Carlssonhögtalare skall inte placeras i hörn, men däremot mot en bakvägg. Som bekant höjs basen med några db om man placerar dem vid en vägg. Placerar man dem mycket nära två väggar, så ökar basen ytterligare något. Stig konstruerade högtalarena så att de skall ge en helt rak tonkurva i lyssningsrummet, dvs hans filter tar hänsyn till att högtalaren står nära en (1) vägg. Petar man in dem i hörnet så blir tonkurvan därför felaktig med för hög bas.
I 80- och 90-talarrna (OA50, 51, 52 och 58), som bara har ett diskantelement har han dessutom monterat dämpmtrl mot denna enda bakvägg. Syftet är att dämpa ut alla mellan- och hög-frekventa reflektioner. Mtrlet dämpar däremot inte basfrekvenserna. Effekten blir alltså en högtalare som effektivt filtrerar bort alla störande reflektioner, dvs mellanregister och diskant blir extremt rena. Placeras de i hör så tillför man alltså en del störningar i de högre frekvenserna eftersom den extra väggen saknar dämpmtrl (vilket man ju kan tillföra själv förståss)
70-talarna hanterar basen på samma sätt, men har inte samma fina kontruktion för att dämpa ut reflexerna i diskanten. Där är principen faktiskt den motsatta. Med diskanter pekande åt både lysnaren och mot väggen skapas en mängt reflexer som ger en känsla av djup och livekänsla åt även torra studio-produktioner.
OBservera att dessa akustiska fenomen gäller alla högtalare. Nära en vägg så ökar basen samtidigt som mellanregister och diskanten blir "blurriga". Men konstruktörerna har sällan gjort något åt saken annat än rekommenderat oss att ställa högtalarna långt från väggen, vilket ju sällan går i vanliga vardagsrum. Därför är vi vana att lyssna på musik med för hög bas och blurrig diskant. Många som aldrig lyssnat på carlsson-högtalare tycker följdaktligen att de har för klen bas och för vass diskant.
Nagref har simulerat detta med grafer i en tekniktråd om OA-teknologi.
http://www.faktiskt.se/modules.php?name ... pic&t=2652
Stefan