Moderator: Redaktörer
Jag avser "ren och extern ljudtrycksexcitering". Amplituder som vida överstiger den vekaste baffel.
Borde väl ge upphov till dopplereffekt??
Jag trodde att linjekälla innebär att källan bara strålar vinkelrätt i vertikalplanet. Cylindrisk vågutbredning i horisontalplanet. Hur går det då till att ljudet från olika delar av bandet tar ut varandra?
Hur blir det med tidsaspekten från dessa olika bidrag?
Vad som förmodligen är anslutningskabeln, löper i så fall i omedelbar närhet av ett starkt magnetfält utmed hela dess längd... Samma för kondensatorerna. Såvida resistansen i matarkabeln inte är oerhört mycket lägre än resistansen i bandet, lär Du få problem!
Då mina erfarenheter väsentligen avviker från patrikf’s, kanske det finns skäl att ifrågasätta mätningarnas relevans snarare än systemens påstådda begränsningar.
Varför har du i en tråd angivit Athena resistans till 1 Ohm när bandets resistans i själva verket är 0,25 Ohm? (Står i manualen).
Det verkar som Du har mätt på ett band medelst en kondensatorbank på 15 mF i serie med bandet, vilket nog ur de flesta förstärkares synvinkel mer eller mindre är att betrakta som en kortslutning vid högre frekvenser). Varför använde du inte den medföljande anpassningstransformatorn? (6 Ohm --> 0,25 Ohm).
8. Till mina exemplar medföljde ett verktyg för att vid behov kunna justera parallelliteten i magnetgapet, (och därigenom också gapets totala bredd). Den medföljande instruktionsboken påpekade vikten av minsta möjliga luftspalt då bandet ju är osedvanligt smalt (end. 9mm) och därigenom beroende av maximal koppling för att inte tappa för mycket nivå vid lägre frekvenser samt för att erhålla högsta känslighet.
patrikf skrev:Svarar på CHC´s frågor här.
Mina Athenor var i orginalutförande och "oöppnade". Var transformatorn något som bifogades för inkoppling mellan diskanttorn och förstärkare?
En sådan justering förutsätter isärtagning av de limförseglade diskanttornen. Är du säker på att du minns rätt?
Min käre patrikf, tänk nu till en liten smula... OM du hade läst manualen så hade du kunnat se hur man går till väga... Manualen säger att man avlägsnar fronttyget, lossar bandet i sin nedre infästningspunkt, försiktigt placerar det över tornet, tar fram sitt lilla verktyg och sätter in det i justerings-skruvarna. Svårare än så var det inte!
Inte för att jag vill göra anspråk på att någon fullständig kännedom om bandinspänningen i de där systemen, men så pass mycket vet jag som att banden i ORIGINALVERSION var fast anbringade på 3 punkter utmed sin längd.
Om jag skulle ha konstruerat ett dylikt band skulle jag anbringat horisontella stöd av icke ferromagnetiskt material på baksidan och "låst" bandet med hjälp av exempelvis silikongummi. Jag skulle tro att BB använde något liknande.
patrikf skrev:CHC skrev: Det borde vara svårt att ta loss bandet som du säger utan att skada det.... Och hur skulle detta gå att göra utan att skada veckningen på ett 180 cm långt band?
Men jag instämmer, vi andra har nog förstått ungefär vad de två kontrahenterna tycker vid det här laget och det vore kanske trevligt om de kunde lägga ner mothuggen. Tycker jag.
Användare som besöker denna kategori: radelius och 15 gäster