Jag har i helgen haft tillfälle att lyssna på ett par Infinity IRS Sigma.
För de som inte vet är det en ca 150 cm hög, och halvmetern bred och djup fyrvägshögtalare. Två olika banddiskanter återger de översta registren ett mindre konventionellt "plastelement" återger mid, samt en 12 tums basenhet som spelar i en sluten låda.
Jag kan tänka mig att dessas ljud tilltalar många, men inte mig!
Här kommer lite kritik utifrån min synvinkel, och detta lyssningstillfälle. Lyssningsmiljön spelar såklart stor roll!
1.
Mitt intryck är att dom spelade snyggt men omusikaliskt. frekvensgången upplevde jag som en smula hissad i närheten av den undre gränsfrekvensen, och nån stans vid 8- 10 hz, alltså lite luodnessaktig.
2.
Ljudbilden/stereoperspektivet var dessutom inte heller något i min smak. Jag föredrar att en vokalist tex, ska vara "liten" och ge intryck av att stå i mitten framför högtalarna. Vid gårdagens lyssning verkade vokalister vara lika breda som avståndet mellan högtalarna, och dessutom stå nånstans bakom.
3.
Den sista punkten är att diskanterna vid starka signaler kunde låta klart obehagligt.
4.
Lådans väggar vibrerar vid spelning...
Sammanfattningsvis tycker jag att det lät "amerikanskt". En frekvensgång enligt ett visst ideal på bekostnad av musikalitet.
Det finns säkert de som har andra åsikter än mig, och det vore kul att höra!
Kul att läsa om dessa pjäser. En kompis hade ett par IRS Sigma förut, varför jag lyssnat en hel del till dessa. Jag känner inte riktigt igen det du beskriver, speciellt inte anmärkningen ang. basregistret. Omusikalisk är den såklart 
Hos min kompis lät basregistret tämligen rent och artikulerat, men då hade han ett ganska stort rum med en gigantisk absorbent av Helmholtz-typ samt ganska eftergivliga, uppreglerade innerväggar av gips med ull bakom.
jahapp.. ähum... 
BLÄÄÄÄ 
