RogerJoensson skrev:Blir inte allt mycket enklare och billigare om högtalartillverkaren specar vilken drivimpedans denne anser att hans högtalare ska ha, än att krångla med nån fjantig tillagd serierresistans inuti förstärkaren?
Fjatig och fjantig... Och sen behöver det ju inte vara en fysisk resistans heller.
Tycker du att det är vettigare att varje högtalartillverkare har en egen standard för vilken impedans de skall matas med
Jag tycker det vore en mycket trist utveckling, där konsumenten plötsligt inte har en susning om vilka apparater som passar att koppla ihop.
Det vore ett steg tillbaka till slutet av 40-talet.
Idag finns det en standard, och det enda felet med den är att den är vald så att ingen uppfyller den.

Däremot ligger det ju något i att högtalartillverkare kan specificera vilka egenskaper som högtalarkabeln (som ju är en variabel) skall ha. Det kan de redan idag, men skrämmande få gör det.
RogerJoensson skrev:Gamla förstärkare blir ju dessutom inkompatibla med denna nya standard och man måste ju ändå fortfarande kompensera för högtalarkabeln. Det är väl i så fall enklare om tillverkaren slänger med ett par motstånd med högtalarna om han nu tycker att det ska vara så...
Det är de ju redan. Vad är skillnaden?
Det finns idag inte ett enda slutsteg som är kompatibelt med rådande standard. De ligger typiskt mellan 0,01 ohm och 35 ohm (det högsta jag mätt upp på ett kommersiellt tillgängligt slutsteg för HiFi-bruk) även om de flesta ligger under 1 ohm, inklusive rörslutsteg, det vill säga de flesta har en dämpfaktor mellan 800 och 8 ggr, men
ingen ligger på 0,0 ohm.
RogerJoensson skrev:Ett annat exempel... Om ett slutsteg ska gå i 2 ohm (vilket väl mycket väl kan vara fallet till subbar) så blir ju ytterligare 5% värmeförlust. Fullständigt i onödigt.
Nu vet jag ju inte vilken applikation du tänker på, men de flesta subwoofrar är ju aktiva, och då är ju inte standarden applicerbar överhuvudtaget.
I PA-sammanhang är det förvisso en trend (det blir allt populärare) att köra extremt lågohmigt, men när man drar i förekommande fall 20 meter kabel och kör med 2 ohms last, är kan jag försäkra en sak: Det är
inte låga transmissionsförluster man siktat på... Snarare är det en ofrivillig anpassning* till det faktum att förstärkarna är oförnuftigt dimensionerade (extremt överdimensionerade nätdelar).
Förr i tiden var sådana system förnuftigare dimensionerande, och det var inte ovanligt att just PA-system var på 16 ohm (för att kunna flytta effekt en lång sträcka genom rimligt grova kablar med måttliga förluster) men de allt stigande effektkraven har gjort att sådana impedanser ställer till med *ett helt nytt potentiellt problem: Spänningarna blir så höga att det är farligt! Knepigt...
I hemmamiljö ser jag inget störrre problem med att driva passiva basmoduler med 0,1 ohm i serie med utgången, och som jag skrev i förra inlägget: Det finns inget som säger att utimpedansen måste realiseras med ett motstånd. Förlusteffekten behöver alltså inte öka ett endaste något, för du är väl med på att man när man når klippning drabbas av de intrinsiska serieförlusterna, och att de är exakt de samma oavsett vilken utimpedans steget dimensionerats för, om det skett utan seriemotstånd?
Det finns inte heller något hinder för den som vill göra ett slutsteg med avvikande impedans, att göra det. Jag har inte sagt att alla slutsteg behöver uppfylla standarden, bara att det är bra om det finns en som GÅR att uppfylla. Frihet är bra, alltid!
RogerJoensson skrev:Sedan kan i vissa fall finnas fördelar att använda en lite överdimensionerad trafo också.
-Den blir mindre varm, vilket gäller särskilt i situationer där stegen går för fullt hela tiden. Genom att överdimensionera slipper man att addera komponenter för att övervaka temperaturen på trafon och kylningen av hela steget blir något billigare och eller tystare.
Självklart är det förnuftigt att nätdelen är lite överdimensionerad. Det har skrev jag ju redan i ett av de första inlägget jag gjorde. Det handlar om proportioner. En nätdel som gör att uteffekten dubblas vid halverad last är oändligt styv. Det kan inte kallas "lite överdimensionerad", eller tycker du att det kan det.
Jag tror jag skrev något i stil med att ett slutsteg som ger 130 W i 8 ohm och 200 W i 4 ohm kan vara vettigt för 8 ohmshögtalare, eller hur? Det har en intrinsisk impedans som är signifikant under 8 ohm, och signifikant under 4 också. Så varför tror du att jag inte tycker att en rimlig marginal är vettigt?
RogerJoensson skrev:Spänningen varierar inte lika mycket efter belastning, vilket inte är någon nackdel för driv och försteg...
Dom kan man ju förse med stabbad spänning, vilket är en mycket bättre lösning om konstruktionen som sådan är känslig för spänningsvariationer. Kolla på likriktarripplet...
RogerJoensson skrev:I vissa fall kan det spara kostnader för kondensatorbanken. Eftersom trafon fjädrar mindre kan man krypa närmre kondensatorernas maxspänning och där med faktiskt spara lite pengar även här.
Om man tar allt i beaktande är det inte alls säkert att ett steg med en lite överdimensionerad trafo behöver bli dyrare, eftersom det kan ge vinster på andra delar av konstruktionen.
Nej, men det är vi ju överens om.
RogerJoensson skrev:Nej, jag gillade inte tumregeln, att en konstruktör som överdimensionerar en komponent per automatik är en dålig konstruktör, inte från köparens synvinkel i alla fall. Särskilt när det är så mycket annat onödigt man ofta betalar för som ökar kostnaderna (försämrar pris/prestanda) ohyggligt mycket mer än någon hundring på en trafo.
Det är en tumregel som du hittat på själv. Det gläder mig att du inte gillar den. Tumregler alltid dåliga, och de där var verkligt dum.
RogerJoensson skrev:Appropå proportioner så betalar jag hellre några hundringar extra för en lite för stor trafo, än tusenlappar för fördyrande design, påkostad marknadsföring, överprissättning osv.
Det gär väl alla förnoftiga människor, men det kanske inte är mig du kommenterar?
Om du läst det jag skrivit så ser du att jag talar om dimensioneringar som gör att du bara får ut en ytte-pytte-bråkdel av förstärkarens potatiella effekt vid normal last. Har det verkligen inte framgått?
Vh, iö
- - - - -
PS. En tråkighet som jag tror många upplevt med slutsteg med extrem dämpfaktor är deras korslutningsfarlighet. Det finns slutsteg som brinner upp nästan ögonblickligen av en snabb kortis (t ex att en sladds kontakter i högtalarändan råkar slå ihop). Ett slutsteg med en utimpedans om 0,1 ohm blir
väldigt mycket robustare än ett med 0,0001 ohm ut...[/u]
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).