Moderator: Redaktörer
Callisto skrev:lennartj skrev:Direktljud med i stort sett rak frekvensgång, svagt fallande kan vara ok.
Reflekterat ljud mycket likt direktljudet, men får falla lite mer i diskanten.
Om man tittar till psykoakustiken så borde väl de lägsta frekvenserna kompenseras, eftersom våra öron inte upplever "rak kurva" som låta lika högt. Spelar du en ton på 100 Hz och jämför med en ton på 25 Hz med samma amplitud kommer våra öron att uppleva 100 Hz tonen högre (volym). Rak frekvensgång är inte detsamma som upplevd rak frekvensgång (hörseln).
Hur ställer du dig till det?
Dahlqvist skrev:Om man tittar på vad Öhman skriver så tonar han ju ned frekvensgången vid lyssningsplats till förmån för frekvensgången från högtalarhalvan. Om en person ställer sig vid högtalarväggen och talar så blir det ju alltid "rätt" frekvensgång vid lyssningplats: ljudet blir vad det blir. I olika rum kommer vi att att ha olika frekvensgång vid lyssningsplats precis som det ska vara: om vi satte EQ på rösten skulle den låta konstigt eftersom vi erfarenhetsmässigt vet hur en röst skall låta givet omgivningarna. I bashöjda rum skall alltså en röst låda lite bashöjd, annars så framstår den som bassänkt (lite förenklat). Rum kan givetvis vara olika bra men vilken tonkurva vid lyssningsplats som är eftersträvansvärd är inte entydig utan att ta hänsyn till rummets egenskaper.
Om vi skulle avsluta med något personligt så är jag känslig mot allmän "bumlighet" och "förtjockning" av nedre röstområdet: hellre för "tunnt" än för "tjockt". Luftigt är min melodi.![]()
/D
En sak som inte inkluderas i hans beskrivning är vilka egenskaper som är önskvärda för det reflekterade ljudet i basområdet
celef skrev:finns det andra skäl till att inte gilla psykoakustiskt optimerade högtalare annat än dåliga lyssningsrum?
finns det andra skäl till att inte gilla psykoakustiskt optimerade högtalare annat än dåliga lyssningsrum?
Dock är det så att en ljudåtergivningskälla som konstrueras för lyssningsändamål där människan är recipient men som inte tar hänsyn till att människan har två öron med ett ungefärligt ”akustiskt avstånd” på ungefär 20 cm dem emellan inte kan vara en psykoakustiskt anpassad ljudåtergivare och det finns faktiskt en och annan sådan högtalare.
petersteindl skrev:I hifi sammanhang används normalt en fullvuxen mans öronavstånd på det ”akustiska avståndet” om 21 cm vilket är genomsnittligt större än för en fullvuxen kvinnas eller barns.
petersteindl skrev:Dock är det så att en ljudåtergivningskälla som konstrueras för lyssningsändamål där människan är recipient men som inte tar hänsyn till att människan har två öron med ett ungefärligt ”akustiskt avstånd” på ungefär 20 cm dem emellan inte kan vara en psykoakustiskt anpassad ljudåtergivare...
petersteindl skrev:...en ljudåtergivningskälla... ...som inte tar hänsyn till att människan har två öron med ett ungefärligt ”akustiskt avstånd” på ungefär 20 cm dem emellan inte kan vara en psykoakustiskt anpassad ljudåtergivare och det finns faktiskt en och annan sådan högtalare.![]()
![]()
![]()
petersteindl skrev:Det viktiga med psykoakustiskt anpassade högtalare är att ta fasta på det gemensamma för HAS där hörseln är recipient i stället för den rundkännande mätmikrofonen.
petersteindl skrev:Det går dock alldeles utmärkt att använda en rundkännande mätmikrofon vid mätningar som man sedan tar hänsyn till, ty det viktiga är att känna till skillnaden mellan mikrofonen och HAS för att därefter kunna tyda mätresultatet psykoakustiskt.
petersteindl skrev:Dock kan man tänka sig att en mätmikrofon speciellt anpassad för psykoakustiska mätningar skulle kunna ge ytterligare önskvärd information.
petersteindl skrev:Man skulle kunna tänka sig att istället mäta på högtalaren med en mikrofon med njurkarakteristik och som på nått sätt vänds bort från högtalaren.
Varför skulle man göra det? Tja, det ger ett helt annat mätresultat.Och? Det betyder, annan recipient – annat mätresultat – samma mätobjekt.
petersteindl skrev:Man skulle kunna tänka sig att mäta med mikrofonen ZYX som har den mänskliga hörselns riktningskarakteristik och därmed kanske också få ett annat mätresultat. Vilket mätresultat är då bäst? Ja sämst är nog njuren som vänds åt tjottaheitiMen sen då?
petersteindl skrev:...och en skicklig högtalarkonstruktör som kan psykoakustiken bemästrar detta med minimala problem. Nåja
IngOehman skrev:Stig Carlssons Ortoakustiska högtalare (använda i rum som passar dem) har ett antal egenskaper ([...]) som gör att det faktiskt inte blir så himla viktigt det där med de psykoakustiska infallsvinklarna på stereosystemegenskaperna!
Högtalarna blev liksom halvt immuna.
celef skrev:finns det andra skäl till att inte gilla psykoakustiskt optimerade högtalare annat än dåliga lyssningsrum?
IngOehman skrev:Någon dag, om det finns något intresse för det, kan jag tänka mig att köra en repris på den där föreläsningen om psykoakustisk jag höll för något år sedan (eller om det var längre sedan) men denna gång med inriktning på ortoakustik musikåtergivning. Det finns många intressanta komponenter som mig veterlig aldrig har funnits i tryck eller talats om utanför den allra innersta cirkeln. Det finns också en viss elasticitet, som kännetecknar de försiktiga modifieringar av grundkoncepten som Stig vidtog med tiden. När han såg på den retrospektivt, tyckte han dock att förändringarna var mindre än han självt tyckt i upptäckternas stunds berusning.
Vh, iö
IngOehman skrev:
Det är möjligt att man kan läsa sig till den någonstans, men studerar man själv fenomenet finner man att det akustiska avståndet i snitt är 15 cm mellan öronen på män vid frontalt infallande ljud.
Erik_Johansson skrev:IngOehman skrev:Någon dag, om det finns något intresse för det, kan jag tänka mig att köra en repris på den där föreläsningen om psykoakustisk jag höll för något år sedan (eller om det var längre sedan) men denna gång med inriktning på ortoakustik musikåtergivning. Det finns många intressanta komponenter som mig veterlig aldrig har funnits i tryck eller talats om utanför den allra innersta cirkeln. Det finns också en viss elasticitet, som kännetecknar de försiktiga modifieringar av grundkoncepten som Stig vidtog med tiden. När han såg på den retrospektivt, tyckte han dock att förändringarna var mindre än han självt tyckt i upptäckternas stunds berusning.
Vh, iö
Det vore ett fantastiskt roligt initiativ.
/Erik
Ericson skrev:PS & IÖ: jag är otroligt tacksam för att ni skriver här, det är otroligt intressant (skitroligt) att få en liten inblick i Psykoakustikens labyrinter (synd bara att min hjärna är för klen). Hoppas att det kan ordnas en föreläsning, hoppas också att jag kan delta.![]()
Det enda jag själv, möjligtvis, kan anordna, är nog en föreläsning i "Upplevelser av hembränt från Tröndelag". Blindtest kan då vara aktuellt...
Naqref™ skrev:IngOehman skrev:Det är möjligt att man kan läsa sig till den någonstans, men studerar man själv fenomenet finner man att det akustiska avståndet i snitt är 15 cm mellan öronen på män vid frontalt infallande ljud.
Är det inte snarare 0 cm?
IngOehman skrev:Naqref™ skrev:IngOehman skrev:Det är möjligt att man kan läsa sig till den någonstans, men studerar man själv fenomenet finner man att det akustiska avståndet i snitt är 15 cm mellan öronen på män vid frontalt infallande ljud.
Är det inte snarare 0 cm?
Nej, avståndet MELLAN öronen är inte 0 cm. Du tänker nog på det projicerade avståndet (hoppas jag, för din skull), det vill säga avståndsskillnaden till ljudkällan.
Om man gör en mätning med rundstrålande mikrofon vid lyssningsposition och öronhöjd så borde det tillsammans med vattenfallsdiagram ge en förhållandevis god uppfattning om ljudet, eller?
Ljudet som mikrofonen tar upp i aktuell position är både bidraget från högtalarna och rummet så det borde väl ge en rättvis bild av frekvensgången.
celef skrev:inte om ljudet som du upplever det undertrycker flertalet av de reflexer som syns i mätningen
som någon nämnde, prova att spela in ljud/musik från högtalarna från mätposition och lyssna på resultatet - knappast så man upplever högtalare/rum
Callisto skrev:Sedan undrar jag hur många som lyssnat som Almen gjorde hos Maarten. Att lyssna i ett rum som är avstämt så att frekvensgången är helt rak är enligt mig inte vidare trovärdigt hur det borde låta. Det blir väldigt tunnt i botten (kan också till viss del bero på att man själv gillar ren djup bas) och låter inte verklighetstroget.
IngOehman skrev:Någon dag, om det finns något intresse för det, kan jag tänka mig att köra en repris på den där föreläsningen om psykoakustisk jag höll för något år sedan (eller om det var längre sedan) men denna gång med inriktning på ortoakustik musikåtergivning. Det finns många intressanta komponenter som mig veterlig aldrig har funnits i tryck eller talats om utanför den allra innersta cirkeln. Det finns också en viss elasticitet, som kännetecknar de försiktiga modifieringar av grundkoncepten som Stig vidtog med tiden. När han såg på den retrospektivt, tyckte han dock att förändringarna var mindre än han självt tyckt i upptäckternas stunds berusning.
Vh, iö
Callisto skrev:Med tanke på några svar så får jag följande fundering. Om man gör en mätning med rundstrålande mikrofon vid lyssningsposition och öronhöjd så borde det tillsammans med vattenfallsdiagram ge en förhållandevis god uppfattning om ljudet, eller? Ljudet som mikrofonen tar upp i aktuell position är både bidraget från högtalarna och rummet så det borde väl ge en rättvis bild av frekvensgången.
Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 33 gäster