Mr_Ekan skrev:Känsligheten skattar Basta! till 89,4 dB. D-21 mäter emellertid väsentligen högre, med en angiven känslighet till 94 dB. Formen av frekvenskurvan känns igen, men den simuleras alltså till något som förefaller parallellförskjutet ca -5 dB.
Nja, vad har du stoppat in för data då? Basta! säger 92,44 dB känslighet, och databladet anger ju 91 dB. Det kan vara en uppmätt siffra, talspoleinduktansen kan ju ta ner känsligheten en aning däruppe.
Mr_Ekan skrev:Följande frågor infinner sig:
* Tänker jag fel om jag tror att jag kan simulera responsen av en diskant på samma sätt som en bas? Den jobbar ju enligt samma principer, om än i en kavitet som redan är given av elementet (ingen "låda")
Ja, det ska gå bra. Känsligheten brukar anges i halvrymd för element och det gäller ju diskanter extra bra. Basar däremot lämnar typiskt 6 dB lägre nivå än känslighetssiffran får en att tro, pga baffelsteget. Och talspoleinduktansen kan som sagt dra ner känsligheten. Och konuppbrytningar kan göra lite vad som helst.
Mr_Ekan skrev:
* Eftersom nu D-21 (som jag saknar T/S-parametrar i sitt datablad) och D-21 AF är "samma" diskant, så begriper jag inte riktigt varför frekvensresponsen on axis skiljer sig så mellan dessa båda. Kan "waveguiden" i D-21, som inte finns i D-21 AF, rendera både ett lyft á 3 dB, samt ett tapp mot högre frekvenser som inte finns hos D-21 AF? Varför?
Aha, var det olika diskanter. Det fattade jag först nu fast du skrev det.
Jo skrot på framsidan av elementet kan påverka mycket. Om det är till det bättre eller sämre vet man inte förrän man har kollat hur det blev. 3 dB låter inte orimligt. Nu påverkar väl en waveguide olika i olika riktningar, så man ska nog inte nöja sig med en enda kurva.
Mr_Ekan skrev:
* Basal fråga, men vad exakt åsyftas med den "känslighet" som elementtillverkare uppger? Om man tar en diskant som exempel; vilket frekvensintervall samt vilka riktningar vägs in i den samlade känsligheten? Visst, mätning vid 1 W på 1 m avstånd, men det är ju inte hela historien.
Vh
Oftast menar man just den förenklade modell som finns i Basta!. Den räknas nog oftare fram än den mäts upp. Tror jag. Den bygger på antagandet att membranet rör sig kolvformigt, att rörelsen är masskontrollerad, att den elektriska impedansen är resistiv och att elementet är monterat i en oändligt stor baffel.
Har man tur så stämmer den ganska bra överens med med känsligheten för medelhöga frekvenser. I verkligheten så vet vi ju att känsligheten varierar med frekvensen, det är ju just det vi ser i tonkurvan. Känslighetssiffran är lite som att titta på tonkurvan och fråga sig "jaha, hur högt upp ligger den här kurvan då?".
Så länge har jag längat efter att loudness war skulle vara över. Nu börjar jag tro att vi faktiskt är där. Kruxet är att vi förlorade.
