Kul tråd!
Har faktiskt, trots dess ålder, inte sett den tidigare.
De där +/- 23 graderna har jag ju studerat rätt intensivt både i slutet av 70-talet och under 80-talen. Två saker kan jag lägga till dock avseende lyssningsvinklarna, efter att ha repetitionsstuderat saken vid några tillfällen i början och mitten av 90-talet och under 2005:
1. När man studerar den faktiska verkligheten är det uppenbart att musikintresserade HiFi-lyssnare som ställer upp sin anläggning spontant (liksom ljudtekniker och producenter) nästan alltid hamnar på +/- 23 grader (inom någon enstaka grad). Det gäller mer än 50% av alla, och de som valt andra vinklar föredrar trots dt ofta 23 grader när de för jämföra. Detta är, som Lars R nämnde, ingen teori utan statistiska konstateranden från empiriska studier.
2. Det verkar som IACC-dippen (hos de allra flesta lyssnare) faktiskt hamnar strax
under 23 grader, typ vid 21 grader (vilket även Ken Kantor konstaterat i av mig oberoende studier). Exakt var dippen hamnar beror både på vilken vägning man väljer för att räkna fram IACC, men också på vilken grupp lyssnare man studerar, vilket förstås är ett bra argument för att undersöka väldigt stora antal människor, ur så många olika grupper som möjligt.
Men hur man än vänder sig märker man det följande: 23 grader föredras mer eller mindre instinktivt av en förkrossande majoritet lyssnare. Detta måste bero på en kombination av många olika egenskaper.
Jag har därför i någon utsträckning plockat isär olika komponenter i ekvationen för att med så bra precision som möjligt kunna fintrimma min teori om att
förklaringen till varför just 23 grader väljs av de flesta. Jag tror inte, och har aldrig trott, att det beror på endast
en enkel sak - IACC-minimat.
Jag är idag säker på att förklaringen är mycket mera komplicerad. Fast skall man vara noga har jag aldrig trott att sanningen är så enkel som att allt handlar om IACC.
Så vilken utgångspunkt skall vi utgå ifrån?
Mitt svar är att vi bör utgå ifrån de empiriska kunskaperna vi har: Vi kan helt enkelt inte komma runt att +/- 23 grader är den vinkel som fungerar bäst när man undersöker det ute i den praktiska verkligheten och kartlägger preferenserna statistiskt - men teorin om
orsaken till det kan (som så många teorier) förstås fintrimmas i all oändlighet. Så i den riktningen har jag försökt ta mig.
Idag (sedan rätt många år, men i synnerhet sedan ett par år) är jag rätt övertygad om att man måste ta hänsyn till en färfärlig massa egenskaper, där ett antal av dem förtjänar att nämnas särskilt, men jag nöjer mig med tre (A, B och C).
A. De klangliga felen blir mindre integrerat över hela ljudbilden i +/- 23 grader än i +/- 21 grader, just tack vare att man slipper hamna i just +/- 21 graders-dipparna. Den skillnaden är mycket liten dock, och gäller i synnerhet när man kan ett helt dominerande direktljud på lyssningsplats.
B. Ett vidare fönster till inspelningsvärlden öppnas tack vara den något vidare placeringen +/- 23 grader, jämfört med vid +/- 21 grader. Som en bonus gör det faktum att man INTE hamnar mitt i IACC-dipparna i dessa vinklar, att fantombilden inte drabbas som den gör är man fortsätter att vidga högtalarna bredare än +/-23 grader.
C. Redan strax över +/- 23 grader försämras de spatiösa egenskaperna i ljudbilden rätt markant, men alla vinklar under +/-23 fungerar, även om storleken på ljudbilden förstås krymper i takt med försmalningen som uppkommer när man backar i rummet.
. . . Det är därför man kan konstatera att det för det mesta går bra eller till och med väldigt bra att sätta sig både vid sidan av och bakom den mittersta "+/-23gradersplatsen", men att det inte går något vidare att sätta sig närmare högtalarna än så.
I själva verket kan man med utmärkt behållning backa i varje fall till det avstånd där det bata är +/- 12 grader till högtalarna (~dubbla avståndet), utan att något annat påverkas än att det låter som om det är längre till musikerna där framme i ljudbilden.

Skall det fungera perfekt är det bra om lyssningsrummet inte är alldeles döddämpat, utan om det finns i varje fall lite reflektioner från rummets bakre delar.
En bonus är att detta faktum dramatiskt ökar förutättningarna för att åstadkomma kongitiv konsonans i hemmabiogaferna, således att bild och ljud "passar ihop" var man än sitter i hemmabiografen!
Hmmm... Jag får en tydli dejavu när jag skriver detta. Har jag nämnt något om det i någon annan tråd, för kanske något år sedan?
Vh, iö
- - - - -
PS. En intressant bi-information kan kanske vara att filmvärldens ljudbreddstandard är 45 grader för normalformatet på "optimal plats". Alltså +/- 22,5 grader. Kompatibiliteten är påfallande god!

Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).