Max_Headroom skrev:jonasz skrev:Har lyssnat på många "svindyra"HighEnd högtalare men dessa dipoler är mycket bra,musiken blev fysiskt påtaglig.
Apropa dipoler sa hade jag tankt att foresla Linkwitz Orion men det ar bara att inse att man kommer att bli sagad pa det har forumet...

Största bristen jag kan komma på är att förmågan till höga ljudtryck (och därmed god dynamik) är bgränsad. Men jag trodde förut att högtalaren inte var något vidare bra. Fick dock svar på tal här på forumet av en som kunde förklara att högtalaren var bra, och inte bra det, utan också varför den vra bra. Tyvärr skriver inte han (isidor) här längre.
Han har skrivit en del om dipoler och linjekällor här på forumet, sök ni skolen finna! Värt att läsa för den som trodde att det bara fanns en sak som fungerade och allt annat var skrutt.
Dynamik- och ljudtrycksbegränsningen hos en dipol är inte relaterat till principen som sådan utan snarare till vad som är giltigt för alla konstruktioner oavsett utformning: kopplingen till luften, den s.k. strålningsresistansen.
Ljudtryck handlar om förmågan att flytta luft med minsta möjliga kompression. (Luft är som bekant ett i högsta grad komprimerbart medium). Ju större strålande yta, desto bättre koppling och lägre kompression (med åtföljande mindre konutslag)
Monterar du exempelvis ett 10-tal baselement på en rejäl öppen baffel får du samma ljudtrycksresurser som om dessa element vore monterade i en låda med samma bredd och höjd. Är lådan dessutom tillräckligt djup kommer man till slut att få en rf = rf för dipolen
Skillnaden är att ”lådan” förhindrar akustisk kortslutning mellan elementens fram- och baksida samt att man vid en korrekt volymavstämmning får viss dämpning av konrörelserna även under rf.
Det finns ytterligare skillnader:
1 - Frånvaro av låda ger dipolen en fysiskt smidigare konstruktion. I gengäld måste visst arbete nedläggas på att reducera bakvågens inverkan.
2 – Dipolens kortslutningstendens av låga frekvenser reducerar interaktion med lyssningsrummets omslutningsväggar.
Generellt gäller att en stor strålande yta, uppbyggd av flera element, resulterar i en lägre konamplitud för ett givet ljudtryck/frekvens, än ett eller ett par långslagiga element. Lägre dist med andra ord, åtminstone om höga ljudtryck är önskvärt.
Det är mycket svårt, (för att inte säga omöjligt) att få en lika högkvalitativ basåtergivning från en subwooferlåda med ett långslagigt stort element i liten låda, som från en väldesignad multielements dipol (och för den delen även en monpol).
Mvh //BB