verkligen funkar tillfredsställande har ännu inte sett dagens ljus. Hur Isidors kommande konstruktioner fungerar återstår att se.

En "insiktsfull" kommentar av Isidor:

Man bör dock helst undvika rena aluminiumkonstruktioner.

[CHC]

Mina exemplar var inte "moddade" De var förseglade med lim.

Transformatorn var extern.

Jag tror inte att du kan uttala dig om förstärkaren i fråga. Vad har Öhman med saken att göra?

Han kan förstärkare. Och har redogjort för detta i mötet.

Nja, det långa band av typen "upphängt i kortändarna" som verkligen funkar tillfredsställande har ännu inte sett dagens ljus. Hur Isidors kommande konstruktioner fungerar återstår att se.

Det betyder att vi automatiskt kan räkna bort ansedda konstruktioner som Magnpan, Apogee och Dali med flera som alla tillverkar (i Apogee's fall tillverkade) långa band. Jag tyckte precis att Isidor drog en lans för linjeljudkällor av bandtyp och att dessa vann på att gå bokstavligen från golv till tak.

Jag upprepar vad jag sade i förra tråden: Det går inte att resonera med dig. Vidare meningsutbyte kommer fortsättningsvis att ske med andra deltagare.

[patrikf_inaktiv]

För att återgå till ämnet. Vattenfallsgraferna visar att Athenadiskanterna (vars band hängde rakt och centrerat) uppvisar svåra resonansproblem(som inte har med förstärkare, transformator, oxidation osv att göra). Beror detta enbart på att det rör sig om ett rent aluminiumband, eller har det att göra med "långabandprincipen" i allmänhet?

[patrikf_inaktiv]

CHC skrev:

Transformatorn var extern.

En anpassningstransformatorn av denna typ bör placeras och anslutas så att så låg impedans mellan band och trafo möjliggjörs. Det brukar ske genom att bandet står i direkt förbindelse med sekundärlindningen i normala fall. Att placera trafon i en extern låda låter mycket märkligt...

[CHC]

CHC skrev:

Transformatorn var extern.

En anpassningstransformatorn av denna typ bör placeras och anslutas så att så låg impedans mellan band och trafo möjliggjörs. Det brukar ske genom att bandet står i direkt förbindelse med sekundärlindningen i normala fall. Att placera trafon i en extern låda låter mycket märkligt...

Jag gör ett undantag från regeln att bryta dialogen med dig eftersom jag inte upphör att fascineras över hur du fortsätter att ifrågasätta precis allting: Hade du sett storleken på kärnan hade du begripit... den skulle kommit på tok för nära magnetsystemet. Kabeln som förband det hela var 2 tum lång. Så enkelt var det!

[patrikf_inaktiv]

CHC:
Jag har nu varit i kontakt med den tidigare ägaren till Athenadiskanterna, som var referenskund till Bosse Bengtsson.
Det fanns inga lösa transformatorer. Bosse Bengtsson var dessutom närvarande då högtalarna flyttades inom bostaden. Diskanterna har inte heller manipulerats som du försöker göra gällande.
Om du tvivlar på detta kan du kontakta HSVIP här på forumet för bekräftelse.

[CHC]

Återigen: Det känns överflödigt att påpeka att detta är off topic. Från och med nu får Du sköta ditt lilla privata korståg via PM.