Jag har svårt att förstå den här trådens förstainlägg.
Att vanlig eq (förnuftigt använd, nota bene!) kan fungera i basområdet (bättre än att inte använda det) är väl inte det minsta omstritt? Vem är det som har sagt det där som du menar är den gängse uppfattningen? För det är väl inte hörsägen?
Att eq även kan fungera i högre frekvenregister för högtalarnas egna fel är väl också något som alla är överens om (för det är ju det som högtalarens delningsfiter gör - eq:ar högtalren)? Eller?
Den som jag sett någon (jag själv t ex) påpeka är väl att rums-eq i tidsdomän vid lite högre frekvenser inte fungerar alls (inte ens i "rätt punkt" i rummet) eftersom öronen hör klang olika beroende på ljudetsinfallsvinkel, vilket inte gäller för mikrofonen som ställde inte rums-eq:n. Felen från rummet kommer ju inte från högtalarnas riktningar. Att det fungerar ännu sämre när man inte ens sitter i rätt punkt är väl självklart, för då släcker ju rummets fel och kompensationerna inte ut varandra alls, inte ens partiellt alltså, som i mittposition .
En sak till har jag sett hävdas (inte minst av mig själv, bland andra) och det är att det praktiskt taget alltid är en sämre idé att tillgripa eq mot resonanta och interfereraden rumsegenskaper, än att ordna problem akustiskt i rummet. Men bra är ju bra även om bättre är bättre. Visst kan eq mot rumsproblem i lågfrekvensområdet vara bättre än att inte göra något åt dem alls.
Vh, iö
- - - - -
PS. Håller inte med om att t ex ESL63 skulle vara utpräglade enmanshögtalare, de är faktiskt ganska bredspridande (påfallande rent av, speciellt förvånar de i diskantregistret). Det går utmärkt att vara många och lyssna på dem. ESL57 är knepigare dock.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
